torsdag 31 mars 2016

Svenska böcker i april 2016

Vet ni vad??? IMORGON ÄR DET APRIL!! WAAAAHHH??? Sjukt ju. Det var ju julafton precis NYSS?!? Det betyder iallafall att jag tänker gå igenom böckerna som kommer ut i april, som jag fasnat lite extra för. (Titlarna i tjockare text är de jag allra mest vill läsa.)
Lavender Lit
Dumplin av Julie Murphy
Vet faktiskt inte vad den här handlar om men Lavender Lit ger ut den. Enough said.

rabén&sjögren
Ebb & flod av Tui T Sutherland
Femte delen i Spirit Animals-serien! Jag har bara läst första, även om jag faktiskt har andra hemma ... ska läsa den här något tag, den går ju snabbt.

B Wahlströms
Jack av Christina Lindström
Tyckte supermycket om Lindströms debut för ungdomar, Hälsningar från havets botten, och hoppas att den här är minst lika bra!

Modernista
Glastronen av Sarah J Maas
Nu kom ju den här tydligen ut redan i mars men men ... jag har redan fått den och har supersvårt med att inte slänga mig över den. Ni vet att jag är peppad.

Förnuft & känsla av Jane Austen
För det första: OMSLAGET!!?!? Tycker det är oroligt vackert men känner samtidigt - VAD exakt har det med boken att göra?? Tror den hur som helst skull se supersnygg ut i min bokhylla och den är en klassiker jag är hemskt nyfiken på.
Bonnier Carlsen
Alice i underlandet av Lewis Carroll & Tove Jansson
En till klassiker! Som jag faktiskt köpt, men på engelska, väldigt nyligen. Är dock riktigt sugen på den här med, Tove Jansson + Alice i underlandet kan ju inte bli annat än fantastiskt tokigt.


Lilla Piratförlaget & Gilla böcker

Zombiefeber av Kristina Ohlsson
Har ju läst hela Ohlssons senaste trilogi för mellanåldern för mina brorsor, den gillade vi. Är riktigt nyfiken på den här som kanske är ännu mer skrämmande till och med.
Är väldigt kluven angående den här ... vet inte om jag vill eller inte vill läsa? Blir inte supertaggad av handlingen, men får se. Beror på recensionerna om jag bestämmer mig för att läsa den något tag men det blir iallafall inte nu.
En annan av David Levithan
Var ju inte HELT övertygad av Jag, En men är ändå riktigt peppad på den här. JIPPIIIE!

Vilka böcker ser ni fram emot i april? Något guldkorn jag missat?

Sammanfattning #eggetpask16

Idag har jag städat, hängt upp inspirerande bilder vid sängen och spelat in video. *#kännermigproduktiv* Samt ätit. Och varit i skolan då. Nu mår jag dock lite illa av någon anledning och har ont i munneeeen pga blåsa som aldrig vill försvinna. -.-

Men det var inte vad jag skulle prata om! För jag skulle ju summera Mias påskläsning! Det gick inte superbra för mig. Hade som inofficiellt mål för mig själv att nå 400 sidor och det var ju tur att det var inofficiellt. För det hände inte. Jag läste 273 sidor.
Mias bild

  • onsdag: *börjar från sida 122* 62 sidor i Aldrig ensamma
  • torsdag: 0 sidor
  • fredag: 30 sidor i Aldrig ensamma
  • lördag: 145 sidor i Aldrig ensamma (den blev utläst)
  • söndag: 0 sidor
  • måndag: 35 sidor i Vattnet drar som jag påbörjade då
Det här blev ju knappt en utmaning för mig, då jag inte läste nåt alls på två av dagarna ... Men jag hade ärligt talat inga förväntningar och ville inte pressa mig så känner mig inte direkt besviken heller. :-) Påsken var lugn och trevlig annars, jag var mycket med familjen och är nöjd med att ha prioriterat det framför läsning.
Min, lite väl optimistiska, TBR
(bild från min instagram, @theworldilivein_books

Nej, den här gången lyckades faktiskt inte ens en tävling pusha min läsning, men så får det vara ibland. En bok blev ju iallafall utläst och en annan påbörjad, så det känns helt okej. Tack, Mia för att du höll i det här!

Här finns min första uppdatering

onsdag 30 mars 2016

2 x vänskap & kamp i ett dystopiskt Norden

Jag har ju redan nämnt Anna Jakobsson Lunds verk både en och två gånger, men nu är det dags för en lite längre text där de får all uppmärksamhet och inte bara nämns sådär lite i förbifarten.
Tredje principen påbörjar denna svenska trilogi. Berättarperspektiv är Levi och Ava, vars vägar kommer korsas. Leymah finns också med, men det är främst från Ava och Levis perspektiv allting sker. Ava är rebell, hennes mamma är död och Ava lever under systemet. Hon har lyckats hålla sig undan TeBUS radar hela sitt liv tack vare falska identiter hon skapat genom proffsiga ansiktsjobb och hackande av personlighetschip. Hon jobbar för motståndet, är ung men väldigt skicklig och betydelsefull tack vare sitt sinne och sin starka relation till moståndets ledarfigurer.

Levis föräldrar är också döda, de dog för motståndet och efter deras död blev hans syster Lo en stark figur inom cellen på deras hemort. Levi slutade tro på att motståndet var den rätta vägen när han förlorade sina föräldrar. Nej, han går på kärlekens väg och har en drake tatuerad på armen.

När Lo blir tillfångatagen på ett uppdrag måste Levi ändå göra något, så han tar sig till huvudstaden. Där träffar han Ava som tar honom under sina vingar då hon sett draken och fått veta vem hans föräldrar är.

Handlingen låter ju väldigt typisk för den här genren, men de här böckerna har visat sig vara så mycket mer än en typisk, action- och instalove-fylld dystopi.

För det första är världsuppbyggnaden så nära man kan komma magnifik. Systemet, alla termer, historien till varför världen ser ut som den gör och HUR den ser ut, är otroligt grundligt uttänkt och jag tvivlar inte på att det skulle kunna gå precis såhär. Dessutom har Jakobsson Lund ett språk och en berättarstil som hela tiden ger en fler pusselbitar att sätta ihop till en väldigt mångfacetterad värld. Visst finns det saker jag kan undra över hur de kunnat överleva krigen, men dem kan jag förlåta då jag förstår att inte precis allting kan vara nytt. Vi måste ju kunna känna igen oss i NÅGOT åtminstone.

Dessutom förklaras alla saker på ett sätt som får mig att tro på dem - t. ex. ansiktsjobben låter helt övernaturliga men förklaringen till hur de funkar köper jag. Och sinnespersoner! Det tycker jag är mycket intressant och vissa drag av det är sådant jag själv funderat på - att vi alla egentligen sitter ihop. Hur det funkar tycker jag är väldigt kul och gör det mer påtagligt. Jag måste dock ärligt erkänna att jag fortfarande har lite svårt att greppa hur det fungerar.

Jakobsson Lund underskattar aldrig sin läsare utan låter allting vara precis så komplicerat och uttänkt som det behöver vara. Ibland har jag lite svårt att hänga med men jag gillar det också väldigt mycket och tycker allting är ytterst intressant även om det inte är klara fakta ...

Det andra jag gillar riktigt mycket är alla karaktärers bakgrund, som också sätts ihop bit för bit. De har alla en lite trasslig eller sorglig historia och att vi får ta del av den ger dem så mycket mer djup än om vi bara fick veta hurdana de är nu.

Karaktärerna var annars en sak jag hade lite svårt med i första boken. Jag hade problem med att hålla isär Leymah och Ava och fastnade inte riktigt för någon av dem. Men samtidigt som de här böckerna är riktigt actionpackade så är karaktärerna och deras relationer till varandra en sak som långsamt och varligt byggs upp. Det resulterar i att jag efter den andra boken gillar dem alla mycket och faktiskt känner himla starkt för allihop. Speciellt Levi, som jag tycker känns väldigt realistisk. Men även Ava, som jag gillar pga henner ilska och skicklighet. Leymah har jag lite svårt att få ett tag om, hon känns lite trasig men väldigt omtänksam. Ibland gillar jag henne supermycket men ibland förstår jag henne inte alls.

Och relationerna de utvecklar är ju bara för fina. Att de lär sig lita på varandra, luta sig mot varandra och dela sina innersta rädslor med varann. Att det så småningom blir självklart att de är vänner, att de finns där för varandra hela tiden, alltid, aldrig ensamma. Kemin mellan vissa och den varma, genuina vänskapen mellan andra. Historien som står som ett avgrudsdjupt helvetesgap mellan vissa, omöjligt att ta sig över. Jag älskar hur helt igenom verkliga de känns, men både skavanker och talanger. De lär känna varandra i en lugn och realistisk takt, vilket gör deras relationer starkare och renare. Vänskapen är faktiskt nästan det som gör dessa böcker så otroligt starka.

En sak jag hade små problem med var dock att veta när vem sa vad. Det är hemskt ofta så att det inte står vem exakt som säger vad, det är meningen att man ska förstå det av sammanhanget. Men antingen är jag lite dum eller så var det fakiskt inte så tydligt alla gånger. Deras talestätt skulle antingen få skilja sig tydligare från varandra eller så borde det helt enkelt stå vem som säger vad oftare, tycker jag. Visst, det är mycket smidigare att läsa om det inte finns en massa "sa Ava" etc hela tiden men om en inte förstår vem som säger vad utan det så blir det ju inte smidigare i längden.

Det finns en tydlig skillnad mellan den första och andra delen. Den första delen är en rätt så hastig introduktion till världen, äventyret och karaktärerna. Det är mycket som behöver förklaring och karaktärerna är inte så vana vid varandra. Uppdraget i första delen är bara början på något mycket större, så också själva boken. Den andra delen fokuserar mycket mer på relationerna och äventyret blir mer komplicerat. Den känns mycket modigare och mognare. Den är lugnare vad gäller händelser men det kompenseras stort av relationsdraman.

Jag gillar den första delen riktigt mycket, den är en snygg början på en smart och nytänkade dystopi. Men den känns liksom mest som en etta. Jag blev aldrig riktigt fäst varken i handling eller karaktärer och den kändes lite långsam.

Den andra delen har mer av allting förutom konkreta händelser som för "uppdraget" framåt. Aldrig ensamma kan jag knappt slita mig ifrån när jag väl börjat läsa. Varje kapitel slutar olidligt spännande och det är så kul att få veta mer om världen efter krigen. Jag älskar ALLT med uppföljaren! Aldrig ensamma är mörkare, sexigare, större och jag kan inte få nog. Och man kan inte lite på NÅGON! Jag hoppas på ännu mer av alltihopa i den tredje och, tyvärr, avslutande delen.

Och JA! Att ingen karaktärs sexualitet ifrågasätts utan bara får vara? Tror jag typ ALDRIG stött på det förut. SÅ glad att det är skitsamma om man gillar en tjej eller kille i denna. En bra sak med den nya världen iallafall. ;-D

Det här är i klass med Legend-trilogin av Marie Lu och Brandon Sandersons Mistborn. Det är helt eget men har ändå starka, igenkännande drag för genren. Den här trilogin vill du absolut inte missa.

Foto: Petre Berggren
| Tredje principen | Anna Jakobsson Lund 2015 | Annorlunda förlag | 324 sidor | 15+ | tusen tack för rec-exet, Anna (Annorlunda förlag)! | köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |

| Aldrig ensamma | Anna Jakobsson Lund 2015 | Annorlunda förlag | 358 sidor | 15+ | tack så himla mycket för rec-exet, Annorlunda förlag! | köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |

tisdag 29 mars 2016

My ten latest 5 star ratings

God kväll vänner!

Det har varit superfint väder här idag. Jag och Olivia cyklade ner till byn efter skolan, åt glass och såg på Glee på ett berg. Det var kul. Men nu är jag hemma och ska ta tag i vardagen och allt vad den innebär - läxor. Och faktiskt TTT idag också!

Veckans Top Ten Tuesday tema är tio senaste fullpottarna. Jag har faktiskt inte gett särskilt många böcker fem stjärnor på sista tiden, så det är rätt så länge sedan jag läst vissa av dessa.

Å, visst var det en härlig röra? Jag tog alltså rakt upp och ner de senaste böckerna jag gett fem stjärnor på Goodreads, även om vissa kanske är 4,5:or. Men jag tycker faktiskt att de fortfarande håller som femmor, de flesta iallafall, så här långt i efterhand. :-) (Cinder läste jag i juli ...)

Vilka är era senaste femmor?

måndag 28 mars 2016

Isdraken

Isdraken är en väldigt kort bok för att vara författad av George R R Martin. Den kom första gången ut år 1980, då endast i en samling berättelser, har jag för mig ..? Den handlar hur som helst om Adara, ett vintebarn som alla finner lite konstig. Hon leker inte som de andra barnen och skyggar inte för kyla. Varje vinter kommer isdraken till byn, isdraken är Adaras vän som hon rider på redan som femåring. Varje år blir vintern allt längre och kallare. Det pågår ett krig som snart kommer nå Adaras by. Adaras farbror råder familjen att flytta, men hon vill inte. Inte utan isdraken.

Illustrationerna i den här boken är magiska. De går i blåvitt och är väldigt skissiga med en hel del streck. De finns överallt i boken och gör boken väldigt snygg och ger den en lyxig känsla.

Det här är en barnbok, men jag skymtar en underliggande filosofisk mening som ger den ett större djup. Överlag är det en fåordig, rätt så ytlig barnbok där varken berättelse eller karaktärer hinna växa till sig särskilt mycket innan sagan är slut. Men handlingen är dubbelsidig, man måste läsa lite mellan raderna, tycker jag. Det i samband med de förtrollande bilderna gör det här till en riktig pärla.
Exempel på illustration från boken, dock i isblått i min version - källa
Historien hade dock fått vara fylligare, det är väldigt mycket bakgrumdsstory i början och först på slutet blir det lite spännande. Äventyret hade fått vara längre och jag hade gärna lärt känna Adara bättre. Det här kunde definitivt bli en mysig serie. :-) Förutom att den inte kan det om det inte redan är det ... jag gillar den tidlösa världen med drakryttare och krig. Jag tolkar det som en första idé till vad som blev Westeros, och det är ju kul.

Jag rekommenderar den här gärna till mindre erfarna läsare, men även fantasyälskare i alla åldrar eller någon som helt enkelt söker efter en söt men spännande bok som går snabbt att läsa. Bilderna är dessutom helt fantastiska så jag kunde nästan rekommendera den bara pga dem. Det var roligt att läsa något av George R R Martin även om den här boken har några år på nacken - jag gillade hans språk och händelsförlopp väldigt mycket i denna och läser gärna något annat av honom. (Även om hans språk i Sagan om is och eld högst antagligen är väldigt annorlunda för annars förstår jag inte hur de kan vara så förbannat långa ...)

| Isdraken orig. The Ice Dragon | George R R Martin 1980 illustrationer Luis Royo 2014 övers. Jan Risheden 2016 | Natur & Kultur | 120 sidor | 6/9+ | tack så mycket för rec-exet, Natur & kultur! | köp hos: Adlibris, Cdon, Bokus |

Mina tio bästa filmer

Det är ledig måndag och idag har jag då verkligen inte gjort mycket. Jag har ätit morgonmål och tittat på Glee - that's it! Men det är skönt med sådana dagar ibland också. Glee förresten - SÅ otroligt bra och mysig serie! Blir helt varm av den, älskar musiken, älskar mångfalden, älskar miljön. ÅH! Men idag tänkte jag faktiskt inte prata om Glee och inte någon annan tv-serie heller för den delen. Idag ska ett annat intresse uppmärksammas - film!

Som ju faktiskt liknar tv-serien väldigt mycket, men som ändå är en helt annan sak. I en film ska man lyckas förmedla känslor och hålla fast tittarens intresse på baa några timmar. Det finns inte mycket tid för bakgrundsstorys eller stämningsutveckling. Allt ska bara hända men ändå kännas verkligt. Och man ska hinna fästa sig vid karaktärerna på typ en halv timme!

Låter ju helt omöjligt. Men det GÅR! Idag tänker jag lista mina bästa filmer, som jag kan se om och om igen och aldrig tröttnar på. Jag är en riktig romantiker när det komemr till film, märker ni nog snart ... Det jag lägger störst vikt vid när jag utvärderar film är varken miljö eller spänning - det är karaktärerna och känslorna de lyckas förmedla till mig som tittare. Blir jag berörd, då anser jag filmen vara BRA.

Hur som helst - mina bästa filmer, utan någon inbördes ordning!
Källa
Maleficent (2014)
Okej, här handlar det ju faktiskt om att miljön, kostymerna och specialeffekterna är så otroligt vackra. Men också om att jag alltid gillat sagan om Törnrosa, av någon anledning. Den här twisten på den klassiska historien gillar jag dock hundra gånger mer och ja, visst blir jag tårögd vid slutet.
Källa
Grease (1978)
Den här filmen har följt mig sedan jag var rätt så liten, då mamma också gillar den. :-) Jag älskar miljön, frisyrerna, modet, gängen och musiken. Men det är ändå skådisarnas fantastiska insatser som gör den så charmig.
Källa
Les Misérables (2012)
En till musikal! Men VÄLDIGT olik Grease. Jag ÄLSKAR den här filmen - musiken är fantastisk, skådisarna underbara och åh, historien ... dessutom är den väldigt snygg. Se se SE!
Källa
Interstellar (2014)
Den här filmen är tre timmar lång. Men jag blev SÅ fascinerad av den. Tycker den är sjukt intressant och vill typ bli forskare själv när jag ser den. Dessutom är den rätt så sorglig, superfin far-dotterskildring! För mig var det nog ändå allt det här med 5D och att tiden går i olika takt på olika ställen som var intressant och gjorde hela filmen.
Källa
10 Things I Hate About You (1999)
En typisk high school film, men en av de bästa. Älskar Heath Ledger, Joseph Gordon-Levitt och Julia Stiles i denna. Supefin! Och rolig! Och rörande! Och karaktärerna! Och årtiondet!
Källa
The Perks of Being a Wallflower (2012)
Den här har jag skrivit om tidigare, ni vet ju att jag älskar den här historien. Sådan himla feel good som film dock, även om den också har rätt så mycket djup.
Källa
One Day (2011)
Här är det miljöerna och romansen som i kombination får mig på fall. Japp, jag grät när jag såg den första gången. Nej, den blir nog aldrig lika bra som jag tyckte den var då. Men alltså fortfarande SÅ FIN STORY. Måste läsa boken.
Källa
The DUFF (2015)
Blev SÅ glad av den här! Gillar high school-skildringar supermycket, men tycker det inte gjorts typ någon alls nu på 2000-talet. Denna, dock! Superbra. Faktiskt.
Källa
The Notebook (2004)
Alltså ... var ska jag ens börja? Jag tycker den här filmen är perfekt. Ryan Gosling och Rachel McAdams är finaste paret NÅGONSIN i den här. Känns lite som om allt redan sagts om den här - är ju inte som om jag upptäckt något nytt. Men alltså ÄLSKAR 40-talet!!! Sådan himla lipfest, ändå. Om man är på det humöret. Men mest lycklig och feelig överlag.
Källa
The Fault in Our Stars  (2014)
Har även skrivit om den här innan. Jag har faktiskt bara sett den en gång, på bio, då grät jag SÅ mycket. Så jag kan inte garantera att jag tycker den är lika fantastisk om jag ser den igen. Men bra är den, musiken är bra, skådisarna grymma och historien rörande. Som jag vill ha det.

Det var mina bästa filmer! Eller alltså, så finns ju Hungergames-kvartetten och Harry Potter-oktetten med men dem har jag ju ändå pratat om rätt så mycket redan, har jag inte? Och, som en liten bubblare ännu: High School Musical-filmerna. Dessa var mitt LIV under några år. Kan fortfarande typ alla sånger och ser om dem ibland pga nostalgi. Men inte bara nostalgi, jag gillar dem faktiskt på riktigt. Blir så himla glad av dem!

Sen så finns det ju ännu en hel del animerade filmer jag gillar - men dem kan vi ta i ett annat inlägg. Vilka filmer är era favoriter?

söndag 27 mars 2016

Jane Eyre

Men VAAA??? En RECENSION?!? JAA! Jag publicerar en recension!!! Det är inte varje dag det händer, hörrni. För en gångs skull kom faktiskt orden till mig på rätt så löpande band och det var svårt att inte skriva mer än det här. Som redan är mycket. Men - bra bok! Mycket att diskutera! Jag har faktiskt supermånga saker kvar som jag vill nämna - typ Rochesters och Janes relation, som ju faktiskt är FEL på många sätt, men som samtidigt känns så rätt när man läser om den? Okej, nu gjorde jag ju det ändå ... ni är välkomna att fundera vidare med mig i kommentarsfältet, som alltid. Hoppas ni gillar resten av recensionen! :-)
Jag har läst en klassiker! En supertjock, långsam klassiker! Om en föräldralös flicka som blir kär i sin arbetsgivare. Hon blir väldigt dåligt behandlad av sin moster som barn och betraktas som en lögnaktig och elak person för att hon sätter emot då hon blir orättvist behandlad och är rätt så livlig. Dessutom ser hon inte typiskt vacker ut, så hon kommer inte undan något tack vare hur hon ser ut. När mostern (som alltså är hennes döda morbrors fru, inte hennes riktiga moster) tillslut får nog och skickar henne till en fattigskola blir livet både bättre och sämre. Jane får vänner för första gången men förhållandena på skolan är HEMSKA. När hon får nog av att skola sig och lära ut på skolan söker hon plats som guvernant, och det får hon. Hos Mr Rochester, som sällan syns till men har en fransk liten flicka som skyddsling.

