Uppgörelsen

Av Arne Norlin och Andreas Palmaer
Förlag: Alfabeta Bokförlag
Serie: Fans! #3
Sidantal: 191
Genre: Kärlek, Sport, Verklighetstroget, Spänning (halvt)
Ålder enligt mig: 9-12
Övrigt: Passar både flickor och pojkar! Recensionsexemplar, tack så mycket!

Liiiten spoilervarning, läs mina recensioner på de tidigare delarna här: Motståndarna, Förföljda

Äntligen har jag knopat ihop en recension..om än den är rätt kort...

Uppgörelsens handling är fortfarande typ den samma som den varit i de två tidigare böckerna; Tove och Noel gillar varandra men hejar på olika fotbollslag - ärkefienderna Hammarby och AIK. Toves farsa är AIKs stjärnspelare och Noels brorsa ett hängivet Hammarby-fan. Detta gör ju förstås allting mer komplicerat, varken Tove eller Noel får träffa den andra på grund av det. Noels brorsa anser det som förrederi mot Hammarby och dessutom så skulle han säkert inte få vara med i Hammarbys fanclub Forza om han hade en lillebror som hänger med "fienden". Tove pappa vill inte att hon ska vara med Noel för att Noel var inblandad i ett sabotage på hans bil tidigare. Det handlar om fotboll, fans och ung kärlek helt enkelt!

Men den där kärleken gillar inte riktigt jag. Jag brukar ju gilla det om det finns lita romantik med, men jag gillar inte karaktärerna (platta,tråkiga), så då blir inte kärleken heller lika fin... Ibland var det lite spännande, men de här serien är faktiskt inte för mig. Tråkigt nog. Men HELT dålig kan den ju inte ha varit, för jag brydde mig faktiskt (!) om hur allt skulle lösa sig. Jag läste ut hela serien, och trots att jag kunde ha skippat den, så var den helt okej. Det är en sån där bokserie man kan lägga i handen på en 9-årig oläsande flicka eller pojke och de kanske läser slut. De kanske suktar efter nästa del. De kanske börjar läsa. Och det är väldigt viktigt med såna böcker, man jag har kommit över det stadiet redan, jag vet att det finns bättre. Jag hade antagligen uppskattat hela serien mer om jag var en mindre erfaren läsare (rätt så erfaren är man ju ändå!). Det är en såndär bok man gillar i LasseMaja-åldern. Den är väldigt lättläst, passligt spännande och det är lite kärlek. Men jag tror man gillar den mest om man kan relatera till innehållet, och då kanske man borde heja på nåt visst fotbollslag, vilket jag inte gör.

Uppgörelsen gillade jag dock mer än de tidigare delarna, kanske det beror på att jag försökte gilla den eller att jag läste utomhus eller att den helt enkelt inte är dålig. Och konstigt nog blev jag inte besviken på den här serien, för jag trodde att den kanske inte skulle vara för mig, ändå ville jag läsa den. Och jag är glad att jag läste den. Den var inte jättebra, men fullt läslig, och passar utmärkt till både flickor och pojkar!

Och en hurdan månad har maj varit då?

Antal lästa böcker: 9 st (egentligen läste jag Hemligheternas rike slut först idag, men jag tyckte att den kunde få vara med iallafall) Antal lästa sidor: 2285 st Omläsningar: 1, då jag läst Wallflower på finska innan. Antal manliga författare: 3 st Antal kvinnliga författare: 6 st  Fådda/köpta böcker denna månad: 4 st, Wallflower, Beskyddaren, Borde vara död och Själlös Lästa recensionsex: 3 st (Uppgörelsen, Hemligheternas rike och Rädda mig inte!) Kvar i olästhögen: 20 st (förra gången var det 20 (+ 4 - 4))  Antal recenserade böcker: 6/9, två kommer


Bästa bok: Rädda mig inte! och Hemligheternas rike var helt fantastiska!

Största överraskning: Semlan och Gordon-böckerna!

Sämsta bok: Uppgörelsen, om jag MÅSTE välja, ändå gillade jag den emr än de tidigare delarna, men mer om det i recensionen!

Största besvikelse: Låt oss säga Wallflower, även om jag redan visste att den skulle vara sämre på svenska.

Spännande saker som hänt i maj: (Läs detta inlägg om vad som kommit ut)
Det har varit Stafettkarneval, jag har åkt till Borgbacken med skolan och upptäckt Håkan Hellström. Sen har min kompis också fått ett recensionsexemplar från ett förlag som jag beställde åt henne, hon ska sen gästblogga om den boken här!

Kommentar: Rätt nöjd är jag nog. Förra månaden var det bara 6 lästa böcker...

Hur det gick med planeringen: Nåjaaa, jag läste inte Saeculum som jag tänkt, men de två andra läste jag. Och så läste jag helt andra böcker sen än de jag tänkt. (Möjligen berodde detta på att jag läste fyra bibba-böcker, och Wallflower som jag inte kunde motstå när den kom i brevlådan)

Planer inför juni: Nu TÄNKER jag läsa Saeculum, sen vet jag inte. Jag har sommarlov, så jag borde ju hinna med mycket.

Vad tänker ni läsa i Juni då, och läste ni något bra i maj? Tipsa gärna om bra sommar-böcker också! :)

I min brevlåda #6 Två rec-ex och två andra!

 

Hej! Idag när jag kom hem väntade två väldigt mycket väntade böcker hemma. Och igår kom en annan über längtad titel!

Idag kom då, äntligen, som jag har längtat efter att ha läst Eld!, "BERÄTTELSER FRÅN ENGELSFORS"!!! (Har ren läst den, haha!)

 

Den är så fin! I färg och allt. Tror att det kommer en recension, men först måst det nog komma på "Eld".

Den andra boken som kom var "Farlig förmåga". Den verkar sjukt bra, den med. Och kanske lite som Engelsfors, det är ju också häxor?

 

Älskar omslaget! Jättesnyggt!

 

 

Och igår....igår kom Rädda mig inte! som också varit jättejättejättelängtad av mig. Den är ett recensionsex från B.Wahlströms, tack så mycket! Tycker att den är jättefin. Titta bara hur den ser ut utan omslaget!:

 

Tycker det är så stilrent. Älskar textstilen. Och det är snyggt med den gula färgen. Och det som står där.

Den sista boken är Uppgörelsen, ett recensionsex från Alfabeta. Det är sista delen i Fans!-serien, och det var roligt att få den, även om det inte direkt är min favoritserie. Den kommer jag läsa här nåt tag.

 

 

Kommer se snyggt ut i hyllan när jag har alla tre delarna....

 

Sen tänkte jag ännu visa vilka böcker som kommer nästa gång i Barnens bokklubb, om nu nån råkade missa det förra gången jag visade lite från Läseposten.

 

 

Har ni fått nåt fint på posten den här veckan? :O

Månadsrapport för februari

Det blev ju lite sent det här, men bättre sent än aldrig!:)

 

Hobbiten av J.R.R. Tolkien (som jag egentligen började på i januari)

Motståndarna av Andreas Palmaer och Arne Norlin

Förföljda av Andreas Palmaer och Arne Norlin

Tigertrubbel av Lucy Courtenay

Monstrets dotter av Kristin Cashore (kommer recension)

Himlen börjar här av Jandy Nelson (recension borde komma)

 

Antal lästa böcker: 6 st Antal kvinnliga författare: 3 Antal manliga författare: 3 Antal lästa sidor: 1654 st

 

Bästa bok: Himlen börjar här var alldeles underbar. Skulle vilja kunna skriva så bra! Och Monstrets dotter var också väldigt bra.

 

Störsa överraskning: Monstrets dotter, faktiskt. Jag minns inte så mycket från Tankeläsaren, men jag tycker mig minnas att det gick lite trögt framåt och så, men att den ändå var bra. Så jag troddee att den här skulle vara bra, men inte så bra som den var.

 

Sämsta bok: Fans!-böckerna var inte riktigt för mig, men inte var de dåliga heller.

 

Största besvikelse: Hobbiten, måsta jag nog säga. Den var ju fantastisk och så, men inte så fantastisk som den hade kunnat vara.

 

Kommentar: Det var ju ett helt okej antal lästa böcker. Men känns lite några ändå... Men jag har ju recenserat typ alla, och de jag inte recenserat kommer det recension på. Och jag har minskat recensionsexemplar högen med fyra... det är ju bra!

 

Planer inför mars: Flera recensionsexemplar ska jag försöka läsa, och försöka öka antalet lästa böcker lite. Och inte låna böcker från bibban innan mina egna olästa är slut. Och läsa slut Beautiful creatures.

 

Har ni läst nåt intressant under februari? Vad tänker ni läsa i mars?

Förföljda

Författare: Arne Norlin & Andreas Palmaer
Serie: Fans! #2
Originaltitel: Förföljda
Översättare: -
Sidantal: 220
Utgivningsår: 2012
Förlag: Alfabeta, tack så mycket för detta rec-ex!
Passar åldern: 9-12

Handling: Från Adlibris:
Tove och Noel är 12 år och har just börjat lära känna varandra. Båda älskar fotboll och tar för givet att den andre håller på samma lag. Men det gör de inte. Tvärtom. Noel håller på Hammarby och Tove är född AIK:are. Kraschen är oundviklig.

Noels äldre bror gör allt för att få komma med i den innersta kretsen av Hammarby fans, han står inte ut med tanken på att Noel umgås med en AIK:are, det kan ju förstöra hela hans trovärdighet. Och Tove får inte umgås med Noel för sin pappa. Tove och Noel kan inte hålla sig ifrån varandra men nu måste de smyga för att överhuvudtaget kunna ses. Förutom sina familjer så har de andra fans och polisen efter sig. Hur långt kan man gå för att träffa den man tycker om? Och hur långt kan fans gå för att stödja sitt favoritlag?

Vad jag tyckte om boken: Ärligt talat har jag inte mycket att säga om den här boken (annat än det jag skrev i Motståndarna-recensionen). Den var väl helt okej, rätt lika den första. Men alltså, det slutade ju så abrubt att jag bara måste läsa nästa del nu... Så den här recensionen kommer säkerligen likna den första boken. Och om jag nämner nåt igen så förlåt mig, minns inte riktigt vad jag skrev...
Lättläst bok som är trevlig att ha som sällskap. Man läser spänt rad efter rad för att få veta hur det går. Jag gillade Noel bättre i den här boken än i ettan, där var han så feg, här var han inte alls likadan. Han kunde faktiskt offra lite för Tove här, även om man nog såg glimtar av hans tidigare feghet ibland. Den hade ju inte bara försvunnit som i ett trollslag. Tobbe gillar jag inte särskilt mycket, och Toves pappa tycker jag är riktigt fånig av någon anledning. Han ska vara så perfekt, Tove ska vara så perfekt. Blä. Och Annika, stackars Tove som fick en sådan kompis. Vänta bara tills ni ser vad som händer när hon kommer till dem på besök....
Tove igen, hon tycker jag att är en riktigt bra karaktär. Hon är tuff, låter sig inte nedslås, hon påstår inget annat än att hon är mellan bra på fotboll. Hon är bra. Även om jag inte sätt så många sidor av henne i hur hon är mot andra och så.
Som förut så är det väldigt spännande att följa med matcherna, att se vad fansen gör och så. Det hela verkar väldigt verklighetstroget. Boken tar upp en del viktiga ämnen: vad man kan göra för sitt lag (dumma saker, vad man överhuvudtaget kan göra mot sina "fiender"), den första kärleken, utanförskap, familjerelationer. Det är en väldigt bra bok på många vis.
Jag kommer definitivt läsa nästa del!

Motståndarna

Motståndarna

Av Arne Norlin & Andreas Palmaer
Serie: Fans! #1
Originaltitel: Motståndarna
Översättare: -
Sidantal: 192
Utgivningsår: 2012
Förlag: Alfabeta (Tack jättemycket för rec-exet!)
Passar åldern: 9+

Handling: Tove har just flyttat tillbaka till Sverige efter 4 (eller var det 3) år i Skottland. Toves pappa ska fortsätta som spelar i AIK efter en karrier i Celtic, och Tove hejar förstås på AIK i Allsvenskan. Hon känner ingen på gården, och är rädd för att aldrig mer få några vänner.
Noel har bott i Stockholm typ alltid. Han har en storebror som hejar på Hammarby i Allsvenskan,  (det gör han förresten själv också) och vill komma med bland de tuffa fansen i Bajen Forza. Och en mamma som jobbar hela tiden efter att hans pappa stuckit till sommarstugan och inte kommit tillbaka.
Noel och Tove träffas på gården, via deras gemensamma intresse; fotboll. De pratar om fotboll med varandra, och tar det förgivet att den andra håller på samma lag. Tills matchen mellan AIK och Hammarby kommer. Noel och Tove ska båda gå, men inte med varandra. Och så plötsligt inser de att de inte alls hejar på samma lag. Hur ska de kunna träffas nu, när de är ärkefiender?

Vad jag tyckte om boken: Jag vet egentligen inte vad jag tyckte om den här boken. Jag tycker att den var helt okej. Ingen AMAGAD, DEN ÄR SÅ BRA, LIKSOM! - bok. En mellan bok.

Fotbollen och kärleken till den fick stor plats. Men det var egentligen ingen dålig sak. Själv skulle jag nog ha föredragit att ha alla böckerna i en, då de är så korta, och de slutar alla så att man genast måste läsa nästa del. När jag läst slut den här, började jag kasta på boken i sängen. Vad var det för slut?! tänkte jag. Så kan det ju inte sluta! Men som tur hade jag del två i bokhyllan. Så jag började genast läsa på den. Det här var ingen såndär bok som man bara måste fortsätta läsa i. Jag hade faktiskt ingen brådska alls att fortsätta läsa när jag tog en paus. Men när jag väl fortsatte, kunde jag inte sluta.

Språket kan jag inte säga att jag är stormförtjust i. Händelserna får för lite plats. Det är ett lättläst språk, och jag tror jag skulle gillat den mer som typ 11-åring. Egentlige kan jag nog inte säga vad det var för fel med språket. Det gick bara för rakt framåt, det fanns inga extra ord som gjorde meningarna speciella. Jag kanske är för hård nu, jag är kanske bara så van vid TFIOS språket. För alltså, det är nåt extra. Min lillasysters lärare har sagt att hon kan börja läsa mer "komplicerade" böcker. Först fattade jag inte vad han menade med det när mamma berättade. Vadå mer komplicerade? sa jag. Hon läser väl helt vanliga böcker? Nu kanske jag börjar fatta lite vad han menade. Det här var då inte en komplicerad bok. Eller den här kanske var medel...
Även om personerna i boken är tretton, så gör språket och storyn att den passar yngre läsare bättre. Men det var rätt intressant att "följa med" matcherna, man fick ju det egentligen!:)

Det som fansen kunde göra, det... jag hade ingen aning om att det kunde vara så! För det kan det väl, om det nu var så i boken?

Till karaktärerna då. Noel, som person fastnade jag inte så särskilt för. Han var väl okej, men rätt feg. Iallafall i början. Tove var inte heller något särskilt. De beskriver varandra som "skitsnygg" eller "jättesöt", men, That´s it. Man får inte känna någon så värst bra, det är mest frågan på vad som kommer hända som gör att man läser vidare. Boken är ju också rätt kort, man hinner ju knappt säga hej till dem. Vartannat kapitel är det Tove som skriver, vartannat Noel. Jag vet inte om det är så att författarna skrev vartannat var och sådär. Kanske. Men deras berättarröster (Toves och Noels) är inte så värst olika. Liiite annorlunda kanske, men rätt lika.

Och sen kommer jag till omslagen. Jag tyckte verkligen inte att den här seriens omslag var särskilt lockande. Jag tyckte inte att de var något vidare fina, vill säga. På gränsen till fula. OBS! På gränsen. Men nu när jag läst de två första (recension på "Förföljda" kommer snart), så tycker jag faktiskt att omslagen är rätt så bra. Jag gillar dem inte ännu heller, men de passar till serien. De är sådär fotbolliga, som vissa saker är. Och loggan (vad annat ska man kalla den?) till serien är också väldigt bra, när jag fattar varför den ser ut som den gör. Men namnat på serien, Fans!, gillar jag inte så mycket. Det låter fånigt av nån anledning, enligt mig.
Så, det här var ingen höjdare. Men jag kan inte säga att den gjorde mig besviken heller. Jag visste ju inte vad jag skulle förvänta mig. Men som sagt, den passar bättre för yngre läsare. Till dem är den perfekt. Och den passar både flickor och pojkar. Det är ett plus!