måndag 8 oktober 2018

#fallintofantasy18

Deltog lite försiktigt i Lizas Fall into fantasy-läs-a-lot förra veckan - så mysigt med läs-a-lots! Så kul med en gemensam tag!! Erkänner att jag inte läste supermycket MEN definitivt mer än jag antagligen hade utan detta! Så tack tack tack Liza, så fint initiativ i år igen.

Så här såg min TBR ut:
Och okej, den är rätt ambitiös om en tänker på vad jag tagit mig igenom det senaste året - men med det sagt långt ifrån vad mina läs-a-lot TBRs brukar vara. Aja, läste hursom slut Draugen (såklart) och den var både helst fantastisk och det grymmaste jag läst typ. HUR kan författarna göra så mot oss? Och alltså det är 11-åringar som OCKSÅ kommer få sina hjärtan krossade?!?!?! Fattar ej.

Så läste jag lite över hälften av Champion! ÄNT-LIG-EN!!! Bara fyra år för sent men vaddådå. Och den är superbra (också såklart) men alltså kapitlen är långa och jag lyckas inte hitta så långa pauser att läsa under?? Men siktar på att läsa slut denna vecka. Så sen kanske det blir en recension till och med!

På tal om så finns det ju, eh, en del sådana jag ej publicerat än ... ska verkligen försöka komma ikapp innan året är slut åtminstone. Vad vill ni annars läsa om? Känner mig så tom på idéer typ pga endast recensioner är ju rätt ... jamen, blekt. Samtidigt vill jag inte börja med en massa I min brevlåda-grejs igen eller typ svara på frågor varje vecka som andra bloggar ställer ... eller? Är det kul att läsa om? Vad kan en annat skriva om? Och är ni intresserade av serieåsikter överhuvudtaget? Pga jag kollar rätt mycket serier för tillfället, så material finns det gott om!!

Efter Champion ska jag försöka läsa ut Da Vinci-koden och Stanna (omläs) som jag har på hälft. Samt kanske Inuti huvudet är jag kul som jag påbörjade pga läste kul teaserstycke på instagram. Och efter det hoppas jag det blir Equilibrium och Bli kvar! Och sedan måste det nog vara dags för Harry Potter och fången från Azkaban - illustrerad pga är i behov av det myset.

Kul! Älskar läsning, ändå. Måste bara få någon form av rutin i det igen. Samma sak med bloggandet, faktiskt.

Tack för en mysig läs-a-lot Liza och alla andra som deltog! <3

onsdag 3 oktober 2018

Jellicoe Road

Läste om min allra bästa bok för tredje gången i början av sommaren. Har egentligen inte supermycket att tillägga till de två redan existerande recensionerna, men äh, vill skriva om den ändå för alltså faktiskt: ALLA borde läsa den här boken. Den är ett jävla mästerverk och jag kommer aldrig sluta sjunga Jellicoe Roads lovsång.
För den som inte hört om denna bok, så är det berättelsen om Taylor och hennes mamma. Taylors mamma lämnade Taylor på en 7-eleven nära Jellicoe School då Taylor var elva år gammal, Hannah hämtade henne och sedan dess har Jellicoe varit Taylors hem. Jellicoe är ett fiktivt samhälle i Australien (damn it!), med en skola i centrum och en internatskola mer på landet. Några veckor varje år sätter kadetterna upp sina tält och territoriekriget är igång.

I kursiverat får vi också följa en annan berättelse - en berättelse som till en början kan verka onödig och flummig men som på slutet känns självklar och sättet allt vävs ihop på är helt genialiskt. Så håll ut! Överlag är Jellicoe Road typ mer en mysterieroman än något annat - varför lämnade Taylors mamma henne? Vem är egentligen Hannah? Vem var eremiten som Taylor såg ta livet av sig? Och vad var det egentligen han viskade i Taylors öra? Rent dramaturgiskt och handlingsmässigt är den här boken helt fenomenal - vilket jag faktiskt inte säger särskilt ofta, jag brukar inte bli imponerad av handlingar per se - oftast är det karaktärer eller språk eller miljöer eller liknande som är det bästa i böckerna jag läser. Här är allt det OCKSÅ fantastiskt, men hur Jellicoe Road är uppbyggd är det som verkligen gör det unik och helt, liksom ... alltså fattar knappt att en människa skrivit detta?