Jane Eyre handlar om i princip hela Jane Eyres liv och är en delvis självbiografisk bok av Charlotte Brontë. Språket känns väldigt gammalmodigt och Janes och Rochesters konversationer väldigt pretentiösa och nästan stolpiga. Till en början fann jag hela boken sådan - stolpig och alltför pretentiös. Språket är väldigt svårt och historien rätt så vardagig och tråkig. Men jag kämpade på, och ska jag vara ärlig var det nog främst de första hundra sidorna jag hade svårt med, även om jag även efter det hade lust att skratta rakt ut åt de enligt mig fåniga samtalen mellan Jane och Rochester. (Även om de antagligen är rätt så normala för den tiden.)

För sedan var det något som klickade på plats - jag upptäckte att jag brydde mig om Jane, om hennes relationer och om hur i all världen hon skulle klara sig, alldeles ensam och utlämnad i världen. Jag gillar hur normbrytande hon är, hur hon ser på världen och ifrågasätter systemet samtidigt som hon delvis underkuvar sig det. Jag gillar hur hennes och Rochesters relation växer fram, hennes vördnad gentemot Adèle och tjänsteflickan hon hade som liten. Det är Jane och hennes sätt att se på saker som för mig är bokens kärna, samt de varma och realistiska personporträtten.

Till en början känns Jane Eyre väldigt långsam. Jag läste enbart för att jag var tvungen (jag läste den till skolan) och det enda nöje jag hade var hur absurt de pratade. Jag fattade cirka noll och kände mig lite dum, haha. Som sagt, så blev det bättre efter ett tag - jag vande mig vid den lunkande takten och språket och började bry mig allt mer om vad som hände. På slutet var jag riktigt sorgsen över att den var slut, för det är ju en riktigt vacker historia ändå. Rätt så mörk och lite gotisk på sina ställen, men lycklig på slutet.

Språket är alltså VÄLDIGT svårt, ibland. Men när man väl har valt sig är det faktiskt väldigt vackert och om något, väldigt BRA, rent tekniskt. Jag fann det lite torrt till en början, men det släppar alltså. När man väl kommer igång med läsningen flyter det på och är faktiskt riktigt njutningsfullt. På ett ställe blev jag dessutom väldigt berörd och lite tårögd, vilket ju defintivt mycket beror på språket och det är enligt mig ett väldigt högt betyg!

Det är intressant att få en inblick i hur livet kunde se ut på den här tiden, för det är ju faktiskt väldigt olikt mitt. Samtidigt är de viktigaste sakerna lika - att kärleken och personerna i en människas närhet är det som sist och slutligen gör hen lycklig. Jag fascineras och förundras av hur hårt livet var, hur mycket tron genomsyrar allting och att det är en ovanlighet att INTE ha någon som uppassar på en. Jag ÄLSKAR att lära mig om olika tidsperioder - speciellt i England, Skotland, Frankrike etc - och endast det är ju en anledning att läsa den här och andra klassiker.

Sammanfattningsvis får jag nog säga att jag blev lite besviken. Jag hade hoppats på en stormande förälskelse mellan mig och den här boken, istället blev det en långsam en, men väldigt stark på slutet. För jag tycker verkligen den här boken är otroligt bra, jag känner dock att jag antagligen skulle gilla den ännu mer om jag läste den som lite äldre och hade mer tid att ge den.

Nu har jag ju ändå jobbat med den ett tag, i och med skolan. Jag märkte redan av det hur gärna jag pratar om den här historien, hur stor och mångbottnad den är. Jag ser fram emot att läsa om den och fundera på den under resten av mitt liv!

Det här är inte på långa vägar allt jag har att säga om denna uppväxtskildring från mitten av 1800-talet, men jag tror det får räcka så kanske jag läser om den någon gång och skriver ett kompletterande inlägg. :-)

| Jane Eyre | Charlotte Brontë 1847 övers. Ingegärd von Tell 1943/Gun-Britt Sundström 1999 (jag läste två upplagor, den ena hemma, den andra kunde jag ta med mig överallt, då den var i pocket - det var superintressant att jämföra dem!) | Modernista 2014/Bonnier Pocket | 574/538 sidor | 15+/vuxen | tack så mycket för den lyxiga boken, Modernista! | köp hos: Adlibris; inb. pocket, Bokus; inb. pocket, Cdon; inb. pocket |

Uppdatering #eggetpask16 & vad en kan göra en påskafton

Hej på er!

Igår skrev jag ett inläggsshema jag tänkte försöka följa i de två veckor jag har inläggsinnehåll planerat för. Enligt det skulle jag idag publicera en recension och förbereda ett annat inlägg. Det gjorde jag inte. Men jag gjorde en massa andra kuliga saker istället! Låt mig utveckla.

Okej sååå ... första halvan av dagen gjorde jag typ inget. Jag åt morgonmål, gjorde det ena och det andra som inte var att blogga på tabben och typ låg i sängen. Men sen fick vi ett infall och kollade om Kung Fu Panda 3 kom i Iso Omena (ett köpcentrum) idag och det gjorde den ju faktiskt! Om typ en timme från då! Så vi bestämde oss för att gå, pga vi gillar alla de tidigare filmerna och speciellt jag har peppat för denna i hundra år. Så vi åkte iväg och på vägen läste jag lite i Aldrig ensamma.

Kung Fu Panda 3 var bra! Den var väldigt snyggt gjord, otroligt vacker att se på. Jag tyckte inte att den var lika rolig som tidigare delar men den hade en självständig story och kändes inte alls som ett onödigt tillskott bara för att tjäna pengar. Väldigt många var och se de, det var kul. :-)

Hemma åt vi potatis och spenatsås samt en curryröra från dagen innan. Det var gooott och efter det hade påskharen tydligen gömt lite ägg till oss barn. Okej, egentligen vet jag inte riktigt varför jag skriver såhär tråkigt och noggrannt om det här för vem bryr sig? Aja det är mitt i natten jag är trött vill skriva av mig.

Sedan åkte jag till byn för att träffa kompisar. Därifrån kom jag hem för cirkus en timme sen och så tvättade jag tänderna och läste ut Aldrig ensamma. Som var SÅ HIMLA BRA!!! Vill ha tredje delen NU och jag har ändå redan läst både ettan och tvåan efter varandra?! Idag var definitit min mest läsiga dag i #eggetpask16. Så vad passar väll inte bättre då än en liten update på hur det går? Ingenting, så låt oss köra en.

