Den ökända historien om Frankie Landau-Banks

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks är en fantastisk, genialisk historia alla som kan borde ta del av. Så! Nu var huvudgrejen sagd. Nu kan du i princip skippa resten av recensionen och bara lita på mig. Men den som behöver mer för att övertygas - fortsätt läsa!

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks handlar alltså om Frankie som börjar på en internatskola. Här träffar hon Matthew Livingston, som är något år äldre och hör till de populäraste, mest bortskämda killarna på skolan men som ändå är rätt charmig och rätt som det är blir de tillsammans. Rätt snart förstår Frankie att Matthew är med i ett hemligt sällskap för killar, samma sällskap hennes pappa ibland råkar nämna då han tagit ett glas extra. Frankie inser att Matthew undanhåller saker för henne och börjar nysta upp mysteriet kring den hemliga klubben, mycket för att hon vägrar bli sedd "bara" som en kvinna utan vill bli sedd för den människa hon är, för de åsikter hon har, för sina idéer och sin personlighet. Så hon kommer på ett sätt att visa dem, en gång för alla: hon är ingen att leka med.

Haha gud vad fånig beskrivning. Har svårt att få ihop något vettigt men alltså det där är egentligen grundpremissen^^: Frankie börjar på skolan, blir ihop med poppis kille, vill vara med - tar till drastiska åtgärder. Var ärligt talat inte alls dessa jag hade väntat mig - trodde jag skulle få något i stil med en coming-of-age i internatskolemiljö med drag av feminism och antagligen någon love-story. Men E Lockhart knockar mig igen! För det här var tydligen allt jag ville ha av en bok.

Alltså: hemligt sällskap, rika, borskämda kids, internatskola, feminism, färgstarka karaktärer, intressant syster i bakgrunden, HEMLIGT SÄLLSKAP, en kärleksrelation som aldrig är i main-fokus och som verkligen inte blir som de brukar bli i YA. Detta känns bara så himla FRÄSCHT och är så otroligt SNYGGT och INTRESSANT och SPÄNNANDE och ROLIGT!!! Är precis min humor. Och älskar Frankie, såklart - för hennes feminism, ifp:s (även om jag tänker att det blir ännu bättre i original), hennes kampvilja, hennes glöd, hur hon dras mellan att vara alla till lags eller vara den hon verkligen är. Hur hon analyserar allting, är knivskarp och en strateg in i det sista. Feminismen genomsyrar allt utan att bli härskande - det blir liksom ett perfekt hopkok humor, feminism, kärlek, relationer överlag och internatskolemiljön som extra krydda. Detta är en HEEEELT amazing bok kanske framförallt för att Frankie faktiskt går över styr - och för att hon gör det på ett så trovärdigt sätt; hennes handlingar känns liksom faktiskt helt logiska i stunden.

Annars är jag ju också en sucker för internatskolor (Jellicoe Road, Harry Potter, _läs detta inlägg_) och hemliga sällskap efter kanske framförallt Gilmore Girls - jag tillhör dem som älskar Logan-Rory och då framförallt i början (inte alls i A year in the life ... ugh) - ÄLSKAR grejen med Life & Death Brigade där och Dumbledores armé i Harry Potter. Det är ju dock inte helt samma här och jag skulle nog ärligt talat gärna velat ha lite mer hemligt sällskap-grejs, men det vi får räcker ändå långt och det tillsammans med internatskolan är egentligen typ det enda som behövs för att få mig på fall.

Ja och en av de viktigaste grejerna: språket. E Lockhart är en fantastisk skribent, det såg vi i Kanske är det allt du behöver veta, det ser vi här. Det här är ju faktiskt en av hennes äldre böcker - men även här är språket fantastiskt, vattentätt, fullt av humor och ironi och FRANKIE + så himla smart hela tiden för Frankie tillhör 100% en av de smartaste karaktärerna jag läst om. Jag var fast vid första sidan och tvungen att läsa läsa läsa i ett svep tills den var slut trots provvecka. Trots provvecka! När den väl var slut kan jag ju dock ha ångrat mig lite för då fanns den ju inte kvar mer ... En av mina absolut bästa läsupplevelser in a while - läs läs läs!!! Tur ändå att en ny bok av Lockhart släpps av Lavender Lit så snart som i höst! *insert hundra hjärtögonemojis*

Foto: Heather Weston

| Den ökända historien om Frankie Landau-Banks orig. The Disreputable History of Framkie Landau-Banks | E Lockhart 2008 övers. Carina Jansson 2015 | Lavender Lit | 289 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |

Kanske är det alt du behöver veta

Kanske är det allt du behöver veta

Alltså min läslust har börjat återvända! Har redan läst fyra böcker och inte ens hälften av månaden har gått! (update: läst fem böcker och mer än halva månaden har gått ... men skrev det här innan idag uppenbarligen xD) Dessutom har jag kommit i kapp med recensionerna och det har gått bra i proven - känns som att livet börjar vara någorlunda rutinerat igen.

Till boken då.

I Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart får vi träffa Cadance, Gat, Mirren och Johnny. De är kusiner, alla utom Gat. Han är en utböling, han hör inte riktigt till gemenskapen i familjen - ändå gör han det. Med Johnny, Mirren och Cadance hör han till - de är lögnarna. Något har hänt som Cadance inte minns något av - och när hon återvänder till ön den sjuttonde sommaren är någonting riktigt fel - men hon har ingen aning om vad och ingen vill berätta.

Jag ska nog inte berätta så hemskt mycket mer om handlingen tror jag - men det är en bok om kärlek och lögner, svek och familjekonflikter. Cadance släkt - den förträffliga familjen Sinclair - är nästintill perfekt - de har pengar, de har ambition, de är fantastiska på alla sätt. På utsidan. Men på insidan finns det hat, sorg och avundsjuka.

Jag ver inte direkt varför, men jag föll rätt så pladask för E. Lockharts berättarteknik och Lögnarnas historia. Jag föll rätt så pladask till hundra procent.

För ... allting! Språket, miljöm, Cadance och sättet allting berättas på - med tillbakablickar, och små "sagor/fabler" nästan. Det hänförde mig, hela alltihopet flirtade med mig och jag föll. Det här är en riktigt riktigt bra bok.

Vi vet inte riktigt vad som hänt, men nåt är det - och därför är den lite spännande hela tiden, därför läser jag ett kapitel till hela tiden och därför är den så snabbt utläst trots att jag ångrar det lite efteråt eftersom det var så bra.

Ja och kapitlena är så korta! Jag älskar korta kapitel - för då lockar det ju extra mycket till ett kapitel till bara, sen gör jag det där jag måste göra ... Här är kapitlen alldeles passligt långa, och jag läser och läser och läser. Och jag tycker om det så väldigt mycket!

Dessutom går jag omkring och längtar efter att läsa den i stort sett hela tiden då jag inte gör det. Kan ni tänka er att jag satt med telefonen under pulpeten och läste på timmen?! (Har den ju som e-bok) Okej det är ju kanske inte så särskilt wow. Men lite speciell måste man ju säga att den är om den lockar mig till något sådant. ;)

Språket ja - det är kanske mest det som gör att jag gillar den så mycket? Och kärleken mellan Lögnarna, och det där mystiska i periferin som viskar om att nåt väldigt oväntat kommer hända snart. (MER OM DET SENARE) För det tilltalar mig, det är liksom nästan perfekt så som jag vill ha det.

Cadance är smått ironisk, lite kaxig och tar inte sig själv på så stort allvar, och det är alltså hon som är berättaren. Tycker jag? Andra har skrivit om hur hon hela tiden gnäller på saker, och liksom är lite ömklig? Men ja, kanske. Det gör hon ju nog. Men alltså hon är kanske inte riktigt "vid sina sinnens fulla bruk" och jag tycker det är okej om man tycker synd om sig själv då. Bara man inte gör det hela tiden ... okej hon kanske gör det aningen för mycket. Men det var inget jag reagerade på under läsningen - så varför bry sig om det nu på efterhand?

Alla de andra Lögnarna gillar jag också. Kanske inte så att jag finner dem särskilt granna eller extraordinära men de känns realistiska, fina och passliga för den här berättelsen.

Miljön är ju liksom sommar, stora hus och flott sommarställe. Jag tycker det passar, för under den där perfekta fasaden finns än rätt så väldigt mörk hemlighet. Och när den där hemligheten avslöjas. Oh my - I did NOT see that one coming! Alltså vad vi sen får veta, riktigt på slutet, det är så oväntat (och så otroligt irriterande dumt!) så jag övervägde helt ärligt att sluta läsa och hitta på ett eget slut. Men det gjorde jag nu inte, utan jag fortsatte läsa (och hoppades hela tiden på att det inte skulle vara så) för att få någon sorts tanke kring det hela och nån sorts logiskhet. Jag kan inte säga att jag direkt fann den.

Slutet tycker jag ärligt nästan är författarens enda miss i hela den här boken - allt annat finner jag rätt så perfekt och underbart -, det känns liksom lite tillkrånglat till och med för författaren? Som något hon bara slängde ihop som sluttvist? Vi visste ju alla att det var något vi väntade på hela tiden. Men att det var det där? Jag tappade väldigt mycket andan. Och jag blev väldigt mycket arg. Jag gillar det inte och finner det onödigt och vill att det ska omskrivas prick nu. Och är det inte lite som att hon ville göra det enkelt för sig - SPOILER GÅNGER HUNDRA (markera för att läsa) liksom: okej nu dödar jag dem alla och så har de hon pratat med bara varit typ spöken så gör vi den lite övernaturlig också den här boken. Och så ifrågasätts inte ens det? Så slutar den och Cadance gör antagligen självmord för att hon är så deprimerad. Liksom okej? Nej, nej säger jag bara. SPOILER SLUT

Samtidigt gillar jag det nog lite också - det blev liksom så himla chockerande. Och det är ju skickligt gjort att jag faktiskt köper det trots att det var så oväntat.

Foto: Heather Weston

Ja, E. Lockhart kan då verkligen berätta. Jag älskar den här boken - även om jag inte är säker på att ni förstod riktigt varför av den här recensionen. Men det gör jag, oavsett okända skäl. Den är liksom bara perfekt, väldigt underhållande och medryckande. Och herregud känslorna - jag hade kanske kommit fem sidor in och jag fick redan magont. Jag tänkte ju nästan börja lipa för gud så bra beskrivet det var. Ja, jag rekommenderar den. Ja, jag har lust att köpa den i julklapp till i princip alla. Den är riktigt bra. Punkt. Och jag ser så mycket fram emot att läsa mer av E. Lockhart! Nåt ni rekommenderar?

(Och Lavender Lit - om ni fortsätter med böcker i den här stilen så är jag verkligen glad att ni finns!)

| Kanske är det allt du behöver veta orig. We Were Liars | E. Lockhart 2014 övers. Carina Jansson 2014 | Lavender Lit | 203 sidor (i e-bok/258 sidor i fysiska) | 13+ | tack för e-boken, Lavender Lit! |

Boktyckes läsutmaning #65 Läs en bok där omslaget är associerat med sommar eller vår - avklarad!