Sen är ju karaktärerna såklart underbara med. Jonah är typ min bästa karaktär - okej säger så rätt ofta men han är definitivt topp fem - och Hannah, Raffy, Chaz ... ALLA i den här boken och kanske framförallt gänget de bildar är så fint så fint gråter typ bara av tanken.

Såhär skrev jag andra gången jag läste:
Jellicoe Road är som en gåva från Gud. Jag älskar precis allt med den, jag älskar den hundra gånger mer nu än jag gjorde när jag läste den första gången. Jag älskar den sjukt mycket och tårarna rinner i princip hela tiden, för att ibland störas av hysteriska fnissatacker. Den här boken är så bra som en bok bara kan vara och jag känner att jag inte vill läsa något annat mer för vad är det för mening, om det inte är bra?
Och det tycker jag ju igen. Dessutom tycker jag ju att jag den här gången tyckte om den ännu hundra gånger mer, men det kanske bara handlar om att jag glömt hur bra den är?

Så skrev jag också:
Jellicoe Road är så himla mycket över det vanliga. Den är en deckare, en familjehistora, en skildring av internatskolelivet för ungdomar, en kärleksroman, men kanske allra mest en berättelse om vänskap - i alla sorter som vänskap kan existera.
 För ändå är det vänskapen som rör mig mest, som känns påtaglig i den här boken, och kärleken överlag som genomsyrar relationerna mellan så många i den här boken. På många sätt känns den som den dröm, ett påhitt, den här boken. Men ändå inte? Att de i den kursiverade historien skulle ha träffats som de gjorde känns så himla romantiskt och filmiskt och hela grejen med territoriekrig känns också som en fantasi. Trots det känns varenda sida verklig. Varje person hade kunnat finnas, varje dike, stig och träd tror jag på. Hur gör Marchetta?

Jag vill så mycket att varje bok jag läser ska vara som denna - men då skulle ju inte diamanterna skina lika starkt. Läs den här.

Första gången jag läste skrev jag såhär.

| Jellicoe Road orig. On the Jellicoe Road | Melina Marchetta övers. | X Publishing (Gilla böcker ger ut nu) | sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |

söndag 16 september 2018

Fuckboy - praktiskt handbok i konsten att dejta

Fuckboy av Cecilia Salamon är en dejtinghandbok som utgår ifrån författarens egna erfarenheter. Huvudgrejen är typ att lära sig känna igen fuckboys samt syna sig själv och sina mönster vad gäller dejtande.

Jag fick ett pressmeddelande av förlaget angående denna och kände: jamen den låter kul ju! Varför inte liksom? Så mailade angående rec-ex och här sitter vi nu. Började läsa typ genast då jag fick den, vilket alltid är en bra grej ju - var ändå så pass nyfiken liksom. Sen måste jag nog nämna att den här kanske inte riktigt riktar sig till mig som dejtat noll utan mer till dem som faktiskt gjort det men som det inte verkar funka för. Typ.

Fuckboy är uppbyggd som en skolbok och Cecilia Salamon skriver lite för skolbokigt lite för ofta kan jag tycka. Den känns liksom väldigt: såhär är det och då ska en göra såhär osv vilket jag kanske inte riktigt hade förväntat mig. Hade nog hoppats på en rolig, personligare bok. Den här är rolig och personlig - till en viss gräns. För trots att Salamon skriver om sina dejtingsmissöden med glimten i ögat blir det aldrig särskilt djupt - och det finns liksom främst med i lärande syfte.

Sen kan jag tycka att Salamon travar självklarhet på självklarhet och skriver om det som om det vore världens nyhet. Det här känns inte som nya tips eller analyser - det är bara en massa grejer en hört hundra gånger samlade i en och samma bok. Sen kan det ju säkert vara så att den som verkligen inte får sina relationer att fungera kan behöva allting svart på vitt för att vakna upp men jag ... äh, alltså den är ju inte menad för mig. Sen kan jag nog också ställa mig lite tveksam till den här grejen med en _dejtinghandbok_ - vad är ens det? VEM kan säga hur en ska dejta? Det leder ju till att den här boken dryper av generaliseringar, vilket jag inte direkt gillar heller. Idén hade kunnat funka om boken varit roligare och mer personlig - nu känns den faktiskt väldigt distanserad och skolboksaktig, tyvärr.

MEN. Jag tyckte ju ändå inte det var tråkig läsning, tvärtom. Det var rätt mysigt att läsa om Salamons erfarenheter och tips osv och det funkade ju att läsa som nöjesläsning, ändå. Det kändes som en artikel på typ Buzzfeed mest hela tiden men det gjorde inte så mycket där jag låg och läste i skuggan. Det var trevligt liksom, även om idén absolut inte nådde de höjder den hade kunnat.

Louise Winblads illustrationer ackompanjerar texterna himla fint och rent estetiskt är det här en trevlig bok att se på. Fonterna och färgerna är fina och pappret känns najs.

Sen har Salamon inte riktigt lyckats med att vara så inkluderande som hon ibland minns att vara - det märks verkligen vem den här boken är skriven av och vem den i och med detta är skriven för, vilket ändå 2018 känns lite tråkigt - hade ju verkligen inte varit supersvårt att få den inkluderande för fler könsidentiteter och sexualiteter än cis och straight. Ibland är språket inkluderande - men alltså överlag är inte boken det. Jag tänker att det hade kunnat funka om boken liksom varit Salamons bok om hennes relationer - men nu är det en uttalad handbok och som sådan funkar den ju inte om allt den baseras på är en straight ciskvinnas erfarenheter.

Summa summarum: trevlig, lätt nöjesläsning men alltså lärde mig typ noll nytt + idén roddes inte i land till 100% utan blev mest halv. Tyvärr alltså, för hade ju verkligen kunnat vara en riktigt, riktigt bra bok. Nu blev det en halvbra en.

| Fuckboy - praktiskt handbok i konsten att dejta | Cecilia Salamon illustrationer Louise Winblad 2018 | Bookmark förlag | sidor | rec-ex | köp hos: Adlibris, Bokus |

onsdag 12 september 2018

Mina bästa: fantasy

Eftersom jag inte läst särskilt mycket på sistone tänkte jag att jag kan luta mig tillbaka på gamla läsupplevelser för att ni ska få lite tips - finns ju ändå en del jag faktiskt läst någon gång i tiden.

Hittills har jag listat mellanålderspärlor, contemporarys och dystopier/postapokalyps jag älskat. Idag är det dags för fantasy! Som fantasy räknar jag allt med övernaturliga element som en stor del av handlingen - ej dystopier/sci-fi/postapokalyps. Även denna är en genre som ligger mig vaaaarmt om hjärtat, vilket du säkert vet om du läst den här bloggen ens en stund. Läser ändå inte megamassor fantasy, men typ alltid när jag gör så ÄLSKAR jag??? Dessa är mina favoriter:
PORTAL (=flera världar som interactar)
The Raven Cycle av Maggie Stiefvater
En sovande kung, en flicka vars första kärlek kommer dö om hon kysser hen och pojkar som kan hämta saker från sina drömmar. Bland annat. Åh, denna flummiga drömmiga superkonstiga hjärtekrossande språkligt fantastiska och på typ alla andra sätt också magiska serie! Älskar'en. LÄS.

Önskemånglarens dotter av Laini Taylor
Denna är också underbar!!! Dock ej läst avslutningen än ... aja, också rätt hjärtekrossande och härliga monster och änglar och öden och sånt.

EPISK (=klassisk fantasy, ish? Beskrivande, fights och sådant - i stil med The Lord of the Rings)
Mistborn av Brandon Sanderson
Alltså ååh så bra serie!!! Så otroliga karaktärer och maffig story och fantastiskt världsbygge.

VEI av Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnsson
Nordiska gudar å sånt i ny tappning! Supersnyggt på alla sätt och vis.

Naondel av Maria Turtschaninoff
En så underlig blandning av brutalt och vackert. Typ medeltida sydeuropa tänker jag som setting, eller östasien? Sagolikt men megaobehagligt.

Heartless av Marissa Meyer
Heheh ni vet att jag gillar denna. Alice in Wonderland-retelling om hur The Queen of Hearts blev Queen of Hearts.

De Utvalda-trilogin av Kristin Cashore

Minns ärligt ej megamassor av denna förutom att jag tyckte åtminstone de två sista var fantastiska? Alla böcker är egentligen fristående men sammanvävs snyggt. Härlig värld och underbara karaktärer åtminstone vad jag minns.

Den unga eliten-trilogin av Marie Lu
Den här är min favvo typ, ÄLSKAR den <333. Så intressant i och med att huvudkaraktären ej är our typical heroine, annars en massa älskvärda karaktärer, underbar humor, fantastiskt världsbygge, så bra dramaturgi ... the list goes on.

Askfödd av Sabaa Tahir (& Eldmärkt)
Tyckte framförallt om första delen i denna serie! Har ej koll på hur många det ska bli tror tre eller fyra. Men alltså kärlekshistorien här är hjärtögonemojis och världen ocksåå what's new ni vet vad jag gillar nu va'?

URBAN (=äger rum på jorden, med uttalade tidsmarkörer - kan hända att det egentligen endast innefattar modern tid men jag tolkar såhär :-)) )
Engelsfors-trilogin av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (& Berättelser från Engelsfors)
UNDERBAR serie en ej får missa!! Framförallt vardagsskildringarna är toppen här, men det är absolut spännande också. Supertjocka böcker som flyger förbi vet ej hur de gör det.

PAX av Åsa Larsson & Ingela Korsell ill. Henrik Jonsson
Den här serien alltså!!! SÅ fina karaktärer älskar dem + assnygga illustrationer + riktigt spännande + kul med nordisk mytologi + klassisk historia i modern tappning = elva av tio.

En väktares bekännelser av Elin Säfström
Och Visheten vaknar självklart! Också så fin vardagsskildring i dessa, men även såå kul med nordisk mytologi! Och så SMARTA berättelser? Lite som deckare men i fantasyformat. Dock brukar jag ej gilla deckare? Aja älskar dessa. Och roliga!!

Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Okej det här är typ också delvis deckare/thriller? Mycket spännande mycket välskrivet. Ärligt minns jag inte supermycket nu på efterhand men minns att jag gillade väldigt väldigt mycket.

Harry Potter av J K Rowling
*tänker inte ens skriva något mvh äger tre versioner av första boken*

Systrarna Cahill av Jessica Spotswood
Detta är om häxor under 1800-talet! Inte särskilt actionpackat men väldigt mysigt och en del kärlek och så och det är ju alltid kul att läsa när ingenting är lätt.

Outtalat av Sarah Rees Brennan
Gillade denna så otroligt mycket! Men så släppte Modernista aldrig uppföljarna. En vacker dag kommer jag nog läsa dem på engelska. Det här är hursom mycket rolig fantasy med kul setting och fina karaktärer och vissa gillar inte dessa alls men jag är inte en av dem.

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren
SÅ cool setting i denna! Dvs teaterskola. Åh. Så är det också en del kärlek och rätt spännande scener och så ligger det något filmiskt över hur den är skriven också vill jag påstå? Men så är väl Sara B E kanske manusförfattare i botten ..? Aja som Cirkeln men typ ... mognare? Och ännu mer up to date.

Och det var det vad har du läst + vad vill du tipsa om? Vill läsa fantasy typ hela livet egentligen för där hittar jag verkligen mina pärlor men alltså ibland finns det en Jellicoe Road bland contemporary:sen såatteh ..