  • På onsdag läste jag från sida 122-183 i Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund, dvs 62 sidor
  • På tordag läste jag prick ... ingenting. Vet inte ens varför? Vad gjorde jag då, liksom?
  • På fredag läste jag i bilen till och från Kyrkslätt (okej, inte särskilt koncentrerat men litegrann), sida 184-213 dvs 30 sidor
  • Och idag läste jag från sida 214-358, dvs 145 sidor och Aldrig ensamma blev utläst!
  • Sammanlagt blir det alltså: 237 sidor om jag räknat rätt, helt okej tycker jag :-)
Imorgon (okej, IDAG) ska jag päbörja Vattnet drar hade jag tänkt. Hoppas nu den är superspännande så jag hinner med den på de två dagar vi har kvar!

Hur går det för er?

fredag 25 mars 2016

Helgplaner & veckosummering #12 Ny låt, rec-svacka och läs-a-lot

Heeeej cyberspace!

Idag är det långfredag. Det har verkligen kännats som en typisk långfredag för vi har typ bara slaaappaaat okring hemma. Sett på Glee, spelat på skärmar, ätit smörgås med vegansk "sill" på (dvs aubergine i sås), varit i bastun och köpt mat inför helgen. SÅ skönt att inte behöva skänka skolan en tanke utan bara vara med familjen.

Under veckan har jag sett om The Notebook (funderar ärligt talat på att göra det typ imorgon med ...), lyssnat på Veronica Maggios nya singel Den första är alltid gratis (<--men lyssnaaaa dåå!), fått veta att hn ska släppa ett nytt album i maj (!!!!), missat två dagar skola pga halsont och en himla störig snuva jag får alltid nu och då och ... typ det. Så var jag på biblioteket också! Och lånade denna jätte, vet inte riktigt varför men den såg snygg ut.

Och: recensionssvackna håller i sig. Jag har NOLL inspiration till att skriva om böckerna jag läst, jag som oftast brukar spruta ut tankar. Känner att jag upprepar mig hundra gånger om jag försöker skriva längre och om jag skriver lite så blir det så himla intetsägande. Äsch, tror ändå jag helt enkelt får försöka med kortare recensioner då. Lite kul förresten att recensioner är de enda inläggen jag har prestationsångest för, typ det här inlägget skriver jag supersnabbt och tycker är okej för det. Eller egentligen är det ju inte så konstigt, då recensionerna är det som förlag och författare kanske främst läser ... Men alltså - SNÄLLA hjälp mig, känner någon alls igen sig? Vad gör ni isåfall när det iträffar? Jag har liksom påbörjat tre recensioner i veckan men tyckte ingen av dem blev bra ...

Det är ju påskhelg och jag deltar i Mias påsk-läsmarathon. Hittills har det gått sådär, på tre dagar har jag läst knappt hundra sidor. Men jag ska försöka läsa mer ännu i kväll och imorgon och de andra dagarna så kanske jag kommer någon vart med läsningen iallafall. :-) För tillfället läser jag alltså Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund och har lite under hälften kvar. Den går väldigt lätt att läsa när jag väl gör det så jag hoppas att den blir utläst imorgon. Efter den tror jag jag tar tag i Vattnet drar av Madeleine Bäck eller kanske en Tsatsiki, får se lite vad jag känner för.

Planer för helgen då? Faktiskt inget särskilt, iallafall inget jag vet om nu. Så det blir ju förhoppningsvis rätt så mycket läst då!

Just NU ska jag iallafall se på film och äta bärpaj, hoppas ni har en superfin fredag och helg och glad påsk till er! (Även om man tydligen inte får säga det förrens imorgon ;-D)

onsdag 23 mars 2016

Bokbloggsfrågan vecka 12

Hej på er!

Idag har jag varit hemma pga sjuk. Vet inte om jag tar mig till skolan imorgon heller, tror jag ser hur jag mår på morgonen helt enkelt ... Saker jag gjort idag: ordnat om mina bokhyllor så nu finns typ inga böcker i kassar på golvet mer utan istället fins de i superhöga högar som gör att jag är rädd att hyllorna ska rasa närsomhelst. Men det är mycket lättare att städa nu! Så har jag läst lite i Aldrig ensamma och jag måste säga att jag verkligen gillar den här serien, den är smart och genomarbetad och spännande. Så såg jag senaste avsnittet Shadowhunters och det var inte vidare bra och jag fattar liksom noll och kom fram till att förra veckans inte var nåt vidare heller egentligen då det faktiskt inte förde storyn någonstans ... (sorry lång mening) så har jag sett tre avsnitt Glee! Varav jag sett två tidigare. Men nu tror jag jag hittat stället vi lämnade serien på för typ ett halvår sen så nu går det att börja kolla ordentligt igen. :-) Så läste jag lite Demi och vilade. Och det var typ allt.

Idag har Carola också ställt veckans bokbloggsfråga, den här gången söker hon läsinspiration: Hur hittar du inspiration till ditt läsande? Vart får du tips på böcker som du vill läsa (bokbloggar, boktips i tidningar, litteraturprogram på tv/radio/poddar, kompisar eller?) Hur ser din vill-läsa-lista ut?

Jag får inspiration till vad jag vill läsa från precis allting typ. BLOGGA (ändå mest), förlagens kataloger, Barnens bokklubb, filmer, radio, poddar etc. Jag får inte vidare många tips så där personligen, för jag känner inte så många som läser mycket eller ofta.

Och JA! Biblioteket! Där kan jag gå omkring en god stund och bara kolla på alla böcker och hux flux har jag med mig tio titlar hem. Om jag sedan läser dem är en annan femma ...

Bokbloggar är nog ändå största INSPIRATIONSkällan, och booktube, för ajg blir peppad att läsa när andra gör det och när jag blir bombaderad av tips vill jag ju läsa för att någon gång i mitt liv hinna läsa det mesta. Men vill-läsa-lista är oändlig och varierande. Jag äger rätt så många olästa titlar så det är ju dem jag främst försöker hinna med. Även om en hel del bibliotekslån slinker igenom ibland ... här finns förresten min hylla med mina olästa böcker på Goodreads! :-)

tisdag 22 mars 2016

Mias påskläsning och read-a-long!

Och ja just det! Imorgon drar Mias påskläsning igång, ett läsmarathon/tävling som går ut på att läsa flest sidor. Eller läsa tillsammans. Jag väljer att se det som en liten push i min läsning men kommer inte satsa på att läsa mest då jag inte tror att det är möjligt. Böckerna jag kommer läsa är:

  • Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund då jag läser den för tillfället.
  • Vattnet drar av Madeleine Bäck för den borde jag ha läst för läääänge sedan och är ju nyfiken.
  • Tror inte jag kommer hinna med något mer men OM så blir det nog Glastronen av Sarah J Maas ...
  • ... eller Maresi av Maria Turtschaninoff
  • ELLER Työmiehen vaimo av Minna Canth som jag verkligen borde ta tag i. (Läser för skolan.)
På tal om grejer bloggare håller i så ska Nelly hålla i en read-along som pågår mellan 31 mars till och med 30 april. Meningen är att man ska visa en viss del varje vecka och rapportera om läsningen i ett inlägg varje vecka. SUPERKUL tycker jag och kommer definitivt försöka hinna med. Odinsbarn är ju faktiskt en bok jag varit nyfiken på väldigt länge.

Top Ten Books I Love But Haven't Talked About in a While

Det är tisdag och bara två dagar skola kvar till påsklovet! Woop!

Jag såg nyss förra veckans Shadowhunters och det var ett ... intressant avsnitt. Alltså just nu känner jag igen prick NOLL från böckerna. Har ingen aning om vart detta är på väg?! Annars tycker jag faktiskt det var ett relativt bra avsnitt för att vara Shadowhunters, tyckte om att det var lite annorlunda och Jace kändes helt okej här faktiskt. :-) Gillade förresten typ alla bättre i den MINDRE SPOILER "andra" dimensionen ... de kändes mer naturliga där. SLUT PÅ SPOILER.

Men nog om det! För tisdag betyder ju Top Ten Tuesday, där man idag ska lista tio böcker man älskar men känner att man inte pratat om på ett tag/tillräckligt. Kul! (OBS att jag tar älskar rätt så lätt här, de är alltså inte nödvändigtvis femmor allihopa.)

  • Röd drottning av Victoria Aveyard - Den här hypade boken blev jag ju lite besviken på när jag läste, men efterhand har den växt och nu ser jag väldigt mycket fram emot uppföljaren som ju faktiskt kommer ut rätt så snart!
  • Släppa taget av Katarina von Bredow - Tyckte ju denna var supermysig och kände igen mig i mycket, men den har liksom blivit lite botglömd för det.
  • Djupa Ro av Lisa Bjärbo - När det gäller den här är det en bok som jag blivit osäkrare på med tiden - var den verkligen så bra? Jag läste nog bara alldeles för många svala recensioner, har jag bestämt mig för att tro, för visst var den ju ändå otrolig.
  • Fangirl av Rainbow Rowell - Den här har jag kanske nämt lite nu som då i och för sig ... men det är ännu en bok jag absolut älskade då jag läste men lite glömt bort efter ett tag.
  • Efter Alaska av John Green - Det blev lite såhär med den här boken: jag läste, gillade väldigt mycket, skrev en recension om det, såg Papertowns, glömde bort John Green. Men faktum kvarstår: det här är typ hans bästa bok. Jag tycker den är superbra. LÄS!
  • Inte vem som helst av Nina LaCour - Jag tycker jag nämner Jag går dit du går prick hela tiden (eller det gjorde jag ett tag iallafall) men den här är ju faktiskt en riktig pärla den med!
  • Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg - Gillade den här väldigt, väldigt mycket men känner att den inte fått vidae mycket uppmärksamhet av varken mig eller någon annan bokbloggare. Så läs, hörrni!
  • Flyt som en fjäril, stick som ett bi av Elin Nilsson - Blev helt träffad av den här när jag läste, men efter det har jag nog inte nämnt den så mycket (jag läste den alltså typ 2013). Skulle kanske passa med en omläsning, faktiskt ...
  • Lex bok av Sara Kadefors - Den här är både intressant och underhållande, gillade mycket mer än Sandor slash Ida.
  • Kretsen av Maggie Stiefvater - Tyckte den här var väldigt väldigt bra, har både del två och tre hemma och inte en aning om varför jag inte läst ...
För övrigt - jag har gett så himla konstiga betyg till en massa böcker på Goodreads? (Gick alltså igenom mina lästa för att hitta glömda guldkorn.) Femmor och fyror till typ, allt? Fattar ej. Jag har inte gett en enda etta, förresten. Tvåor är det lägsta. Böckerna jag idag faktiskt idag kunde kalla rent utsagt dåliga har fått tvåor = okej bok. Men men. Orka ändra. Kanske jag tyckte så då?

Ha en fortsatt trevlig tisdag! Vilka böcker pratar ni för lite om?

måndag 21 mars 2016

Iiiiih!

ÄNTLIGEN! Äntligen får vi se det - omslaget till Floras bok!!! SOM jag har väntat. Och det är så sjukligt snyggt! Sara, som bloggar på wilderness, har formgivit tillsammans med Flora. Tror det kan bli superbra. Mina tankar går till 90-tal, tivoli och tjejgäng. Aka allt fantastiskt med den här världen typ. Jag är så otroligt taggad på detta! Och bokmässan i år - dit både Flora, Sandra och Anna Ahlund verkar var på väg?! Är ju dock väldigt otroligt att jag är på väg, men man vet ju aldrig. :-) Läs mer om Stanna här.
Källa
Är ni peppade?

söndag 20 mars 2016

Bokbloggsjerka 18 - 21 mars & Bokbloggsfrågan vecka 11

Det har blivit dags för att besvara veckans jerka-fråga! Och när vi ändå håller på tänkte jag också köra Bokbloggsfrågan, som jag inte hunnit med än.

Först ut är då Carolas fråga: Den här veckan är jag intresserad av dig som person bakom bokbloggen. Vad jobbar du med eller pluggar till? Är böcker, läsande och skrivande en del av din jobbvardag också, eller är det bara ett fritidsintresse? Trivs du med ditt jobb eller drömmer du om att jobba med något helt annat, i så fall vad?

Jag varken jobbar eller pluggar till något särskilt, för tillfället. Mitt jobb är väll i så fall skolan och där är både böcker och skrivande rätt så centralt. :-) Bloggen är ju bara ett fritidsintresse, men visst kan jag ha nytta av den i skolan ibland med. Kort svar idag men frågan passade ju inte riktigt in på mig så. :-P

Veckans jerka har jag däremot ett lite längre svar på, så här lyder den: Har du någonsin haft en ”book hangover”, det vill säga en bok som tar slut på tok för tidigt och lämnar ett sådant avtryck/tomrum att du inte riktigt förmår dig plocka upp en ny bok för att aktivt försöka komma över den?  Vilken i så fall?


Men om vi då ska ta konkreta "BOKsmällor" är den första jag kommer på Den unga eliten av Marie Lu. Hade ingen aning om hur jag skulle gå vidare efter den. En annan är nog Harry Potter och fenixorden. Då visste jag nog inte ens vad en bookhangover är, men det var nog något sådant det var. Jag läste den på en vecka och sedan läste jag om delar i den i tre veckor. Det är iallafall så jag minns det haha ... Sista boken tror jag faktiskt inte jag fick någon större boksmälla av, vet inte riktigt varför dock ..?

Jellicoe Road är en sådan bok som jag tänkte på i flera veckor efteråt. Jag har nog inte riktigt slutat tänka än. Samtidigt minns jag det inte som en direkt boksmälla, då jag läste nio andra böcker samma månad ..? Vet dock ej när under månaden jag läste just Jellicoe, men jaa ...

Efter Askfödd hamnade jag också i en liten - pga ingen bok kommer någonsin vara lika bra! Vet inte om jag riktigt återhämtat mig från den än, för Askfödd är den enda boken med fem stjärnor i år ... ingen annan verkar ju helt enkelt vara lika bra.

Förresten så kan typ vilken Harry Potter-bok som helst försätta mig i en liten boksmälla, pga att jag ju faktiskt inte har råkat på typ något som överträffat det än. Ibland, då det känns som att inget jag läser är särskilt bra, vill jag bara läsa om Harry. Alternativt ovannämnda titlar.

Hur är det för er då?

I min brevlåda #47 februari 2016

Äntligen är den här! Videon vi ALLA väntat på - böckerna jag fått/köpt/lånat i februari! Allt är inte perfekt den här gången heller, men vad annat ska man vänta sig av en fjärdegångare? Dessutom är den väldigt sen ... men jag har försökt, i fyra dagar har jag försökt ladda upp den och alltid har något förhindrat min framgång. Men nu så! Enjoy! :-)

Någonting ni har läst och rekommenderar extra mycket?

lördag 19 mars 2016

Gudarna

Jag blir liksom alldeles tom av att försöka forma några konkreta tankar kring Elin Cullheds Gudarna. För jag är väldigt, väldigt kluven till vad jag egentligen tyckte. Såhär är det: jag blev inte särskilt berörd. Ändå sker det en hel del obehagliga, sorgliga, frustrerande saker i Tierp. Frustrerad, det blir jag faktiskt. Rätt så mycket på hur dumma alla vuxna verkar vara i den här romanen (förutom typ Bitas föräldrar) men mer på mig själv som inte fastnar utan bara läser för att jag måste få den utläst så snabbt som möjligt. Jag tror faktiskt att det kan vara en relativt stor anledning till att jag inte riktigt fastnade. För att jag bara swishade igenom.
Berättarjaget är Jane, eller Janne. Hennes bästa vänner är Bita och Lilly. Bita är radikalfeminist, bor i hyreslägenhet och är lite den som styr gänget. Lilly är tillsammans med Daniel Abdollah, ett svin som driver framgångsrikt pizzakartongsföretag. Alla vuxna älskar honom och blundar så fort de hör ett enda ont ord om vad han håller på med. Jane då? Hon är väldigt vilsen. Vill väldigt mycket, gör saker utan att tänka först och gömmer sig ofta bakom de två andra. Trots att hon också kan och vill och ibland faktiskt gör. Men då vill det liksom bli lite fel ibland. Hon bor ensam med sin pappa som inte förstår någonting och är en väldigt sorglig varelse. För mamman har lämnat dem och hittat någon annan. De är sexton år och bor i en håla där inget händer. Men de får saker att hända.

Jag blir alldeles till mig över hur himla rå, radikal och ärlig den här debuten är. Den är otroligt modig och kanske är det det som får mig att rygga tillbaka. Mitt undermedvetna får panik och jag blir liksom lite avskärmad. Kanske. För när jag läser om och tittar tillbaka så tänker jag: GUD vilket skimrande nattsvart bok. Språket är otroligt unikt - fullt av liknelser liknande den här nedanför:
Det är kaxigt, argt och träffande och historien är snabb och ångestig. Jag älskar powern som genomsyrar allting - för det här är verkligen ingen kärleksbok utan en bok om tre tjejer som hämnas på patriarkatet och gör lite som de vill. De är brustna inuti men perfekta och okrossbara på ytan. De är sköra men samtidigt hårda som stål. De är som tre superhjältar. Eller gudar - för gudar sägs ju vara mäktiga men också ha mänskliga svagheter.

Titelns betydelse kommer fram redan i början där de skriver ett manifest och byter ut ordet tjej till gud, en blandning på guzz och brudar. Det är en väldigt träffande titeln, den passar berättelsen och är samtidigt intresseväckande. Och omslaget är något av det snyggaste jag sett. Och innerpärmarna är freakin' leopardmönstrade. I rosa.
Janes mamma är som sagt borta. Det är väldigt fint hur hennes relation till modern skildras. Hatkärleken till pappan som inte gör något rätt men ändå finns kvar och saknaden efter mamman. Men också där - hatet, eller frustrationen och sorgen över att hon bara försvann. Jane försöker inte visa något utåt och inte tänka på det heller. Men det finns där hela tiden och det gör så ont.
Jag gillar ju det mesta - ärligheten, de såriga karaktärerna, språket, vanligheten. Men något skaver lite iallafall för att jag ska säga att jag tycker att det här är en otrolig bok. För läsupplevelsen blev inget utöver det vanliga, det var mest bara att jag läste, fastnade för någon rad här eller där men mest brydde jag mig inte så mycket. Det är nog där det största problemet finns - förutom att jag läste under press -, jag kände liksom inte så mycket för någon. De betedde sig liksom inte som några härliga personer man ska känna med. Samtidigt tycker jag ju de är himla fina och bra och skulle typ gärna vara deras vän men alltså JAG VET INTE. Det är nog också lite det här med att vi är lika gamla men ändå så långt borta från varandra.
Ni får ett till citat. För att jag tycker det är fint och inte riktigt har så mycket mer att tillägga. Jag tycker du ska läsa den här boken, men låt den ta tid och tänk på vad du läser. Le åt intressanta formuleringar och låt dig ryckas med i Bita, Lilly och Janes gråa värld som ändå skimrar till ibland. De är alldeles vanliga, men ändå så extraordinära. Jag tror faktiskt att de hör till den sorten jag kommer vilja återvända till.


| Gudarna | Elin Cullhed 2016 | Natur & Kultur | 238 sidor | 15+ | tack så mycket för rec-exet, natur & kultur! | köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |

Helgplaner & veckosummering #11 Konfirmation och filmsmälla

Hej!

Igår hanns inte det här inlägget med pga anledningar. Men! Det är ju ändå fortfarande början på veckoslutet tycker jag, så visst går det idag iallafall. Är ju inte som om det är förstaå gången heller.

Den här veckan har väll varit helt okej. Jag har läst ut Tredje principen av Anna Jakobsson Lund och genast börjat på Aldrig ensamma pga spännande och #slaythatseries och så. Hann dock bara typ tre kapitel ... för sen såg jag The Notebook och blev helt tagen. Vet inte ens riktigt varför, för egentligen är storyn hemskt förutsägbar. Men det var väll något av en kombination av att skådisarna var så bra, årtiondet underbart och konceptet så fint med en gammal gubbe som berättar en hisoria för en tant för att hjälpa henne minnas. Jag påverkades SÅ mycket av deras kärlek och historia. Tycker den var underbar. Men nu har jag gått med en liten olustkänsla i mig de nästan två dagar det är sedan jag såg den. Vill liksom inte läsa något, för jag vill läsa The Notebook. Vill inte se på något, för det är inte The Notebook. Att en väldigt sorglig annan sak hänt samma dag vi såg filmen kan ju också ha haft sin inverkan ...
Källa
Så nu har jag något av en boksmälla, bara att den beror på en film. Vet liksom inte riktigt vart jag ska ta vägen nu, för vill bara sitta och se om den. Åå, vad jag skulle vilja leva på 40/50-talet! (Samtidigt som jag ju förstår att det antagligen blir rätt så romantiserat på film och säkert ändå inte skilde sig så mycket från hur livet är nu.) (Men alltså det gjorde det ju! Det fanns noll teknik! De hade superfina kläder och frisyrer!) (Men jag ÄLSKAR ju teknik - visst gör jag? Och kläderna nu för tiden är ju också fina? Alltså SÅ kluven.) (Fattar egentligen inte ens varför jag skriver alla dessa parenteser pga är ju inte som att jag skulle kunna leva på 50-talet ens om jag ville ...)

Annat jag gjort under veckan som gått: stressat onödigt mycket, lyssnat på Kärleksbrev med Hov1 på repeat, fått två böcker, försökt ladda upp en Book Haul i typ fyra dagar men pga att vi är åtta pers i min familj är nätet alltid rätt så använt och trögt. Nu har den laddas upp till typ 60%, kanske jag får den till hundra i dag ...

Helgläsningen dåå? Jag kommer antagligen inte få så mycket läst, och om jag får borde det främst vara till skolan ... men jag håller för tillfället på med Isdraken och Aldrig ensamma så dem kommer jag antagligen läsa lite smått i. Den förstnämnda blir antagligen utläst pga väldigt kort. Så borde jag läsa en bok av Minna Canth till finskan i skolan. Den är superjobbig hittills, så jag borde VERKLIGEN ta tag i att läsa den. Men som sagt, kommer nog inte ha särskilt mycket tid alls för sådant för min syster ska bli KONFIRMERAD!

Vi kommer alltså städa, flänga omkring i butiker, baka, laga mat, vara i kyrkan etc hela det här veckoslutet. Och på måndag har jag prov ... nåja, det ska nog gå bra, onödigt att stressa för sådant man inte kan göra något åt och prokrastinera mindre.

Hurdan var er vecka då? Några kul planer nu i helgen? Vad läser ni just nu?

onsdag 16 mars 2016

M varken mer eller mindre

Idag skulle egentligen svaret på veckans Bokbloggsfråga komma upp, men då vi inte verkar få någon fråga idag så får ni en recesion istället som egentligen skulle dyka upp först imorgon. Då kanske ni får en video istället, om tekniken är på min sida!

Ni kanske minns när jag hela tiden nämnde M varken mer eller mindre? Ni vet ju typ vad jag tycker redan, men nu är det iallafall dags för en traditionell recension.

Jag blev väldigt överraskad av den här - positivt överraskad! Hade inte särskilt höga förhoppningar, vet inte riktigt varför men det var väll kanske en kombination av helt ny författare och rätt så intetsägande handling. Handlingen är väldigt rapp, ja, men inte riktigt vad jag söker efter hos en bok, ni vet? Nu i efterhand tycker jag dock den är en av de bättre baksidestexterna och tror faktiskt att den kan locka många, även om den inte riktigt fångade mig till den början.
Vi har exet som jag fortfarande ligger med
vi har stalkern som aldrg ger sig
vi har kompisens pappa som stöter på mig
och vi har killen som jag inte vet om jag borde falla för.
Det är lätt att se tillbaka och tänka: Vad såg jag i dom andre tre?
Men man vet ju så lite inna allt har hänt.

Står det alltså på baksidan. Och ärligt talat vet jag inte riktigt nu varför inte den här beskrivningen lockade mig? Nu tycker jag den är väldigt, VÄLDIGT bra.

Och det är alltså typ det den handlar om. Maj som hänger med den ena och den andra killen, ligger med någon men gillar egentligen ingen. Hon räknar upp för- och nackdelar med typ, allt? Maj är väldigt sarkastisk och trött på livet. Hon har ingen aning om vad hon ska göra med sitt liv och bråkar lite med sin styvmamma när pappan är i ett annat land. Typ så.

Men om handlingen inte riktigt nappade tag i mig direkt finns det något annat som fångade mig på en gång och inte släppte taget - själva boken.

Jag gillar det här SÅ mycket! Det är korta kapitel, handlingen hoppar lite hit och dit, det är superkul inne i Majs huvud och berättelsen har ett driv man faktiskt sällan stöter på. Och dialogen! Åå, vad jag tycker den är bra. (Både den mellan flera personer och den som sker i Majs huvud.;-) Men det är inte nog - den har världens finaste slut (som jag dock såg komma men fint ändå), humorn är svart och genomsyrar hela boken och DET ÄR EN DEBUT.

Språket, eller Maj då, är absolut bokens kärna. Språket och handlingen rör sig än hit, än dit. Det är roligt, svart och uttråkat. Maj ifrågasätter sig själv men har samtidigt svårt att ge upp sina teorier, hon hänger med helt fel killar och vet inte hur hon ska ta sig ur det. Om hon nu vill ta sig ur det. Hennes sexualitet känns fri men samtidigt känns hon rätt så osäker. Och hon är så OTROLIGT uttråkad och rätt så bortskämd. Men alltså: jag gillar att läsa om henne, för samtidigt som själva handlingen är rätt så tråkig så har berättelsen ett fantastiskt driv tack vare språket, Majs ironi och att Backström faktiskt vågar hoppa över vissa passager.

Jag kan ju faktiskt inte känna igen mig i särskilt mycket, för mitt liv är ju rätt så långt från Majs. Jag kan ju delvis känna igen mig i rastlösheten och vilsenheten. Och till viss del i Maj som person. Men i händelseförloppet finns det ingenting jag har upplevt, vilket både är bra och dåligt. Bra, för då underhåller det mig kanske desto mer. Dåligt, för att jag blir lite distanserad från berättelsen och känner inte lika mycket som jag kanske hade kunnat. Över huvudtaget känns inte riktigt Maj som en person man sympatiserar mer - hon får liksom lite skylla sig själv. Men det är väldigt underhållande att läsa om hennes upptåg och intresset hålls hela tiden då problemen aldrig verkar ta slut.

M varken mer eller mindre är brutal och ärlig, men verklighetstrogen vet jag inte riktigt om den är. Majs situation känns ju realistisk men att hon ska hamna med alla dessa ouppnåeliga/dåliga killar känns väll inte helt troligt. Dock så kan jag ju acceptera det i och med att det faktiskt är en skönlitterär bok och det gör storyn intressant.

Jag njöt verkligen av att läsa den här. Den fick mig i ett underbart läsflow och jag underhölls hela tiden. Jag rekommenderar den till alla som gillar böcker man blir glad av. Eller böcker med käckt språk. Eller böcker om unga, vilsna människor i Stockholm. Eller typ alla?

Alltså - jag tycker inte den är ett MÄSTERverk, direkt, men riktigt riktigt bra är den faktiskt. Min läsupplevelse var top notch - och det är ju faktiskt det viktigaste! Tusen tack för denna pärla till bok, Petra Backström!
Foto: Maria Östlin

| M varken mer eller mindre | Petra Backström 2016 | rabén&sjögren | 269 sidor | 13/15+ | tack så mycket för rec-exet, rabén&sjögren! | köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |