Top Ten Fandoms I'm a Part Of

Veckans Top Ten Tuesday handlar om fandoms. Först tänkte jag att det inte kändes superintressant pga tillhör liksom inte så speciella fandoms och är nog inte ett _superfan_ *vad nu det är* av något förutom Harry Potter. Sen tänkte jag: men vaddå, vilka är ens mina fandoms? Och alltså, de är mycket färre än jag trodde? + vad är grejen med att det är så mycket lättare att tillhöra en film-/tv-seriefandom än någon enstaka boks fandom? Eller okej jag vet ju vad det beror på - man kanske följer en tv-serie i sju år medan man läser en bok på några dagar, så ja, kärleken kanske blir på en lite annan nivå då. Okej det där var inte lika intressant som jag först tänkte ... hursom - jag är nog ganska basic i mina fandoms, men inte desto mindre trogen. Älskar dessa världar något otroligt, helt enkelt.

• Dowton Abbey håller jag på att se om för tillfället och det är minst lika underbart som första gången om inte ännu bättre - åh, älskar det så!!! Älskar människorna, kläderna, hur årtalen faktiskt känns rätt, musiken, människorna ... ah, den här serien är perfektion och alla måste se den. Allt en kan klaga på är typ bara ett visst avsnitt i slutet av tredje säsongen ..!
• Game of Thrones, tv-serien. Borde ju verkligen läsa böckerna men de är ju hur mastiga som helst!?! Kommit halvvägs i första. Det var kul men sen tog min Nextory-testprenumeration slut och jag orkade inte läsa den själv. (Lyssnade alltså först.) MEN tv-serien är otrolig och det är en himla pina att vänta till juli.
• Gilmore Girls, eller, tror jag? Hmm, inte helt säker kring denna än. Såg ju ut den för bara någon månad sedan, så vet inte om jag ens kan uttala mig ännu? När jag såg var jag 150% inne i det dock, men det är egentligen ingenting speciellt vad gäller mig och tv-serier.
• High School Musical pga älskade så mycket som liten och en sådan kärlek försvinner liksom inte i första taget. Älskar fortfarande musiken och ser ibland om dem för nostalgin och myset. Inga mästerver ju egentligen, men samtidigt är de såna himla glädjespridare så varför inte? Blir alltid lika delar rädd och ivrig då det kommer nyheter om en fyra, vilket jag alltså både fasar för och längtar till ... (dock verkar det aldrig hända - har funnits rykten om det typ hundra gånger men nu har det gått elva år så eh ... tror ej det händer va)
• Harry Potter - the one and only (egentligen). HP var nog min första inblick i fandom-världen PÅRIKTIGT. Och som jag älskar det fandomet - älskar att leta bilder på roliga funderingar från tumblr och ifrågasättanden av Harrys handlingar samt bevis på seriens genialitet. Älskar att läsa böckerna om och om igen och Harry Potter är ju verkligen något av ett andra hem för mig.

Och det var faktiskt de enda jag kom på! Eller som jag liksom verkligen verkligen är totalt _hängiven_ till. Dessa är bubblare typ:

• Les Miserables vars soundtrack jag lyssnat på vet inte hur många gånger.
• Buffy the Vampire Slayer som jag älskar just nu men inte sett klart - så kanske i framtiden.
• Cars som kanske egentligen platsat på den första listan lika bra som HSM men ... vet inte. Det är liksom "bara" två filmer - får se hur jag känner efter den tredje som kommer i sommar! ;-D

Och det var alla mina fandoms! Aaa, nu längtar jag till att hitta någon superlång bokserie att bli helt kär och nördig i - tips, någon?

Mina bästa bokvänner

Hej fina människor!

Idag är det vändag tjo! Glad vändag! Hoppas du har det mysigt oavsett om du är på dejt/filmkväll med kompisar/med familjen/ensam med en dator/på träning eller något helt annat. Hade egentligen inte tänkt uppmärksamma *Valentine's day* pga tycker i princip det är en onödig högtid men iochmed att vi i Finland faktiskt kallar det VÄNdag så tänkte jag ändå göra ett inlägg i dess ära - om de finaste vännerna jag stött på i böcker! Så here it goes - bästa vänskapsrelationerna en kan läsa om:

• Charlie, Sam & Patrik - Perks of Being a Wallflower var nog nästan mina bästa vänner med då, någon gång, kanske på sexan. Då resten av verkade vägra vara det.
• Semlan & Gordon - Semlan & Gordon ååh, denna serie! Finaste bästisarna, de här två. Så egna, roliga och verkliga.
• Tsatsiki & Hammarn - Tsatsiki den här relationen är så otroligt djup men samtidigt ömtålig. Om det är något Moni kan så är det att skapa karaktärer. Men det vet ni ju att jag tycker.
• Gordie, Vern, Chris & Teddy - Höstgärning DETTA KILLGÄNG är fan guld. Denna bok + film är helt amazing och det beror ju främst på den fina relation dessa fyra har till varandra. Älskar dem.
• De utvalda - Engelsfors många av dem är helt olika, andra bästa vänner, men de måste lära sig lita på varandra och arbeta tillsammans och efter hand skapas ju ett starkt band - vare sig en vill det eller inte. Det här påminner mig om att jag verkligen måste läsa om den här serien ...
• Ava, Levi & Leymah - Systemet egentligen finns det väll några till men tänker att dessa utgör "kärntrion" i den här serien - kan ha att göra med att jag läser tredje delen, Enda vägen, just nu men alltså relationerna mellan alla dessa är så himla fina och bräckliga och liksom PÅTAGLIGA trots att de ju egentligen inte är i storyns fokus. Anna Jakobsson Lund har ett helt unikt sätt att förmedla vad de känner och tycker om varandra, hon litar på att läsaren ska kunna läsa mellan raderna vad det är karaktärerna känner och skriver en aldrig på näsan. Hon lyckas verkligen med detta --> så himla verklighetstrogen gestaltning av deras relation till varann!
• Harry, Ron & Hermione - Harry Potter för alltid, alltid kommer de även vara mina bästisar, som finns där när helst jag behöver dem. Seriöst överlägset finaste vännerna jag läst om.

Källa (passande artikel though ;-D)

Och det finns fler, klart det finns. Men det var dessa jag kom att tänka på nu och som stått ut mest för mig. Glad vändag - hoppas ni har lika fina vänner som dessa^^ att fira vänskapen med idag! (I know I do <3)

Harry Potter & the Cursed Child

DET HÄR ÄR MITT TUSENDE INLÄGG!!! Omg. Och vad passar väll bättre då än att skriva om the eight story. Årets mest efterlängtade och fruktade "bok".

Det finns flera anledningar till att jag dröjt med att skriva den här recensionen. En är att alla gör det, alla läser den här boken, vem bryr sig om vad jag tillägger till diskussionen? En annan är att vårt exemplar varit utlånat hit och dit så har inte kunnat ta bild. En tredje är att jag inte vet hur jag ska göra det, för mina tankar kring den känns liksom inte helt klara. Men nu bestämde jag mig för att jag vill göra det iallafall, om inte annat så för att jag själv ska ha kvar de här tankarna. Och för att jag inte kan låta bli - jag måste också få skriva om den åttonde berättelsen i Harry Potter-franchisen.

Harry Potter & the Cursed Child vet högst antagligen alla som inte är födda igår vad det är. Så jag tänker inte börja gå in på handling och så. Vill också säga att jag säkert kommer spoila Harry Potter-serien så ni som inte läst den kan skippa det här inlägget oki?

Mitt överhängande omdöme kring det här manuset landar någonstans mellan Å VAD JAG ÄLSKADE ATT LÄSA DEN och men eh, den var ju långt ifrån så fantastisk som böckerna om originaltrion. Det jag gillar mest är hela grejen: vi får återvända till Hogwarts, vi får återse Harry, Ron, Ginny, Draco och Hermione som vuxna, vi får lära känna deras barn och se tillbaka på händelser som skett tidigare. Det blir en kärleksfylld nostagitripp, men inte så mycket mer än det.

Storyn baseras ju väldigt långt på vad som hänt förut och den tillägger inte så mycket nytt. Det är väll här jag blev lite besviken, för det här är ingen ny, mångbottnad historia utan det är någonting som en fanfiction-skribent hade kunnat knåpa ihop. Tyvärr. Jag blev supernostalgisk och vill läsa om Harry Potter och den flammande bägaren prick nu men det blir jag av Harry Potter-videos gjorda av fans på YouTube med. Ville liksom hamna i samma känsla som med originalserien men det händer inte. Myser till fullo med det här känns helt enkelt inte som någonting som påriktigt hör ihop med HP, den känns helt distanserad. (Har ju säkert till viss del att göra med formatet, Rowlings språk är ju en sak för sig.)

Dessutom finns det en himla massa grejer jag inte köper, som (SPOILERALERT TILL ER SOM EJ LÄST THE CURSED CHILD):

• VARFÖR skulle Cedric bli en dödsätare endast pga den där förudmjukelsen? Fattar inte alls. Kan inte se det framför mig - Cedric var ju en good guy hela den tid han var med. Tycker J K Rowling lite smutskastade hans minne där.
• skrattade rakt ut då vi fick veta att Delphi är Bellatrix Lestrange och Voldemorts barn. Yeah sure. Mest orealistiska saken ev-er.
• varför har timeturnersen förstörts? Fattar ej. De har ju fått finnas i all fred förut? Fattar liksom inte varför de blivit ett så stort porblem nu plötsligt ..?

Men det finns ju grejer jag älskar också:

• att Dramione på sätt och vis görs till verklighet genom Scorpius och Rose. Har av någon anledning alltid gillat den fanteorin även om jag ÄLSKAR Ron och Hermione ...
• Scorpius & Malfoy. Malfoy är en karaktär jag alltid haft någon form av hatkärlek förhållande till - han gör ju så många hemska saker men samtidigt skymtar man hundra lager av annat med. Ofta har jag mer tyckt synd om honom än ogillat. Så även här. Hans fru har ju dött, liksom ... Och Scorpius är som en freakin' sol.
• Scenen med Snape <333 Hela tidsresande grejen störde jag mig en del på och tyckte jag var rätt så ologisk. Men den tidsresan då Snape var med var KÄRLEK.
• Grejen med the Trolley witch också ... hahaha. HUR skulle Albus och Scorpius kunna komma av tåget om ingen annan klarat det någonsin? Känner rätt mycket yeah sure för det med.
• att det började ta ont i Harrys ärr fick ju heller aldrig någon riktig förklaring? Var det pga Delphi liksom?


SLUT PÅ SPOILERS

En annan grej jag störde mig på är: var är flickorna? Inte ens Rose fick vara med särskilt mycket, vilket jag tyckte var supertråkigt. Delphi är ju i och för sig flicka och så, men hade gärna sett att åtminstone någon av huvudpersonerna - som jag nu tänker är Harry, Albus och Scorpius - var flicka. För att fortsätta med gnällandet kan jag ju också säga att Ron fick supertråkiga repliker. Eller de är roliga men varför ENDAST roliga? Han säger liksom ingenting av större värde ... det gjorde han väll ändå förr?

Självklart är det ju väldigt mycket formatet som står i vägen för vissa saker med, som att storyn inte har rum att utvecklas utan bara blir ytlig och allting måste gå fort, fort. Det här är ju redan en väldigt lång pjäs, så det fanns ju helt enkelt inte riktigt möjlighet att avancera storyn. De kunde ju heller inte då ha med alla karaktärer en ville - som Teddy, Mrs Weasley och George. Hade SÅ gärna velat få veta något om dem!

Men överlag störde inte manusformatet mig (och jag tänker faktiskt att de flesta grejer jag stör mig på inte kan skyllas på det). Jag tyckte man kunde se allting väldigt tydligt framför sig trots att det främst bestod av dialog, jag gillade hur scenerna beskrevs och jag gillade att läsa på engelska och tänka mig deras röster i huvudet. Om det är någonting Rowling kan så är det ju dialog - även om jag inte tycker att alla karaktärer vi känner från tidigare riktigt håller här.

Men Harry känner jag igen. Jag skulle faktiskt, sorgligt nog, kunna tänka mig att han blev en sådan pappa som han är här. Det gör riktigt ont i mig att läsa om hans och Albus förhållande och hur han blivit påverkad av sitt förflutna. Albus gillade jag, men han blev aldrig riktigt någon fantastisk karaktär som jag älskar och bryr mig mycket om. Det var mest Scorpius isåfall. Och ja! Relationen mellan de två var så fin, så fin.

Fast jag nu gnäller på det ena och det andra är jag ändå glad över att ha läst den här. Det var så himla roligt att återvända till Hogwarts, McGonagall, the golden trio och all magi och Hogwartsexpressen ... <3 Blev väldigt nostalgisk, helt enkelt. Jag kommer dock aldrig tänka på den här som en helt "legit" fortsättning på ... dödsrelikerna utan mer som en alternativ, trots att J K Rowling skrivit till viss del.

Det är nog lite så jag gick in i det hela också, och därför blev jag inte alltför besviken, trots listan av fel. Jag kommer alltid bli hjärtögd av att läsa om dessa, speciellt då det görs såpass bra som det ändå görs här. Och jag skulle oerhört gärna se teatern på riktigt ...

Photograph: Pal Hansen/Observer New Review

| Harry Potter and the Cursed Child - special rehearsal edition script | J K Rosling, John Tiffany & Jack Thorne 2016 | Little Brown | 330 sidor | köp hos: Adlibris, Bokus |

Harry Poter och fången från Azkaban

Harry Potter och den flammande bägaren

Harry Potter och dödsrelikerna

Harry Potter och de vises sten - illustrerad

Harry Potter och de vises sten - illustrerad

Jag tänkte börja ta tag i den enorma hög böcker som ska recenseras lite försiktigt - med en omläsningsrec. Nu såg jag att jag tydligen inte ens recenserat originlet på denna?

Harry Potter och de vises sten tror jag de flesta är bekanta med. Harry är föräldralös och bor hos sin moster och morbror och hans jämnåriga kusin Dudley. Hans liv är inte särskilt trevligt - moster Petunia och morbror Vernon tycker av någon anledning väldigt illa om honom och han blir mobbad både i skolan och hemma av Dudley. Han har inga vänner heller, för ingen vågar så mycket som prata med honom av rädsla för Dudley.

En dag kommer ett brev på posten, precist adresserat till Mr H. Potter, skrubben under trappan, Privet Drive 4, Little Whinging, Surrey. Men Harrys morbror vägrar låta Harry läsa brevet och tar till alla konster för att få slut på dem. För breven bara fortsätter komma och bli fler och fler.

Till sist får Harry sitt brev, personligen levererat till sig av Hagrid, nyckelväktare på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Och det visar sig att Harry är så mycket mer än bara en föräldralös pojke med ärvda kläder.

Själva storyn har jag ju inte så mycket att säga om - den är som den alltid varit. Den första boken är mer mysig än spännande och slutstriden är rätt enkel. Startsträckan är lång - nästan halva boken har gått innan vi är på Hogwarts men det funkar ju ändå. Jag gillar hur Dursleys får bli ordentliga karaktärer och man får veta hurdant Harrys liv var innan Hogwarts. Den där långa startsträckan fungerar som en introduktion till Rowlings enorma värld och den är både nödvändig och charmig.

Jag har läst den här boken ... jag vet inte ens hur många gånger. Kanske fem. Eller något åt det hållet åtminstone. Det är helt enkelt en av mina mest omlästa böcker och jag kan den nästan utantill. Det säger ju lite. Men alltså ... samtidigt har jag inte så mycket att säga om den. Det är början på min favoritserie genom tiderna och jag avgudar Rowlings språk och fantasi. Jag blir liksom invaggad i en sorts trygghetskänsla av detta välkända men samtidigt är det lite spännande att läsa varje gång.

Jag läste den ju - än en gång - som sjukling. Det här är en sjuk-bok för mig, även om det ju kanske inte är världens vackraste benämning ... den får mig på bättre humör och är liksom lite trösterik. Det finns så himla många mysiga scener - som den på tåget, då Harry och Ron träffas, eller juldagsmorgonen, eller då Hagrid räcker fram sin tårta, eller sorteringsceremonin ...

Det här är ju klassikernas klassiker bland middle grade-fantasy och följer ju en viss mall - en utvald pojke som ska slåss mot ondskan. Men det är ju inte bara det Harry Potter är. Det som gör den här serien så himla magisk tycker jag framför allt är allt det där som finns på sidan om. Vänskapen, Harrys saknad efter att höra till, alla fester på Hogwarts, Hogsmeade, Snape och hans bakgrund osv osv. Det är humorn och allvaret, omgivningarna och bakgrundsberättelserna som gör de här böckerna så episka.

Källa

Sedan så har vi ju Jim Kays illustrationer som är ett kapitel för sig. De är fantastiska. Deras färgvärld är underbart magisk och ger verkligen liv åt Rowlings ord. Hans illustrationer är unika och hans teknik underbart precis och slarvig. Jag älskar hur lyxig boken blir med sin färgsättning och hur STOR!

Och de skolaffishliknande bilderna gillar jag särskilt. På troll och drakägg. SÅ fina!!!

Det här är en verkligt fin utgåva, inget snack om saken. Och Harry Potter-böckerna blir aldrig omoderna.

| Harry Potter och De vises sten orig. Harry Potter and the Philosopher's Stone | J K Rowling 1997 illust. Jim Kay 2015 övers. Lena Fries-Gedin 1999 | rabén&sjögren | 245 sidor | 9+ | köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |

Bokbloggsfrågan vecka 32

Just nu håller jag på att skriva ett lite jobbigt inlägg. Eller inte jobbigt - mer som att jag lagt ribban rätt så högt för mig själv kring det inlägget och nu får jag inte ur mig någon text. Så jag tar lite paus med det nu och svarar på Barnbokbloggens bokbloggsfråga istället.

Har du någon erfarenhet av att böcker har hjälpt dig må bättre i vissa skeenden i livet? Finns det några speciella böcker, författare eller genrer som du återkommer till när du har drabbats av sorg, känner dig ledsen/arg/glad/förvirrad eller någon annan känsla? Kan du tipsa om några sådana böcker som har betytt extra mycket för dig i olika känslostämningar och situationer i livet?

Den första som dyker upp är Harry Potter. Hela serien då. Men alltså mer som omläsning än då jag läste dem första gången - de känns så himla tröstande och mysiga då jag är typ sjuk eller inte ... helt enkelt inte på humör för något annat.

Och Semlan & Gordon kanske! För fick mig att känna att jag inte är ensam med mina _konstiga_ funderingar. Läsningen överlag hjälper ju om jag inte orkar med något annat. Men annars mer specifikt ... kanske Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg, ifråga om lite samma grejer som S&G. Och kanske lite The Perks of Being a Wallflower där Sam och Patrick blev lite som några extra bästisar.

Vilka böcker har hjälpt er då på något sätt?

Asfshkdb

Är detta sant för i freakin helv*tte?!?!?

Återkommer med boobloggsfrågan senare idag. Men det här var akut.

Bokbloggsjerka 5 - 8 januari

Söndag och jerkadags. Vad har ni haft för er idag? Jag har firat mig och lillebror  (fick Game of Thrones säsong 3 samt biobiljetter <333) och kollat på Reign. Reign är typ världens sorgligaste, jobbigaste tv-serie, men SÅ BRA.

Den här gången vill Annika att vi ska lista topp 5 fiktiva karaktärer som du önskar vore dina bästa vänner (böcker/film/tv).

Den mest självklara är ju förstås Hermione. Hon finns på så mångas listor, så även på min. Men alltså - Ron skulle ju faktiskt också vara en himla fin vän, tänker jag. Och tvillingarna Weasley ...

Sedan till några som de som läst min blogg länge antagligen kunde gissa - Semlan och Gordon! Från bokserien med samma namn av Moni Nilsson. Jag har faktiskt inte pratat om dem särskilt mycket på sista tiden, dock ... De är mina absoluta favoritkaraktärer,  iallafall nästan. De är så himla smarta,  snälla och roliga, jag tror att man aldrig skulle ha tråkigt med dem!

Och just det! Sam och Patrick från Perks of Being a Wallflower, både bok och film. Tycker de är fantastiska. Vill ha dem som mina vänner prick nu.

Bildkälla

Vilka fiktiva personer hade du velat vara vän med?

Helgläsning #2 ?

Hej.

Som ni kanske märkt eller inte märkt så skrev jag inget igår. Nästan inte idag helelr för det är bara en kvart kvar. Men alltså ... det har hänt en del. Alan Rickman har t ex dött. Fick en sådan chock när jag fick veta det ... ugh. Fattar ej vad det är med den här veckan?! Först en tråkig nyhet (David Bowie), sedan en kul (Sandra Beijer), sedan en kul (Shadowhunters) och sedan en TRÅKIG: Alan Rickman finns ej kvar på denna jord. Jag vet inte, egentligen är jag nog inte särskilt påverkad ... men samtidigt: han var bara 69!!! Och verkar (ha varit) sjukt fantastisk.

Och det här bara ... krossar mitt hjärta hundra gånger om. *även om han typ kanske inte har sagt det ...* Bildkälla

Igår hände faktiskt en kul grej med, jag läste nämligen ut Askfödd. Eller kul och kul ... jag menar, nu är jag i något av en bookhangover för att: no book will ever be as good! *ehm*

Och idag (igår hade) har jag födelsedag. Fick superfina grejer, och en superfin dag i Helsingfors med bara mig och mamma och pappa. <3 :') Mysigt ändå att vakna till att ens familj sjunger, med frukost i sängen och alltså ... födelsedagar är faktiskt himla fina ändå.

Så ja, den här veckan har varit väldigt upp och ner. Vet inte riktigt vad jag tycker och tänker och känner just nu. Är mest trött. Var också på samtal med elevhandledaren ang vart jag ska efter nian och jag har verkligen ingen aning. Kanske en liten, men är också väldigt osäker.

Vad kommer jag då läsa i helgen? Ingen aning, faktiskt. Antagligen inte så mycket. Imorgon kommer jag inte ha vidare mycket lästid och på söndag borde jag satsa på skolarbeten jag inte gjort ... men får se. Borde läsa och referera en bok av nordisk författare innan nästa fredag så en sådan borde jag ju läsa. (Kan MYCKET väl hända att det blr Tsatsiki jag vänder mig till.) Beror lite på vad jag känner för, är som sagt i en MAJOR bookhangover atm så vet inte riktigt hur det går. 

Vad tänker ni läsa i helgen? Hur var er vecka? Några tips när man hamnar i en bookhangover?

Ord är överflödiga

*en himla massa vokaler*

Om Harry Potter i allmänhet och Tom Dolder i synnerhet

Nu minns jag faktiskt inte riktigt när och varför, men för ett tag sedan slog tanken mig: om det är någonting jag inte riktigt fått ett svar på i Harry Potter, så är det varför ett visst föräldralöst trollkarlsbarn blev så elakt.

OM DU NU MOT ALL FÖRMODAN INTE HAR LÄST ALLA HARRY POTTER BÖCKER, GÅ OCH GÖR DET GENAST OCH KOM SEDAN TILLBAKA FÖR ATT LÄSA DET HÄR.

Jag tycker ju annars Harry Potter är perfektion - men VEM är Tom Dolder? VARFÖR blev han Lord Voldemort? Vi får ju vaga förklaringar, som att han föraktade sina föräldrars ynklighet och tyckte att han blivit orättvist behandlad etc. Men han är ju faktiskt elak redan som BARN - det får mig att undra: var han sjuk?

Att älska fienden är något som vi bok- och filmälskare är vana vid. Jag älskar en perfekt skurk. Det finns ondisar jag stundtals har känt medlidande för osv. Men Lord Voldemort ... han är ju bara ond. Ändå har han också varit en männska.

VAD får en 17-årig pojke att fråga sin lärare om horrocruxer? Han törstar ju efter makt, letar ständigt efter nya sätt att bli bäst och odödlig på. Slytherins arvinge, herre över döden ... det tar aldrig slut, hans försök att undslippa döden. Då undrar jag: varför vill han ens det? Han har ju ingenting att leva för.

Om J K Rowling någon dag beslöt sig för att skriva en bok om Tom Gus Mervolo Dolders (Tom Marvolo Riddle) liv, skulle jag definitivit läsa. Jag är så otroligt nyfiken - hurdan var han? Vad beror svärtan inuti honom på? Finns det ingen han älskar?

Som det ser ut nu kommer vi nog aldrig få veta - vad tror ni?

(En annan sak jag förövrigt tänkte på samtidigt är att alla chefspositioner/avgörande roller innehas av män, i Harry Potter. Trots att en kvinna har skrivit. Mr Fudge, Dumbledore, Voldemort, Harry etc ... dock så finns ju kvinnorna också där, visst är de många de med: McGonagall, Hermione, Bellatrix ... eh? Typ de? Alltså det finns ju många kvinnliga karaktärer, men de allra viktigaste är ju ändå män. Allihopa. Är det för att det är så samhället ser ut idag och man gör så utan att tänka, eller är det helt enkelt för att de SKA VARA män enligt Rowling, eller - är det egentligen en större mening bakom, som att kvinnorna sist och slutligen är de som löser det mesta? (Jag menar, Harry skulle vara SÅ borta utan Hermione. Faktiskt.))

Top 10 wishes I'd ask the book-Genie to grant me

Men tjaaaaaaa! (Egentligen hälsar jag typ aldrig så där påriktigt. Det är bara blogg-jag som gör så. Vet ej varför ..?)

Det är tisdag och jag borde öva på kommande fysikprov. Men DET GÖR JAG INTE! *surprise surprise* För för en gångs skull tänker jag faktiskt delta i Top Ten Tuesday som The Broke & the Bookish står som värdar för. Hoppa till deras blogg för att läsa mer om vad TTT är.

Veckans rubrik är tio önskningar jag skulle be bokanden om. Jag skulle be hen om en massa saker. Mestadels Harry Potter relaterade. (Jag är i en Pottrig fas nu ehe. *du är ALLTID i en Pottrig fas, Elvira*) Om du vill vet vad exakt, läs här nedan!

• Harry Potter and the Philosopher's Stone. Ilustrerade utgåvan. Signerad. NU.
• Att få träffa Joanne Murray och förhöra henne om varför hon är så sjukt fantastiskt SMART!?! För kolla detta:

  

  MIND. BLOWN.

• En portal som går straight till typ Godisbaronen.
• Att Hermione och Ron och Fred och George och ... okej då, Harry, även om jag aldrig riktigt fastnat för honom? Sjukt ju, egentligen. Alltså - att de fanns här, med mig, just NU. (Egentligen så kunde alla karaktärer från HP finnas i mitt liv.)
• Att Harry Potter gjordes till en tv-serie och varje bok skulle vara en säsong och varje kapitel ett avsnitt och ... allt skulle vara med. FATTAR NI THE AWESOMENESS???? Tråk i och för sig att Emma, Rupert och Daniel isåfall inte skulle kunna spela för de känns ju som the one and onlys.
• ATT DRAKAR FANNS OCH JAG HADE EN SOM SKULLE VARA MIN BÄSTA VÄN EFTER TYP HERMIONE DÅ. Och Fred och George.
• Att Jo aldrig sagt att Ron och Hermione egentligen inte passar med varandra - snälla bokande, bara delata det från mitt minne och resten av världen thanx? De är sötaste kärleksparet ever END OF STORY.
• Egentligen tycker jag faktiskt Dramione är rätt så söt grej med. Men eftersom Ron och Hermione HÖR I HOP så önskar jag istället att Draco blev tillsammans med typ ... Cho Chang? Hahaha, nej. Men någon smart och söt och SNÄLL.
• Så skulle jag förmodligen önska mig ett rum med alla böcker jag vill läsa. Bokhyllorna skulle vaa gamla och en räls för stegar skulle gå runt hela SALEN. Och alla nya böcker jag blir nyfiken på skulle komma dit automatiskt.
• Lite tid skulle inte heller skada. Och lite färre läxor. Så att jag hann läsaläsaläsaaaa och hänga med Hermione och gänget.

Kort sagt: bokanden skulle kunna göra mitt liv till en dröm om jag mötte honom. Men hörrni - det är ju det drömmar är till för ;D. Vad drömmer ni om?

I huvudet på A Fangirl aka mig

Tja!

Elvira här. Jag sitter i min säng med mjukisbyxor, myströja, sockor och dammsugar pinterest på jakt efter Harry Potter-nördigt grejs. Är lite kär i Tom Felton (och Draco) för tillfället. Det kanske går över snart. (Eller inte. Har typ crushat på honom en liten tid redan, dock ej noterat förrän nu?!) VARFÖR ÄR HARRY POTTER ÖVER?! VARFÖRVARFÖRVARFÖÖÖÖRRRRKKL????????? Snälla J K Rowling. Bli Cassandra Clare och skriv hundratals rip offs till Harry Potter tack.

Done fangirling.

Ha! You wish. DET KOMMER DOWNTON ABBEY IDAG!!!!!! Älskareee. Om någon inte märkt det eh ..?

Ny serie jag börjat kolla på: Vampire Diaries. Jag tyckte första avsnittet var typ VÄRSTA JAG SETT pga så löjhligt men min syster sa att det blir bättre så jag ger det en chans och ja, bättre är det. Eller, om inte bra så spännande.

Annat jag gjort: krattat, stickat, hälsat på släkt, spelat in en book haul, ritat, mått dåligt, sovit ... dvs allt annat än bloggat. Som jag hade tänkt skulle vara prio ett nu under mitt höstlov. Så blev det inte. Är trött. Vill inte tvinga fram något. Orkar typ bara med Netflix okej?

Men JAG SKA. Jag ska börja skriva de där nio recensionerna som någon gång måste skrivas, jag ska vara mer aktiv eller iallafall mer "jämn" med mitt uppdaterande för nu har det inte blivit så har jag märkt.

Jag skrev ett shema till mig med allt jag tänkt hinna med under höstlovet. Hittills tror jag det bara påverkat negativt. Tror jag ska kasta det right this second. *puuuh! Känns som all världens tyngd lyftes från mina axlar*

Jag har fått hem världens minsta rec-ex! Och läst ut När hundarna kommer i ett huj! Och kommit underfund med att jag har alldeeeeeles för många olästa böcker för jag har flera bokkassar bredvid min säng. Inte okej.

Och ni kommer inte få någon Top Ten Tuesday från mig idag för jag är trött och den är svår och aeee jag vet inte. Kanske gör den imorron? (DON'T GET YOUR HOPES UP!)

Nu ska jag faktiskt försöka knåpa ihop någon recension. Kanske byta lakan, hjälpa till med maten, gå i duschen, TA TAG I MITT LIV, och sedan SE PÅ DOWNTON ABBEY!!!

Tur ändå att jag inte är den enda i min familj som gillar brittiska serier i slottsmiljö.

Men nog om mig. Hur äre med er? (Och - vad tror ni om recensionsvecka?)

Harry Potter och dödsrelikerna

Nu har jag igen läst om en Harry Potter! Den sista delen slukade jag för andra gången när jag var sjuk för någon vecka sedan, hela sjukledigheten blev faktiskt Harry Potter-relaterad: jag lekte på pottermore (för första gången på ... superlänge.) (om ni är där får ni gärna lägga till mig - jag heter FeatherHallow25710!), såg båda Deathly Hallows-filmerna och läste då förstås sjuan. Det var mys och kärlek deluxe. Älskar denna värld så orimligt mycket.

SPOILERVARNING OM NI INTE LÄST/SETT HARRY POTTER OCH DÖDSRELIKERNA

Snabb summering på början: Harry, Ron och Hermione ska dra iväg på jakt efter horrokruxerna, ministeriet är intaget av Voldemorts dödsätare men ändå vägrar trollkarlsvärlden inse att han-som-inte-får-nämnas-vid-namn är tillbaka. Snape är rektor på Hogwarts och systrarna Carrow, två dödsätare, lär eleverna om hur olika mugglarna är jämfört med trollkarlar.

När Harry fyller 17 kommer skyddet som Dursleys hus tidigare haft att försvinna, eller när Harry slutar kalla det för sitt hem. Så nu ska fenixorden spräcka skyddet innan Harry fyller 17, som en fint mot dödsätarna som tror att Harry komemr förflyttas därifrån först den 31:a. Men Snape berättar för dem när förflyttningen egentligen sker och de sju Harrysarna som flyger bort från Privet Drive 4 tillsammans med varsin beskyddare har blivit förrådda. George blir av med ett öra och så händer lite annat otäckt och ja, ni vet ju.

Fleurs och Bills bröllop blir stört av en attack från dödsätare efter att ministeriet fallit och Ron, Hermione och Harry drar iväg på sin resa. I år ska de inte till Hogwarts.

Jag hoppas verkligen att jag nu inte blandade med filmen, har för mig att det där om hur bröllopet blir attackerat etc är lite annorlunda där ... Jag kommer inte skriva vidare mycket, dels för att jag inte har så mycket annat att säga än att den här boken är SÅ SJUKT FANTASTISK SÅ JAG FÖRSTÅR INTE (så som också alla andra böcker i serien) och dels för att jag nu glömt bort vad som skilde sig mellan film och bok, vilket egentligen skulle vara typ grejen med det här inlägget. Eh.

Liiite kommer jag dock ihåg! Detta saknar i jag i filmen:

• Radio-grejen! Hade varit roligt om det varit mer med i boken också (var ju bara typ en gång!? Mindes det som större grej.) - för älskar deras radioprat! ÄLSKAR det när de hör vilka som lever, när de känner igen bekantas röster efter så lång tid och bara åh. Den scenen är Så Himla Underbar. Lite med det här att Ron lyssnar på radio syns ju vagt i filmen, men inte så att man ens noterar det om man inte läst boken och vet att det är *ganska* viktigt.
• När de hör Griphook, Gornuk, Ted Tonks, Dean Thomas och Dirk Creswell (?) och får information från trollkarlsvärlden om det ena och det andra. Lite lika som den förra ju, så tycker väll om den "scenen" av samma anledning - man tycker att de hade kunnat haft med nån av dessa iallafall?
• En hel del andra små detaljer som lämnats bort till fördel för en konstig slutstrid och andra grejer som inte alls är lika intressant.

Annars är ju de två sista filmerna riktigt bra, om än hemskt mörka. Men det blir de ju eftersom boken är det haha. Och jaaa, jag stör mig fortfarande lite på Daniel Radcliffe. Så stelt på nåt vis! Men han är ju ändå Harry, så det är okej. Och den här scenen när han och Hermione dansar i filmen? Förut gillade jag den, jag tyckte det var fint att de liksom, hade det roligt emallan allt det mörka och att den visar hur mycket de tycker om varandra och så. Men nu tyckte jag den blev lite fel, ron har nyss rymt iväg för att han tycker de lämnar honom utanför och så dansar de! Hur har man tänkt där!? Det blir ju precis som om filmskaparna försöker vinka att ja, det kan bli något mellan dem. Vi förstår ju att det inte är så, men tycker ändå det blir lite ... fel. Julscenen tycker jag då på ett mycket bättre sätt visar hur mycket de tycker om varandra.

Det finns ju alltid småsaker man inte kan låta bli att lägga märke till när man nyss läst boken - som att det är Ron som upptäcker RAB i filmen, medan Harry går uppe och kollar i Sirius rum i boken (som förövrigt inte är vidare Gryffindorigt alls i filmen, tråkigt att de skippat den detaljen tycker jag ...).

Att jag skriver om det här är förresten inte att klaga - det är bara att "diskutera", med mig själv ... nej men för jag tycker det är så intressant att se vad de valt bort och lämnat kvar och lagt till och så! Det är superroligt! Med det här inlägget vill jag ju kanske också öppna lite till en diskussion i kommentarerna om den här - och alla andra - boken, där man får spoila helt fritt, för om det är något jag älskar att diskutera är det Harry Potter. Tyvärr finns det typ ingen i min närhet som jag kan göra det med.

Harry Potter är Harry Potter, det är som att komma hem för mig, det är som Hogwarts är för Harry. Jag kommer aldrig sluta vänta på mitt brev.

Harry Potter och den flammande bägaren

Nu börjar det faktiskt vara ett tag sedan jag läste om denna över 700 sidor långa bok. Lite vill jag ju kommentera och fundera för det. Så: flum kommer lastat om fjärde delen i bästaste serien som ngonsin funnit och kommer finnas!

 

Om du inte läst boken/sett filmen rekommenderar jag att du slutar här, för jag är så insatt i det här så inser nog inte själv så bra när jag spoilar ...

 Än en gång blir jag förvånad över hur himla fort Harry Potter går att läsa - den är 700 sidor for someone´s sake! men snabbt som vinden går det för det, och bra och underbart roligt är det.

Att läsa Harry Potter känns för mig som att komma hem. Allting är så himla hemvant, ändå uppskattar jag allting mer och mer varje gång. Harry Potter är berättelser som fungerar i de flesta åldrar, samtidigt tror jag att man uppskattar det mer som äldre om man älskat det som yngre - då är det varm och uråldrig kärlek liksom.

 

Harry Potter och den flammande bägaren anser nog många vara den bok där Harry och gänget "växer upp". I filmen kan man nästan precis peka på scenen där Hermione stiger ner för trappan till julbalen och konstatera att då, då växer de upp. Då är de inte barn mer, då byts leken ut, blir djupare, mer allvarlig. Jag lider något otroligt med Ron i den scenen, samtidigt som jag småler lite åt hur fånigt det är. Men ack, så charmigt! Det är Ron och Hermione för mig för alltid oavsett vad Rowling själv säger om att de egentligen inte hade passat ihop sist och slutligen ... (<--- DO NOT cklick on that link om du inte vill få det hjärta atampat sönder och samman (so why the heck länkar jag? Gud vet.))

 

Rowlings språk är underbart, det vet vi alla, och jag faller in i hennes värld lättare än jag somnar. Men samtidigt kändes den här boken inte riktigt lika fantastisk som den föregående jag läste, Harry Potter och fången från Azkaban? Javisst är den bra, men jag känner liksom inte lika mycket, helt enkelt. Och jag saknar Quidditch, jag hör till den skaran som faktiskt njuter av spelscenerna. Så gillar jag ju kanske inte heller det här med Krum och Hermione sååå himla mycket ...

Ja förresten! Som med trean, så kollade jag också på filmen strax efteråt. Såklart är ju boken bättre, men Harry Potter and the Goblet of Fire tycker jag hör till en av de bästa filmerna. För på film älskar jag trekampstemat! (Jaja, jag gör ju det i boken också, men där så har det att göra med vissa saker som jag ogillar att saknar/finns med så ja ... blir råddigt det här.) Men labyrinten tycker jag är myyyycket roligare i boken och i boken märks också Hermiones och Krums relation mycket mer. I filmen är det mer ögonkast och så ...

 

Något jag faktiskt inte märkt innan (kalla mig en dålig HP-nörd om du vill, men jag märker ju nu!) är att Ludo Bagman helt saknas i filmen?! Han tycker jag medför mycket i boken, eller har iallafall del i mycket, så tycker det är en ganska stor karaktär att ta bort ... Tvillingarna Weasley är helt underbara, och scenen där någon av dem (eh?) frågar Angelina om hon vill bli hans dejt till balen tycker jag är såååå braaa. <3

 

Jag älskar Harry Potter. Harry Potter är den bästa serie som någonsin har skrivits tro inget annat oavsett vad jag skriver! Jag älskar dem alla så mycket och jag har så mycket kärlek till den här världen så jag skulle kunna skriva en hel blogg om det. Eller kanske inte, skulle nog bli lite enformigt i längden.

Förresten! Jag är på skriftskoleläger det här veckoslutet så därav spartansk (om ens någon) uppdatering. Vet att det varit det hela veckan, men iallafall ... har ju en ursäkt nu liksom.

 

#hokuspokus2015 - hur det gick

Nelly hade ju Harry Potter -tema i februari-mars och jag hakade ju på lite försiktigt. Jag hade ju tänkt skriva uppdatering varje vecka, men så blev det nu inte. Hade i och för sig inte varit mycket att skriva heller, eftersom det inte blev mycket Harry Potter allt som allt. Men lite! Mer än det varit på ett tag iallafall.

 

I februari läste jag om Harry Potter och fången från Azkaban och jag älskadeälskadeälskade den. Det var faktiskt nästan som att läsa den en första gång, skulle jag vilja påstå. Jag hade inte insett hur mycket jag saknat dem allihop och var överlycklig över att få se dem igen. Jag grät ju till och med lite, men inte av sorg - utan av glädje över det fina som Harry Potter väcker i mig.

 

Strax därefter såg jag filmatiseringen och insåg att den nog inte var så hemskt bra. Bra, javisst, men inte helt fatastisk. Daniel Radcliffe kändes för stel och många roliga saker var ändrade på - men jag märkte också hur de fått in saker som sker på helt olika ställen i boken intryckta i en scen i filmen. Det var intressant!

 

I mars fortsatte jag med Harry Potter och den flammande bägaren som jag redan påbörjat i februari för jag kunde inte få nog. Förstå mig inte fel nu, men jag kände inte samma oerhörda kärlek för den här boken. Den är fantastisk och jag älskar den - men det blev aldrig lika ... stort som i trean. Men jag ska inte prata så hemskt mycket mer om den nu - för jag ska ju skriva längre tankar om den med, som jag gjorde med ...fången från Azkaban.

 

Förut har jag räknat den fjärde filmen som min favorit av filmerna, men nu när jag såg den märkte jag bara allt som ändrats på och tagits bort/lagts till. Samtidigt är den kanske ändå min favorit av filmerna, för jag älskar allt med trekampen - främst julbalen då kanske. En sak jag dock inte noterat förut var att alla från Beuxbatons är flickor i filmen, men i boken finns det minsann pojkar med?! Tycker det var lite onödigt, är konstigt att det bara finns en trollkarlsskola för flickor i Frankrike ju ... men mer om det i kommande längre inlägg! Ja och förresten tycker jag Radcliffe gör ett bättre jobb i den här, han är ju Harry trots allt.

 

Något läst i Legenda (Page to Screen) blev det inte överhuvudtaget. Jag medger att jag känner lite ångest över denna tegelsten till bok som inte vill bliläst någon gång ... men ändå inte, den väntar liksom på mig.

 

Sammanfattningsvis är jag faktiskt riktigt nöjd över att jag hängde på. Var alltför länge sedan jag upplevde den här världen, så bra att jag kommit in i den igen. Jag älskar alltihop med Harry Potter, trots att jag hittar brister i filmerna älskar jag dem, trots att böckerna inte är lika spännande som första gången. Harry Potter och jag är en kärlekshistoria som aldrig kommer tyna bort utan bara växa starkare år efter år.

 

Jag hade förstås kunnat satsa mer på det här, men jag har ju mycket annat som ska läsas och böckerna är ju rätt tjocka, även om de går snabbt för att de är så bra.

De där som får mig att känna mig lite mindre ensam

Som jag skrev innan, så är det kvinnodygn på gång. Nu är det min tur. Jag har valt att skriva om både fiktiva och verkliga - och de flesta känner ni absolut igen.

Illustartion:  Jim Kay

Hon kommer nog alltid vara den största. Besserwissern med yvigt hår och stora, välskötta framtänder; Hermione Granger. Jag är säker på att hon kommer nämnas i andra bloggars inlägg, för många av oss bokläsare kan nog känna igen oss i hennes läsintresse. Men det är ju kanske inte bara det att man känner igen sig som gör henne till en förebild; det är mer det där att hon får mig att känna mig mindre ensam. Dessutom är hon en lojal och omtänksam vän, modig och tuff. Jag känner igen mig i besserwissern, utanförskapet i början, faktiskt i de flesta känslor och skeden hon går igenom i bokserien. Om jag var tvingades välja bara en, skulle det vara Hermione. Hon kommer alltid, alltid finnas i mitt hjärta. Hon hjälper mig inse att man kan vara coolast trots att man är lite allvetande ibland, man kan vara en fantastisk vän trots att man älskar att sjunka in i böckernas värld, då när det känns som om jag är alltför annorlunda och borta från omvärlden.



 Personen som fick äran att spela henne på bioduken, är också en stor förebild för mig. Under det senaste året växte hon till en ännu större.

Med sitt tal för #heforshe växte Emma Watson upp i mina ögon. Hon var en fantastisk Hermione och en perfekt Sam i The Perks of Being a Wallflower för två år sedan. Hon är så bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen och det kommer alltid vara en önskan för mig att någon dag kunna göra saker hon gör.

 

Nu blir det väll ganska naturligt att gå över till den enda författare jag tänker ha med. Kvinnan som på en tågresa skrev de allra första orden till det som skulle bli att mästerverk jag aldrig kommer släppa taget om; Joanne Kathleen Rowling (eller Joanne Murray, om man så vill). Hon skapade något extraordinärt och alldeles fantastiskt. Hon skapade böckerna jag kan återvända till om och om igen och ändå sakna. Det är min dröm och önskan att någon gång kunna skapa något ens lite så bra. Jag vet att det aldrig kommer lyckas - iallafall jag kommer inte känna så starkt för det som för böckerna om Harry Potter. (Eller? Kanske jag till och med känner mer för dem - om det blir något, vill säga - eftersom de är mina egna skapelser? *okej off topic*)

Jag tycker om Harry Potter så mycket så det gör ont, och jag kommer vara dess skapare evigt tacksam.

 

Förutom Hermione, så finns det faktiskt andra fiktiva kvinnor/flickor jag kan återvända till gång på gång, och som på något vis får mig att känna mig mindre ensam.

 

Lennie med all sin sorg och vilsenhet och sina kreativa ambitioner. Som växer så mycket i den lilla roman vi får läsa om henne och som jag känner igen mig i på många sätt. Som övervinner allt.

Alicia som är överkaxig, översjälvsäker men som ändå inte har en så himla bra självkänsla, känner jag. Som också växer genom boken, som är vilsen och färgglad och ytterst ordinär. Och hennes mormor, som jag älskar nästan lika mycket som Alicia gör.

Och så finns de där flickorna Moni Nilsson skrivit om. Semlan och Malin som är varandras raka motsatser men som jag ändå känner igen mig i så mycket. De är båda mina förebilder på olika sätt. Båda för att de är sig själva.

 

Och så finns min mamma, orsaken att jag lever. Som är så smart och fin och bra och som alltid alltid finns där trots att jag kan vara riktigt otrevlig. Till just henne. Som jag ju älskar mest, egentligen. Som tröstar och peppar och stöder och förstår. Jag älskar dig.

 

Det finns fler. Min syster, till exempel, för hon är så cool och snäll och bra så jag förstår inte hur hon orkar. Haha. Så finns det skådespelerskor; Anne Hathaway, Jennifer Lawrence, Shailene Woodley. Det finns otroligt många coola kvinnor i den här världen. Och i böckerna, för den delen. De är alla värda all den kärlek de kan få: inte idag, alla dagar.

*de har alla kort hår haha*

Lite samma tema har jag skrivit om här.

Nästa inlägg i stafetten hittas hos Endast E-böcker.

Harry Potter och fången från Azkaban

 

Jag kommer inte skriva någon ordentlig recension på den här omläsningen för att 1 - hallå omläsning 2 - alla vet vad Harry Potter är, alla vet att jag älskar det och 3 - det går bara inte. Jag kan inte. Jag kan inte skriva om den här boken som får mig att vilja ge alla böcker som innan varit femmor fyror för INGENTING JAG LÄST I MITT LIV har varit så himla bra som Harry Potter nånsin för att den ... det går inte. Jag är inte värdig - eh, haha ...

 

Men här kommer lite tankar lastat, iallafall.

 

Som jag älskade den här boken - det var verkligen som att upptäcka min kärlek för Harry Potter igen. Alltså, SÅ himla bra. Jag gick omkring helt glädjerusig de dagar jag läste för all kärlek, alla skratt, all spänning ... allt denna bok ger mig är bara så åh. Jag kan inte förstå hur någon människa kan skriva sånt här. Själv. Ur sitt eget huvud. J.K.Rowling är ett geni, jag har sagt det förut och ni kommer få höra det igen.

 

Om någon där ute ändå inte skulle ha nån aning om vad jag babblar om, så börjar Harry på sitt tredje Hogwarts-år i Fången från Azkaban. En man som varit Voldemorts trogna tjänare och dödat tretton personer mitt på gatan (ish? Är inte säker men tror *usch nu känner jag mig så inte-nördig*) har flytt trollkarlsfängelset Azkaban - det vaktas av dementorer, fasanfulla varelser som suger all glädje ur folk och sprider kyla kring sig, och befinner sig på en ö mitt i havet - som ingen lyckats rymma ifrån förut. Men nu vill jag inte berätta mer för vill inte spoila; I leave all the magic for you to find out.

 

Den här boken är så fin. Jag älskar Harry-Hermione-Ron, jag älskar deras små bråk, jag älskar Hagrid, Dumbledore som fixar allt, LUPIN ... jag vill bara gråta mitt i allt utan orsak hela tiden för det är så mycket kärlek. För att jag älskar ALLT DET HÄR så mycket så det gör ont nåt förfärligt att det inte är sant.

 

Jag kan tydligen inte skriva ordentligt om den här boken ... men hur som helst. Det var helt underbart att återvända till den här världen, till en historia jag kan utan och innan men ändå glömt vissa detaljer av (alltså - till och med jag glömmer efter över fyra år), till dessa karaktärer och gångar och klassrum. Till Diagongränden, Godisbaronen, Spökande stugan ... jag bara log och log och log medan jag läste, jag skrattade, jag snyftade, jag spände mig trots att jag visste hur det skulle gå. Det här är så bra - och I see a book-hangover on it's way ... vill ju inte läsa annat än Harry nu, vill inte veta av några andra skämt än dem tvillingarna slänger. Överväger faktiskt *nästan* på allvar att sluta läsa andra böcker och bara läsa Harry Potter i resten av mitt liv. För bättre än så här kan det ju inte vara - kan det?

  Samma dag jag läste slut den såg vi också filmatiseringen. Ja, min syster blev irriterad på mig efter ett tag när jag hela tiden påpekade vad som fattades, vad som var annorlunda, vad som var helt fel. Men jag förstod också filmskaparna hemskt bra - jag såg hur de lade ihop två scener till en - för att få med lite av bådadera. Genialiskt ju! För filmen är verkligen hemskt bra gjord, men inte på långa vägar lika bra som boken. Dessutom insåg jag att jag inte alls gillar Daniel Radcliffe så hemskt mycket - min Harry i huvudet beter sig faktiskt inte riktigt som han gör. Han känns för stel, för oäkta ... det störde mig faktiskt lite, men samtidigt är jag ju van vid honom, så någon annan skulle ju ändå vara helt fel.

 

Och som jag älskar Fred och George - bästa karaktärerna nånsin, helt ärligt. Och Ron och Hermione ååh! Och Hagriiiid <333 Okej jag ska sluta fangirla. Iallafall försöka minska på det ... Visst är det konstig, förresten, att jag såg vissa miljöer helt på ett annat sätt i mitt huvud trots att jag sett filmen flera gånger?! T.ex. Den läckande kitteln är annorlunda i mitt huvud, såsom också Professor Trelawneys rum och Spökande stugan. Det om något säger ju nåt om hur bra Rowling berättar (och beskriver!). *eller så har jag bara en livlig fantasi höhö*

 

Vill bara läsa Flammande bägaren direkt! Aaargh vad det stör mig att den är slut överallt! *bibbabesök asap*

 

Tack för mig det var allt för nu, nu ska jag läsa i Page to screen - kan inte få nog av det här gänget.

Harry Potter read-a-long!

Bild lånad av Nelly som lånat från weheartit

Nelly på Nellons bokblogg drar i februari igång något hon kallar #hokuspokus2015. Det pågår i februari-mars och meningen är att nörda ner sig ordentligt i Harry Potter på alla sätt det bara går. Jag älskar Harry Potter, men har bara läst om första, andra och kanske sjätte (??) boken. Så det är på god tid att läsa om denna helt FANTASTISKA serie och påminnas om varför jag älskar den så mycket, tycker jag.

 

Jag tror jag börjar med trean, sedan fyran och typ sjuan efter det. Femma har jag slöbläddrat i lite då och då så tycker det främst bara är de tre som det är PANIIIIK att jag läser, dessutom så är ju femman så himla lång ... (Mycket möjligt att jag läser den för det för SÅ BRA men får se.)

 

Så tänkte jag faktiskt också se om filmerna - alla då - och läsa lite i Harry Potter - Page to Screen. Jag är så himla pepp, hoppas så många som möjligt hänger på nu!

 

Jag tänkte uppdatera om det här på lördag varje vecka tills det slutar, försöka iallafall. Hursomhelst: Let's nörda Harry Potter!

Månadsrapport december 2013

Väldigt väldigt väldigt sent ... men tänkte nu göra en iallafall.

 

Jag har svårt att vara seriös när mamma fotar...och jag är flunssig, så jag ser inte hemskt bra ut idag. tagen med Nikon 1 J2

 

Nyckeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Turk & Timotej - en natt - Niklas Krog & Lina Forss

Nick och Norahs oändliga låtlista - David Levithan & Rachel Cohn

Flyt com en gjäril, stick som ett bi - Elin Nilsson

Nordiska väsen - Johan Egerkrans

Berövad - Liz Coley

The Tales of Beedle the Bard - J.K.Rowling

 

Antal lästa böcker: 7 st

Antal lästa sidor: 1765

Omläsningar: 0

Antal manliga författare: 4 st

Antal kvinnliga författare: 6 st

Kvar i olästhögen: 32 st (förra gången var det 37 ( - 6 + 1)  

Övernaturliga inslag: 3 st (Nyckeln, The Tales och Nordiska väsen)

Inga övernaturliga inslag: 4 st

Påbörjade serier: 0

Fortsättningar på serier (varken första eller sista delen): 0
Avslutade serier: 1

Antal recenserade böcker: alla utom en! men alltså skulle säkert varit bara typ tre om jag gjort denna för en och en halv månad sedan....

Fådda/köpta böcker denna månad: 1 (julafton)

Lästa recensionsex: 4 st

Lästa bibliotekslån: ett

Böcker som påbörjades i december men inte lästes ut: Låt vargarna komma - Carol Rifka Brunt

Månadens finaste:
 



Flyt som en fjäril, stick som ett bi tycker jag är så himla stilrent! Gjort av samma designer som det svenska till Förr eller senare exploderar jag förresten. The Tals of Beedle the Bard är också så himla söt! Bilderna innuti, wow! Och Nyckelns omslag ... älskar!

Nordiska väsen, bhöver jag säga nåt?! Så HIMLA SNYGGA BILDER! Omslaget tycker jag typ minst om ... men INNEHÅLLET!

 

Bästa bok: eem...Nyckeln var ju fantastisk. Men Flyt som en fjäril stick som ett bi är verkligen så mitt i prick! Och både Nick & Turk är underbart mysiga. Och Nordiska väsen har OTROLIGA bilder. Äsch, jag vet inte. De två förstnämnda kanske.

Största överraskning: Flyt com en fjäril, stick som ett bi

Sämsta bok: Ingen. Alltså verkligen. Ingen. Jag nämnde ju inte Tales of Beedle i bästa, men alltså, den är ju bra. Den är ju så som jag tänkte mig. Det är en massa små sagor och jag fattar inte all engelska men den är ju underbar. Tänker INTE ha den som sämsta.

Största besvikelse: INGEN. Blev bara pyttelite besviken på Nyckeln ... berätta inte för någon!

Spännande saker som hänt i december: Ööm...julafton! Kommer inte på nåt mer nu...

Kommentar: Svårt att skriva det här så långt efter...när jag liksom redan har en till månadsrapport i huvudet... Men alltså tycker jag läste relativt mycket. Inte nio så att jag nådde hundra. Men är nöjd.

Blev förresten alldeles i misstag så många böcker skrivna av ett författarpar... :)

 

Hur det gick med planeringen:

Läste inte nio stycken men både Nick & Norah och Nyckeln lästes som planerat! :)

Planer inför januari:
Skippar eftersom jag redan läst böckerna jag läste i januari...