december 2014

Nytt år, nya tag och allt det där ... herre vad 2014 gick fort. Men är nog rätt så nöjd med året, iallafall angående vad jag läst och bloggen. Men vi "börjar" (har ju skrivit några inlägg redan ...) nya året med något traditionsenligt - en månadssummering.

~
Outtalat - Sarah Rees Brennan
Maze Runner: I dödens labyrint - James Dashner
The Return of Hjärtans Fröjd - Per Nilsson
Flickan på tavlan - Rebecka Åhlund
Ibland blir skogen vred - Rebecka Åhlund
Super-Charlie och monsterbacillerna - Camilla Läckberg ill. Millis Sarri
Mörk ängel - Laini Taylor
~
Antal lästa böcker: sju

Antal lästa sidor: 1601 st

Omläsningar: noll

Antal manliga författare: två

Antal kvinnliga författare: fyra

Kvar i olästhögen: 41 - jag räknade för en gång skull.

Övernaturliga inslag: Fem klockrena och en typ? (Är ännu osäker på om dystopier är eller inte? För det skulle ju typ gå men joo...)

Påbörjade serier: eh fyra.

Fortsättningar på serier (varken första eller sista delen): två
Avslutade serier: en (för kommer väll mer om Ella..?)

Antal recenserade böcker: fem! Kommer på Maze Runner ännu!

Fådda/köpta böcker denna månad: Typ två kanske? Mörk ängel och Uppstigandet isåfall.

Lästa recensionsex: 2 st

Lästa bibliotekslån: fyra
e-böcker: noll
Noveller/seriealbum/bilderböcker: en bilderbok

Böcker som påbörjades i december men inte lästes ut: Prodigy av Marie Lu.
Månadens finaste: 


<3

Bästa bok: Outtalat och Mörk ängel!! SÅ HIMLA BRA.

Största överraskning: Ingen. Eller isåfall att jag faktiskt tyckte så mycket (och mer) om ovannämnda som jag hoppats på.

Sämsta bok: Flickan på tavlan

Största besvikelse: Jag gillade inte Maze Runner lika mycket som många andra verkar göra ... och jag hade tänkt att jag skulle gilla Rebecka Åhlunds böcker mer ...

Spännande saker som hänt under den här perioden: JULJULJUL dah. Inte så mycket mer faktiskt. Julfest och så men ja.
Hur det gick med planeringen: Njaa ... sådär. hann inte med de 11 böcker som krävdes för att klara mitt Goodreads-mål, men läste Maze Runner, Outtlat och hälften av Prodigy. Skrev inte heller något. Läste iallafall typ flest sidor/månad vad jag har gjort på hela året så är nöjd. Det var ju jul trots allt.

Planer inför januari: Hälsa nya året på bästa sätt! Peppa, fylla år, komma in i rutiner igen, blogga mer, komma ikapp med recensioner, vara glad och kanske skriva. Rita! På läsfronten ska jag bara läsa just precis det jag vill. Och när jag vill. Avsluta Prodigy (gjort! Behöver Champion NU) och Kaninhjärta. Kanske börja på Sätt mig i brand! för den måste läsas men jag är rädd, Sagoberättaren är det lite samma sak med ...

Hur var årets sista månad för er? Och hur hälsar ni det nya året?

2014
november
augusti september oktober
juli
juni
maj
april
mars
februari januari

3 x små rec - The Return of utpressaren i Kleopatras trädgård

| Kleopatras trädgård (David & Larissa #6) | Martin Widmark 2013 | Bonnier Carlsen | 218 sidor | 9+ |

 

Ett nytt äventyr med David och Larissa! Hade för mig att David och Larissa -böckerna var deckare, men det var de tydligen inte. Det här är mer en äventyrsroman i stil med Ninja Timmy och Tyko Flores.

 

David och Larissa åker till Italien där deras vän Melkior ska delta i en konferens där ett eftertraktat arkeologiskt fynd ska visas upp för första gången. Men i Rom väntar inte bara turistande - snart befinner sig alla tre nere under staden, i Roms katakomber. En manisk sekt vill ha deras hjälp för att nyskapa kristendomen och återigen är David och Larissa indragna i ett spännande äventyr. Kidnappning måste ju snart vara vardagsmat för dem ...

 

Jag tycker det är lite väl länge sedan den första delen i den här serien kom ut - rättare sagt 2006. Femte delen utkom 2009 och jag hade faktiskt nästan gett upp hoppet om att serien alls skulle fortsätta när Kleopatras trädgård kom ut fyra år senare. Nu har jag läst den och kan konstatera att de här böckerna funkar fristående också - men jag tycker ändå det är lite fånigt att det var så länge mellan delarna, läsarna hinner ju växa ifrån serien på det viset. Men Martin Widmarks idé kanske inte var att gamla läsare ska få något nytt, utan mer att nya läsare ska upptäcka resten av serien, vad vet jag? Isåfall hoppas jag att han skriver flera delar snabbare den här gången, men Martin Widmark är ju en författare med ett enormt register av böcker med sitt namn på, så är ju inte konstigt att han inte hinner med allt.

 

Nåja, nog om det. Jag tycker om den här boken, jag tycker den är mysig och att äventyret är riktigt bra. Katarina Strömgårds bilder avgudade jag en tid och jag tycker fortfarande de är väldigt vackra. Rom är en passande miljö för det här äventyret, det skapar en grund för vad de kan råka ut för. Martin Widmark har - med mening eller inte - fått in historia på ett intessant och osynligt sätt. Man lär sig både om kristendom och Rom i den här lilla boken. Det är lättläst och eftersom det gick hem hos mig tror jag att det bra går hem hos den mer tilltänkta målgruppen, 9-12. Jag blev positivt överraskad av att Widmark faktiskt kunde komma med något jag fastnade för, fortfarande. Han har aldrig varit någon direkt favorit för mig, men det här äventyret blev jag faktiskt ganska imponerad av. Det känns noga uttänkt, spännande och logiskt.

 

Eftersom det är länge sedan jag läste de andra böckerna i serien kan jag inte direkt jämföra, men på något vis känns det som om den här höll måttet om man tänker på dem men samtidigt inte direkt utmärkte sig. Hoppas det här inte blev den sista boken om David & Larissa.

 

3 av 5.

 

| Kitty och utpressaren orig. Nancy Drew - Secrets can kill | Carolyn Keene 1986 övers. Madeleine Midenstrand 1988 | B. Wahlströms ungdomsböcker | 9+/11+ |

Jag blev positivt överraskad! Jag har aldrig varit en av dem som slukar Kitty efter Kitty på löpande band - jag har i hela mitt liv kanske läst tre-fyra stycken. Jag har kanske inte direkt tyckt att de varit dåliga, men heller inte fattat grejen med dem eller tyckt så värst bra om dem. Nu kanske jag fattar grejejn lite mer - för visst förstå jag att det här är böcker som lockar ovana läsare, det är spännande, lite romantiskt, det har allting en bok ska ha. Men för mig är det liksom inte mer än det.

I det här Kitty-mysteriet ska Kitty låtsas vara elev på en skola där en sabotör härjar runt. Skåp plundras, saker försvinner, Kitty tar fallet som relativt lätt. Men det visar sig bli allt annat än enkel när n´ågon försöker döda Kitty för att hållas hemlig ...

Det är spännande och lättläst, det finns flera misstänkta och handlingen går hela tiden framåt. Och deckargåtan känns logisk! Men jag fastnar varken för karaktärerna eller språket - och jag vet inte, men jag tycker inte direkt att Kitty-böckerna riktigt är "riktiga" böcker - jag vet, det är dumt att säga så, alla böcker är ju förstås lika riktiga. Men jag vet inte. Men det här är ju inte en vanlig serie heller i och med att Carolyn Keene är en pseudonym för många författare. Böckerna kan läsas helt fristående och i fel ordning och man förstår allting för det.

Jag förstår att så många läser dem - inte för att jag kan säga så mycket efter att ha läst en jag minns. Men med den här som bas tycker jag Kitty-böckerna funkar bra som underhållningsläsning för stunden. Jag tycker inte det är fantastiskt och det är inte nytt - men lättläst och spännande, bra för stunden.

(Men nu verkar det inte komma fler Kitty böcker? Nåja, finns ju ändå rätt så många ...)
Boktyckes läsutmaning #3 Läs en bok vars titel består av 3 ord - avklarad!
3 av 5.
 

| The Return of Hjärtans Fröjd (Hjärtans fröjd #2) | Per Nilsson 2007 | rabén&sjögren | 191 sidor | 13+ |

 

Så himla fin! Älskar hur speciellt han berättar, Per Nilsson. Älskar hans förmåga att kunna berätta en så stor historia på så få sidor. För den är inte lång, den här boken.

 

Vi får följa pojken, mannen, den unga mannen, från Hjärtans Fröjd i tolv dagar. Tolv dagar av händelser som kommer förändra hans liv för alltid. Han har kommit över henne nu, nu tycker han om Amina. Hon är världens vackraste och de liksom leker med varandra på spanskan. Han är både rädd och nyfiken på vad som skulle hända om det blev allvar. Om han skulle våga.

 

Ja, han skriver då verkligen fint om kärlek, dn här människan. Det känns som om han tagit varje ord från sitt sammanhang, vänt och vridit på det, satt det tillbaka där det blir vackrast. Skräddarsytt varenda mening så den ska gå in i hjärtat på läsaren.

 

Vändningen jagets liv tar hade jag aldrig kunnat förutspå, men vad jag tycker om det. Jag tycker om hela historien. Så otroligt vacker och kärleksfylld, samtidigt som den är lite, lite klyschig. Han har ett trollskt språk, en vass penna som flödar av berättelser. Jag har bara läst två av hans verk, men jag kan redan nu se att han faktiskt är den mästerliga författare så många tycker att han är. All respekt.

"Amina är den vackraste människa jag mött. Ögon svarta som en vinternatt, mjuka runda kinder, glänsande hår och en gullig liten näsa. Och jag får sån lust att göra henne glad bara för att få se de där små söta rynkorna som kommer fram när hon skrattar." s. 30 (alltså om alla pojkar skulle vara så poetiska)

Hjärtans fröjd

 

4 av 5.

2 x små rec - Fyra dagar Hjärtans fröjd

Jag har typ inget att skriva, känns det som. Men samtidigt har jag för mycket - det kräver för mycket tid, det jag vill. Men någon dag. Nu får ni nöja er med två små recensioner tills vidare, hoppas det går bra. Och bara så ni vet! Den andra boken är nästan en fyra, jag tycker om den, men är samtidigt besviken. Har hunnit läsa två böcker redan den här månaden. Två korta, lästa i all hast pga skolan. Men den historien drar jag en annan gång, när de blir recenserade till exempel. Annars går det trögt med läsningen - läste inte ut någonting efter 15de oktober. Men så är det ibland. Månadsrapport på augusti-oktober borde iallafall dyka upp snart! (Och lite annat smått och gott)

Fyra dagar - fyra nätter orig. Amy 6 Roger's Epic Detour | Morgan Matsson 2010 övers. Gudrun Samuelsson 2011 | rabén&sjögren | 347 sidor | 11/13+ |

Så mysig! Tyckte väldigt mycket om när jag väl läste, men förstår inte varför jag inte läst innan?!
Påminner väldigt mycket om en Dessen, både språkligt och till sin uppbygnad. Älskar hur relationen mellan Roger och Amy växer fram efter hand och får utvecklas under berättelsens gång!
Språket är underbart, de små spellistorna söta och karaktärerna fina men inte direkt utstickande. I så fall är nog bikaraktärerna mer färggranna än huvudpersonerna, men Roger och Amy är trevliga att läsa om för det. Tycker dock inte om hur Amy vill tycka så synd om sig själv jämt? Men hon växer väldigt genom boken och jag tycker väldigt mycket om hur hon lär sig stå på sig själv.
Den är mysig, gav nog en liten puff till min läslust men lyckades ändå inte bli sådär speciell för mig. Både gillar och inte gillar relationerna till föräldrarna, de känns trovärdiga men samtidigt lite tillgjorda, typiska och liksom tråkiga.
Jag gillade den förstunden, var rätt så lättsam men kunde också vara djup på vissa sätt men ändå inte berörande. Gillar, men hade ändå inte riktigt DET som gör att jag riktigt älskar en bok.

Och visst. Jag vill om möjligt ännu mer åka på roadtrip (helst genom USA) efter den här.

3½ av 5

Hjärtans fröjd | Per Nilsson 1992 | rabén&sjögren | 150 sidor | 13+ |

Jag vet inte. Jag tycker ju om den, den är sådär speciell och fin och känslosam och berörande relaterbar jag trodde den skulle vara. Men sen då? Fastnade jag? Älskar jag, fällde jag tårar, skrattade och skrek jag? Nej, den lyckades inte få mig särskilt känslosamt engagerad. Jag sträckläste, förvisso under två sittningar men i alla fall. Den är kort och det viktiga är känslorna, kärlekskildringen. Pojken. Inte varför, närvarhur.

Älskar detaljerna, dedär små sakerna de pratar om. Vinkarna man som läsare märker men pojken knappt hör. Hur man förändras, hur allt som är viktigt är hon. Det är så himla skickligt skildrat! 

Så jag kan förstå varför den blivit uppmärksammad och varför många tycker den är så fin. Det är den ju - söt och liksom naken och naiv. Men jag kan inte säga att jag blev överväldigad, att jag kände igen mig i varje liten bokstav eller föll pladask för språket - som visserligen är speciellt och vackert men inte det vackraste jag läst. Hade nog för höga förväntningar, och de föll lite platt. Så blir det ju tyvärr ofta.

3½ av 5