Månadsrapport - september

Lite sent, yep, men bättre sent än aldrig, eller hur?

 

Mitt bultande hjärta av Alf Kjetil Walgermo

Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling

Född till hjälte av Rick Riordan

Inte på riktigt, inte på låtsas av Maja-Maria Henriksson

Semlan och Gordon: Två steg fram och ett tillbaka av Moni Nilsson

Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo (omläsning)

Familjen Sömnläsning av Karina Wolf med illustrationer av Bröderna Hilts

The red tree & Det röda trädet av Shaun Tan

The lost thing av Shaun Tan

 

Antal lästa böcker: 10 st

Antal lästa sidor: 1356 st

Omläsningar: 1

Antal manliga författare: 2

Antal kvinnliga författare: 6

Kvar i olästhögen: 40 st (whaaaat?! Åmengud...måste skärpa mig!!!) (förra gången var det 28 (+ 12)  

Övernaturliga inslag: 4 (eller 3, nu tog jag The red tree två gånger)

Inga övernaturliga inslag: 6

Påbörjade serier: 1

Fortsättningar på serier: 1

Antal recenserade böcker: 3 (det kommer på någre till iallafall)

Fådda/köpta böcker denna månad: 13 (men en av dem hade jag redan)

Lästa recensionsex: 1 (inte bra, det heller...)

Lästa bibliotekslån: 9 st

Böcker som påbörjades i september men inte lästes ut: Peter Pan & Wendy, Nordiska väsen, Det finns råttor överallt, Antiloper och Valoa valoa valoa.

Månadens finaste:



 

Bästa bok: Två steg fram och ett tillbaka kanske...och Allt jag säger är sant, men den räknas kanske inte då den var en omläsning. Född till hjälte var också väldigt bra, men ännu ingen favorit.

 

Största överraskning: Familjen Sömnlösning kanske? Såg den bara på bibban och tänkte att jaha, den ser ju fin ut, och det var den. Himla fin.

Sämsta bok: Det här var faktiskt en riktigt tråkig månad. Inga väldigt dåliga och inga toppenbra (utom Semlan och Gordon) :( Men om jag måste välja, så kanske Inte på riktigt, inte på låtsas, bara inte min grej liksom.

Största besvikelse: Kapitulera omedelbart eller dö och Mitt bultande hjärta var inte alls så bra som jag tänkt mig. Eller Kapitulera omedelbart.... så var ganska bra nog, men jag förstod den inte riktigt.

Spännande saker som hänt i september: En massa böcker har kommit ut! Bl.a. Rekviem (sista delen i Delirium-trilogin!) av Lauren Oliver, Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeldt som jag har fått som rec-ex, Johanna Lindbäcks och Lisa Bjärbos gemensamma bokprojekt Vi måste sluta ses på det här sätter (har jag fått som E-bok) och Flyt som en fjäril stick som ett bi av Elin Nilsson som jag också fått som rec-ex.

 

Sen så har ju mindre spännande saker varit en massa prov. Och för vissa så var det ju BOKMÄSSA I GÖTEBORG. Gud vad jag också hade velat vara där!

 

Kommentar: Förra månadens kommetar var denna: Jag har faktiskt inte haft nån stor läslust denna månad. Har bara läst "verklighetstrogna" böcker, väldigt korta böcker, och bara ett recensionsexemplar! Fy skäms på mig! Och dessutom har jag beställt hem böcker för glatta livet, haha....men alltså, det kommer ju ut en massa finingar just nu, och man måste ju passa på! ;D (även om man inte har världens största läslust...) och den håller än. jag får ju säkert dubbelt fler än jag hinner läsa!

Hur det gick med planeringen: Ööm...sådär. Planeringen var denna: Cirkoli och Iron fey ska försöka läsas, iallafall första delen i Iron fey. Och min bibbalån. Kanske Chanslös och Enders spel också. Och möjligtvis Berövad och Nordiska väsen. Får se! men ska iallafall försöka få fyr på min läslust igen! (Och ska även försöka skriva recension på Stad av skuggor, och kanske även se den på bio! (Villvillvillse!!!)) Och det gick ju faktiskt inte sådär jättebra.

Planer inför oktober: Antiloper tror jag jag skippar, men de andra påbörjade ska jag läsa slut (har faktiskt redan läst två av dem). Ska även läsa första Iron Fey (Har börjat!), men jag ska försöka att inte ha så stor press, och mest läsa det jag vill läsa.

 

Vad har ni läst i september och vilka planer har ni inför oktober? Och just det, ni som var på bokmässan, hur var det?!

Mitt bultande hjärta

Av Alf Kjetil Walgermo
Översättare: Ylva Kempe
Originaltitel: Mitt bankade hjarte
Utgivingsår: 2013 på svenska, 2011 på norska
Förlag: B.Wahlström (Tack så mycket för boken!!)
Sidantal: 207
Genre: Kärlek, vänskap, familjen, livet, döden
Passar denna ålder enligt mig: 11-15

Mitt bultande hjärta handlar om Amandas sommarlov, somarlovet då hon var nästan fjorton år. Om att plötsligt få veta att man har ett sviktande hjärta, om att vara sjukt kär i den nya killen på paralellklassen, om att börja sjuan och om vänskap. Om att spela Zelda och simma. Om att vara rädd för döden. Mitt bultande hjärta är en historia om livet, om ett liv där varje hjärtslag kan vara ens sista.

I början gillade jag den nog inte så mycket som jag hoppats på. Jag tyckte att Amanda var väldigt barnslig, jag tyckte att språket inte var så hemskt bra och att hennes kärlek till David kändes oäkta. Den kändes som en "kärlek vid första ögonkastet" förälskelse. Jag gillade inte karaktärerna, och inte berättelsen i stort. Den kändes liksom bara alltför barnslig.

Men så småningom började jag gilla den mer och mer, Amandas historia. Jag började bry mig om henne och David, och jag blev mer positivt inställd till hela boken.
Jag gillade nog aldrig Amanda helt, jag tycker liksom hon är alltför...full av sig själv på nåt sätt. Och det att hon tror att David inte ska gilla henns för att hon inte orkar cykla och simma som vanligt tycker jag bara är fånigt. David tycker jag också är rätt mesig. Eller jag vet inte, men väldigt underlig iallafall. Han ger hennes liksom ett Zelda spel och så spelar de Zelda tillsammans typ varje gång han hälsar på. Men samtidigt är det rätt fint. De planerar också att bygga en flotte, och samtidigt som det känns barnsligt så är det också fint.
Hur kärleken mellan David och Amanda växer är också fint. Hur deras vänskap växer fram. Dock tycker jag att det är rätt tråkigt att David redan från början visar smått intresse för Amanda, det känns liksom inte så troligt. Amandas vänskap med Jenny är vacker, och hjälper berättelsen mycket. Andra saker, som hur Amanda plötligt lär känna Lia-Lars, en gammal gubbe som är farfar till typ skolans värsting, Gekki, gör också så att berättelsen växer och får större liv.

Sammanfattningsvis gillar jag nog den här boken. Trots bristerna (förutsägbar alltfö tråkigt språk barnsliga karaktärer) jag tycker den är väldigt vacker, och den handlar om många fina människorelationer.

Förlåt för en väldigt flummig (och kort) recension, men vet inte riktigt vad jag exakt tyckte om den. Den var ibland lite sorglig, ibland väldigt trevlig och glad och ibland bara klichéig. Är glad att jag läst den, men inte någon ny favorit, som jag faktiskt lite hoppats...(mina höga förhoppningar kan ju också ha inverkat på vad jag tyckte om den :P)