Månadsrapport december 2013

Väldigt väldigt väldigt sent ... men tänkte nu göra en iallafall.

 

Jag har svårt att vara seriös när mamma fotar...och jag är flunssig, så jag ser inte hemskt bra ut idag. tagen med Nikon 1 J2

 

Nyckeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Turk & Timotej - en natt - Niklas Krog & Lina Forss

Nick och Norahs oändliga låtlista - David Levithan & Rachel Cohn

Flyt com en gjäril, stick som ett bi - Elin Nilsson

Nordiska väsen - Johan Egerkrans

Berövad - Liz Coley

The Tales of Beedle the Bard - J.K.Rowling

 

Antal lästa böcker: 7 st

Antal lästa sidor: 1765

Omläsningar: 0

Antal manliga författare: 4 st

Antal kvinnliga författare: 6 st

Kvar i olästhögen: 32 st (förra gången var det 37 ( - 6 + 1)  

Övernaturliga inslag: 3 st (Nyckeln, The Tales och Nordiska väsen)

Inga övernaturliga inslag: 4 st

Påbörjade serier: 0

Fortsättningar på serier (varken första eller sista delen): 0
Avslutade serier: 1

Antal recenserade böcker: alla utom en! men alltså skulle säkert varit bara typ tre om jag gjort denna för en och en halv månad sedan....

Fådda/köpta böcker denna månad: 1 (julafton)

Lästa recensionsex: 4 st

Lästa bibliotekslån: ett

Böcker som påbörjades i december men inte lästes ut: Låt vargarna komma - Carol Rifka Brunt

Månadens finaste:
 



Flyt som en fjäril, stick som ett bi tycker jag är så himla stilrent! Gjort av samma designer som det svenska till Förr eller senare exploderar jag förresten. The Tals of Beedle the Bard är också så himla söt! Bilderna innuti, wow! Och Nyckelns omslag ... älskar!

Nordiska väsen, bhöver jag säga nåt?! Så HIMLA SNYGGA BILDER! Omslaget tycker jag typ minst om ... men INNEHÅLLET!

 

Bästa bok: eem...Nyckeln var ju fantastisk. Men Flyt som en fjäril stick som ett bi är verkligen så mitt i prick! Och både Nick & Turk är underbart mysiga. Och Nordiska väsen har OTROLIGA bilder. Äsch, jag vet inte. De två förstnämnda kanske.

Största överraskning: Flyt com en fjäril, stick som ett bi

Sämsta bok: Ingen. Alltså verkligen. Ingen. Jag nämnde ju inte Tales of Beedle i bästa, men alltså, den är ju bra. Den är ju så som jag tänkte mig. Det är en massa små sagor och jag fattar inte all engelska men den är ju underbar. Tänker INTE ha den som sämsta.

Största besvikelse: INGEN. Blev bara pyttelite besviken på Nyckeln ... berätta inte för någon!

Spännande saker som hänt i december: Ööm...julafton! Kommer inte på nåt mer nu...

Kommentar: Svårt att skriva det här så långt efter...när jag liksom redan har en till månadsrapport i huvudet... Men alltså tycker jag läste relativt mycket. Inte nio så att jag nådde hundra. Men är nöjd.

Blev förresten alldeles i misstag så många böcker skrivna av ett författarpar... :)

 

Hur det gick med planeringen:

Läste inte nio stycken men både Nick & Norah och Nyckeln lästes som planerat! :)

Planer inför januari:
Skippar eftersom jag redan läst böckerna jag läste i januari...

Berövad

Gud. Vilken. Hemsk. Bok.
 

 

Ja, mina ögon var vitt utspärrade när jag läste den. För det var så hemskt, så sjukt oförståeligt, så otroligt otroligt. Och jag hade nog inte klarat det. Jag tror faktiskt att jag skulle gå sönder.

Angie återvänder efter tre år på scoutläger. Eller nej. Angie var på ett scoutläger när hon var tretton, skulle gå och kissa, och försvann. Tre år senare befinner hon sig på sin hemgata, utan något minne av hur hon kom dit. Hon bär på en plastkass, och i den finns för henne helt främmande föremål.

När Angie kommer in genom dörren där hemma och ser sina föräldrar blir hon allt mer förvirrad. De säger att hon varit borta i tre år och alltså är sexton. Men det är hon ju inte, hon är tretton! Spegelbilden visar dock något annat.

 

Snart måste hon inse sanningen; hon har en minneslucka på tre år. De måste försöka ta reda på var Angie varit och varför. Men är Angie beredd på att ta reda på sanningen?

Ni kan antagligen tänka er att hennes historia visar sig vara hemsk, varför skulle den annars vara en bok? Men ni kan absolut inte på långa vägar tänka er det här. För det är helt sjukt.

Samtidigt som Angie försöker få reda på vad hon gjort de senaste tre åren så tvingas hon uthärda kompiskonflikter, gamla pojkvänner, nyfunnen vänskap och kärlek. Hon tvingas vara sexton utan att veta vad hon gjort som 13,14 och 15 åring.

 

Det är rena...jag vet inte, typ fängelset?...att läsa. Man blir så uppslukad av historien och jag läste långt in på natten. Det är spännande och hemskt och emellanåt romantiskt och när jag ska börja sova tror jag att jag är Angie och känner mig rädd. Men jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att vara henne. Inte i min vildaste fantasi. Men Liz Coley har fått mig att förstå bättre. Och jag visste inte att det fanns sånhärna fall, men det gör det tydligen. Och jag blir så arg för att människor kan göra så mot andra. Så fruktansvärt arg och besviken. Vart är mänskligheten på väg?!

 

Angie gillar jag egentligen inte jättemycket. Hon känns lite för gnällig. Men sen är hon ju så sjukt stark och gör kloka val och så så jag tycker ändå hon är helt okej. Jag faller inte pladask för någon av karaktärerna, de är rätt tråkiga, men samtidigt väldigt verklighetstrogna.

 

Det gick väldigt snabbt att läsa, trots att det finns rätt mycket text på varje sida så kom man fort framåt.

 

Det här är verkligen inte en feel good-bok, man får magont och gråter till och med en skvätt (det som dock enligt mig var mest rörande var när Angie återförenades med gamla bekanta...), men den är viktig. Så sjukt viktigt och på nåt vis vackert skriven. Mycket mer spännande än man kanske tänker sig, plötsligt får man veta nåt som man verkligen inte tänkt sig och blir alldeles till sig. Av olycka.

Jag vet inte om man direkt får klart för sig vad jag egentlige tyckte. Men sammanfattningsvis så var den hemskt bra, trots att den var svår att läsa (liksom inte så att den hade svårläst text, men det var så hemskt), man ville veta hur allt hängde ihop, hur det skulle gå, man var som fastnaglad, helt isolerad från verkligheten. Och så ska väl böcker vara? Man vill väl lite rymma ifrån verkligheten när man läser? Här lyckas det, men Angies verklighet är ju knappast bättre. Tycker att alla borde läsa!

 

Tycker det här är så bra som står på baksidan:

"En skrämmande och fascinerande psykologisk triller om följderna av övergrepp. Men också om att våga acceptera den man är, eller snarare - delarna av vilka man består."

 

Av Liz Coley

Originaltitel: Pretty Girl -13

Översättare: Carina Jansson

Utgivningsår: 2013

Förlag: B.Wahlströms (Tack för boken!!)

Sidantal: 303

Genre: Triller, vänner, viktigt, kärlek, familjen, övergrepp

Ålder: 13+