Vända världen rätt

Handlar om: Jack som är ansiktsblind i hemlighet och försöker kompensera detta genom att vara världens douche. Libby som en gång blev framröstad till Amerikas största tonåring och rätt länge inte gått i skolan. Nu ska hon göra det igen. Och där finns Jack.

Jag tycker: Alltså var rätt länge sedan jag läste denna och minns ej superbra vad jag tyckte - vilket kanske säger en del. Jag blev iallafall besviken, det här är inte på långa vägar lika bra som Som stjärnor i natten. Grejen är typ denna: Niven vill för mycket. Det är liksom inte nog med att den ena är ansiktsblind, utan den andra måste vara överviktig. Och det känns som om dessa grejer slängs in bara för att skapa konflikt, inte för att det är viktiga ämnen att skriva om.

Eller - antagligen är det ju inte så. Jag antar att Nivens intentioner är rätt, men hon snubblar lite på mållinjen och jag köper det inte helt. Då jag läste "författarens tack" visade det sig ju dock att Libby basically är Jennifer och det känns ju bättre och hon har verkligen researchat kring ansiktsblindhet osv så allt borde ju vara autentiskt. Men trots detta känns det inte särskilt verklighetstroget utan bitvis rätt överdrivet - hon borde liksom ha delat upp Libby och Jack till två olika böcker.

Också: kärlekshistorien är inget som får mig på fall. Och jag brukar verkligen i 99% av fallen bli kär i killen men det blir jag inte här, Jack gör liksom noll för mig haha. Hade verkligen verkligen hellre sett att de bara blev vänner, för den där elektriciteten de påstår finns där känner jag aldrig. Startsträckan är rätt lång och sedan när något väl händer händer allt supersnabbt och det blir lite insta-love varning faktiskt. Hela alltet känns bara mycket framtvingat.

Samtidigt fattar jag ju att de kanske skulle bli kära i varann pga JAG som läsare lär ju känna dem båda och gillar dem rätt bra men tycker ej de lär känna varann särskilt bra innan de börjar prata om hur den andra doftar och men gud Jack Masselin är en KILLE. Blir lite trött, bara.

Annars tycker jag språket är amaze, Libby och Jack är rätt fina karaktärer, Dusty med och superintressant att läsa om ansiktsblindhet pga det var helt främmande för mig. Tycker också Niven lyckas skildra Libby bra, vad nu jag kan bedöma.

Sidokaraktärerna blir dock aldrig särskilt levande och jag blandar mest ihop dem, samt var det VERKLIGEN nödvändigt att göra precis ALLT i både Libbys och Jacks liv helt miserabelt?!? Det är cancer och död och mobbning och trasiga äktenskap vart man än ser. Okej att det kan vara så, men BÅDA?! I princip det jag nämnde innan: tycker Niven hade kunnat spara på krutet lite vad gäller sorglighet, nu tappade det lite effekt liksom.

Gav den ändå 3/5 stjärnor, för alla grejer som var bra. Bara rätt besviken över att det inte var en ny Som stjärnor i natten. Inte för mig åtminstone, sen har jag ju sett att många älskat också.

Foto: Lous Kapeleris

| Vända världen rätt orig. Holding Up the Universe | Jennifer Niven 2016 övers. Ylva Stålmarck 2017 | Gilla böcker | 455 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |

Som stjärnor i natten

Som stjärnor i natten

Det är ca en halv timme sedan jag avslutade e-boksversionen av Jennifer Nivens debut för unga vuxna: Som stjärnor i natten. Det var en bok som tog tag i mig, sådär som vissa böcker gör. Här tror jag det var språket som fascinerade mest - hur hon fångade Finch och hans fyrverkerihjärna i vissa kapitel för att sedan plötsligt förvandlas till Violet. Hur tydliga skillnaderna i ton lyckades bli. Hur välutvecklade och noggrannt utmejslade de är, hur mångbottnade och verkliga, helt enkelt.

Som stjärnor i natten handlar alltså om Violet och Finch - de delar ca vart annat kapitel sådär snyggt som YA-författare brukar göra. Violets syster har dött i en bilkrasch för nästan ett år sedan och Violet har fortfarande ine återhämtat sig. Hon orkar inte med något - inte med pojkvännen, cheerleading eller något annat hon förut höll på med. Hon har hela tiden på sig Eleanors gamla, tjocka glasögon och pratar knappt. Minst av allt kör hon bil.

Finch - eller Theodore Freak, om en så vill - har bytt skola väldigt många gånger. Den han går på nu är han dessutom bara på "på prov". Han går hos en kurator för att följa upp att han inte är självskadebenägen och kan vara borta från skolan flera veckor.

”Ta upp dem, fittjävel.” Roamer går förbi mig och knuffar mig i bröstet – hårt – med axeln. Jag vill dunka hans skalle i skåpet och sedan sticka ner handen i hans hals och slita upp hjärtat genom munnen på honom, för grejen med att vara Vaken är att allt hos en är vaket och brinnande och tar igen förlorad tid.

De är så olika någon kan vara men befinner sig ändå plötsligt på samma plats. Uppe i skolans klocktorn, tittandes ner på dem därnere.

På vissa sätt påminner både storyn och språket om John Green - kanske är det det rappa, amerikanska blandat med djupa tankar kring liv och död och filmisk kärlek. Men medan jag på sista tiden alltmer tänkt att John Green inte är den otroliga YA-författare som så många gett honom namn för, så älskar jag Som stjärnor i natten rakt igenom.

I följande två stycken nämner jag grejer som kanske spoilar lite - men samtidigt är saker jag själv visste när jag började läsa. Bestäm själv om du väljer att gör det eller ej.

Det finns ju en del sådana här böcker - böcker om att någon dör och den andra lämnas kvar, det är systrar eller pojkvänner eller mammor eller en själv. Sorg och döden är inte nya ämnen och det är inte revolutionerande - men det är så OTROLIGT himla välskrivet att en nästan får gåshud. Niven fångar mig med vart enda ord, varenda stavelse och jag kan inte låta bli att öppna min e-boksläsare gång på gång under skoldagen och läsa som en besatt. Tills det är slut. Tills det inte finns mer och jag inte vet vad jag ska göra för jaha - nu har ännu en författare rivit ut mitt hjärta, stampat på det och kört det i en mixer. Varför gör jag det här till mig själv?

Jag är en person som avskyr öppna slut. Eller nja - det beror väll på på vilket vis det är gjort. Om en kan anta en fortsättning så är det väll okej, eller om en inte behöver veta fortsättningen, som i (M)ornitologen där just den historien var färdigt berättat just då boken slutade. Här är det en annan sorts öppen slut - själva slutet är egentligen väldigt långt, nästan lite väl kan jag tycka, men frågorna står ändå kvar ... och det är samma frågor som den som blir kvarlämnad lämnas med. Så ingen dera av oss kommer få ett svar. Det finns inget svar att få. Det är det mest frustrerande öppna slutet som finns, det som inte är ett dugg öppet utan helt slutgiltigt. Ugh.

Trots att jag nu säger att den här boken är en bok som påverkar läsaren, som känns på alla sätt som kan och som inte lämnar en lycklig - så tycker jag ändå du ska läsa. Trots min olycka är jag lycklig över den här läsupplevelsen som var fantastisk så länge det varade, som har ett underbart flyt och fantastiska vyer att bjuda på. Jag tycker du också är värdig den lyckan och förståelsen kring saker i livet som den här boken ger. Och att få lära känna Finch och Violet. Jag tycker du ska ge dig det här och sedan kan vi starta en facebook-grupp som heter Vi som hatar Jennifer Niven för vad hon gjorde med oss i Som stjärnor i natten. *skämtskämtskäämt*

”Det finns ett slut inbyggt i allting i världen, visst gör det? Jag menar, en hundrawattslampa är gjord för att vara i sjuhundrafemtio timmar. Solen kommer att dö om fem miljarder år. Vi har alla ett bäst-före-datum. De flesta katter kan leva tills de blir femton, kanske längre. De flesta hundar klarar sig till tolv. Genomsnittsamerikanen är utformad att klara sig tjugoåttatusen dagar efter födseln, vilket innebär att det finns ett specifikt år, en specifik dag och ett specifikt klockslag, på minuten, när vårt liv kommer att ta slut. Din syster råkade vara arton. Men om en människa skulle undvika alla livshotande sjukdomar och infektioner och olyckor borde han – eller hon – kunna leva till hundrafemton.” 

Foto: Louis Kapeleris

| Som stjärnor i natten orig. All the Bright Places | Jennifer Niven 2015 övers. Ylva Stålmarck | Lilla piratförlaget |  299 sidor (e-bok) | 13+ | tack så mycket för e-boken, Lilla Pirat! | köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |