Drömtjuvarna är andra delen om Blue och hennes korppojkar som
söker efter en död kung genom att följa leylinjer. Blue bor tillsammans med sin
mamma och sina mostrar som alla är siare och har enda sedan hon var liten fått
höra att då hon kysser sitt livs kärlek, kommer han att dö – vilket också
komplicerar storyn. Ja och så finns det någonting som Ronan försöker fly från,
något som tog livet av hans pappa. Adam har sålt sig till en förtrollad skog
och håller på att förlora sig själv medan Gansey mer outtröttligt än någonsin
försöker finna Glendower.
Det här är en helt FANTASTISK bok – ett mästerverk.
Jag äääälskar all konstig drömmagi, jag älskar Blues mamma och mostrar, jag
älskar de olika perspektiven och jag älskar älskar älskar Ronan. tycker han är
en helt fantastisk karaktär, med all sin ilska och sårbarhet och förhållandet
till Kavinsky och till sina bröder och det han känner för sin mamma. Han känner
så mycket och är som dynamit ständigt på väg att explodera. Uppskattade
verkligen hans pov. Känner att jag måste upprepa: scenerna med Kavinsky och
Ronan är GULD och jag är så ledsen att det inte blev fler.
Så älskar
jag också profetian om att Blues livs kärlek kommer dö då hon kysser honom.
Älskar hur det krossar mitt hjärta – jag blir helt förtvivlad! Hejar nämligen
väldigt mycket på det paret – visste att det skulle bli dem från första början
– men vet ju att det aldrig kan bli verklighet. Och det är ju inte det enda
paret som aldrig kommer bli verklighet ... måste hon seriöst få mig att lida
så, Stiefvater!?!
Aja –
relationerna och karaktärerna är nog det som höjer den här serien så mycket för
mig, främst. Sen finns ju också: det faktum att korppojkarna går på en
internatskola, alla vyer som beskrivs, Blues jobb på dinern, legenden om
Glendower och grejen med Greywaren och Cabeswater och bara ALLT konstigt hon
slänger in. Tycker det är helt underbart drömskt och härligt, utan att vara
fullkomligt diffust. ÄLSKAR också användningen av latin! Och jargongen pojkarna
emellan! Och Blue! Blue är freakin fantastisk. Och Ganseeeyyy .... okej, nu
räknar jag bara upp saker jag älskar, noll procent varför. Detta är varför:
Mixen av
legender, internatskola, lummiga skogar, omöjliga kärlekshistorier och ett
amazing pojkgäng och siargäng är omöjlig att motstå. Det är liksom bara så det
är – åtminstone för mig – och att Stiefvater använder ett så felfritt, lite
rått men samtidigt vackert språk för att berätta allt detta gör det här till en
himla dröm att läsa. Jag känner verkligen Blues ångest, jag känner kemin mellan
henne och *person*, jag känner kärleken mellan henne och hennes mamma som inte
är okomplicerad men som klart finns. jag ser personerna framför mig och hör
deras röster, deras skratt. Jag ser grisen och hör dens motor, känner lukten av
Kavinskys drogkalas. Stiefvater målar upp miljöerna helt i färg och 3D utan att
liksom ”hålla på” och beskriva miljöer. Det är inbakat i dialogen och
berättelsen står aldrig stilla.
Det är
alltså flera olika povs i denna – Ronan, Blue och Mr Gray och kanske de andra
ibland också men främst dessa. Vi vet alla att multipla povs ibland är ett
problem – men här funkar det mycket smidigt och höjer boken i och med att den
blir mer spännande och mer ”fyllig” – obviously, men det är verkligen en fördel
i den här historien att få flera personers tankar. Mr Gray är förövrigt en
karaktär Steifvater också fått till mycket snyggt – en borde ju hata honom, men
det blir inte precis så. Han känns delvis lite klyschig och gjord, men
samtidigt ny i just den här genren – och att han får vara en så stor karaktär
känns också speciellt.
Så: älskade ettan, älskade tvåan ännu mer. Den
här serien FÅR du inte missa om du är en sucker för hjärtkrossande kärlek,
legender, drömmagi och härliga kompisgäng.
| Drömtjuvarna orig. The Dream Thieves | Maggie Steifvater 2013 övers. Carina Jansson 2014 | B Wahlströms | 376 sidor | (läsvana) 13+ | rec-ex | köp hos: Adlibris, Bokus |
|
onsdag 27 september 2017
Drömtjuvarna
Etiketter:
13+,
B. Wahlströms,
Fantasy,
Maggie Stiefvater,
recension,
Recensionsexemplar,
relationer,
Älskar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar