måndag 22 maj 2017

Sommarläsningsenkät

Hej människor.

Vad hände? Först en vecka med ett inlägg i dagen och nu plötsligt bara - inget? Borde verkligen lära mig balansera saker. Aja, veckosummeringen ska komma upp, så måste jag nog skriva någon recension och kanske göra veckans TTT + kanske någon fråga. Tänkte börja med en sommarläsningsenkät! Pga enkelt och trevligt. Är Lyran som satt ihop den från början!

1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
Hmm vet faktiskt inte? Brukar ha enorma planer och förväntningar men så brukar det nog inte bli så mycket mer än vanligt. Tror jag läser ungefär lika mycket, men har mer tid för att sträckläsa och läsa tegelstenar.2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
Ja det gör jag nog ändå nästan. Kanske extra mycket contemporarys dock! Och oftast åtminstone lit Harry Potter.3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter o s v.
I mitt fönster, med fötterna på de varma takpannorna, kvällssolen ovanför trädtopparna och inget annat än fåglarna som hörs.4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?
Är så himla basic men typ Himlen börjar här eller Harry Potter. Alltid Harry. Men ärligt talat tycker jag faktiskt inte årstiden inverkar nämnvärt på vilken typ av böcker som _passar_ att läsa?
5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren!
Tänker på Höstgärning av Stephen King trots att den ju obviously utspelar sig under hösten. Men Jellicoe Road är nog ändå den allra första jag kommer på - sommarstämningen är liksom påtaglig i den med kadetternas läger, det höga gräset, böneträdet och den porlande bäcken.

Ska skriva något annat nu. Ha det fint tills vi hörs igen! Och då med såklart.

tisdag 16 maj 2017

Vecka 19 Morsdag & finska

Förra veckan var en himla berg-och-dal-bana. Eller okej: JUST NU känner jag mig som en berg-och-dal-bana. Känslomässigt mest då kanske. Kan vara superglad och älska livet och allt och alla en sekund för att vara helt förvirrad och frustrerad och irriterad och ledsen i nästa. Men det går väll över - har det ju gjot hittills. Har spotify som tur är! Lyssnar verkligen så mycket mer på musik när jag är i deppar?

Okej överlag skulle det ju vara recensionsvecka och förlåt för att de tre sista recensionerna aldrig dök upp men var som sagt inte in the best mood och hade heller inte någon tid. Åtminstone inte på söndag för då var det ju morsdag så noll tid för annat.

Hoppas ni inte tycker jag är allt för jobbig som lovar saker jag ej håller! Men är ärlgt talat ändå nöjd - jag menar fick ihop fyra recensioner på fyra dagar helt plötsligt!?! Har så många färre nu. SKÖÖÖÖNT.

Main events denna vecka har förövrigt varit:
  • brankkis på måndag då vi gjorde noll? Eller bara satt och babblade i typ en timme och lyfte sedan en vagn med luftdynor och blev sedan ändå där övertid pga var tvungen att fylla på syreflaskorna? What.
  • Tutormöte som var kul! Och att hjälpa de blivande ettorna med kursval. Och stafettövning som blev till ingenting pga så få intresserad - vi hade ändå ett lag tills på måndag så vi insåg att vi inte skulle hinna träna en enda gång. Ännu en skolgrej: fysikshow på fredag! Tyckte det var mycket intressant och häftigt.
  • Sak som påverkade hela veckan: var tvungen att läsa en bok till finskan och hatade verkligen varenda minut av det. Pga: gick sååå långsamt + en del obehagliga scener och ingen karaktär jag brydde mig vidare mycket om. Läste ändå ut den på söndag kväll efter ishockeyn till slut. SÅ skönt att den är slut! Pratade om den på måndag i skolan. Det gick sådär. Andra hade tydligen tyckt att det var ännu jobbigare än jag om vi säger sådär.
  • En grej som var mycket rolig dock och har men finskan att göra: vi skulle göra en reklam! Jag och Emma och Nea gjorde en video och det var så kul! Tycker också vår idé var bra och att den blev snygg och rätt rolig. + var superroligt att se alla andras! De flesta hade verkligen himla fina grejer.
  • På lördag hade lågstadiet allsång så var där och sjöng lite. Det var okej. Rätt mysigt. Träffade Wilma och Nicole på kvällen, var första gången jag körde ner till byn med skotern i år och såklart vägrade den starta igen när jag skulle hem. Suck. Men kom hem ändå och såg på röstningen i Eurovisionen. Tycker ärligt det är den mest spännande delen av det programmet? Gissade rätt på vinnaren ändå. Tycker helt klart han var _worthy_!
  • På söndag var det ju morsdag som sagt! "Väckte" mamma med sång och avokadosmörgåsar och smoothie och kakao och choklad. Åkte till Helsingfors och åt på Kale + Date för första gången ever. Det var gott och häftigt att det finns ett helt vegansk+glutenfritt ställe! Inte världens bästa service eller stämning + vissa saker var lite väl konstiga men överlag: do recommend. Som mellanmåls- och brunchställe då främst. Efteråt åkte vi till botaniska trädgården. Det var så fint! Och varmt! Ska besöka igen.
  • Sen åkte vi till Iso Omena för att äta på Fafa's och se det nya som öppnat där nu - det var så fiiiiint!!! Gud. Älskar Iso Omena. Gick in i någon butik, åt italiensk, vegansk chokladglass, såg på nya Finnkino, oo:ade och aa:ade. Åkte hem. Läste i boken. Såg på Finland-Schweiz och var SÅ spänd hela tiden GUD vilken thriller haha.
Och det var det you guys! Hur var din vecka?

lördag 13 maj 2017

Hallå KOLLA!!!

Okej INGEN kan väll ha missat omslaget till Wink Poppy Midnight - jag fick hem Modernistas sommarkatalog här om dagen och där fanns uppföljaren till Jessie Burtons Miniatyrmakaren, Musan. Och se där! Omslaget är fantastiskt. Och stilen liknar WPMs. Så jag googlade lite och vips hittade jag illustratören! Och att hon gör amazing omslag är tydligen inte en engångsföreteelse, utan hon har gjort några andra med och de är alla OTROLIGA. Se bara:
När jag såg dessa ville jag mest utbrista: MEN GUD. Är detta påriktigt?!?

Många av dem har ännu inte kommit ut - men alltså säger bara detta: jag SKA läsa dem. Ärligt enkom för omslagen men tänker också: böcker med så magiska omslag typ måste ju ha minst lika magiskt innehåll!?

Ja och Lisa Perrin heter hon förresten. Här finns hennes hemsida. Alla bilder tagna därifrån!

fredag 12 maj 2017

6 böcker jag behöver just nu

Blir ingen recension idag pga orkar ej  + kommer nog inte hinna läsa ut en av böckerna jag skulle recensera till söndag, så dagens kommer då istället! Tänker också att det kanske är trevligare för er att läsa något annat än recensioner nu emellan - för att lufta lite liksom. Så! Idag tänkte jag istället skriva om sex böcker jag behöver i mitt liv prick nu.


Idag har förövrigt varit en superbra dag, mest - såg "fysikshow" i skolan som var mycket intressant, hade tutormöte och tycker alltid det är roligt, Paramore släppte nytt album, Ingrid Michaelson släppte en EP, visade min och Nea och Emmas reklamfilm i finskan och fick se alla andras reklamer - alla var så bra! Var mycket kul. Vi var så snabba också så vi slutade en timme i förväg. Då åkte jag med bussen ner till byn och for sedan till mommo på middag. Det var mysigt. Sedan blev jag deppig.

Blir så irriterad för är verkligen alltid såhär - om jag umgås intensivt med människor en längre tid blir jag sedan superhängig när det slutar och vill bara vara med mina närmaste vänner och prata om livet och kanske gråta lite. Fattar ej varför? Så jobbigt. Idag kanske extra mycket för känner mig osäker på en massa saker och människor och känslor just nu. Detta gör jag alltid då: stänger in mig i mitt rum, lägger på poppig musik och typ skriver blogg eller bara stirrar i taket. Crawear choklad. Väntar på att nya SKAM-klippet ska släppas. Har ju en enorm familj jag skulle kunna vara med men alltså vet inte - är inte dem jag behöver just då. Men det brukar ändå gå över rätt fort. Okej nu blev detta way more deep än jag tänkt men jaha, då är det så! Känns mycket bättre nu redan iallafall. Tack bloggen för att du finns. Tack läsare för att ni finns och tack tack tack ni som kommenterar, jag blir SÅ GLAD varje gång! <333

Puss å kram ta hand om er.

torsdag 11 maj 2017

Om du såg mig nu

Det nyaste tillskottet i Sofia Nordins apokalyptiska ungdomsserie heter Om du såg mig nu och var väldigt efterlängtad hos mig. Gillade Som om jag vore fantastisk väldigt väldigt mycket och även om denna inte når upp till helt samma nivå för mig är det fortfarande en riktigt bra bok!

Utan att spoila kan jag kanske säga att det här är fjärde delen i en serie där massor med människor plötslig har dött i en konstig sjuka utan förvarning. Vissa har överlevt - men bara ungdomar, verkar det som. Det är dem vi får läsa om - om hur det var då alla dog, om kampen för att överleva varje dag, om osäkerheten i ett obefintligt samhälle, om känslor som hör till att vara ung som finns där oavsett om världen rasar omkring en eller ej.

I Om du såg mig nu är det Esmaels tur. Då febern kom var han på disco, skulle dansa med Monika och kände sig som en vinnare. Åttan skulle bli det bästa året någonsin. Men efter någon timme började folk känna sig dåliga och ta sig hem - och så plötsligt var de bara fyra kvar på discot. Fyra levande.

Det allra bästa med de här böckerna är hur väldigt äkta de känns - de är hemska, obehagliga men också bräckiga, fulla av känslor och tankar, osäkerhet kring hur en ska vara, vad andra tycker, vad en tycker om andra - och hur svårt men ändå nödvändigt det är att samarbeta med de andra som blivit kvar.

Till skillnad mot nästan alla dystopiska och postapokalyptiska böcker jag läst är det här inte någon actionfylld bok. Tempot är lugnt och det är inte många dagar vi hänger i Esmaels huvud. Ändå är det så väldigt spännande - för trots att de är så få kvar, eller kanske just därför, uppstår det en hel del drama och krångligheter. Texten består allra mest av Esmaels tankar och för mig funkar det superbra för det är så väldigt intressant hur Nordin skildrar deras tankar kring katastrofen, livet, världen innan, personerna runt omkring. Det svävar en lite Ragnarökisk stämning över hela boken och miljön ser jag tydligt framför mig hela tiden - hur öde det är, bilarna som stannat mitt på vägen, de sönderslagna butiksfönstren, knastret på radion, mobilerna som varnar om att det bara finns 5% batteri kvar. Det är nästan som att luften blir lite kvav då jag läser - det går nästan att röra vid, den här känslan och världen och möjliga framtiden Sofia Nordin skapat.

Jag älskar verkligen hur att överleva och komma överens verkligen kommer i första hand - att förstå vad som hänt kommer helt i andra hand, om ens alls och något snack om att rädda världen syns inte till så långt ögat når. Det känns fräscht, precis som med de tidigare delarna. Språket är snyggt, karaktärerna är vanliga och just därför så väldigt äkta - de har motstridiga känslor, väljer fel ibland, missförstår saker, tänker på sex mitt i den döda världen ... De fångar alla mitt hjärta, och kanske speciellt Ivar med sina uppfinningar och Ella med sina nycker och sin sårighet. Den här serien är helt enkelt genialisk i sitt sätt att skildra ungdomar. Visst, nästan alla har dött - men det är aldrig bokens huvudhandling och därför sticker de här böckerna ut bland alla dystopier vi annars är vana vid efter Hungerspelen.

Vad katastrofen nu egentligen berodde på kommer vi nog aldrig få veta - för nu kommer det tydligen inget mer! Hade väldigt väldigt gärna velat ha något mer i och med SLUTET men jaha, okej, det funkar ju ändå som slut - även om det tillhör de öppnaste ...
Foto: Sara Moritz

| Om du såg mig nu | Sofia Nordin 2017 | rabén&sjögren | 181 sidor | 11/13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |

En sekund i taget
Spring så fort du kan & Som om jag vore fantastisk
Äventyrsveckan

onsdag 10 maj 2017

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks är en fantastisk, genialisk historia alla som kan borde ta del av. Så! Nu var huvudgrejen sagd. Nu kan du i princip skippa resten av recensionen och bara lita på mig. Men den som behöver mer för att övertygas - fortsätt läsa!

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks handlar alltså om Frankie som börjar på en internatskola. Här träffar hon Matthew Livingston, som är något år äldre och hör till de populäraste, mest bortskämda killarna på skolan men som ändå är rätt charmig och rätt som det är blir de tillsammans. Rätt snart förstår Frankie att Matthew är med i ett hemligt sällskap för killar, samma sällskap hennes pappa ibland råkar nämna då han tagit ett glas extra. Frankie inser att Matthew undanhåller saker för henne och börjar nysta upp mysteriet kring den hemliga klubben, mycket för att hon vägrar bli sedd "bara" som en kvinna utan vill bli sedd för den människa hon är, för de åsikter hon har, för sina idéer och sin personlighet. Så hon kommer på ett sätt att visa dem, en gång för alla: hon är ingen att leka med.

Haha gud vad fånig beskrivning. Har svårt att få ihop något vettigt men alltså det där är egentligen grundpremissen^^: Frankie börjar på skolan, blir ihop med poppis kille, vill vara med - tar till drastiska åtgärder. Var ärligt talat inte alls dessa jag hade väntat mig - trodde jag skulle få något i stil med en coming-of-age i internatskolemiljö med drag av feminism och antagligen någon love-story. Men E Lockhart knockar mig igen! För det här var tydligen allt jag ville ha av en bok.

Alltså: hemligt sällskap, rika, borskämda kids, internatskola, feminism, färgstarka karaktärer, intressant syster i bakgrunden, HEMLIGT SÄLLSKAP, en kärleksrelation som aldrig är i main-fokus och som verkligen inte blir som de brukar bli i YA. Detta känns bara så himla FRÄSCHT och är så otroligt SNYGGT och INTRESSANT och SPÄNNANDE och ROLIGT!!! Är precis min humor. Och älskar Frankie, såklart - för hennes feminism, ifp:s (även om jag tänker att det blir ännu bättre i original), hennes kampvilja, hennes glöd, hur hon dras mellan att vara alla till lags eller vara den hon verkligen är. Hur hon analyserar allting, är knivskarp och en strateg in i det sista. Feminismen genomsyrar allt utan att bli härskande - det blir liksom ett perfekt hopkok humor, feminism, kärlek, relationer överlag och internatskolemiljön som extra krydda. Detta är en HEEEELT amazing bok kanske framförallt för att Frankie faktiskt går över styr - och för att hon gör det på ett så trovärdigt sätt; hennes handlingar känns liksom faktiskt helt logiska i stunden.

Annars är jag ju också en sucker för internatskolor (Jellicoe Road, Harry Potter, _läs detta inlägg_) och hemliga sällskap efter kanske framförallt Gilmore Girls - jag tillhör dem som älskar Logan-Rory och då framförallt i början (inte alls i A year in the life ... ugh) - ÄLSKAR grejen med Life & Death Brigade där och Dumbledores armé i Harry Potter. Det är ju dock inte helt samma här och jag skulle nog ärligt talat gärna velat ha lite mer hemligt sällskap-grejs, men det vi får räcker ändå långt och det tillsammans med internatskolan är egentligen typ det enda som behövs för att få mig på fall.

Ja och en av de viktigaste grejerna: språket. E Lockhart är en fantastisk skribent, det såg vi i Kanske är det allt du behöver veta, det ser vi här. Det här är ju faktiskt en av hennes äldre böcker - men även här är språket fantastiskt, vattentätt, fullt av humor och ironi och FRANKIE + så himla smart hela tiden för Frankie tillhör 100% en av de smartaste karaktärerna jag läst om. Jag var fast vid första sidan och tvungen att läsa läsa läsa i ett svep tills den var slut trots provvecka. Trots provvecka! När den väl var slut kan jag ju dock ha ångrat mig lite för då fanns den ju inte kvar mer ... En av mina absolut bästa läsupplevelser in a while - läs läs läs!!! Tur ändå att en ny bok av Lockhart släpps av Lavender Lit så snart som i höst! *insert hundra hjärtögonemojis*
Foto: Heather Weston

| Den ökända historien om Frankie Landau-Banks orig. The Disreputable History of Framkie Landau-Banks | E Lockhart 2008 övers. Carina Jansson 2015 | Lavender Lit | 289 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |

Kanske är det alt du behöver veta

tisdag 9 maj 2017

Innan jag dör - Now is good

OBS rätt detaljerad jämförelse - försökt ta bort de största spolersen och onödigaste delarna, men vill du gå in i den här historien utan att veta något - läs inte mitt inlägg!
”Moments. This is one. This, right here, right now, is definitely – a moment.”
Så börjar filmversionen av Jenny Downhams bok Innan jag dör (orig. Before I Die 2007). Filmen, Now is good, är från 2012 och redan i öppningsscenen blir jag förvirrad. Det här var ju inte hur det började? Boken börjar med listan, som utvecklas från Tessas önskan att ”känna en killes tyngd ovanpå min kropp”, medan filmen börjar med en natt ute, Tessa i peruk och röd klänning. Hon och Zoey har hamnat hos två killar och det är i natt det ska hända, i natt ska Tessa ha sex.
 "Så, vem av dem vill du ha?" frågar Zoey. "För jag har verkligen ingen skillnad."
”Den blonde” svarar Tessa och Zoey blir förvånad: ”Den blonde, är du säker?”
"Du vill ha den blonde."
”Jag har verkligen ingen skillnad men –”
”Du kan ta den blonde”
”Bara om du är säker.”

Innan det säger Zoey att Tessa ska göra en lista, att det är en stor natt, ”nummer ett på listan”. Så Tessa skriver SEX i imman på spegeln och så börjar det.

Men så är det inte i boken. I boken börjar det med en längtan efter en pojkvän, fortsätter med en utekväll Tessas pappa först vägrar gå med på men sedan ger han efter – bara Tessa är hemma senast tolv. Men i bilen på väg till baren säger Zoey att det egentligen inte har någon skillnad, för han kan ju inte direkt bestraffa Tessa. Tessa har nämligen leukemi, hon har slutat med cellbehandlingarna så hon mår helt okej för det mesta men har inte länge kvar för det. Då finns det inte så mycket kvar att vara rädd för.
Redan på filmens titel ser man ju att det är annorlunda – Innan jag dör har blivit (fritt översatt) Nu är bra. Listan är inte alls lika närvarande i filmen som den är i boken, så jag kan delvis förstå titelbytet. Samtidigt irriterar jag ihjäl mig på det – Nu är bra är inte på långa vägar lika bra som Innan jag dör. Innan jag dör är mycket mer träffande, mer direkt, mer uppseendeväckande och intressant. Nu är bra är bara ologiskt tills man ser filmen, och inte ens då tycker jag titeln känns särskilt träffande. Den enda gången i filmversionen som orden ens sägs är då Tessa svarar på Adams erbjudande om en dejt att det passar precis då: ”Nu, är bra”. Det är varken en särskilt avgörande eller laddad scen – ändå bytte de originaltiteln för den.

Innan jag såg filmen skrev jag en lista på vad jag tyckte var viktigt att de tog med och gjorde rätt. Jag skrev till exempel: ”Den påtagliga kärleken mellan Tessa och Cal”. Cal är Tessas 11-åriga lillebror, men i filmen är han plötsligt nio. Relationen dem emellan märks främst under dagen då Tessa ska säga ja till allting, men hela den scenen blev helt förstörd i filmen och fick inte alls samma värde som i boken. I boken kom Zoey och förstörde deras gemensamma dag, Tessa blev sur på Zoeys beteende och gick ut i det smutsiga vattnet tillsammans med en tokig gubbe, i bara underkläderna. I filmen vill Cal flyga, så Tessa tar honom till ett ställe med en flygmaskin. När de som fixar flygningen frågar om inte Tessa ska prova, säger Cal att Tessa nog inte får, att hon är sjuk. Såklart väcker det Tessas trotsighet – klart hon flyger. På sätt och vis har nog dessa två scener lite samma meddelande – att Tessa sätter emot alla andra, att hon struntar i sin sjukdom, gör revolt. Men jag tycker ändå att scenen i boken var så mycket mer laddad. Där utspelade den sig mitt bland alla människor, nära torget, så att alla såg. Nu var det en mycket mer tystlåten revolt, som endast de som jobbade vid flygmaskinen vittnade.

En annan scen som blev mycket konstig i filmen och 100% fel, är den då Tessas pappa tar henne till radion för att prata om sin cancer. I boken gör han detta för att Tessa vill bli känd, för att hon vill lämna efter sig något i världen. Det är hans sätt att försöka vara en del av hennes lista, men även i boken blir det väldigt fel. Tessa vill inte prata om sin snyftiga historia utan istället börjar hon berätta om listan på saker hon vill göra innan hon dör, om att ha sex och testa droger osv. I boken blir intervjuaren intresserad av detta, medan han väldigt snabbt sätter tyst på hennes prat i filmen och mest ser obekväm ut. Han blir även obekväm till slut i boken, men där börjar Tessa inte babbla utan anledning p.g.a. ilska utan för att hon blir tillfrågad. Dessutom gjorde pappan det som ett försök att hjälpa Tessa med punkten ”berömmelse” i boken – i filmen känns scenen alldeles malplacerad då den kommer mycket tidigare än i boken och utan orsak.

Men det finns scener jag tycker de har lyckats med i filmversionen ändå – ett exempel är Tessas död, som både i filmen och boken är väldigt fragmentarisk, med delar av samtal som Tessa uppfattar innan hon faller in i dvalan igen – där önskedrömmar om ett liv som hade kunnat bli finns. De sista orden i filmen är dessutom precis samma som i boken – ”Ögonblick. Alla leder de fram till detta enda.”/”Moments. All gathering – towards this one.” På det här sättet förstår jag ändå någonstans deras val av öppningsscen, eftersom den knyts ihop på ett snyggt sätt med slutorden. Tessas dödsscen tycker jag faktiskt är den absolut snyggaste i hela filmen och jag blir imponerad av hur smidig och vacker de fick den.
En stor del av boken är bara Tessas tankar – tankar kring döden, kring personerna runt henne. Ofta är hon arg, men det brukar hon inte uttrycka i ord så att människorna omkring henne hör. I filmen hade ju en hel del av handlingen gått förlorad om de inte hittat ett sätt att få in Tessas tankar på – vilket de gör. De låter Tessa säga mycket rakt ut, vilket skapar lite annorlunda konflikter än vad som finns i boken och ibland blir smått komiskt, men det funkar. Jag föredrar nog den här lösningen framför att Tessas röst utan kropp skulle ha berättat vad hon kände för tittarna.

Tessa och Adams relation då? Den romantiska delen av boken och filmen? Hur blev den i bild? Helt okej, tycker jag. Jag tycker varken Adam eller Tessa ser särskilt fula ut – vilket de flera gånger beskrevs som i boken utan faktiskt tvärtom är alldeles för snygga. Vissa saker speciellt Adam gjorde tyckte jag inte matchade hans personlighet i boken, men antar att det hade att göra med dramaturgin i filmen eller något ...

Som filmatisering tycker jag Now is good är medioker och då är det främst karaktärernas flyttning till filmduken som inte blev som jag ville. Bara som film tycker jag dock den är riktigt fin – lite väl långsam kanske, och med ingen verklig kemi mellan Tessa och Adam, men rörande, vacker och känslosam. Boken å sin sida fann jag väldigt bra för stunden, men inte som någon överväldigande läsupplevelse jag kommer återkomma till många gånger. Kanske någon gång ändå – för språket och resan Tessa gör är ändå riktigt bra.
Foto: Marion Scott

| Innan jag dör orig. Before I Die | Jenny Downham 2007 övers. Helena Ridelberg 2008 | Brombergs | 305 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |

| Now Is Good (2012) | regissör: Ol Parker | i rollerna: Dakota Fanning, Josef Altin, Jeremy Irvine | rating: 7.2/10 (IMDb 9.5.2017) |