Puss å kram hälsar fantasy1ov3r41if3_00

onsdag 5 september 2018

Midnattsstjärnan



 Jag älskar böcker. Jag älskar bra böcker som i underbara läsupplevelser som i vad jag lever för. Okej, jag vet inte vad jag menade där riktigt men nu får det vara så. Hursomhelst, så kvalar Den unga eliten direkt in under kategorin "bra böcker". Jag blir handlöst förälskad redan på första sidan, jag faller och faller genom hela boken och har inte slutat än. Den här berättelsen har allt.
Så påbörjade jag min recension av Den unga eliten för fyra år sedan, första delen i Marie Lus fantasytrilogi som jag nu avslutat. Det året var Den unga eliten det bästa jag läste. Rosensällskapet var lite för långsam, eller något. Det blev åtminstone inte samma hetsiga kärlek för den. Men Midnattsstjärnan? SÅ otroligt bra återigen. Midnattsstjärnan är en läsupplevelse som får mig att minnas varför jag brukade älska att skriva om böcker. För nu sitter jag här igen, händerna bränner mot tangentbordet av iver att få ur sig all kärlek jag har för denna avslutande del. Och för hela trilogin i stort, som är genialisk.

Midnattsstjärnan tar vid där Rosensällskapet lämnade oss, men inte alltför snabbt: jag som läste den andra delen för alldeles för länge sedan och knappt minns något alls hänger snabbt med igen, för grejer förklaras i förbifarten eller så hjälper bara påminnelsen om dem. Jag kom faktiskt in i allting oväntat snabbt med tanke på att det här ändå är high fantasy? (Eller epic fantasy vad nu som är vad)

Den unga eliten handlar om Adelina, som ända sedan hon fick sitt märke blivit behandlad som något katten släpat in. Hennes far är värst, och Adelina lever i ständig rädsla. Tills den dag då hon upptäcker sina krafter och flyr faderns våld. Hon hittar ett sällskap som kallar sig "de unga eliterna" och tillsammans med dem försöker hon skipa rättvisa på gatorna. Och så blir hon förälskad, såklart. Och får en massa vänner. Och blir argare och mer hatisk för var sida som går.

SPOILERVARNING HÄREFTER FÖR DE TVÅ FÖRSTA BÖCKERNA (främst första stycket)

Hursom, settingen i Midnattsstjärnan är typ denna: Adelina erövrar land efter land tillsammans med Magiano och Sergio. Hon bär på en brinnande ilska för hur Violetta lämnade henne, och förväntar sig ständigt att bli förrådd, till och med av hennes närmaste. Adelina härskar med grymhet och påstår att hon gör det för att skipa rättvisa för de märkta - varför skulle hon visa sina mobbare någon nåd? Men så börjar elitärernas krafter svika dem - varför det? Och vad är sist och slutligen viktigast för Adelina?

Hahah så svårt att skriva om handlingen kan ju bara beskriva den kryptiskt händer ju nya saker konstant kan ju ej undgå att spoila delar av boken ..! Aja, Adelina är typ den mörkaste karaktären jag läst om; hon är typ ond, men ändå inte? En kan liksom sympatisera med henne för det och jag tycker det är så otroligt intressant att läsa om en sådan karaktär! Hennes ondska och paranoidhet och eremitsida kommer ju främst pga hennes gåva, vad de verkar, och jag tycker Marie Lu har gjort ett fantastisk jobb i att gestalta henne som mänsklig, men grym och brutal. Så otroligt komplex hon blir!

Även om Adelina kanske inte är en karaktär man faller för, så finns det en hel del andra än faller desto hårdare för. Jag faller nog aldrig lika hårt för Magiano som jag gjorde för Enzo, men det är inte långt ifrån alltså. Jag kan tycka att det hade varit trevligt om vi fått mer scener mellan dem två (mer heta scener skrivna av Marie Lu åt folket - tycker de är för korta), och överlag mer av Magiano och många andra karaktärer, för nog är Midnattsstjärnan en rätt så kort bok för att vara sista delen i en fantasytrilogi. Handlingen i sig tycker jag funkar superbra, hade inte behövt något mer där - men fördjupning i karaktärer och kanske också världen och politiken där hade verkligen inte stört mig.

Raffaele är fortfarande en av mina favoriter, även om det är så hiiimela sorgligt hur det slutade mellan honom och Adelina. :-((( Och Enzo och Adelina för den delen!! AJJ mitt hjärta. Enzo överlag förresten? Fyfaaan han som var min favvo typ ever Marie Lu why you so cruel??!?? Karaktärskemi är förövrigt en grej Marie Lu är typ nummer ett på - relationen mellan cirka alla i den här serien är sååå fin och bara verklig. Och all sorg alla bär med på? En FATTAR varför de beter sig som de gör för en vet liksom orsaken vilket gör dem så otroligt verkliga.

Vad gäller storyn är jag typ alldeles överväldigad det här är så bra??? Ärligt hade jag inte superhöga förväntningar på denna då jag hade läst en del ljumma recensioner och var ju inte superpepp efter andra delen som jag blev lite besviken på. Så gick in i den utan förväntningar och så blev det det bästa jag läst hittills i år? Tror också det delvis kan vara just därför jag tyckte den var så bra men vad har det för skillnad. Efter tvåan hade jag heller ingen aning om var vi skulle hamna till slut, därmed händer ju en hel del i Midnattsstjärnan som vänder allting upp och ner. Och jag gillar det så mycket det blir så sjukt dramatisk och en massa fina möten och ett storslaget avslut och dessutom verkligen ett AVSLUT vilket jag uppskattar otroligt mycket HATAR öppna slut.

Älskar älskar ÄLSKAR hur Adelina utvecklas i denna del, äääälskar delarna vi får från andra karaktärers synvinkel, älskar den här världen så SÅ mycket, älskar älskar älskar resan på slutet, älskar legenden på slutet, älskar alla miljöer alltså FATTAR NI kärleken jag känner för den här serien?!?! Älskar att den här boken fick mig att minnas varför jag älskar att läsa. Läste i timmar mitt i natten utan avbrott bara för att det var så bra. NÄR hände det senast? Älskar att den gav mig lusten att skriva den här överdådiga recensionen där ordet älskar använts så det börjar sakna mening.

Ibland rätt ofta läser jag recensioner på Goodreads av böcker jag läst och så tycker de annorlunda och plötsligt känns min åsikt fel. Ärligt tänker jag lite så även denna gång: VAR den verkligen så bra, liksom? Men alltså så ska en ju verkligen inte tänka - så får en inte tänka om en ska vara en trovärdig recensent. För jag älskade den här boken PUNKT och jag tror och hoppas att du kanske också kan göra det? Älskar fantasy så så mycket.
| Midnattsstjärnan orig. The Midnight Star | Marie Lu 2016 övers. Katarina Falk 2017 | Modernista | 272 sidor | 13+ | rec-ex | köp hos: Adlibris, Bokus |

Den unga eliten
Rosensällskapet

måndag 3 september 2018

Vad jag läst å läser å så

Hallåhejtja!!!

Säger aldrig tja i verkligheten.

Aja men HEJ. Saknar den här platsen! & har faktiskt läst en del! Har ju faktiskt skrivit lite recensioner också kanske ni märkt det? Har till och med några fler på lager är bara dålig på att få ut dem. :-)

Var ej vad jag skulle skriva om. Eller ja, kanske? Vet ej 100% vad detta inlägg är vet bara att jag ville skriva om vad som händer just nu och vad som hänt och vad som kommer hända och hur mår ni?? Och vad gör ni???

Jag har faktiskt inte avslutat en bok på ett tag. Jag fick ett plötsligt infall och började läsa om Stanna, trots att jag inte totalförälskade mig första gången men kanske nu? Tror det har att göra med att jag vill komma in i den känslan jag hade då jag läste?

Vill också läsa om Saker ingen ser känner jag. Var nog också höst då jag läste den första gången. Läser också Champion för tillfället. Och We are okay. Borde läsa We are okay mest för har engelska skrivningar på kommande men äh prioriterar biologi- och geografiböckerna allra mest. Borde också läsa en bok på finska för har även skrivningar i det meneh det är tråkigt och som sagt.

Är alltså mycket pga detta som jag knappt bloggar nuförtiden! Eller läser för den delen. 100% skola osv och typ 10% fest ..? Och en del Girls verkar det som can't stop men alltså snart har jag sett allt då är det fullt fokus på studenten igen!!!

Studenten. Någon annan som går ut gymnasiet i år? Är så rädd för att vuxenlivet börjar sedan och jag kan inte värja mig.
Här är jag och böckerna som är orecenserade! Men Nelli & Steffi-böckerna tror jag jag recenserar först då jag läst hela serien ... Renegades har jag en färdig recension på engelska på som ska översättas, Norra Latin och Finns det björkar i Sarajevo? är jag ärligt lite lost med och Antiloper och Allt det där jag sa till dig var sant tror jag får nöja sig med mini-reccar.


Vill så otroligt mycket på Bokmässan efter skrivningarna men det verkar inte bli så. :-((( Vill se alla nya böcker och träffa författare och bloggare och lyssna på författare och få signeringar och bara insupa allt som är Bokmässan. Men hoppas ni får det superkul ni som åker! Det får ni säkert.

onsdag 29 augusti 2018

Karta för förälskade och andra vilsna

Läste en så mysig bok i sommar! En bok jag egentligen tänkt läsa i närmare ett år och faktiskt haft i e-boksformat typ lika länge men det har inte blivit av? I sommar tog jag äntligen tag i det och läste ut Kartor för förälskade och andra vilsna på några dagar.

Karta för förälskade och andra vilsna handlar om Julia och Rasmus som bor grannar i några veckor sommarlovet efter nian. Julia i stugan de åker till varje år, men utan Karin den här gången. Rasmus i en stuga han och mamma hyr i tre veckor. På Dalarö, som Julia känner som sin egen ficka men Rasmus inte vet något om. Så visar det sig att Rasmus mamma och Julias pappa är bekanta från ungdomen, så de börjar prata och umgås och så gör Julia och Rasmus det också. Mer och mer, hela tiden, samtalen bara flyter på och han har så fina ögon och ... men Julia är tillsammans med Isak.
Vem är du? ville han fråga. Var kommer du ifrån, vad gör du, hur kan du vara så här bra? s. 43
 Den här boken är först och främst urgullig. Och så somrig! Julia och Rasmus är supersöta - till och med deras föräldrar är det! Miljön är supercharmig och alltså Rasmus kartor?!? Och Julias läsande?!? SÅ fint gillar very much. Uppskattar definitivt att de faktiskt är så gulliga, och inte liksom coola som bokkaraktärer ändå ofta är. Och de känns precis som sin ålder! Mycket bra. Och hur Rasmus tänker på Julia konstant? SÅ fint.

Sen finns det ju en hel del grejer som är rätt djupa - som det här krånglet mellan Julia och hennes bästis som gör rätt ont att läsa om. Att ingen av dem har vidare mycket pengar, funderingar kring framtiden och vem en vill vara och vem en kan vara den här personen med. Så många formuleringar som är precis mitt i prick! Tycker även ytterst mycket om relationerna de har till sina föräldrar.

Sen är det ju kul rätt ofta med, är ju ändå Johanna Lindbäck som skriver hon har ju ett sådant sätt - formuleringarna får en att le konstant och skratta till ibland. Allt är himla vardagligt och vanligt men just precis det gör allt så fint. Genuint, liksom. Den här boken är typ som vågor på vattnet som glimmar till i solskenet. Sen är den en kärleksförklaring till böcker och bibliotek också, vilket jag som läsande person ÄLSKAR. Även detta känns väldigt naturligt, det har liksom en roll i berättelsen men inte en huvudroll - att det tillåts vara en så pass liten del känns liksom skönt, för oftast då bibliotek är inblandade tycker jag de är en så mäktig del av handlingen, på något vis? Här är det inte något en säljer in boken med, utan bara en hobby som vilket som helst. Vilket det ju är för så många!Så ytterst logiskt att biblioteket får vara med på det viset for once. Okej vet ej om någon förstår min point men eeh.

Sen blir det här aldrig en fantastisk, omvälvande läsupplevelse för mig på något sätt men ärligt gör liksom inte det särskilt mycket. Det här är en riktig karamell i stunden liksom, och det är allt den behöver vara. Njöt så himla mycket av läsningen - av Dalarö, av dialogen mellan Rasmus och Julia, av hur fint och genuint och bra den här boken är. Skulle då verkligen inte ha något emot att fortsätta läsa om dessa två!
Foto: Stefan Tell

| Karta för förälskade och andra vilsna | Johanna Lindbäck 2017 | Gilla böcker | 256 sidor (fysisk bok) | 11+ | rec-ex | köp hos: Adlibris, Bokus |