torsdag 21 maj 2020

Normala människor - Sally Rooney

Hej!

Har ju egentligen slutat skriva recensioner här typ, men igår läste jag ut Normala människor och känner att jag verkligen vill skriva en lång och rörig recension/tankespya om den. För alltså: jag ÄLSKAR den här boken.

Normala människor är Sally Rooneys andra roman och handlar om Conell och Marianne. Åh, vad jag tycker om dem. Oj, vad mitt hjärta gör ont av att tänka på dem. Conells mamma städar för Mariannes familj och trots att Marianne och Conell ibland pratar lite när Conell hämtar upp Lorraine så låtsas de inte om varandra i skolan. För i skolan är Conell omtyckt fotbollskille och Marianne anses rätt konstig.

Men så börjar de ligga, och det är någonting som känns så helt och hållet rätt med att vara tillsammans. Ändå håller de det hemligt från resten av världen, vilket tillslut får allt att gå i kras. De börjar i college, och där är rollerna plötsligt ombytta - Marianne strålar och är allas vän medan Conell mest hänger med sin rumskompis och hans vänner. Marianne skulle kunna få vem som helst och har ett gäng pojkvänner genom college men alltid hittar Marianne och Conell tillbaks till varandra, för att sedan förstöra det igen.

Och så fortsätter det.

Normala människor utspelar sig under fem år och tidshoppen är alltså stora. Vartannat kapitel är från Mariannes pov och vartannat från Connells, och ofta har det  gått ett halvår mellan kapitlen. Jag tycker faktiskt verkligen om den här uppbyggnaden, för bokens fokus är helt och hållet på Conell och Mariannes relation, inget annat är särskilt relevant - det som har hänt emellan och som är viktigt för storyn kommer ändå fram genom tillbakablickar, och jag tycker att det är så skickligt gjort! Och tidsramen känns också väldigt väldigt realistisk - tänker att relationer ofta kan vara väldigt långsamma, och det kan gå långa perioder utan att man hör av sig, men när man ses igen är det som om inget hänt och man är fortfarande lika viktiga för varandra.

Åh. Ville typ gråta konstant då jag läste, av någon anledning? Typ för att det var så vackert, eller något. Mitt hjärta bara ömmade. Tycker dialogen är underbar, deras tankar känns SÅ VERKLIGA. Marianne och Connell är personer, liksom. Klart de finns påriktigt.

Älskar att det är fester och college och Irland och okej att Marianne är trasig och Connell räddar henne - det är en tråkig trope men den funkar här ändå. Jag tycker de räddar varandra. Marianne kanske inte inser det men hon räddar faktiskt Conell också gång på gång. Det är svinjobbigt att läsa om Marianne ibland, för hon gillar verkligen inte sig själv. Men det känns också som en rätt viktig grej att skildra - trasiga människor som kanske inte alltid fungerar så som samhället vill. Samtidigt känns det ju som om rätt många egentligen inte passar under kategorin _normala människor_ - vem är ens normal? Kände igen mig i rätt mycket. Kanske också därför som läsningen kändes så mycket, för att det blev rätt personligt på sina ställen - den där utanförskänslan, att inte våga tro på att någon älskar en, drömmen om något större.

Hade kanske velat att den lyfte lite mer någon gång - grät liksom aldrig och det blev aldrig SUPERMEGADRAMATISKT. Men samtidigt kändes det _realistiskt_ att det inte var så och verklighetstrogna berättelser tycker en ju om :-)

Ni måste läsa den här boken, så är det bara. Vill se serien så gärna men bävar samtidigt - tänk om allting förstörs? Glad att jag skrev detta innan åtminstone.

| Normala människor orig. Normal People | Sally Rooney 2018 övers. Klara Lindell 2019 | Albert Bonniers förlag | 332 sidor | vuxen (på snudd till unga vuxna) (jag kräver en 20-30 kategori haha) | köp hos: Adlibris, Bokus |

tisdag 31 mars 2020

TOVE (författarintervjuuuu) + ett tips

Heeej på er!

Om här finns någon fortfarande? Är ju rätt tyst här, klandrar er inte. Men! TOVE finns och varje månad publiceras där intervjuer och artiklar - läs vetja! Tipsade bland annat om 10-talets 11 bästa böcker i januari och har intervjuat Anna Ahlund. Finns ett gäng andra intervjuer också, och så skrev jag en krönika (ish) på kvinnodagen! Blir så glad om ni vill läsa.

Och: har rätt många recensioner inplanerade för TOVE, så det kommer också :')

På tal om Anna Ahlund förresten: hon håller distansskrivkurs i vår!! Läs mer på hennes instagram.

Kraam

Varsågoda en meme jag tyckte var rolig och sparade någon gång:

onsdag 25 mars 2020

After: När vi möttes

After: När vi möttes är Anna Todds _wattpadsensation_. Har förstått det som att Hardin ska vara en fanfiction-version av Harry Styles, vilket ju, eh, är rätt onajs. Om jag var Harry skulle jag antagligen känna mig rätt obekväm med det, ärligt talat, menmen. Hursom: Tessa börjar på college och det går inte länge förrän hon stöter på Hardin, en trasig kille med tatueringar och brittisk accent och "bad boy" skrivet i pannan. Tessa är your typical good girl med Den Perfekte Killen därhemma, stora ambitioner och söta kjolar. Hardin gillar inte Tessa, Tessa gillar inte Hardin. Men trots sina olikheter kan de inte hålla sig ifrån varandra - och plötsligt slår det gnistor.

Hahahah det GÅR verkligen inte att beskriva handlingen i När vi möttes på nåt annat sätt den är verkligen så klyschig jag svär.

Okej såååå ... vet typ ej hur jag ska skriva om denna? Pga den här boken är helt otrolig. Men inte på ett bra sätt. Ändå läste jag ut den på superkort tid??? Pga på något sätt lyckas När vi möttes ha ett driv som får mig att fortsätta läsa hela tiden - jag vet verkligen inte hur. Antagligen för att jag trots min starka feminism osv är en 19-åring som vem som helst som tycker drama som detta är rätt underhållande att läsa om. Det är ju ändå lite likt Chuck och Blair när man tänker på det?

I princip samma handlingsmönster upprepas gång på gång - allting är bra mellan Tessa och Hardin, men så förstör Hardin det, de skriker lite på varandra, Tessa förlåter Hardin, de har sex. Det här upprepas gång på gång på gååång och för varje gång beter sig Hardin värre, men Tessa förlåter honom. Och så imploderar allting i ansiktet på Tessa på slutet. Såklart.

Såhär: egentligen är nog inte Anna Todd en särskilt dålig författare, hon har mig ju i sitt grepp i över 600 sidor, men det hon väljer att skriva om??? Den här boken glorifierar så många sjuka saker - att det är okej att ens pojkvän beter sig som ett as i en sekund bara han säger att han älskar dig i nästa. Alkohol och våld överlag. Så slutshamear Tessa andra tjejer konstant. :-)) trevligt va :-)) Jag fattar ju varför Anna Todd fått en massa läsare - sex säljer, good girl gone bad säljer, bad boys säljer osv osv. Men det här är VERKLIGEN next level och så otroligt orealistiskt också??? ALLA beter sig sjukt i den här boken. Och det är liksom faktiskt inte bara Hardin som sårar Tessa konstant osv, Tessa är också hemsk. De börjar bråka över de mest skrattretande saker och tycker liksom det är okej att de inte kan tala med varandra utan att höja rösten?? Tessa beter sig Så Dåligt mot typ alla i hennes närhet men alla älskar henne för det för hon är liksom fröken helt perfekt??? Hardin är heeelt sjuk men Tessa är liksom inte långt efter, bara på ett annat sätt. (För er som inte läst är Hardin en typical mansbebis som vill ha någon han kan äga och som tar hand om honom pga han har haft en Tragisk Uppväxt som har scarred him for life vilket *såklart* rättfärdigar hans sjuka beteende)

Tessa är också så otroligt självgod can't handle.

Alltså jag vet inte. För den är egentligen väldigt underhållande (mycket också för att så sjuuukt man a "you did NOT just go there" konstant) och går så snabbt att läsa, det är liksom rätt skönt att läsa den och bara stänga av. Språket är rätt fånigt ibland, jag vet inte om det är översättningen men mer än ibland är dialogerna sååå stabbiga och stela och konstiga. Ifall någon karaktärsutveckling skulle ske hade det här kunnat vara en helt okej bok, och ifall slutshamingen hade redigerats bort och ... det finns så så mycket som jag vill ändra på så jag vet inte var det lämnar mig och den här boken. För det går ju inte att komma ifrån att jag läste ut en tegelsten på några få dagar och alltså helt tydligt tyckte det var kul. Men alltså ibland får man väl läsa dåliga böcker och strunta i att de inte är helt moraliskt försvarbara? Det var ju ändå underhållande, tyckte jag. Ibland orkar jag helt enkelt inte läsa böcker där jag måste vara på helspänn konstant. Ähh men jag får se.

Just nu lutar det nog mot att bara skippa resten - livet är för kort för att slösa för böcker som sist och slutligen inte ger mig särskilt mycket. Och suget efter att få veta hur det slutar har typ försvunnit nu, bryr mig inte särskilt mycket. Alltså: När vi möttes är väldigt mycket som vilken fanfiction på le internet som helst, motsvarande stories finns liksom en googling bort - förhoppningsvis med mindre kvinnohat. Google är din vän, När vi möttes? Not so much. (Även om jag veeerkligen inte klandrar dem som tycker dessa böcker är trevliga, JAG FÖRSTÅR ER.)

| After: När vi möttes orig. After | Anna Todd 2014 övers. Hanna Svenssan 2015 | Norstedts | 635 sidor | 15+ | läs-ex | köp hos: Adlibris, Bokus |

torsdag 2 januari 2020

Årssummering: 2019 i böcker

Hej på er! Och gott nytt år! Hoppas allt är bra med er och att ni fått viiila under julen. Kanske fått några hårda paket? Jag fick ett: Harry Potter och den flammande bägaren illustrerad! Önskar dem alltid till jul då det kommit en ny, så kul att samla på och så bra anledning att läsa om <3. Har iofs fortfarande inte läst trean, hahah, men håller på med det som bäst! Är så mysigt, ääälskar Fred och George. Och alla Ron och Hermiones fåniga bråk.

Om ni inte kan få nog av nyår kan ni förresten supergärna läsa novellen jag skrev för TOVE, den utspelar sig på en nyårsfest! Och kommetera vad ni tycker!

Men! Nu ska vi titta tillbaka på 2019 lite. Jag läste 35 böcker, vilket faktiskt var över förväntan! Sjukt nog, är ju egentligen väldigt lite i mina mått mätt. Men redan 2018 var läsningen inte på topp (läste ÄNNU mindre), så jag tänkte att okej, 30 böcker kan jag klara av, och det gjorde jag ju! Glad över det, även om nio av dem är seriealbum haha. Har läst nästan allt nytt jag velat läsa, vilket känns bra - då finns liksom inte så mycket kvar från 2019 till nästa år, utan bara allt det som blivit kvar från alla andra himla år ... eller okej, såklart finns det 2019-böcker jag inte hunnit läsa. Men det kommer vi till.

Här är mitt år i böcker enligt Goodreads:






Har ju fyllt i en megalång lista om min läsning i flera år, men det orkar jag inte göra nu. Här kommer lite utvald statistik istället:
Könsfördelning k/m: 35/3 (räknade Fiona Staples och Brian K Vaughan en gång vardera) (hahah vadå kvinnlig majoritet)
Gamla bekantskaper/nya författare: 16/22 (Fiona Staples och Brian K Vaughan är både gammal och ny bekantskap häär)
Omläsningar: Stanna av Flora Wiström och M varken mer eller mindre av Petra Marklund (ger hon aldrig ut något nytt??). Båda mycket trevliga! Och var välbehövliga mitt i skrivningströttheten.
Påbörjade serier: 4 (även här är Saga både påbörjad och up to date haha)
Avslutade serier/up to date med: 3 styckeen
Lästa rec-ex: Fem, hahaha så liiiteee, men har heller inte frågat om ett enda i år så det känns okej - eller nej Blynätter fick jag för att jag ville det! Men den har jag läst också :') Recension kommer!!

Årets ...
... gråtfest: Saga och kanske Öppet hav också?
... jobbigaste: Tankar mellan sött och salt - ugh, så ont den gjorde. OCH! Vänskapstrubblet i Välj mig.
... kärlekspar: Hmm inte läst om så många swoonyga kärlekspar? Varit väldigt snälla historier i år, där explosionerna inte riktigt hunnit hända i boken utan det har mest byggts upp till möjliga framtida explosioner. Men Legend och June älskar jag ju. Får bli de!
... hajp: Men kan nog känna att _alla_ verkar älska Hålla andan? Det gjorde inte riktigt jag, samtidigt tycker jag det är en sjukt snygg bok, liksom precist skriven? Lite på samma sätt som Mellan oss är en litterär pärla, jag uppskattar liksom hantverket, trots att jag kanske inte fastnade helt på ett personligt plan.
... språk: Sandra Beijer med Mellan oss <3
... fantasy/sci-fi/dystopi: Champion. Och Saga. Åh, Saga, alltså, förstår ni hur mycket jag längtar efter fortsättningen?
... besvikelse: Fejk :((
... överraskning: Saga! Faktiskt. Suprise surprise haha.
... filmatiseringar: Har ändå sett ett några stycken! Let it Snow, Looking for Alaska och Störst av allt. Tror nog jag tycker Looking for Alaska var bäst av dem, minns iofs inte så mycket av boken mer än att den var fantastisk, haha. Men den kändes rätt trogen!
... recensioner: (de är inte många haha, ska försöka knåpa ihop lite minirecensioner åtminstone nu i januari)
The Raven King (haha, helt glömt detta _nya format_)

Vilket innebär att 17 är orecenserade, förutom omläsningarna. Av dem kommer jag nog strunta i att recensera Feministfällan och Det här är hjärtat - känns inte som om jag har så mycket nytt att komma med ang. någondera, men de är superbra! Läs läs läs. Feministfällan är otroligt smart och Det här är hjärtat krossar ens hjärta.

OCH NU! Äntligeeeen, årsbästa!! *trumvirvel tack*
5. Öppet hav av Annika Thor - läste också den tredje delen i år, så alltså, de delar nog lite på den här platsen, men den här var kanske bäst av dem alla mycket just för att det var slutet? För att det var så sorgligt, Steffi var plötsligt nästan vuxen, och jag hade följt med dem så länge. Den här serien är helt underbar.
4. Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo - så söt och jobbig och fiiiin. Helt underbar.
3. Champion av Marie Lu - fantastiskt avslut på en fantastisk serie, men okej tydligen finns det en fjärde del? What???
2. Saga volym 1-9 av Brian K Vaughan & Fiona Staples - den här serien är helt flippad men också fantastisk.
1. Välj mig av Christina Lindström - läste äntligen Christinas nyaste ungdomsroman som näst sista bok för året. Den var precis så bra som jag ville att den skulle vara - om inte bättre. Hon gör mig aldrig besviken!

Slutligen: Böcker som kom ut 2019 som jag inte hann läsa, men vill: Rebel av Marie Lu, Roxy av Alice Dadgostar, Häxorna av Elisabeth Östnäs, Vredens gudinnor av Katie Lowe, Call down the hawk av Maggie Stiefvater, Pumpkinheads av Rainbow Rowell & Faith Erin Hicks och Supernova av Marissa Meyer (okejdå jag har inte läst Archenemies än men ändå!)

D va d!! TACK 2019 för alla bokupplevelser, men också för att du var ett år då jag inte hade så mycket tid för att läsa - så mycket annat hände ju! Är verkligen inte bara en negativ sak att inte hinna läsa, men hoppas ändå att jag ska snitta en bok i veckan nästa år - aja, gör antagligen ett eget inlägg om mina möjliga mål!

Vad var det bästa ni läste 2019?

torsdag 19 december 2019

Kvartetten om Nelli & Steffi (perfekt sista minutens julklapp!)

I somras läste(/lyssnade) jag klart Annika Thors kvartett om systrarna Nelli och Steffi. Serien börjar med boken En ö i havet och fortsätter alltså i tre böcker till: Näckrosdammen, Havets djup och Öppet hav. 2017 gav Sara Edström böckerna nytt liv då böckerna gavs ut på nytt i ny kostym. Jag kunde verkligen inte motstå de omslagen - SÅ snygga!!! - så jag köpte den första delen. Ångrar mig noll!
En ö i havet utspelar sig under det andra världskriget. Nelli och Steffi flyr tyskarna i Wien och hamnar i Göteborgs skärgård. Kvar i Wien blir mamma och pappa. När de kommer till ön får de veta att de ska bo i skilda familjer - hur ska de klara det här?

Sen handlar hela serien om hur svårt det är att lära sig ett nytt språk, en ny kultur, en ny familj. Om hur svårt det är att försöka hålla kvar vid sin historia när allt det nya tränger sig på. Om kriget, som hela tiden finns i bakgrunden, och oron för mamma och pappa. Men allra mest handlar böckerna om alldeles vanliga saker som alla ungdomar går igenom. Steffi är tolv och Nelli sju när de flyttar till Sverige, vi får följa dem tills Steffi tar studenten så det hinner ju hända en hel del. Steffi blir kär och får fantastiska vänner, men hon träffar också människor som inte vill henne särskilt väl. Åh, det händer så hiiimla mycket och jag älskar älskar ÄLSKAR varenda sida som vi får följa systrarnas liv.

Böckerna är inte särskilt långa, men ändå lyckas Annika Thor få med så otroligt mycket. Trots att böckerna utspelar sig i en helt annan tid än mitt liv finns det så mycket jag känner igen mig i. Och fy, vad mycket jobbiga saker Steffi och Nelli måste gå igenom. Men det som liksom är finast med den här kvartetten är nog ändå all kärlek, som finns där hela hela tiden. Alla bryr sig så mycket om varandra, allt ordnar sig på något sätt. Pengar är superofta ett problem, och klassfrågan är starkt närvarande genom serien - på ett så bra sätt!

Att läsa om Nelli och Steffi är som en hård, varm kram. Men också som en konstant klump i halsen för det händer så mycket hemskt och jobbigt. Men mycket är också varmt och trevligt! Åh, är bara väldigt kär i dessa böcker - och superledsen över att det inte finns mer att läsa om dem. Finns nog också något lite romantiskt i att läsa om en svunnen tid, det är så fascinerande hur människor var precis likadana - såklart! - och vardagen ändå påminner om vår samtidigt som den är HELT annorlunda.

Äh, vet typ inte vad jag ska skriva riktigt, mer än: LÄS (eller lyssna, det gjorde jag typ hälften av tiderna pga sommarjobb). Och lär dig om vad det innebär att vara människa, känns faktiskt nästan som att det är vad En ö i havet-serien handlar om? Om livet.

Kan köpas hos bl.a. Adlibris! Länkade redan första boken, så andra, tredje och fjärde finns på respektive ord!

tisdag 17 december 2019

Du springer - novellsamling

Som helhet tycker jag Du springer är rätt bra. Inte superbra, och novellerna/serierna/dikterna håller varierande kvalitet - jag älskar inte en enda berättelse ohämmat, här finns ingenting jag tycker är HELT OTROLIGT. Men mycket som är bra! Vissa noveller har delar som glimrar till, andra är intressanta pga själva konceptet, vissa lyckas fånga ungdomen alldeles precis. Andra är rätt tråkiga. Tycker noveller som koncept överlag är SKITsvårt. Så svårt att skapa något najs på så få tecken, liksom. Tänker också att det måste vara rätt svårt att redigera? Hur ska man liksom ändra på något som från början är så lite? Man kan liksom inte addera saker hur som helst. Eller ta bort, för då ändras så mycket. Säkert är det lätt att överredigera också. Kanske är det därför jag inte har läst särskilt många noveller som känns ... fulländade. Eller så är det bara det att jag inte hinner fastna.

Skriver lite kort om alla här nu då:

Visklekar av Flora Wiström: så spännande twist! Även om det kändes lite ... jaha, efteråt. Älskar språket, älskar det fula, älskar ärligheten. 4 av 5!

Du springer av Elin Bengtsson: Tycker verkligen om hur Elin Bengtsson skriver, men den här berättelsen kändes bara väldigt ... typisk. Tycker ändå om hur den är uppbyggd, att den har en tydlig början och ett slut osv.  Sen är jag inte ett superfan av att Bengtssons karaktärer ALLTID ska vara så himla _speciella_. Men ähh. 3 av 5 ändå, fin berättelse med fin tematik osv, men ingenting överfantastiskt.

A-brunn av Yrsa Walldén: Kan ändå förstå att någon recensent skrev att novellerna känns väldigt skoliga, eller var antagligen inte det ordet hen använde, men de flesta har alltså ett tydligt budskap - var dig själv, lev livet, strunta i andra osv. Denna aswell. Men det är också en supersöt kärlekshistoria, så det gör inte supermycket. och Yrsa Walldén skriver väldigt snyggt och passande för den här typen av historia - lite Lisa Bjärboiskt, liksom. 3.5 av 5.

Krulla systemet av Bim Eriksson: Den här är en av mina favoriter! Blev positivt överraskad för gillar egentligen inte teckningsstilen överdrivet mycket, men gillar verkligen allt bilderna uttrycker, och allt som händer. Tycker Bim Eriksson fångar tonårslivet MITT I PRICK. Känns som en liten film. 4.5 av 5 faktiskt!

Man pratar ändå aldrig om något som känns av Amanda Jonsson: Tycker denna var lite intetsägande, några formuleringar och tankar är snygga och exakta (såndärna JA SÅ ÄR DET ni vet) men det händer liksom för litet. Det som händer händer liksom utanför det vi får läsa, det känns bara som en introduktion eller mittendel. Men ofta är väl noveller sådana. Tycker heller inte supermycket om personerna det handlar om, meneh. 2.5 av 5, alltså it was ok/I liked it enligt Goodreadsrating.

Sorgens fem faser av Ruhani Islam: Den här rörde mig inte så mycket någonstans och kändes inte särskilt intressant eller nytänkande alls, faktiskt. Och tyckte inte supermycket om tecknarstilen heller :/. 2 av 5 för den var ju inte dålig heller. Bara typ ... inte så mycket?

En fucking fot Mattias Edvarsson: Ugh, språket är lite för grabbigt i den här enligt mina preferenser. Tycker om sensmoralen, men tycker inte vi får tillräckligt med bakgrund för att händelseförloppet ska kännas motiverat. 2.5 av 5

Städa av Iman Talabani: Är antagligen för dum för denna, bara. Men fattar noll och orkar verkligen inte försöka analysera. Tror kanske andra kan fatta? Eller såklart. Men för mig var det bara ord, typ. Äh. Eller jag fattar ju vad det står men inte egentligen? Vad händer? Varför? Vad då dagis?? Hänger ej med. Känns inte som att jag kan rate:a den ens? För då blir det liksom 1 av 5. För att jag är dum i huvudet. (HATAR att läsa sånt som får mig att känna så) En ska ju antagligen bara tolka det hur fan man vill och bara typ kännaaa & go with it men jag är för logisk för sånt.

Jag vet inte vad jag är utan dig Karl Modig: Det finns liksom inget jag kan peka på i den här som är dåligt, den är liksom inte det. Den är snyggt skriven och storyn håller - MEN den känns inte särskilt ny. Det finns liksom en massa storys om barn som tar hand om sina föräldrar som mår skit redan, och okej att den sista berättelsen aldrig kommer skrivas, det GÅR att göra samma sak om och om igen. Men det kändes inte som om den här novellen tillförde särskilt mycket? Säkert kan unga som känner igen sig få ut någonting av den, och visst finns det delar som gör den intressant, men mig berörde den helt enkelt inte alls, typ. 2 av 5. (har antagligen ett hjärta av sten)

Agnes? av Saga Miketinac: Tycker så mycket om denna! Tillhör definitivt toppen av berättelserna. Älskar att det ser ut som en dikt men egentligen är prosa och att radbytena bara påverkar läsrytmen. Blir så behagligt att läsa. Tycker också själva berättelsen är geni och så fin men rätt sorglig samtidigt. 5 av 5 faktiskt (trots att jag har svårt att ÄLSKA en novell, men den här förtjänar det.) (förresten! Googlade typ alla författare för det står ingenstans på www vem som skrivit vilken novell? Har alltså ej boken här nu. Och då ramlade jag över denna! Novellen Saga vann Lilla Augustpriset för, den är fantastisk. HELT fantastisk. Läs.)

När jag räknar somrar av Klara Krantz: Så hjärtskärande handling! Men tycker inte helt 100% om hur den är skriven, som ett långt brev, typ. Det är liksom bara jaget som berättar det är inte yttre dialog alls bara inre. Eller okej, lite yttre dialog men den är utan citationstecken/franska streck (kommer ej på vad fan det heter påriktigt nu?). Annars är det här en väldigt snygg novell, som trycker på precis rätt knappar och har ett otroligt starkt avslut. 3 av 5 för berördes av någon anledning inte supermycket, fattade nog inte relationen mellan jaget och duet tillräckligt bra.

Så då landar det genomsnittliga betyget på: en trea! Exakt, faktiskt. Kan ju också summera lite: finns ett gäng riktiga pärlooor, gillar hur blandat det är, tror det kan finnas något för alla. Sen känns den rätt riktad för icke-läsare,  av någon anledning? Kanske bara är det korta formatet och just det att det är så blandat ... Tycker om hur flera av novellerna skildrar grejer som är viktiga just i ungdomen och hur små saker får ta plats.

| Du springer | diverse författare 2019 | Vox by Opal | 205 sidor | 13+ | Adlibris (rea nu!), Bokus |

måndag 16 december 2019

Två juliga

Har läst Lavender Lits båda nya julböcker. Eller nej nu ljög jag - lyssnat har jag ju gjort! Testade Storytel i en månad så passade på att göra det då, tänkte att det kunde vara mysigt och julstämningshöjande. Tänker skriva om dem nu! Två hjärtans karameller av Sofia Fritzson och Dan före dan av Felicia Welander är alltså båda nya för i år - skulle antagligen klassas som jul chic lit eller någonting och är utgivna på Lavender Lit!

Dan före dan handlar om Sigrid som varit utomlands rätt länge och tänker överraska sin familj med att komma hem till jul - men det blir inte riktigt som hon tänkt sig, för ingen trodde Sigrid skulle komma så de har ju fixat andra planer. Men Sigrid är fast besluten att fira jul i stugan i Hälsingland, som hon alltid har gjort. Hon måste bara hitta någon att fira den med, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort - såklart.

Jag såg Netflix nya Hjem til jul alldeles nyss och ploten är ändå relativt lik - både Sigrid och Johanne vill hitta en kille till julen och går på massor av jobbiga dejter men vännerna finns alltid där. Vilket är fint! Gillar det budskapet mycket. Men. Där jag gillade Johanne så tycker jag Sigrid är rätt jobbig, och trots att Hjem til jul är rätt klyschig och förutsägbar så är Dan före dan next level förutsägbar - visste i princip hur det skulle gå så fort huvudpersonerna var presenterade. Storyn är väldigt snäll, den puttrar liksom på och ingenting superdramatiskt händer. Helt okej julig, men Sigrid var ändå lite för mycket i Stockholm för att något riktigt mys skulle infinna sig hos mig. Erkänner att jag gillar Sigrid och Stoffe tillsammans men annars är persongalleriet rätt .. mjäh. Blev inte särskilt imponerad, men funkade som sällskap medan jag sysslade med lite annat.

Två hjärtans karameller då? Alltsåååå ... den tyckte jag nästan ännu mindre om? Är antagligen alldeles för hård och att lyssna är faktiskt inte att ge en bok en 100%-ig chans men ändå. Handlar om Ellinor som efter att hennes far har dött märker att hon - tillsammans med sina systrar - är delägare i Karlssons konfektyr, ett företag som enligt hennes syster inte går vidare bra. Systern är rätt ordentlig och liksom effektiv - allt ska löna sig - så naturligtvis måste någon av dem åka upp till den lilla byn där Karlsson påstås bo, vilket råkar bli Ellinor, för systers är sjuk.

Ellinor är egentligen väldigt motvillig till att åka, men vet att hon är skyldig systern det så hon gör vad hon måste. Och det visar sig att Karlsson inte alls är någon gammal enstöring till gubbe som Ellinor först trodde, utan en rätt snygg man i Ellinors egen ålder. Det uppstår gnistror! Såklart. Men motvilliga sådana, för det är inte mycket som Ellinor och Micke Karlsson delar åsikt i ...

Så det är brååk och gnabb och MEN VARFÖR ÄR HAN SÅ HET och hennes blooonda hår och alltså såhär: I'm all for romance jag kan verkligen uppskatta fåniga, sexiga, trånande böcker men här funkade det inte för mig för de bråkade liksom bara. Och båda två var svinjobbiga. Och den här fudgegrejen kändes så slapp? Uppstod alltså tyvärr aldrig något supermyz med denna heller :( Gillar att den utspelar sig mycket i en pytteliten by, gillar systern-och-Micke-relationen, ogillar Mickes bakgrund det kändes så GJORT, språket är inget särskilt.

Men ändå: jag rekommenderar både Dan före dan och Två hjärtans karameller om du vill läsa utan att behöva vara särskilt uppmärksam och liksom bara följa med. De funkar som en helt ok godispåse då man är godissugen - det är gott för att det är sött och det stillar kanske begäret men är inte mycket mer än så.

| Dan före dan | Felicia Welander 2019 | Lavender Lit | 250 sidor | vuxen |

| Två hjärtans karameller | Sofia Fritzon 2019 | Lavender Lit | 240 sidor | vuxen |