Nu bjuder jag på små recensioner på mellanåldern-böcker jag råkat läsa. Hoppas ni gillar.
| Heddabloggen ... och allt det här med mamma | Åsa Hofverberg 2009 | Libris förlag | 189 sidor | 9+ |
Än en gång blir jag väldigt impnerad över hur klockrent och roligt Hofverberg lyckas beskriva prästdottern Heddas vardag! Boken är väldigt kort och lättläst, men igenkänningen är på topp och jag tycker om vartenda ord. Det är så gulligt och fint skrivet om kärlek, vänskap och problem på mellanstadiet. Jag läser med ett leende på läpparna i stort sett hela tiden men boken behandlar även tyngre ämnen - som en deprimerad mamma och en bästa vän som berättar allt mindre för en. Det är problem som alla kan känna igen sig i på något vis, och eftersom jag började läsningen med inställningen "det här är säkert tråkigt, varför har jag gillat det förr?" så blev jag definitivt överraskad igen över hur duktig Hofverberg är på att skriva om det här.
Det är ju ingen särskilt spännande handling, vissa saker känns lite barnsliga och det är verkligen inte utstickande på något vis. Men jag tycker så hemskt mycket om att läsa om Hedda, det är språket och att det är så enkelt som gör det så bra - och trots att det är rätt länge sedan den här kom ut (2009) och det inte kommit någon ny bok om Hedda sedan dess, så hoppas jag verkligen på att Hofverberg ska greppa tag i pennan och känna att hon har saker kvar att berätta om prästgudinnan Hedda.
4 av 5.
| Dödsknäpp | Håkan Jaensson 2013 | Alfabeta | 188 sidor | 7+ | Tack så mycket för rec-exet! |
Jag blev faktiskt imponerad av den här boken redan på första sidan. Språket fångade mig direkt och pojken det handlar om - Totte - är en minst sagt rätt speciell vanlig pojke.
Han ser ett program på TV om cancer och får för sig att alla symptom stämmer in på honom - eller tja, bristen på symptom. Totte blir besatt av tanken på att han kommer dö snart, men han berättar inte om det för någon. Och eftersom han snart kommer dö kan han ju göra lite vad som helst - utan att det har någon skillnad! Totte blir plötsligt hemskt modig, vågar stå upp mot mobbaren Kurt och hans anhängare Filip och åka tåg helt själv. Till exempel.
Språket är enkelt men också rätt speciellt. Det är sarkastiskt och humoristiskt och hela boken är liksom lite ... rebellisk. Historien är rätt intressant och får en att tänka - skulle man faktiskt bete sig så om man visste att man snart ska dö? Borde man tänka lite mer så alltid? (För att Totte blir modigare får faktiskt mestadels bra konsekvenser.)
Jag gillar Totte och han känns väldigt ... mogen och realistisk på något vis. Jag tycker att författaren har lyckats väldigt bra med honom! Det märks att han är rätt liten men också rätt smart, om än lite naiv och ja ... underlig. Alla hans klasskompisar är även de väldigt verklighetstrogna men liiite klyschiga. Jag gillar det att det finns en "orsak" till varför "mobbarna" är som de är, och jag tycker om hur allting löser sig på slutet, även om det känns lite ... mäh.
Det jag gillar mest är konceptet, språket och hur allting förs fram till läsaren. Man känner sig väldigt med och allas vardag känns hemskt ärlig. Duktigt skriven och väl värd att läsa.
Blev positivt överraskad (på första sidan!) av vad som fanns innanför de fula (typ hatar omslaget ...) pärmarna!
Men. Den är lite långtråkig även om grundidén är rätt originell så är framförandet väldigt klassiskt och rätt klyschigt, men mycket tänkvärd är den och själva konceptet känns nytänkande. Som helhet funkar den bra och jag kände mig liksom lycklig när jag läst sista sidan, jag har börjat gilla Totte och hans mormor och alla andra och det kändes lite vemodigt att lämna dem, men slutet är ett ordentligt och bra sådant och jag rekommenderar varmt till meallanstadieåldern.
Jag gillar Totte och han känns väldigt ... mogen och realistisk på något vis. Jag tycker att författaren har lyckats väldigt bra med honom! Det märks att han är rätt liten men också rätt smart, om än lite naiv och ja ... underlig. Alla hans klasskompisar är även de väldigt verklighetstrogna men liiite klyschiga. Jag gillar det att det finns en "orsak" till varför "mobbarna" är som de är, och jag tycker om hur allting löser sig på slutet, även om det känns lite ... mäh.
Det jag gillar mest är konceptet, språket och hur allting förs fram till läsaren. Man känner sig väldigt med och allas vardag känns hemskt ärlig. Duktigt skriven och väl värd att läsa.
Blev positivt överraskad (på första sidan!) av vad som fanns innanför de fula (typ hatar omslaget ...) pärmarna!
Men. Den är lite långtråkig även om grundidén är rätt originell så är framförandet väldigt klassiskt och rätt klyschigt, men mycket tänkvärd är den och själva konceptet känns nytänkande. Som helhet funkar den bra och jag kände mig liksom lycklig när jag läst sista sidan, jag har börjat gilla Totte och hans mormor och alla andra och det kändes lite vemodigt att lämna dem, men slutet är ett ordentligt och bra sådant och jag rekommenderar varmt till meallanstadieåldern.
Tack så hemskt mycket för recensionsexemplaret, Alfabeta!
3½ av 5.
| Ninja Timmy och resan till Sansoria | Henrik Tamm 2014 | Bonnier Carlsen | 2014 sidor | 7+/9+ |
Än en gång imponerar Tamm med sina bilder och sin fantasifullhet! Det är en historia för barn, där djur vars ålder är lite osäker ger sig ut på tidlösa äventyr i en fantasivärld där människor och djur lever i samklang och där det är fullkomligt normalt att en katt kan bygga både ett flygplan och en ubåt av i princip ingenting.
Det är lätt att hänga med men ibland överraskar språket med att vara lite väl komplicerat för en barnbok. Tamm slänger sig med ord inte ens jag förstår och samtidigt som det är bra så stör det lite - 8-åringen jag läser för frågar inte heller och vissa ords mening får man försöka förstå undermedvetet.
det här är historier där äventyret står i centrum och där allt det magiska blir ännu mer magiskt av de suggestiva bilderna. Karaktärerna är välgjorda och har känslor precis som "vanliga" människor. Det är hemskt fantasifullt, lite förutsägbart, men välgjort och verkligen perfekt som högläsningsbok då här finns saker för både den yngre och äldre generationen att hämta.
Än en gång imponerar Tamm med sina bilder och sin fantasifullhet! Det är en historia för barn, där djur vars ålder är lite osäker ger sig ut på tidlösa äventyr i en fantasivärld där människor och djur lever i samklang och där det är fullkomligt normalt att en katt kan bygga både ett flygplan och en ubåt av i princip ingenting.
Det är lätt att hänga med men ibland överraskar språket med att vara lite väl komplicerat för en barnbok. Tamm slänger sig med ord inte ens jag förstår och samtidigt som det är bra så stör det lite - 8-åringen jag läser för frågar inte heller och vissa ords mening får man försöka förstå undermedvetet.
det här är historier där äventyret står i centrum och där allt det magiska blir ännu mer magiskt av de suggestiva bilderna. Karaktärerna är välgjorda och har känslor precis som "vanliga" människor. Det är hemskt fantasifullt, lite förutsägbart, men välgjort och verkligen perfekt som högläsningsbok då här finns saker för både den yngre och äldre generationen att hämta.
Jag tycker verkligen verkligen det här är en bra bok för typ 7-11 åringar. (Och mej!) Bilderna är helt fantastiska och äventyret med, mycket mycket välgjort!
(Fråga mig inte vad jag går på - för alltså den här recensionen blev minst sagt underlig om ni frågar mig ...)
4 av 5.
4 av 5.
