söndag 25 februari 2018

Uppföljare jag läst men inte bloggat om #2

Idag är det sista dagen på sportlovet - ett lov jag rätt gärna hade lagt på att läsa, men istället glodde jag orimligt mycket på How I met your mother och nu på lördag + söndag spelade jag sjukt mycket Stranger Things mobilspel??!? I curse människan som tipsade om det i 925-gruppen. Eller ej. Gillar det nämligen superdupermycket obvi eftersom jag lägger all min himla tid på det ..! Eh.

Lovar att jag gjort annat än glo på skärm också. Men läsa annat än samhällslära har ej blivit av.

Aja! En gång i tiden läste jag ju i alla fall och alla de böckerna har jag inte skrivit om än! Så fortfarande finns det content att komma med ... även om det är rätt sparsamt av det. :-)) Vi fortsätter hursom på samma tema som förra gången: uppföljare! Är ju väldigt tryggt att läsa uppföljare; en vet att en gillar karaktärerna och språket och allt det, sen är det bara storyn det kan falla på.

Maran av Åsa Larsson & Ingela Korsell
illustrationer av Henrik Jonsson | Bonnier Carlsen 2017 | 197 sidor | 9+ | rec-ex | köp hos: Adlibris, Bokus 

Handlar om: Nionde delen av tio i denna urban fantasy-serie för mellanåldern och uppåt. Handlar om brorsorna Alrik och Viggo som bor hos en fosterfamilj i Mariefred. Alrik och Viggo är lite speciella, visar det sig och ska tillsammans med det magiska bibliotekets väktare hjälpa till att skydda Mariefred från Svarthäxan och hennes monster. I denna del är det maran som ställer till med problem!

Jag tycker: Kopierar typ rakt av min goodreads sorry alla som är vänner med mig där men tyckte det säger rätt klart vad jag tycker så: SHIT vad bra! Jag fattar inte hur det kan vara så himla spännande - är som ett serieavsnitt ju, sitter på helspänn hela tiden. Konstant spänning liksom + över alldeles för fort. Och det slutet!?! SÅ elakt.

Aja mer konkret detta är bra: Viggo och Alrik och relationen dem emellan - tycker så väldigt väldigt mycket om dem och de känns så otroligt verkliga. Kemin mellan alla karaktärer överlag! Alla cliffhangers. Hur himla mörkt det är. Humorn som ändå tillåts finnas där och gnistrar till ibland! Vill verkligen inte att den här serien ska vara slut efter endast en del till. Tycker det PRECIS blev genialt liksom!?! Eller lyfte liksom till en helt ny nivå i denna.

Men i vår händer det ju tydligen ändå.

5 av 5.

PAX 1-4, Gasten, Näcken, Pestan, Vitormen 

Enda vägen av Anna Jakobsson Lund
Annorlunda förlag 2016 | 410 sidor | 15+ | rec-ex | köp hos: Adlibris, Bokus
Handlar om: Det där som de flesta dystopier handlar om: kampen mot systemet. Här är det faktiskt just Systemet det heter, och det känns som om det är typ Norden i framtiden. Huvudkaraktärerna är både killar och tjejer och i lite olika åldrar och med rätt olika bakgrunder och det är en del framtida droger men mest rätt mycket revolution och teknik och spionerande och framtida politik och RELATIONER. (som är värt caps pga AJL gör det så väldigt väldigt bra. Vill understryka osv.) Och nu är vi framme vid slutet!!

Jag tycker: Det känns ju alltid rätt bitterljuvt att avsluta en serie. Speciellt mycket om det är en serie en verkligen verkligen gillar. Speciellt supermycket om en bara fått tre böcker.(!!!) Jag lärde ju nyss känna alla! Jag vill inte säga hejdå än! Och världen. Världen Anna Jakobsson Lund skapat i sin Systemet-trilogi är så otroligt smart och komplex och ändå trovärdig att jag faktiskt inte vill inse att det här är allt vi kommer få läsa från den. Aja jag får väll läsa om gång på gång och äntligen ta tag i Equilibrium påriktigt och njuta av hennes världsbygge som påstås vara fantastiskt i den med ... (men det är den enda boken som kommer om den världen!?!) Okej kom på en lösning: kan alla aspirerande författare börja skriva fanfiction i den här världen? Hade varit så väldigt spännande läsning yes please do någon som kan.

Nu när vi har rett ut att jag är lite ledsen över att det är slut ska vi kanske gå vidare till VARFÖR jag är ledsen. Kom förövrigt på att jag verkligen är ovan vid det här med att avsluta serier ... kommer liksom bara nu snabbt på att jag har åtminstone fyra serier som jag bara har sista delen kvar i eh ...

Kan börja med att säga att even though det suger att jag inte kommer få träffa Ava, Leymah och Levi nåt mer så var det här ju ett värdig slut. Jag fick inte veta allt jag ville om den här världen och alla relationer utvecklades inte så mycket som jag hade hoppats på men det är okej. För det känns rätt att det slutade såhär, det känns rätt att de betedde sig så trovärdigt att det inte blev något ordentligt fairytale-slut där alla loose ends knöts ihop för livet funkar ju inte så. Det finns inte en början och ett slut någonstans. (hej sparka in öppna dörrar)

Let's move on to vad jag skrev precis efter på goodreads: Hade kanske önskat mig mer relationer och mindre datahackning men när det är bra avsett var det handlar om är det egentligen inte ett problem. Älskar dock hur relationerna finns där och pockar hela tiden mitt i kampen! Så snyggt. Förövrigt måster det här vara den smartaste dystopin jag läst ever pga ALLA DETALJER. Känns självklart att det är så här framtiden ser ut. Eller det känns åtminstone som ett ytterst rimligt alternativ. Att teknologin skulle fungera som AJL beskriver den, att man skulle äta näringsgele och använda olika färgers kapslar för att slippa sitt sinne - eller annars bara allt jobbigt som finns. Så väldigt väldigt mörkt, men också obehagligt nära vår egen värld. Jag är så imponerad.

Också 5 av 5!

Tredje principen, Enda vägen 

Sovarna av Maggie Stiefvater
original: Blue Lily, Lily Blue 2014 | B Wahlströms 2015 | översättning: Carina Jansson | 15+ | rec-ex | köp hos: Adlibris, Bokus

Handlar om: tredje delen om Blue och hennes Korppojkar som följer leylinjer och letar efter greywaren och försöker undvika sina öden. En himla massa konstigheter som en släkt av sierskor, personer som kan drömma fram saker, gamla kungar som sover men också, och det är det jag älskar mest: kärlek och framförallt JOBBIG, OMÖJLIG kärlek. En lider rätt mycket men det är typ värt det för de få ack-så-härliga stunderna?

Jag tycker: Jag älskar den här serien och alltså vet typ ej vad mer jag ska säga? Också: minns inte var Drömtjuvarna slutar och denna tar vid så kan ej kommentera storyn liksom, allt har blandats i mitt huvud. MEN: älskade Blue och Mr Gary mest i denna - Mr Gray seriöst! Så typ rolig karaktär alltså can't handle. Och Gansey såklart men det har varit han och jag sedan ettan.

Jag älskar Stiefvaters språk, humor och fantasi men det vet ni säkert. Allt är superflummigt och drömmigt och hjärtskärande och alla karaktärer känner så mycket och deras relationer till varandra är megastarka men samtidigt supersköra och jag ÄLSKAR hur hetsiga och intensiva de är - men alla på olika sätt. Ah, det här är helt enkelt en mycket underbar serie alla måste ge den en chans! För älskar är den är det seriöst bara ... mycket mycket bra. Ord räcker liksom ej till längre? Dessa karaktärer kommer för alltid finnas i mitt hjärtaaaa. Åh, måste läsa sista delen typ nu ... blev så sugen!

Även denna var en fullpott vad trodde du.

Kretsen, Drömtjuvarna

Nu har jag endast en bok kvar att recensera sen måste jag börja läsa igen! Gillade förövrigt mycket att recensera i detta format kanske fortsätter med det. Men då att varje bok får enskilda inlägg! Tänker att det kan vara rätt mastigt att läsa tre recensioner efter varann nu när de ändå blev relativt långa - trots långtifrån vad mina brukar vara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar