onsdag 27 september 2017

Drömtjuvarna


Drömtjuvarna är andra delen om Blue och hennes korppojkar som söker efter en död kung genom att följa leylinjer. Blue bor tillsammans med sin mamma och sina mostrar som alla är siare och har enda sedan hon var liten fått höra att då hon kysser sitt livs kärlek, kommer han att dö – vilket också komplicerar storyn. Ja och så finns det någonting som Ronan försöker fly från, något som tog livet av hans pappa. Adam har sålt sig till en förtrollad skog och håller på att förlora sig själv medan Gansey mer outtröttligt än någonsin försöker finna Glendower.

Det här är en helt FANTASTISK bok – ett mästerverk. Jag äääälskar all konstig drömmagi, jag älskar Blues mamma och mostrar, jag älskar de olika perspektiven och jag älskar älskar älskar Ronan. tycker han är en helt fantastisk karaktär, med all sin ilska och sårbarhet och förhållandet till Kavinsky och till sina bröder och det han känner för sin mamma. Han känner så mycket och är som dynamit ständigt på väg att explodera. Uppskattade verkligen hans pov. Känner att jag måste upprepa: scenerna med Kavinsky och Ronan är GULD och jag är så ledsen att det inte blev fler.
Så älskar jag också profetian om att Blues livs kärlek kommer dö då hon kysser honom. Älskar hur det krossar mitt hjärta – jag blir helt förtvivlad! Hejar nämligen väldigt mycket på det paret – visste att det skulle bli dem från första början – men vet ju att det aldrig kan bli verklighet. Och det är ju inte det enda paret som aldrig kommer bli verklighet ... måste hon seriöst få mig att lida så, Stiefvater!?!
Aja – relationerna och karaktärerna är nog det som höjer den här serien så mycket för mig, främst. Sen finns ju också: det faktum att korppojkarna går på en internatskola, alla vyer som beskrivs, Blues jobb på dinern, legenden om Glendower och grejen med Greywaren och Cabeswater och bara ALLT konstigt hon slänger in. Tycker det är helt underbart drömskt och härligt, utan att vara fullkomligt diffust. ÄLSKAR också användningen av latin! Och jargongen pojkarna emellan! Och Blue! Blue är freakin fantastisk. Och Ganseeeyyy .... okej, nu räknar jag bara upp saker jag älskar, noll procent varför. Detta är varför:
Mixen av legender, internatskola, lummiga skogar, omöjliga kärlekshistorier och ett amazing pojkgäng och siargäng är omöjlig att motstå. Det är liksom bara så det är – åtminstone för mig – och att Stiefvater använder ett så felfritt, lite rått men samtidigt vackert språk för att berätta allt detta gör det här till en himla dröm att läsa. Jag känner verkligen Blues ångest, jag känner kemin mellan henne och *person*, jag känner kärleken mellan henne och hennes mamma som inte är okomplicerad men som klart finns. jag ser personerna framför mig och hör deras röster, deras skratt. Jag ser grisen och hör dens motor, känner lukten av Kavinskys drogkalas. Stiefvater målar upp miljöerna helt i färg och 3D utan att liksom ”hålla på” och beskriva miljöer. Det är inbakat i dialogen och berättelsen står aldrig stilla.
Det är alltså flera olika povs i denna – Ronan, Blue och Mr Gray och kanske de andra ibland också men främst dessa. Vi vet alla att multipla povs ibland är ett problem – men här funkar det mycket smidigt och höjer boken i och med att den blir mer spännande och mer ”fyllig” – obviously, men det är verkligen en fördel i den här historien att få flera personers tankar. Mr Gray är förövrigt en karaktär Steifvater också fått till mycket snyggt – en borde ju hata honom, men det blir inte precis så. Han känns delvis lite klyschig och gjord, men samtidigt ny i just den här genren – och att han får vara en så stor karaktär känns också speciellt.
Så: älskade ettan, älskade tvåan ännu mer. Den här serien FÅR du inte missa om du är en sucker för hjärtkrossande kärlek, legender, drömmagi och härliga kompisgäng.
Foto: Robert Severi

| Drömtjuvarna orig. The Dream Thieves | Maggie Steifvater 2013 övers. Carina Jansson 2014 | B Wahlströms | 376 sidor | (läsvana) 13+ | rec-ex | köp hos: Adlibris, Bokus |

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar