fredag 14 januari 2022

Året på TOVE

Här kommer ett inlägg som nog inte är särskilt intressant för någon annan än mig själv, men det må så vara! Jag vill skriva det ändå.

2021 skrev jag 44 alldeles egna artiklar på TOVE - sen korrade jag ju ... mängder. Så mycket. Och stod för en rätt stor del av måndagsmixarnas tips och andra listors tips. Så skrivit har jag ju verkligen gjort! Gud. Nu tänkte jag att vi går igenom året på TOVE! Kul. För ibland känns det som om allt jag gör där är leker redaktör, men det är det ju tydligen inte.

Let's go!

JANUARI

Att vara barn av vår tid - Året började starkt med Hov1s första musikvideo någonsin. Vi fick se den i förväg, det var STORT. Att få se något Hov1 gjort före nån annan!?! Nejmen jag måste tagga ner min fangirlness nu när jag leker journalist det är ju verkligen inte proffsigt. Men jag skrev något flummigt om videon och tydligen blev det här vår mest lästa artikel 2021? Jo för alla Hov1-artiklar blir nämligen det.

LOVA: "Jag har sikte på världen" - Årets första intervju! En lång en. Med LOVA som albumdebuterade, minns att det var väldigt trevligt att prata med henne!

FEBRUARI

Måndagsmixen vol. 25: Musikedition! - En mix med tio musiktips, bara.

Recension: Min sorg is my castle - Det här var en så kul recension att skriva! Och en alldeles underbar liten teaterfilm.

MARS

Albumrecension: Poster Girl - Zara Larsson - Recenserade Zaras andra album och jag står fortfarande för vad jag skriver - jag fastnar helt enkelt inte för de här låtarna på det sätt jag fastnat för hennes tidigare musik. Men kan ju ändå tycka att jag hade kunnat vara lite ... jamen snällare, typ?

Recension: WandaVision - En kärleksförklaring till MCU, men också en recension av en av årets trevligaste serier! (Loki blev ändå min favorit av årets MCU-serier)

Premiär: Roses - T & the Rex - Vi fick äran att premiära T & the Rex första singel från sitt debutalbum och jag gjorde en kort intervju med Tilda i samband med det. Mycket gullig tjej, så bra musik!

Recension: Tvångsamheten - Alexandra Sundqvist - En fantastisk bok läs den!!

Måndagsmixen vol. 28 - En till mix, fylld av tiiips jeje.

It's a Sin är en kärleksförklaring till livet - Årets bästa serie!

Recension: Eufori - Elin Cullhed - En till mkt mkt bra bok. Så stark, så välskriven.

Videopremiär: Skyttegravar - Lovisa Niklasson - En till premiär! Såå fin video. Och så svarade Lovisa på lite frågor också!

APRIL

Hallå litteraturbranschen, sluta vara så elitistisk! - Jaha nej men det var ju en sjuk mängd texter jag skrev i mars? Skrev tydligen också en den första april - denna gång var jag provocerad.

Recension: Singulariteten - Balsam Karam - Också en otrrrrolig roman, hade nog inte läst om det inte var för TOVE, så tacksam för det!

Ida Johansson: "Jag vet inte om man kan säga att vi började vara bästisar eller om vi började med att vara Isle of You" - Årets första intervju med en duo! Tjejerna bakom Isle of You - så gulliga! Så najs musik!!

ELLA&EMMA släpper debutsingel: “Det är en låt man ska sätta på när man inte orkar vara ledsen mer” - Årets andra intervju med en duo! Denna var också mkt kul. Och lång.

Recension: En flickas memoarer - Annie Ernaux - Recension igen! Fastnade ej lika mycket för denna :S

Jeff Elliot vill göra musik som känns - Tror detta är min favoritintervju från året? Så mysig, och ett otroooligt album.

MAJ

Matilda Lundberg släpper singel: “Naturen är ett fint sätt att beskriva känslor på” - Liten mejlintervju!

Recension: Aska, glitter och annat som försvinner med vinden - Nadja Evelina - Årets bästa album <3

Lovisa Niklasson: "Jag har ingen backup-plan" - Intervjuade Lovisa igen! Denna gång blev det en mycket längre grej, då hon släppte EP!

Recension: Mellan raderna - Johanna Schreiber - Den här var mysig! Men lite spretig, gav mig liksom inte allt jag ville ha. Men ser fram emot uppföljaren!

JUNI

Fem bra plattor just nu - Jamen bara fem korta recensioner av trevlig musik.

Albumrecension: Konsten att leva - Julia Adams - Också ett mkt trevligt album som fortfarande går på repeat ibland. Hade nog inte heller hittat om det inte var för TOVE!

Elviras skrivsommar: Nu kör vi! - Ish en recension av Kugges skrivbok Kickstarta ditt skrivande och en förhoppning om att DENNA SOMMAR SKA JAG SKRIVA. Men tja, det sket sig. Jag jobbade och jobbade och ... så.

Orsakan: "De låtarna som är jobbigast att skriva är också allra bäst att sjunga på scen" - Det här var också en väldigt intressant intervju att göra, Orsakan gör liksom lite annorlunda musik än vad jag vanligtvis lyssnar på, så det var kul!

undret: “Det här projektet har varit så jävla kul hela vägen” - En till duo-intervju hehehhehee. Denna var faktiskt jätterolig att göra! Så charmiga killar, och en så bra EP de släppte också!

Recension: Det är någonting som drar i mig - Elin Persson - Min favoritbok 2021 <3

Möt: Spira - En möt! Ett koncept vi introducerade i år, där vi mejlar iväg ca fem frågor till en aktuell artist. Spira är übercool!

Videopremiär: Mamma - Nils-Pontus - Premiär igen! Älskar den här låten <3

JULI

Ida Gratte: “Att få känna livekänslan i hela kroppen, det finns inget bättre” - Också en så cool person, tycker så mycket om allt Ida gör.

AUGUSTI

Möt: amanda jerlov - Amanda är ett så färgglatt tillskott till Sveriges popscen! Påminner om Zara Larsson, men ändå alldeles egen.

Måndagsmixen vol. 43

Premiär: Som på min mor - Linnea Jansson - Nejmen en till premiär! Så spännande låt.

Recension: Zebrarummet - Och så plötsligt en serierecension bland alla intervjuer. Kan fortfarande sakna känslan i Zebrarummet.

SEPTEMBER

Recension: Orientering - antologi - Recension! Mkt trevlig antologi.

Recension: Kvinnor som vi - Dolly Alderton - Så myziig. För tankarna till satc och Bridget Jones, dvs det bästa en kan se på en skärm.

Möt: Clara Summerton - En till liten intervju, Clara gör alldeles uunderbar musik och har så så vackra musikvideos!!

OKTOBER

Maybe Lou: "Jag har väl inget intresse av att skriva glad musik" - Har följt Lou i ... tusen år, typ. Var väldigt väldigt kul att prata med henne om hur hon skriver, och hennes första EP på svenska!

Möt: Ivy Nord - Nej men det är verkligen något med duos? Speciellt kvinnliga sådana? Så många sådana vi lyft i år!!

NOVEMBER

Premiär: I Wanna Be Your Secret - Minute

Premiär: Default - Cloudpocket - Det här är verkligen ett så spännande musikkollektiv, ni måste hålla ögon och öron uppe!

DECEMBER

Möt: Nylann - Också såå vacker musik <3

Sara Bergmark Elfgren: “Jag gillar att utmana verklighetens gränser” - Avslutade året med en författarintervju! Sara kommer för alltid vara en så stor förebild för mig, allt hon gör är verkligen helt otroligt. Vad mycket kul att få chansen att mejla iväg några frågor till henne!

Och det var det! Nio långa intervjuer (som jag gjort live då liksom) (eller tja, över Zoom), tre medellånga och tio korta. Recensioner och mixar. Bara en enda krönika! 2021 hoppas jag kunna skriva mer "kreativt" - kanske jag till och med vågar publicera någon novell på TOVE, vem vet?

Nu ska jag de facto skriva lite för jag går en skrivkurs!! Kul. Kanske visar er något någon dag.

Pusshej.

måndag 3 januari 2022

Bokåret 2021


Som vanligt tänker jag summera mitt bokår när nästa år redan börjat - kommer nog aldrig förstå folk som gör det tidigare än så? ALLT börjar summeras redan i början av december, men då finns det ju massa år kvar? Jag kämpade t.ex. in i det sista med att komma upp i mitt mål att läsa 30 böcker i år, den 31 december markerade jag t.ex. två böcker som lästa - det var ett tappert försök, men jag kom tyvärr inte i mål tillslut, trots allt. Men nu tänker jag oavsett skriva om de böcker som jag faktiskt lyckades läsa, på ett lite utförligare sätt än vad jag brukar, har ju liksom inte skrivit om något alls här på sistone :') så nu får ni (tja? om någon finns kvar) ett megainlägg istället.

Tänker att jag inte börjar från början utan sorterar enligt betyg, alltså börjar vi med de böcker som jag gillat minst och slutar med ÅRETS BÄSTA BOK. Yes, blir bra det här.

Länkar till mitt goodreadsomdöme eller recension, om sådant finns!

2 stjärnor

28. Någon annans tidsfördriv av Ann Edliden - Denna föll tyvärr rätt platt för mig. Den vill lite för mycket, det är underhållande på sina ställen men alldeles för lite relationsdrama för att jag ska hållas intresserad.

3 stjärnor

27. Elementens hjärta av Wilma Sjökvist - Mysig fantasy med ett intressant världsbygge och en söt kärlekshistoria, men inte mycket mer än så. Hade nog behövt några fler varv hos redaktören också - eller vem det nu är som ser till att grammatiska fel putsas bort.

26. Mellan raderna av Johanna Schreiber - Också en väldigt mysig bok! Kommer garanterat överanvända detta ord i detta inlägg. Om förlagsliv, familjeliv, kärlek, ADHD. Lite samma med denna som med Edlidens roman - det blir lite spretigt.

25. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg - Läste denna för uni, och blev väldigt positivt överraskad! Gillar språket, tematiken, doktor Glas alla reflektioner. Kändes dock lite ... tunn, kanske, och torr.

24. En flickas memoarer av Annie Ernaux - Intressant och snyggt skriven, om vad det innebär att vara kvinna och hur Ernaux ser på sitt yngre dag genom "gamla visa ögon". Men jag blev liksom inte med så mycket kvar i handen, sen. Minns den knappt.

23. Clockwork Princess av Cassandra Clare - Var verkligen så så (yes här kommer det igen) mysigt att återvända till Cassandra Clares värld av shadowhunters - denna gång på engelska!! Lättläst bladvändare, åh, fantasy.

22. Orientering - novellantologi - Blev tillfrågad att recensera denna för TOVE, vilket jag såklart gärna gjorde. Ångrar det icke! Både dikter och noveller i en salig blandning, och så himla kul att läsa en massa unga aspirerande skribenter som skiter fullständigt i några som helst skrivregler.

21. Homo Line av Edith Hammar - Nu undrar jag ju lite varför denna har fått bara tre stjärnor, men tja, är väl mycket det att jag inte kände så starkt liksom, under läsningen? Men verkligen ett megabra album, om att inte känna sig riktigt hemma någonstans, om motstridiga känslor gentemot sin hemstad, om Sverigebåtar, sex och skit. Fantastiskt detaljerade illustrationer och så himla ärligt.

4 stjärnor

20. Midnattsblot av Camilla Sten - Spännande ungdomsskräck som också bjuder på himla fina karaktärer och lite kärleksdrama. Lättläst och lättsmält liksom, så mysigt att läsa ungdomsböckeer.

19. Du är min Bobby Jean av Yrsa Walldén - Hjärtskärande vacker och så himla fint skriven. En rätt klassisk roadtrip-story där huvudpersonen stöter på ett gäng kul personer och reflekterar kring sitt liv (eller kanske främst då mammans död i det här fallet).

18. Kvinnor som vi av Dolly Adlerton - Förde tankarna till Bridget Jones, vilket alltså är en mycket trevlig referens! Snyggt språk och en massa najs formuleringar och "JA!" kring dejtande och kvinnor vs män, typ.

17. Bländad av död och kärlek - 130 år finlandssvensk poesi - En diktsamling med en himla massa finlandssvenska dikter. Köpte denna för en kurs på uni och har läst därifrån lite då och då för den kursen, men så läste jag hela i två svep för att få den med i min reading challenge :'). Jag har verkligen väldigt väldigt svårt att läsa dikter, eller det går kanske inte riktigt att göra såhär fort, bara? Jag måste läsa en dikt typ tio gånger för att förstå nåt, för det mesta. Men själva strukturen här är mycket trevlig, och visst fanns det dikter som lyste redan vid en första, snabb, läsning.

16. I ljusets makt av Leigh Bardugo - Läste denna efter att ha sträckkollat serien (SÅ BRA) och blev verkligen inte besviken. Hade fått bilden att många tycker den är rätt långsam, men det tänkte jag faktiskt inte alls på. Kan dock ha att göra med att jag nyss sett serien och att de följer varandra rätt bra och att jag var väldigt fine med att bara befinna mig i den här världen, med de här karaktärerna. Älskar kärleksdelen, älskar cliffhangersen, älskar magisystemet och VÄRLDEN.

15. Beautiful world, where are you av Sally Rooney - Läste Sally Rooneys Normala människor 2020 och älskade. Älskade inte denna riktigt lika mycket, men njöt ändå verkligen av att befinna mig i Rooneys språk. Mycket snygga formuleringar och så fina skildringar av både platoniska och romantiska relationer.

14. Alltid fucka upp av Moa Romanova - Moa är verkligen otrolig med pennan, och hur ärligt hon delar med sig av sitt liv och innersta ... så bra, så taggad på hennes nästa album!

13. Berättelser från Engelsfors av Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg och en massa illustratörer jag inte orkar skriva ut - Det här var mest en mysig omläsning, vet inte riktigt vart jag ska placera den men nu blev det här. Fantastiska illustrationer!!!! Och Engelsfors kommer ju alltid ha en särskild plats i mitt hjärta.

12. Inne i spegelsalen av Liv Strömquist - Mycket mycket intressant om samhällets utseendebesatthet. Som en enda lång essä, men i serieformat, då.

11. Eufori av Elin Cullhed - Vill också skriva intressant här! Men kanske framförallt så himla välskrivet, Elin Cullheds språk blixtrar och dundrar och Sylvia Plath får verkligen liv på sidorna.

10. Pappan och havet av Tove Jansson - Det här var, hör och häpna, den första Muminboken jag läste i sin helhet, men nu måste jag ju verkligen läsa alla. Det finns så många lager, och mumintrollen och deras vänner är så så fina. Toves språk är ju också något alldeles eget!

9. Call Down the Hawk av Maggie Stiefvater - Jag föll inte riktigt lika pladask för denna som för The Raven Cycle-kvartetten, men jag älskar ju ändå verkligen Maggies dreamers och alla nya karaktärer som introducerades var också så spännande! Språket <333 Men kanske ändå främst magin!!

8. En gång kände jag - en multimodal rehabiliteringsjournal av Sofia Elie - Jag vet egentligen inte riktigt vad det är som gjorde att jag gillade denna så mycket, den är väldigt fragmentarisk och har ingen tydlig dramaturgi, men språket är så vackert, jag känner igen mig i så mycket och den känns bara väldigt väldigt äkta. Kryper in under skinnet.

7. Så nära att det bränns av Christina Lindström - Inte heller denna gång gjorde Christina Lindström mig besviken. Än en gång skriver hon om en ung kille som hamnar lite snett, nej men han hamnar verkligen i skiten det har nog aldrig varit såhär brutalt innan, men här finns också kärlek och vänner och HUMOR. Obehaglig och spännande men också varm och fylld av kärlek och fina karaktärer.

6. Singulariteten av Balsam Karam - En otroooligt stark berättelse, om förlust och moderskap och kulturkrockar. Hemsk och hjärtskärande, med ett språk som lyser.

5. Baby Blue av Bim Eriksson - Inspirerad av Karin Boyes Kallocain skriver Bim Eriksson om ett lyckofascistiskt samhälle, där det är förbjudet att må dåligt. Men det gör Betty - eller, inte dåligt precis, men hon känner sig inte lycklig. En kusligt aktuell berättelse, med Bims otroliga illustrationer - men också en himla fin skildring av psykisk ohälsa och kärlek.

4. White Monkey av Adrian Perera - En superkort bok, men så himla himla stark. Om mellanförskap, rasism och famij. Varje sida som ett knytnävsslag.

5 stjärnor

Jag tänker faktiskt inte välja vilken som var bäst av dessa två, eftersom det är två helt olika sorters böcker.

Vei - bok 2 av Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnsson - Den andra delen i Vei-duologin är precis lika bra som första, om inte bättre. Som en Marvel-film, men i serieformat (vilket ju Marvel också är från början hehe ...). Så spännande, SJUKT snygg, och bara ... nej men jag saknar ord.

Och det gör jag också för den andra femstjärniga boken: Det är någonting som drar i mig av Elin Persson. En bok som resonerade med mig på ett sjukt sätt. Skavig, vacker ... bara alldeles exakt SÅ HÄR ÄR DET ATT VARA LITEN OCH LOST.

Tillslut lite statistik! För sånt älskar ju jag. Jag har alltså läst:

  • 11 "vuxen"romaner
  • 10 som nog kan räknas som ungdomsböcker, varav fem är fantasy av något slag (ja här finns Mumin med, och Midnattsblot är ju mer skräck)
  • 6 seriealbum - typ gladast över detta! Pga velat läsa så många av dessa så länge, så glad att jag gjort det nu. Och allt var så bra!
  • En diktsamling, en diktsvit (som jag dock också räknade i vuxenromaner, White Monkey då), en antologi, en prosalyrisk roman (Tvångsamheten)
  • 3 engelska, 25 svenska
  • Typ alla böcker var skrivna av kvinnor, förutom White Monkey och Doktor Glas och ja så är ju Mats Strandberg inblandad i Berättelser från Engelsfors, och Karl Johnsson i både den och Vei! Kim W Andersson har också medverkat i Berättelser från Engelsfors :-) Men utöver det very kvinnodominerat
Nästa år vill jag ha flera WOW-upplevelser, det här året känns rätt ljummet - för är verkligen bara topp två som jag verkligen älskat. Vill fortsätta läsa för vuxna, men inte heller tvinga det - utan då prioritera de böcker jag verkligen tror att jag skulle gilla, genuint. Jag är liksom ingen finsmakare, så är det bara. Läsa mycket mer fantasy! Det säger jag varje år, men jag vill verkligen det. Åtminstone dessa, som redan finns i hyllan:
  • Archenemies av Marissa Meyer - Uppföljaren till Renegades, som jag älskade.
  • Gärna även Cress av Marissa Meyer - möjligen Winter också, isåfall, men den har jag inte.
  • Gudar & monster av Laini Taylor så att jag ÄNTLIGEN avslutar den serien.
  • Det främmande landet av Kristin Cashore - Det. Har. Kommit. En. Fjärde. De utvalda-bok!!!!!!! Who knew köpte direkt.
  • The Hero of Ages av Brandon Sanderson - Mistborn <333
  • Högt spel av Leigh Bardugo
  • The Book of Dust - La Belle Sauvage av Philip Pullman
  • Strange the Dreamer av Laini Taylor (ja hej nu kommer det alldeles för mycket titlar här SOM OM jag plötsligt skulle börja läsa allt från min olästa-hylla)
  • A Court of Wings and Ruin av Sarah J. Maas
  • 18 böcker släpptes 2021, resten något annat år (om jag räknat rätt ehe)
Vill också läsa andra delen i Call Down the Hawk och gärna fler Grisha-böcker! Och mer Brandon Sanderson, men nu blir jag överentusiatisk.

Och det var det! Årets första lästa bok lär bli Grim av Sara Bergmark Elfgren (som jag nästan läste klart 2021 och som nog hade hamnat högt upp då), eller De odöda eller Drakar av Johan Egerkrans, som båda är påbörjade. Älskarrrr Egerkrans. Målet är 30 böcker även detta år, känns som en okej siffra så som mitt liv ser ut just nu. :-)

Hur var ditt läsår 2021?

lördag 24 juli 2021

Recension: Call Down the Hawk - Maggie Stiefvater

Call Down the Hawk är den första delen i Maggie Stiefvaters nya trilogi The Dreamer Trilogy, en spinoff till den populära kvartetten The Raven Cycle, som också finns översatt till svenska (förutom bok fyra). En kvartett jag älskat, det var alltså väldigt välkommet att få återvända till Stiefvaters drömmare, leylinjer och, inte minst, relationer.

I Call Down the Hawk är The Raven Cycles Ronan huvudkaraktär - men det är inte bara hans perspektiv vi får följa, utan vi får även lära känna en grupp som kallar sig moderators och en helt annan drömmare, Hennessy, som inte kan sluta vakna upp med nya kopior av sig själv. The moderators försöker stoppa världens undergång, och är därför på jakt efter visionaries som kan se vad som kommer att hända. The moderators har i alla fall klart för sig att det är en drömmare som kommer vara orsaken för apokalypsen, och därför gör de sig av med varje drömmare de stöter på. Samtidigt trasslar sig Ronan och hans bröder Declan och Matthew in sig i en konstig härva av drömda tavlor, förfalskningar och viskningar om någon som kallar sig Bryde.

Världen av drömmare är en ... konstig en. Det är mycket här som inte är särskilt logiskt, eller ens greppbart, för att mycket helt enkelt förklaras med att det fungerar så i dreamspace och att drömmarnas värld inte följer vår världs regler. Det var konstigt i The Raven Cycle, men det blir ännu konstigare här - för här är faktiskt två drömmare våra huvudkaraktärer, och då fungerar helt enkelt inte världen riktigt som vi är vana vid. Samtidigt är det ett riktigt spindelnät av lösa trådar som Stiefvater introducerar i denna första bok - vem är Mór Ó Corra, kommer en drömmare faktiskt leda till världens undergång, varför svarar inte Parrish, kan Matthew komma över att han är ett drömföremål? Jag läste Call Down the Hawk under väldigt lång tid, med långa pauser emellan, och kan ärligt talat säga att jag nog knappast minns ens hälften av vad jag läst - så jag har antagligen redan tappat bort hälften av intrigerna -, men det gör mig inte så mycket. För det är liksom himla mysigt att hänga i den här världen, oavsett vad jag tror mig veta och inte, det är bara att flyta med och mycket går förbi och höjer bara känslan och ibland ryser jag till av hur snyggt Stiefvater lyckas beskriva något som egentligen inte går att beskriva, också för att det är det som är så härligt med fantasy - tänk om världen kunde vara en helt annan?

Stiefvaters språk är, som vanligt, utsökt. På samma sätt som hennes drömvärldar vänder och vrider sig gör hennes språk det också - Stiefvater håller sig kvar i känslor, beskriver skeenden på okonventionella sätt, ofta genom dess motsats, ofta på ett finurligt och jamen kul sätt. Hennes ord är som poesi och det är nog också mycket därför som det verkligen inte stör mig att jag inte riktigt har koll på allt, för det är bara trevligt att läsa. Det är också därför som jag låtit den här romanen ta den tid den tagit - lite med flit har jag nog dragit ut på det, för då fanns Stiefvater alltid där för mig när jag behövde omslutas av hennes ord en stund.

Att återse Ronan och Adam - och Declan och Matthew! - är också underbart. Ronan kom verkligen att bli en favorit under The Raven Cycle, med all sin komplexitet, allt sitt mörker, alla sina motstridiga känslor och sin brinnande kärlek för Adam och resten av The Raven Boys. Han har alltid varit, och fortsätter att vara, en av de intressantaste karaktärerna jag läst om. Hennessy och hennes kopia Jordan är också väldigt spännande att följa, jag ser verkligen fram emot att få fortsätta göra det! Lite hade jag kanske önskat att vi fått mer av just The Raven Boys - jag saknar ju dem! -, men kanske de får mer strålkastarljus på sig i kommande böcker. Relationerna - kanske särskilt dem bland männen - Adam-Ronan, Ronan-Matthew, Declan-Ronan etc, får också en hel del rum på sidorna, men jag hade kanske ärligt talat velat se ännu lite mer av brödernas kemi.

Jag gillade verkligen att återvända till Stiefvaters drömmare, men får nog vänta en stund förrän jag gör det igen, då den andra boken (som bär den otroligt fåniga titeln Mister Impossible) inte ännu kommit ut i en utgåva som matchar min. :-)

| Call Down the Hawk | Maggie Stiefvater 2019 | Scholastic | 469 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |

Av Maggie Stiefvater har jag tidigare recenserat:
Kretsen
Frost
Drömtjuvarna
Sovarna
The Raven King

lördag 17 april 2021

Filmtips: Palm Springs

Foto: Hulu
Jag älskar Andy Samberg. Så när jag såg att Palm Springs äntligen gick att hyra på Elisa var jag inte sen att se till att det blev veckans fredagsfilm.

Palm Springs är - okej, såhär: det är roligare att gå in i det utan att veta något annat än titeln, Andy Samberg och Cristin Milioti. Inte såld än? Nä, då kommer du högst antagligen inte gilla den här filmen.

Palm Springs är en klassisk romcom på en och en halv timme men med en lite övernaturlig tvist. (Ja, de vill få det att bli vetenskap, men - eh.) Här finns bröllop, existentiella samtal, klyschiga bröllopstal, och kanske allra viktigast: en jäkla kemi mellan Samberg och Milioti. Nej, det här är inte ett romantiskt drama i stil med The Notebook där kärleken är ALLT. Miliotis karaktär är alldeles för cynisk för det och Sambergs för fånig - men kärlekshistorien är inte heller det som är viktigt, utan det är allting Nyles (Samberg) och Sarah (Milioti) upplever tillsammans som gör detta till en sådan karamell! Alla karaktärer som lyckas bli hela personer på några få meningar, den konstiga gråttan, Roy, att allt Samberg säger blir kul - men också funderingarna kring vad det egentligen innebar att leva, vad som är viktigt i livet och om någonting alls egentligen har någon mening.

Ploten är väldigt enkel, men den görs så himla bra - med små medel har de lyckats få till en riktigt underhållande film som lämnar mig alldeles lycklig efteråt. Filmer likt denna kan fort bli väldigt tråkiga, men här är tempot högt och jargongen mellan Sarah och Nyles så trevlig att den inte hinner bli det. Se!

Trailern spoilar det mesta men just putting it here ifall någon gillar att kolla trailers innan! I don't haha.

måndag 5 april 2021

Serietips: Sex Education

Foto: Sam Taylor/Netflix

Hej det är jag jag har sluksett en serie.

Sex Education heter den och om man bortser från att de använder sig av billiga trick för att försäkra att huvudpersonerna verkligen ALDRIG har ett lugnt och bra liv så är det en underbar, beroendeframkallande serie.

Sex Education handlar om Otis, vars mamma är sex- och relationsterapeut och som av en slump hjälper Adam som inte kan komma. Skolans största jag-bryr-mig-inte-om-någonting Maeve Wiley har ont om pengar och är med när det händer, så när Otis råd faktiskt hjälper får hon en idé: de startar en sexklinik. Maeve sköter administrering och bokningar medan Otis bara gör sin grej, och delar med sig av kunskapen han samlat på sig under sina 16 år som son till en sexterapeut.

Sen är en liten twist att Otis är oskuld och råkar bli kär i Maeve, som börjar dejta guldpojken Jackson. Det är tonårsangst, relationsdrama, otroliga vyer, ett fantastiskt soundtrack och underbar styling. Jag tänker flera gånger på SKAM och om jag skulle säga en bok som påminde om Sex Education är den enda jag kommer på Saker ingen ser av Anna Ahlund. För även om Maeve och Otis får mest uppmärksamhet i början, finns här flera andra karaktärer som också får mycket skärmtid och nästlar sig in i tittarens hjärta. På många sätt känns Sex Education väldigt snäll - men också inte. Den är rekommenderad från 16 år och är ändå väldigt grafiskt - vilket sällan känns störande, utan mer faktiskt stöder seriens budskap: att det är okej att vara osäker kring sex, att alla gillar olika saker, men framförallt: att sexualitet och allt det för med sig är helt naturligt och jätteokej.

Sex Education känns väldigt relevant då det kommer till representation - de har hittills täckt bi-, a-, pan-, homo- och heterosexualitet. Absolut att vissa grenar fått mer tid i ljuset än andra, men ändå - flera av de större karaktärerna är inte heterosexuella. På vissa sätt är Sex Education rätt polerad - det är typisk high school-seriestyling och alla är SNYGGA - men också inte. Väldigt mycket mindre polerad än det mesta från staterna, vill jag ändå påstå - och det är någonting jag överlag märkt att jag faktiskt gillar med brittiska serier: saker får vara lite ruffiga, sex och nakenhet är inte så farligt, karaktärerna blir faktiskt fulla då de dricker alkohol. Med det sagt är det här en väldigt väldigt vacker serie - vyerna är helt fantastiska, alla bor i underbara hus, skolan är fantastisk - nej men det här är ögongodis om någonting.

Utöver det så är också karaktärerna underbara, kanske framförallt Eric och Adam, men också Otis och Maeve - som alla tillåts vara komplexa, bete sig fånigt och dumt. Det är också jättekul att (vissa av) föräldrarna får ta så mycket plats! Gillian Andersson (Jean), Asa Butterfield (Jean), Ncuti Gatwa (Eric), Connor Swindells (Adam) och Tanya Reynolds (Lily) är heeelt fantastiska i sina roller.

Åh, jag vill bara ha tredje säsongen precis exakt nu, det här är den sortens serie - det går inte att få nog. Jag har legat uppe till fyra på natten för att jag inte kunnat sluta titta, vilket för mig tillbaka till nätterna jag upptäckte SKAM. Serier, hörni! Vilken grej.

fredag 15 januari 2021

Musiken 2020

Hejhej jag ÄLSKAR Spotify wrapped. Som de allra flesta andra då, antar jag. Nej men 100% en av årets höjdpunkter?? Går och längtar i månader i förväg.

Så även om jag redan babblat om detta på min personliga instastory tänker jag nu också ägna ett helt inlägg åt året musik - för att det är kul, för att det var så länge sedan jag skrev om vad jag lyssnar på och varför och för att kunna se tillbaka och faktiskt ha en överblick av vad jag lyssnade på 2020!

First things first, såhär ser statistiken ut:
Jag trodde verkligen inta Hov1 skulle sitta på tronen ytterligare ett år (nej men måste vara ... fjärde året nu?), men tydligen gör de det. Klamrar sig fast. Jag lyssnar inte megamycket på musik, blir nog mer serier och ... annat, bara. Liv? Heh. Men en del! Och i år har jag då tydligen lyssnat mest på Hov1, Victor Leksell (som jag verkligen trodde skulle vara etta - jag menar, ni ser ju topplåtarna), Taylor Swift, Klara & Jag och Nadja Evelina - väldigt svenskt, vilket jag absolut var beredd på. Att Taylor Swift finns där hade jag kanske inte direkt förutspått, dock? Favoritartisterna beror antagligen rätt långt också på hur många olika låtar av x artist man lyssnat på, och då har ju Hov1 en klar advantage - Victor Leksell har inte släppt särskilt mycket, inte Alex Järvi, vars låtar jag typ lyssnat sönder i år (ja, han hade absolut platsat på prisplats han med).

Många av topplåtarna på min topp 100-lista finns främst där för att jag recenserat ett album och därmed lyssnat om och om igen - Sarah Klang, Taylor Swift, hela Hov1s mixtape Montague. Vilket ju är lite tråkigt, jag menar - det betyder ju inte att det är favoritlåtar, direkt. Men det är ju som det är!

One Day är min jag-vet-inte-vad-jag-ska-lyssna-på-men-jag-vill-lyssna-på-någoting-låt. Blir så lugn av den, bara helt uppfylld av hur SJUKT bra den är??? Verkligen det snyggaste som skrivits. Typ. Ändå svårt att hävda att det verkligen skulle vara Världens Bästa Låt - men ja ni fattar.

Att Victor har x antal låtar på topplistan är ingen direkt överraskning. :-)))) Mvh lyssnade om och om och om igen när det kom. Calpe kom nog mest med för att den var det första nya av Klara & Jag på ett tag och en del av den är såå bra. Men nu har jag nog spelat sönder den, tyvärr.

Har lyssnat på väldigt mycket ... kärlekskrank musik? Ungdomsmusik? Nej men såhär: One Direction och typ Backstreet boys har verkligen varit MY JAM i perioder. Har helt enkelt inte orkar lyssna på något mer ... nej men, med mer, substans, typ? rätt ofta, så då har de alltid funnits där och jag har kunnat sjunga med och falla ner i kärleksproblemen. Samma sak med Victor och Alex, också, ändå. För såhär: jag vill hävda att min absoluta favoritartist är Bleachers, men ja, okej, han har inte släppt något på en miljon år (förutom nu äntligen!!!) så ... ja, you guessed it, jag har lite sönderspelat den repertoar han faktiskt har. Men i november kom Chinatown och är VÄRLDENS BÄSTA LÅT! (Som sagt: typ.) Hade året varit längre hade den absolut antagligen kunnat tävla i nivå med One day.

Sam Smith släppte också album på årets senare halva, lyssnade ändå väldigt mycket på det så är lite konfunderad över att endast en låt trängde sig in på topp 100?? Men tja. Då är det väl så då. Älskar speciellt: Kids again och Young - men mer om det kan ni läsa i min recension. :')))

På slutet av året upptäckte jag också Maustetytöt som trevligt nog släppte nytt album - Syntynyt suruun ja puettu pettymyksin har en otroligt deprimerande titel men en såå trevlig melodi. Resten av albumet är också bra, men den har verkligen fastnat hos mig. Likväl Viidestoista päivä från deras debutalbum!

Andra trevliga bekantskaper så här på årets senare halva: Girls med Sarah Klang och Glad för din skull med Norlie & KKV (älskarrr).

Hmm, så, typ? Perfect på sjundeplats och Riccione på sjätte. Har som vanligt fastnat på någon låt och loopat skiten ur den. Har nog lyssnat mer på hela album än tidigare! Kul ju.

Vad lyssnade du på?

lördag 9 januari 2021

Böckerna 2020

 Jag läste 29 böcker 2020. Det är sex stycken färre än året före det, men det känns ändå helt okej. Jag hade 52 böcker - en i veckan - som mål, men det var ju inte ens nära. Men tja - har haft mycket annat för mig, helt enkelt! Anordnat fest och gått på fest (då det varit möjligt eh), utan att för den delen glömma diverse distansprogram osv. Sett på serier, lagat mat, ritat, hängt med folk. Sen är det ju faktiskt så att min lästakt väldigt långt, naturligtvis, beror på boken jag läser - är den jättebra läser jag den på två dagar, funkar vi inte ihop kan det ta månader.

Men aja - det om det! Nu dyker vi in i årets statistik!!

Det roligaste Goodreads Year in books gav mig är att årets böcker i medeltal fått 3,3 stjärnor av mig och varit kring 250 sidor långa. Inte ett särskilt högt medeltal, känner jag - det känns rent krasst inte heller som om jag läst särskilt mycket megabra, så det är inte vidare överraskande.

Och det är faktiskt bara en enda bok som inte var en omläsning som fick fem stjärnor!??? SJUKT. Har läst om fyra böcker (Det handlar om dig, Jellicoe Road, Harry Potter & the Prisoner of Azkaban och Vi är inte sådana som i slutet får varandra) som alla är favoritböcker, och av dem var faktiskt Vi är inte sådana som i slutet får varandra nog årets största läsupplevelse. Jellicoe Road fortsätter naturligtvis vara min bästa bok någonsin, men den börjar jag kunna lite nu. Vi är inte sådana var en sån CHOCK nu helt enkelt, hade helt glömt hur bra den är.

Men förutom ovannämnda fick alltså Jaga vatten fem stjärnor! Jag gillade den veeeerkligen. LÄS!

Den trolovade var hands down årets sämsta bok. Antagligen det sämsta jag läst någonsin???

Normala människor var faktiskt alldeles underbar och välskriven och jamen KÄNDES, En dag (recension to come) likaså - det är ju väldigt långt samma plot där, gillar veeerkligen den ploten. Den långsamma kärleken som växer ur en vänskap. Aj mitt hjärta. Nationen var också en otroligt positiv överraskning - så rolig, så on point, så bra! Nattsagor för sömnlösa var faktiskt också en väldigt positiv överraskning för den passade mig EXAKT då jag läste den! Så välskriven och med ett fantastiskt driv. Varför är den inte mer omtalad? Anna Ahlund levererade som vanligt med Ganska nära sanningen som nog är årets varmaste läsupplevelse.

Silver och Dagarna, dagarna, dagarna känns det som om alla älskar - förutom jag.

Så har jag lyssnat på/läst de fyra första Gossip Girl-böckerna! Sen tröttnade jag, för hörni: jag gillar verkligen seriens Chuck tusen gånger bättre. Han är en douche, ja, men han är åtminstone en sexig douche och KEMIN mellan honom och Blair??? SÅ tråkiga relationer i böckerna, usch.

Tripprapporter (recension antagligen to come) förstod jag mig inte på, riktigt. Men Schunnessons språk är snyggt ibland, det ska hon ha. Roxy minns jag knappt, den var väldigt ... intetsägande? Hände inte så mycket.

Har läst de två första böckerna i Cassandra Clares The Infernal Devices-trilogi! Gillar den men det är liksom inte FANTASTISK och ingenting jag inte sett förut. Jag är team Will ifall någon undrar. :-))) är halvvägs igenom trean och har tyvärr spoilat mig själv därav har jag inte ett enormt drag att avsluta, men det är mysig läsning. Trollkarlar och vampyrer och skuggjägare är verkligen ibland det enda som kan trösta en.

Annars har det varit ett väldigt fantasyfattigt år - förutom HP och TID är A Court of Mist and Fury den enda fantasyn jag läst. Den var också mysig! Och med ett väldigt driv. Och med en sexig male protagonist hejhej. Är halvvägs i Call down the hawk men ja, bara halvvägs.

Förutom dessa har jag också läst:

Om det regnar i Ahvaz av Nioosha Shams

Fahrenheit 451 av Ray Bradbury

Första gången - novellantologi

Tecknar snö av Lina Bonde

Trollvinter av Tove Jansson

Pumpkinheads av Rainbow Rowell & Faith Erin Hicks

Du är aldrig ensam av Sarah Dessen

(någon sorts kommentar för dem som saknar länk - åtminstone ett betyg - hittas på min Goodreads!)

Lite rolig statistik: en enda bok är skriven av en man???? Ojdå. Några av novellerna i Första gången är ju också det, men annars läser jag tydligen väldigt långt bara kvinnor :-)))) Fem engelska böcker och resten svenska!

Överlag ett rätt lugnt läsår. Har läst det jag känt för och nog sökt trygghet i läsningen - därav fyra omläsningar. Tråkigt att inte fler var megabra, kanske borde skärpa mig och börja läsa mer fantasy helt enkelt? Vet att jag ofta blir tagen med storm då jag läser det, nämligen. Återkommer med tankar kring årets läsning!

Vad var det bästa du läste i år?