I Call Down the Hawk är The Raven Cycles Ronan huvudkaraktär - men det är inte bara hans perspektiv vi får följa, utan vi får även lära känna en grupp som kallar sig moderators och en helt annan drömmare, Hennessy, som inte kan sluta vakna upp med nya kopior av sig själv. The moderators försöker stoppa världens undergång, och är därför på jakt efter visionaries som kan se vad som kommer att hända. The moderators har i alla fall klart för sig att det är en drömmare som kommer vara orsaken för apokalypsen, och därför gör de sig av med varje drömmare de stöter på. Samtidigt trasslar sig Ronan och hans bröder Declan och Matthew in sig i en konstig härva av drömda tavlor, förfalskningar och viskningar om någon som kallar sig Bryde.
Världen av drömmare är en ... konstig en. Det är mycket här som inte är särskilt logiskt, eller ens greppbart, för att mycket helt enkelt förklaras med att det fungerar så i dreamspace och att drömmarnas värld inte följer vår världs regler. Det var konstigt i The Raven Cycle, men det blir ännu konstigare här - för här är faktiskt två drömmare våra huvudkaraktärer, och då fungerar helt enkelt inte världen riktigt som vi är vana vid. Samtidigt är det ett riktigt spindelnät av lösa trådar som Stiefvater introducerar i denna första bok - vem är Mór Ó Corra, kommer en drömmare faktiskt leda till världens undergång, varför svarar inte Parrish, kan Matthew komma över att han är ett drömföremål? Jag läste Call Down the Hawk under väldigt lång tid, med långa pauser emellan, och kan ärligt talat säga att jag nog knappast minns ens hälften av vad jag läst - så jag har antagligen redan tappat bort hälften av intrigerna -, men det gör mig inte så mycket. För det är liksom himla mysigt att hänga i den här världen, oavsett vad jag tror mig veta och inte, det är bara att flyta med och mycket går förbi och höjer bara känslan och ibland ryser jag till av hur snyggt Stiefvater lyckas beskriva något som egentligen inte går att beskriva, också för att det är det som är så härligt med fantasy - tänk om världen kunde vara en helt annan?
Stiefvaters språk är, som vanligt, utsökt. På samma sätt som hennes drömvärldar vänder och vrider sig gör hennes språk det också - Stiefvater håller sig kvar i känslor, beskriver skeenden på okonventionella sätt, ofta genom dess motsats, ofta på ett finurligt och jamen kul sätt. Hennes ord är som poesi och det är nog också mycket därför som det verkligen inte stör mig att jag inte riktigt har koll på allt, för det är bara trevligt att läsa. Det är också därför som jag låtit den här romanen ta den tid den tagit - lite med flit har jag nog dragit ut på det, för då fanns Stiefvater alltid där för mig när jag behövde omslutas av hennes ord en stund.
Att återse Ronan och Adam - och Declan och Matthew! - är också underbart. Ronan kom verkligen att bli en favorit under The Raven Cycle, med all sin komplexitet, allt sitt mörker, alla sina motstridiga känslor och sin brinnande kärlek för Adam och resten av The Raven Boys. Han har alltid varit, och fortsätter att vara, en av de intressantaste karaktärerna jag läst om. Hennessy och hennes kopia Jordan är också väldigt spännande att följa, jag ser verkligen fram emot att få fortsätta göra det! Lite hade jag kanske önskat att vi fått mer av just The Raven Boys - jag saknar ju dem! -, men kanske de får mer strålkastarljus på sig i kommande böcker. Relationerna - kanske särskilt dem bland männen - Adam-Ronan, Ronan-Matthew, Declan-Ronan etc, får också en hel del rum på sidorna, men jag hade kanske ärligt talat velat se ännu lite mer av brödernas kemi.
Jag gillade verkligen att återvända till Stiefvaters drömmare, men får nog vänta en stund förrän jag gör det igen, då den andra boken (som bär den otroligt fåniga titeln Mister Impossible) inte ännu kommit ut i en utgåva som matchar min. :-)
| Call Down the Hawk | Maggie Stiefvater 2019 | Scholastic | 469 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |
