Inte vatten värd

Av Ulrika Lindbo
Förlag: Alfabeta, tack för boken!
Utgivningsår: 2012
Sidantal: 175
Språk: Svenska
Passar åldern: 12-15
Övrigt: Ulrikas tredje bok, den andra jag läste av henne.

Handling: Baksidetexten: "Om det är någons fel att Sigga försvann så är det Lucindas. Visst jag sa några grejor på Gotland. Jag skulle inte ha gjort det. Det var dumt. Men Lucinda. Hon såg till att resten av klassen också fick reda på allt. Saker om Sigga som bara jag i hela världen hade vetat. Tills igår."

Och här har jag skrivit lite till: Ediths klass har varit på klassresa. På klassresan berättade Edith en jättehemlig sak för Lucinda, som börjat hänga med andra men ändå valde att sova i samma hus som Edith, en sak som handlade om Sigga, gråsuggan. Och Lucinda lovade att hålla det hemligt. Och Edith trodde på henne, men nästa dag var allt förstört. Lucinda hade berättat för alla och Sigga försvann på tipspromenaden. Sigga är försvunnen och allt är Ediths fel.

Omdöme: Först och framst tycker jag att Sigga är ett väldigt konstigt namn. Så nu vet ni det.
Jag tycker att det här är en väldigt bra bok. Den handlar om kärlek, sorg, skuldkänslor, utanförskap, osäkerhet och en massa annat. Det är en jättefin berättelse på bara några sidor. Jag tycker väldigt mycket om Ulrikas berättarröst. Det känns så äkta, och språket är olika i Decembergatans hungriga andar än i den här. Det tycker jag är bra, det betyder att författaren kan skriva på olika sätt, och Edith och Jenna blir olika personer.

Jag tyckte Edith var en bra huvudperson. Hon känns så äkta, hon är inte perfekt och gör misstag, och jag känner igen mig i henne. Jag säger inte att det hon gjorde var bra, men det kan mycket väl hända att jag hade gjort precis lika som hon i den situationen, även om jag inte skulle vilja erkänna det själv. För i alla fall jag känner ett behov av att få vara med, och jag tror att många är rädda att bli lämnade utanför.
Det som Edith går igenom kan inte vara roligt. Jag tycker så hemskt synd om henne. Den här boken berörde mig verkligen., och det gör ont bara jag tänker på hur den slutade. Jag hade ju för mig hur det skulle sluta, men det gick ju inte så. Och jag hade lust att slänga på boken efter att ha läst den, jag blev så arg!:D Samtidigt som slutet gör den så bra, så önskar jag att det varit annorlunda.
Lucinda är jätte elak enligt mig. Jag tyckte det var så dumt att Edith måste ha just henne som bästis.  Men jag tror att Lucinda är osäker, kanske till och med lite avis på Sigga.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, och jag tror att jag kommer läsa den igen. Men jag är inte alldeles säker, för samtidigt som den är så bra så blir man inte direkt glad av att läsa den. Tvärtom.
Nu har jag då fått det intrycket av att Ulrika bara skriver sorgsna och bra böcker. Och "Farsta fritt fall" kommer antagligen läsas, den med!

I'm feeling really emotional now, så jag tror att jag slutar. Läste om slutet just och har gråtklump i halsen nu, ska nog göra nåt roligt nu..:)

Månadssammanfattning: Mars 2013

Lite sent, men har liksom inte haft tid...:)

 

Det fattas en tärning av Johanna Thydell (recex)

Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lindbo (recex)

Midnatt av Jaqueline Wilson (recex)

Sant eller falskt av Andreas Palmaer och Peter Bergting (recex)
Eddie 12 och hon som heter Elsa/Elsa 12 och han som heter Eddie av Thomas Halling (recex)

Inte vatten värd av Ulrika Lindbo (recex)

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Beautiful creatures; Mörka drömmar och livsfarlig kärlek av Kami Garcia och Margret Stohl

 

Antal lästa böcker: 8 st  Antal lästa sidor: 2145 st Omläsningar: 0 Antal manliga författare: 4st Antal kvinnliga författare: 5st  Fådda/köpta böckerdenna månad: 12 st, reaböckerna och några recex, fick sista delen i Fans!-serien igår!:) Lästa recensionsex: 6 st Kvar i olästhögen: 18 st Antal recenserade böcker: 3/8. Men iallafall tre till kommer.


Bästa bok: Eld, absolut! Ingen av dessa böcker hade en chans mot den. Den var alldeles fantastisk!!!

Största överraskning: Sant eller falskt, kanske? För den tyckte jag om, trots att jag först var rätt
tveksam. Ingen överraskade så värst mycket, men Det fattas en tärning, tyckte jag också var mycket bättre än Johannas tidigare böcker.

Sämsta bok: Midnatt och Eddie 12/Elsa 12, fast ingen av dem var direkt dåliga.

Största besvikelse: Beautiful Creatures, faktiskt. den fångade mig inte så som jag hoppades att
den skulle göra.:(  

Spännande saker som hänt i mars: Berättelser från Engelsfors släpptes, såsom Hemligheternas rike, Det går bara inte, Farlig förmåga, Safirblå, Rebellhjärta, Marcelo i den verkliga världen och Matchad och Allt jag säger är sant i pocket. Och många andra. Vilken bok blev ni gladast åt att den kom ut?!:)

Kommentar: Helt okej antal, och två av böckerna är ju rätt tjocka!:)

Hur det gick med planeringen: Bra, faktiskt! Jag läste slut Beautiful creatures, som jag skulle göra. Och rätt så många recex. Och jag ökade antalet lästa böcker liiiiiite. Men jag lånade tre bibbaböcker....

Planer inför april: Läsa de flesta rec-exen och skriva recensioner på dem jag inte skrivit än. Men jag och Olivia har köpt första säsongen på Pretty little liars, så mycket tid kanske går till det.... Olästhögen ska också minskas!

Decembergatans hungriga andar

Den här recensionen känns det som om jag flyttat framåt och framåt rätt så länge nu, men nu tänkte jag då ta i det, och skriva recensionen.

Översättare: -

Förlag: Alfabeta pocket (tack väldigt mycket för rec-exet!)

Sidantal: 189

Utgivningsår: 2009 (pocket 2010)

Ålder: 13+

Övrigt: Ulrikas debut. Även första boken jag läste av henne!:)

Jenny har en ätstörning. Hon tycker a hon är tjock, och under sommaren har hon som mål att gå ner tio kilo. Minst. Men hon tycker inte att viktminskningen syns på henne alls, och under en tågresa hem från hennes storasyster träffar Jenny Betty. Betty som är skitsmal och skittuff. Som Jenny lekte med när hon var yngre, men som hon inte sätt till sen dess. Betty som förstår, som dukar upp festmiddagar åt henne och Jenny, fräker i sig allting med Jenny och sedan spy upp det. Som vet hur det är när ingen i hela världen fattar.

Okej. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den här boken. Den var super, men samtidigt så hatar jag den för vad den handlar om. För att det är så sjukt hemskt. För att den absolut inte fick mig glad. För att Jenny är så himla trög (eller egentligen är hon väl inte det, hon vill väl bara inte fatta) och inte fattar vad hon och Betty håller på med. För att Jenny går på allt som Betty säger om att det är en livstil, att man väljer själv. Jag störde mig hela tiden på att Jenny blir så irriterad på alla som undrar hur det är. De försöker ju bara hjälpa! Hon börjar leva för endast en sak; att hålla sig smal/att bli smal. Hon struntade i allt och alla utom Betty. Det kändes suckigt varje gång nån försökte hjälpa och hon bara fräste åt dem. Och hon får allt att verka negativt, hon är väldigt negativ. Så nu vet ni vad jag tyckte om Jenny. Inte världens bästa huvudkaraktär dirakt, om ni frågar mig. (Okej, hon måste ju iochförsig vara sådan, för att boken ska funka. Men ändå!) Hela tiden väntade jag på DET DÄR. Att hon skulle fatta. När slutar hon vara sådan här?!
Jennys bästis Charlie, gillade jag. Eller jämfört med Jenny iallafall. Samtidigt tyckte jag inte alls om henne. Hon hade ju kunnat försöka liiite mer, men samtidigt förstår jag. Jag skulle också ha varit rädd.
Hela historien känns jätteviktig. Den känns så äkta, trots att det är så förfärligt. Alla borde nog läsa den. Både de som har ätstörningar och de som betraktar. Skulle typ alla läsa den här, så tror jag att det kunde ha skillnad på hur många som har ätstörningar. Den skulle säkert kunna rädda nån. För alltså, den här boken får det verkligen fram, på nåt vis, hur himla dumt det är att sluta äta. Det är ingen feel good bok, verkligen inte. Och jag kan inte påstå att den får en att må så bra, men den känns viktig. Den är lite sorlig, och jag blev många gånger arg på den. Måste det vara så här Ulrika, måste det?'
Sättet Ulrika skriver på är rätt annorlunda, enligt mig. Jag kan inte komma på ett bättre ord. Men det är ett bra sätt, iallafll i den här boken. Jag tvivlar inte på att det är Jenny som skriver. Och man får känna henne, även om jag då inte är så himla förstjust i den man får känna.
Så kort sagt är det än rätt så tung bok, med många arga känslor, men den är bra, och borde läsas av ALLA.