Visar inlägg med etikett Katie McGarry. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Katie McGarry. Visa alla inlägg

lördag 8 november 2014

augusti september oktober

Av någon anledning har jag inte summerat augusti och september innan ... eller ja, av den enkla anledningen att jag kanske känt att det varit onödigt att gå igenom de i få böcker jag lyckats läsa (eller bara glömt bort att göra det ...). Jag har nämligen varit i en rätt så stor lässvacka på sista tiden. Eller nja, lässvacka och lässvacka? Jag har väl mer varken haft tid eller ork, trots att jag velat och varit sugen på att läsa. Det har helt eneklt blivit rätt mycket "bara ett kapitel på kvällen för att komma nånvart" och då blir det ju lätt så att det tar lääänge att läsa ut böcker. Vare sig de är bra eller dåliga.
 
Men nu tänkte jag då gå igenom de här månaderna i ett och samma, som om det bara gått en månad. Och jag kan ju bara hoppats på att sidantalet är lite högre än vanligt ...
 
Många är inte med på bilden pga bibliotekslån
 
~ augusti ~
 
~ september ~
 
~ oktober ~
Berättelser från yttre förorten - Shaun Tan
 
~

Antal lästa böcker: 2/4/5 st
Antal lästa sidor: 2202 st
Omläsningar: zero
Antal manliga författare: fyra
Antal kvinnliga författare: sju
Kvar i olästhögen: säkert runt 35 *orkar inte kolla/tänka*
Övernaturliga inslag: Typ tre som är nästan..? (Tan, Lockhart och Oliver isf, de två sistnämnda leker med döden och den första är rätt surrealistisk) Herregud INGEN klockren! Konstiga saker händer här ...
Påbörjade serier: Tre, varav två bara har en fristående uppföljare
Fortsättningar på serier (varken första eller sista delen): ingen ... ehm.
Avslutade serier: Ingen lyckades avslutas.
Antal recenserade böcker: 10 av 11. Ojj herregud *stolt*
Fådda/köpta böcker denna månad: 13 *skyller på att det är höst och alla fina böcker vill komma ut då* (och var ingen alls i juli)
Lästa recensionsex: 5 st
Lästa bibliotekslån: 4 st
e-böcker: en
Noveller/seriealbum/bilderböcker: Tan-boken.
Böcker som påbörjades i oktober men inte lästes ut: Ägnade halva oktober till att läsa De odödligas hunger av Julie Kagawa men den är av någon anledning inte läst ännu heller ... och den är ju inte dålig, jag har bara inte tid nuförtiden ...
Månadens finaste: 



Bästa bok: De två här ovanför, faktiskt! Kanske är det allt du behöver veta och Född fenomenal är läsupplevelser som kommer stanna med mig länge, länge. Sen så var Berättelser från yttre förorten och Vill ha dig så illa, även de väldigt bra. (Och Boktjuven, men inte sådär supermegafantastisk som jag hoppats på)
Största överraskning: Kanske är det allt du behöver veta! hade aldrig trott att jag skulle gilla den såpass mycket. Och Röd som blod som jag inte på långa vägar tänkt skulle vara så bra.
Sämsta bok: Echo & Noah ...
Största besvikelse: Tyvärr så var flera av böckerna under den här perioden små besvikelser ... den största var nog Echo & Noah, men blev smått besviken över att jag inte tyckte om Boktjuven och Hjärtans fröjd så mycket som jag trott också.
Spännande saker som hänt under den här perioden: Höstböcker! Whoopwhoop! Har börjat tänka på julen och varit på finska bokmässan (som tyvärr var lite av en besvikelse, matmässan som var samtidigt var liksom mer tumme upp ..) (MÅSTE GÅ PÅ BOKMÄSSAN I GÖTEBORG NÄSTA ÅR!!). Annars så har jag skrivit en alldeles för lång deckaruppsats till skolan, stressat på grund av skolan och köpt fina saker.
OCH DEN FÖRSTA SNÖN! Som smultit bort.
 Hur det gick med planeringen: Hade inget mål eftersom skolan skulle börja - annat än att komma in i rutinerna och så, ta var dag som den kommer. Var nog rätt klok plan. Men skrev också att jag ska recensera så mycket som möjligt och är så glad för har endast tre böcker på kö för recension för tillfället - och ingen av dem är rec-ex. (Vet inte om det är bra eller dåligt ..)
Planer inför november: Jag deltar i NaNoWriMo lite försiktigt, med Young Writer -programmet och 20 000 ord som mål. Har skrivit runt 1000 ord hittills och bara suttit ner en gång för att skriva ... men får se, sätter ingen stress för har mycket skola just nu. (Har uppenbarligen haft hela himla skolåret hittills mycket i skolan)
I läsväg ska jag försöka hinna med Maze Runner, Prodigy, Four och Sagoberättaren. Och så läsa slut De odödligas hunger förstås.
TBR-bok i november-december (struntar i det där med bara en månad för är inte alltid särskilt sugen på den boken just då och kan ta ett tag innan jag plockar upp, men vill inte ha stress så därför detta): Kaninhjärta av Christin Jungqvist. Hade kanske passat bra till halloween? Men ska nog gå fint i vinter/höst mörkret också, tror jag kan tycka om den mycket.

Vad är era planer inför kommande mörka (men mysiga) månader? Vad står högst på önskelistan i bokväg och vad var det bästa ni läste i oktober? *nyfiken*
 
Upplagd av kl. 2 kommentarer:
Etiketter: , , , , , ,

fredag 19 september 2014

Echo & Noah

Jag är inte direkt förtjust i att skriva den här recensionen. Jag tycker faktiskt inte så mycket om att skriva ont om böcker jag fått från vänliga förlag. Men den här boken har fått så mycket positivt, så om den en gång får en lite mindre smickrande åsikt är det säkert helt okej ..?


Från att ha varit skolans populäraste tjej blir Echo Emersons skolans mysko, freak, utstötta efter en händelse som leder till ett nätverk av svarta ärr på hennes armar, och en stor lucka i hennes minne. Ingen - inte ens Echo själv - vet riktigt varför hon var borta de där månadera, eller varför hon när hon kommer tillbaka endast går med långärmade tröjor och vägrar äta i skolmatsalen. Den enda Echo fortfarande har kvar från sitt gamla liv är Lila, hennes förevigt trogne bästa vän. Alla andra är måna om sitt rykte, känner sig obekväma eller tycker bara allmänt Echo är konstig. Hur som helst pratar definitivt ingen utom Lila med henne i skolan.
Vid sidan om finns en pappa Echo måste göra nöjd på alla sätt och vis - hon får varken syssla med konsten som betyder så mycket för henne eller veta något alls om vad som hände. Men hon hennes betyg måste vara tipp topp, bara det allra bästa är bra nog för hennes pappa.
En ny kurator och några slumpade möten leder till att Echo plötsligt är Noah Hutchins assistent/personliga lärare/minns inte vilken term de använde i boken. Noah är skolans badboy, han dejtar tjej efter tjej men undviker seriösa förhållanden. Han bor hos en fosterfamilj och hans fostersyskon sysslar med lite mindre legala saker. Men en gång i tiden var han som Echo var innan, och en gång förlorade han också allt som var viktigt för honom.
Plötsligt faller de handlöst båda två, trots att de egentligen är så olika man kan bli. Skulle man ju tycka.
Så jag ska försöka göra den här recensionen lite kortare än de ... ibland är. Och jag börjar med att säga det direkt: jag tycker inte om den här boken. Och därför vill jag inte hålla på och gnälla om det mer än tillräckligt. Så jag låter bli, försöker skippa onödiga sidospår och gå rakt på sak angående min åsikt.
För det första: jag blev så himla besviken. Alltså jag blev så besviken så det är faktiskt riktigt sorgligt. För alltså - BETYGEN PÅ GOODREADS! Människor vars åsikt jag tror och respekterar osv. älskade den. Men jag? Jag är liksom bara lite meh. Hela allting känns liksom lite meh. Och ska jag vara helt ärlig? Jag tyckte faktiskt inte den lät så hemskt intressant när jag läst baksidetexten heller. Den lät bara klyschig. Stereotypisk. Tråkig. MEN, faktumet att så många andra älskat den kvarstod dock, så man blir ju nyfiken, och man vill ju läsa. Och man kanske råkar bli väldigt besviken.
Var den då det där jag förutspott efter baksidan? Delvis. Klyschig tycker jag definitivt den är, jag listade ut resten av bokens gång så gott som genast och lyfte bara lite på ögonbrynet varje gång något nytt hände. Och tråkig tycker jag också den var. Rätt så. Men det är nog ändå inte det som den så hemskt mycket faller på, för jag läste den ändå relativt snabbt med tanke på att jag var/är inne i en period där jag inte läser just nåt och liksom - det händer ju grejer, är bara det att jag inte blir särskilt överraskad. Jag blir liksom inte engagerad i vad som händer typ nånsin och jag läser liksom bara för att få det gjort.
Stereotypisk då? Egentligen ja, för det är ju så gott som samma sak som klyschig. Men karaktärerna tycker jag känns djupa, liksom nya och riktigt passande för den här berättelsen. På många sätt är även de stereotypa/klyschiga, men ändå inte. Karaktärerna kan jag faktiskt säga att jag gillade! De är välgenomtänkta och speciellt Noah lyckades beröra mig på något plan. Men jag föll inte handlöst för honom, jag minns honom antagligen knapp efter några månader och nej jag önskar inte att jag var Echo. (Ehm okej, hade något tänkt det då?)
Lila, Isaiah och Beth tycker jag mest om, det känns som om de alla har en egen liten historia att berätta, ett eget djup liksom. Och Noah tycker jag om p.g.a. hans relation till sina små bröder, alltså där blev jag faktiskt nästan berörd av den här boken! Det är så fint.
Kärleken mellan våra huvudpersoner då? (Nej, jag tycker inte jag spoilar eftersom det är rätt så klart bara man ser titeln ..) Mjae. Nej. Även om det är lite speciellt och så att två så "olika" (som senare visar sig vara rätt lika) personer faller för varandra ... nej. Det är ju också det som är felet. Det är inte speciellt. Det är hemskt klyschigt. Det är bara ... nej snälla jag har sett/läst/hört den förut. Dessutom tycker jag inte deras kärlek känns så äkta. Den känns som attraktion rakt igenom och en längtan efter närhet, någon som förstår. Känslorna mellan dem känns oäkta, vilket leder till att hela allting känns lite oäkta och väldigt ... platt.
Förutom relationen mellan Echo och Noah, klyschigheten och till rätt stor del språket så finns det en annan sak som störde mig hemskt mycket. jag blev aldrig engagerad i berättelsen. Jag brydde mig aldrig riktigt och kände mig rätt mycket off hela tiden. Jag kan inte sätta fingret på varför, men ända sen början passade jag inte med den här boken. Jag bara läste - och så var det med det.
Slutet tycker jag nog mest om och då fick jag faktiskt en liten klump i halsen för att det var så fint. (och ehm ... så var jag kanske lite lättad över att den var slut också)
Språket nämnde jag ju sådär lite i förbifarten nyss så låt mig förklara lite närmare: jag störde mig på det rätt himla mycket. McGarry använder lite speciella adjektiv och alltså jag vet inte hur många gånger det upprepades hur gott Echo luktade. "Oh, hennes doft! Som en nybakt kanelbulle! Vilken lust den väcker!" (Nej inte direkt citat, och nej inte ens nära på, jag överdriver, men så gott som.)
Nej, det här var ingenting för mig. Jag kommer antagligen inte läsa något mer av Katie McGarry och jag rekommenderar den inte direkt till någon. Jag är så ledsen över att jag inte gillade den, det kan hända att jag tyckt bättre om den om jag varit på ett annat humör, haft ett annat flyt med min läsning. Men nu tycker jag så här, och det finns inte mycket man kan göra åt den saken. Men hörni? Varför inte läsa några positiva recensioner, så kan ni ju efter det bestämma er för om ni vill läsa eller ej? För vet ni vad, vissa bra saker kan faktiskt jag med tycka att den hade. Men inte så många så att det går över det faktum att jag helt enkelt inte berördes alls eller blev det minsta överraskad av berättelsen.
Förresten tänkte jag på att den påminner lite om Eleanor & Park, nån annan som tyckt lika? Men i mitt fall gillar ju då Eleanor & Park långt mycket mer.
(Jaja, så gick det med den korta recensionen.)
| Echo & Noah orig. Pushing the Limits | Katie McGarry 2012 övers. Erik Norrby | Harlequin 2014 | 372 sidor | 13+ | Tack för rec-exet Harlequin! |
Tips på positiva recensioner (eftersom så hemskt många andra älskat så vill jag ju inte hindra någon från något som kan vara en helt fantastisk läsupplevelse för just den personen):
Boktyckes läsutmaning #22 Läs en bok där huvudrollen eller kärleksintresset lider av minnesförlust - avklarad! (För Echo minns ju inte vad som hänt, det räknas väl?)
Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , , , , , , , ,
Prenumerera på: Inlägg (Atom)