Ska du läsa någonting som lämpar sig väl för Halloween och i så fall vad? Och njaa, det tror jag inte. Ska nog bara läsa det jag håller på med och om jag hinner läsa slut den så blir det nån av de andra rec-exen. Men nej, jag är ingen skräck-älskare och kommer antagligen heller aldrig bli en. Så det blir inget direkt Halloween-relaterat denna vecka. säg dock gärna till om ni har några fina tips på bra skräck-böcker! Missade förra veckans jerka (tycker det är konstigt svårt att svara på de här frågorna faktiskt..:P), så tar den nu..: Finns det några författare som du tycker sticker ut (eller som du beundrar mer än andra) när det gäller deras sätt att skriva? Åh gud! Hade ju inte ens sett denna fråga, men vilken rolig en! För JA!, det finns det verkligen.
För det första, så äääälskar jag Lisa Bjärbos sätt att skriva på. Och jag tycker hon verkar rätt fin som person också. Älskar hennes blogg, podcast och ja - stil!
Förstås beundrar jag ju även Joanne Kathleen Rowling. More than anyone. She's the one and she will be forever. Bara faktum, liksom.
En ny favorit är Sara Beischer, läste ju nyligen hennes Det finns råttor överallt utom på Antrktis och blev helt kär i språket PUNKT.
Sen kommer jag inte på fler, men detta var de som jag just nu kom på att jag tycker sticker ut i mängden med sitt sätt att skriva. Och ja, jag hade då verkligen inte haft något emot att kunna skriva som en blandning av Bjärbo och Beischer. Nejdå.
Ni då? Beundrar ni vissa författares språk så där mycket att ni bara läser på grund av det? (Okej, i dessa fall var ju nog även böckerna bra, men JA, språket hade enorm inverkan!)
Av nån anledning tycker jag att den här bilden passar här. Kärlek.
Av Sara Beischer Originaltitel: Det finns råttor överallt utom på Antarktis Serie: - Språk: svenska Utgivningsår: 2013 Förlag: Ordfront förlag Sidantal: 205 Passar åldern: 13+ Genre: Vänskap, Livet, Familjen, Verkligheten Övrigt: Det första rec-exet jag nånsin fått av ordfront förlag, tack så sjukt mycket! :)
Boken börjar med att en vuxen Clara kommer till Sandsgård där hon växte upp för att besöka sin mamma, Berit. När hon ska åka hem är tåget försenat och på tågstationen ser hon en bekant figur. Man kan vara många färger, men han är bara blå. Det är Christian Breken hon ser.
Men den fortsätter inte handla om hennes tid som vuxen, utan åsynen av Christian Breken gör så att minnen från uppväxttiden väller fram. Och läsaren får följa Claras tid på sjuan.
Det är år 1996.
Breken kommer ny till Claras klass när hon börjar sjuan. Med äkta Dr. Martens och lila bögjacka. Breken rånar tygaffärer med råttor som vapen. För råttor är mycket enklare än vapen att få tag på.
"Det finns råttor överallt utom på Antarktis. I hela jävla världen, utom på Antarktis." - Breken
Och Clara får vara med. Breken väljer henne.
"Jag såg dig i klassrummet innan. ditt ansikte är det enda jag minns. (...) Det finns olika sorter. Och jag har blivit riktigt bra på att nosa upp dem som tillhör mig." - Breken, första gången de pratar med varandra.
Clara dras till honom. Hon är med honom trots att hon vet att det han gör är fel. Men han godkänner henne. Han tycker om henne som hon är. Mickan och Anna är poppistjejerna i klassen, Röen har rött hår, fullt med fräknar och ser ut som en pojke. Hon beter sig rätt mycket som en också. Mickan är elak mot Clara, men Anna verkar gilla Clara och ibland får Clara följa med hem till henne när Mickan är sjuk.
Clara är lite utanför. Hon är liksom med, men ändå inte. Hon bryr sig om skolarbetet, vilket just ingen annan gör. Och hon är duktig i skolan. Att Clara är duktig i skolan och kunde satsa på att utbilda sig skapar motstrider hemma. Berit är städerska på sjukhuset och tycker att det viktigaste är att man har ett jobb och inte om det är bra eller inte. Berit tycker att Clara ska göra som hon. Clara är en rätt osäker och blek person. Men hon är väldigt smart och skulle ofta bara vilja skrika ut sina känslor. Jag tror att många kan känna igen sig i hennes önskan att få vara med, känna tillhörighet, men samtidigt känna att man inte hör hemma där. Att det inte är på det viset man vill vara. Samtidigt som man vill, för man vill vara som de andra. Därför blir Breken viktig för Clara. För att hon känner tillhörighet tillsammans med honom och för att han inte riktigt är som alla andra men inte verkar bry sig. Men Breken försvinner från hennes liv.
Breken är väldigt upprorisk han igen. Och egentligen är det väl bara det att de båda är lite annorlunda, utanför, som är likheten mellan Clara och Breken, som för dem till varandra. han kan skolka från skolan i flera veckor och sen plötsligt komma tillbaka. Han är elak mot lärarna och har en spindel hemma. Han är ett ... spektakel. Han visar upp sig och vill kanske med hjälp av att göra rätt galan saker visa för världen att han kan. Han klarar sig och han duger. Jag tror (OBS tror, liksom underförstått) att han kanske haft en svår uppväxt och kanske inte har det så bra ekonomiskt ställt hemma.
Det som fångar mig från första sidan är inte karaktärerna, eller ens handlingen. Det som håller mig i sitt grepp genom hela handlingen är språket. Det är språket och personskildringarna som går rakt in i mitt hjärta och orsakar magont. För det är så himla sjukt fint. Jag älskar det och fascineras av det genom hela boken. Och när boken är slut finns det bara en sak att konstatera: Sara Beischer är en mästare på att skriva.
Handlingen tycker jag också om. Och att boken till största delen utspelar sig på 90-talet tycker jag hemskt mycket om. För jag typ fascineras av det århundratalet. Eller 70- 80- 90-talet. Neonfärgerna, kasetterna, modet (som jag iochförsig mest tycker är roligt men inspireras av iallafall) musiken, filmerna ... Jag tycker det är intressant att läsa om hur samhället har förändrats.
Trots att jag typ känner Clara, Breken, Röen, Lill-Tobbe, Mickan och Anna rätt bra nu så kan jag ändå inte säga att jag just fastanade för nån av dem. Mickan är den där populära, snygga, som kan säga vad hon vill och ändå vara bäst. Anna är den där som ser upp till Mickan men egentligen vill göra det rätta, vill vara snäll mot andra. Men hon vill inte lämna Mickan för att då kanske hon blir ensam. (Anna alltså) Och Lill-Tobbe är rätt patetisk. Han dricker och håller på men får inga tjejer och så. Men han verkar ändå snäll. Och Röen hänger med dem men är kanske egentligen rätt ensam. Hon har drickande föräldrar och lite pojk-flicka. Men hon är hemskt självständig och vågar vara sig själv. Och kanske de är alltför äkta för att jag på det viset ska älska dem som jag kan älska Augustus i John Greens Förr eller senare exploderar jag. De kanske känns för nära.
Jag tror att vi alla kan känna igen oss i nån av karaktärerna i boken. Om det så är Berit (Claras mamma), Clara eller Sy-Inger (Handarbetsläraren), grå som en mus och som visar sig ha en helt oväntad bakgrund.
Egentligen är väl boken riktad till vuxna, men då typ hela boken handlar om Claras tid på sjuan så funkar den för yngre också, dock är den säkert bäst för 13+ isåfall. Det är väl även det att den utspelar sig på 90-talet som gör att den riktas mer till vuxna som kan känna igen sig.
På baksidan står det att den är en arbetarklassroman (...) om den svenska skolans misslyckande. Och jag förstår det inte riktigt. But I'm maybe to young to understand och där kommer igen frågan vilken åldersgrupp boken egentligen mest passar för.
Sammanfattningsvis så tyckte jag himla mycket om den. Det där med råttor var lite underligt men annars var den hemskt trovärdig. Man får ju redan i början veta att Breken kommer försvinna från Claras liv, men när det tillslut händer är det ändå sjukt sorgligt och man kan inte låta bli att önska att det slutade annorlunda. Sara Beischers språk är helt fantastiskt och jag ska absolut läsa hennes andra bok när jag blir äldre som heter Jag ska egentligen inte jobba här och så hoppas jag att hon snart kommer med en bok som passar till yngre!
Sjukt fin dikt som finns med i boken:
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet ock vill kontakt till vad pris som helst." - skriven av Hjalmar Söderberg
Jag tror att många barn tänker att det är ocoolt att läsa. Mesigt. Det är ocoolt att gilla att skriva. Det är ocoolt att sitta still och läsa istället för att vara på byn och röka. Och jag säger: Måste det vara så? Varför har jag fått den uppfattningen att det är såhär? För jag vet inte om det egentligen är så. Men det är liksom bara det att när jag tänker på personer jag känner kommer jag fram till en sak: det är säkert bara högst en tredjedel av dem som läser nångång nu och då. Väldigt få som läser för nöjets skull och gör det någolunda ofta.
Okej, jag vet, jag är inte vuxen och har inget med saken att göra egentligen. Jag är ingen som vet hur läget är egentligen, men jag tycker att detta är viktigt och har inte lust att skriva recensioner just nu (fråga mig inte varför, men det är bara så just nu). Utan jag tänket försöka starta nånsorts liten diskussion om detta.
Varför läser dagens ungdomar inte?!
För tänk på vilka diskussioner läsning skapar! Ingen skillnad om man tyckte lika eller olika om en bok så kan man prata om det. Fint va'? Och bokbloggar som är typ den bästa uppfinningen som finns.
Jag tänkte alltså i detta inlägg behandla läsning. Ungdomars läsning. Typ. För jag har läst nånstans (minns inte var...) att ungdomarnas läsförmåga har blivit sämre. Och att ungdomar läser lite. (Ma & pa sa att även vuxna antagligen läser väldigt lite. Varför?!) Jag vet inte om det är nåt som nu plötsligt bara hänt, men det är bara så. Ungdomar läser alldeles för lite. Det gällde ju iochför sig Sverige där var jag läste det men jag tror knappast att Finland är bättre.
Jag har vänner som läser, och jag har vänner som absolut inte läser. Sen finns det de som tycker att det är okej, men inte mer. Men de som absolut inte läser, har de ens testat nån gång?! Jag tror faktiskt inte det. Iallafall inte på allvar. För man måste ju inte tycka om varenda bok man läser för att tycka om att läsa. Och jag vet. Ni har inte tid och ni har mycket intressantare saker att göra och det är ju mycket roligare att kolla facebook eller instagram än att sätta sig ner med en bok och läsa. Vad är vitsen med att läsa liksom? Det är inte socialt, man rör inte på sig, det är trååååååkigt! Är det? Är det verkligen så tråkigt som mina icke läsande vänner säger? Svar: NEJ. Och hur många böcker har de läst i sina liv? Hur många olika genren har de testat på? För det finns ju sjukt många olika sorters böcker, och de kanske bara råkat läsa de där tråkiga? Eller de där som kanske inte är för dem helt enkelt? Läsning är viktigt. Jag har ingen aning om hur mycket jag lärt mig av att läsa, men jag vet att det är mycket och det är viktiga saker. Livsviktiga nästan. Bra saker med att läsa:
man lär sig förstå andra människor
man känner när man läser, och det är rätt underbart. Man skrattar, gråter, ler, får sjukt i magen, får fjärilar i magen, man har lust att skrika, man blir arg... allt som jag räknade upp just har jag faktiskt känt när jag läst. Rätt fantastiskt va'?
man blir allmänbildad, lär sig ord och uttryck, hur vissa saker fungerar, ja, man lär sig helt enkelt rätt mycket
man år bättre fantasi!
Men måste man läsa just böcker? Man läser ju också när man spelar dataspel och kollar typ bloggar och facebook. Men jag tycker faktiskt inte att det är samma sak. För det är ju ofta bara verkliga saker som behandlas där. Och enligt mig är det ganska viktigt för en mänska att också kunna föreställa sig saker. För det är ju fantasi som skapar nya uppfinningar, lekar, spel, filmer, sånger...ja allt som människan nånsin hittat på. Eller? Och det är ju nästan endast böckerna som tillåter läsaren att skapa egna bilder i huvudet. Och man drar slutsatser när man läser! De flesta böckerna har ju nån sorts grej som går snett och måste ordnas, och då kan läsaren själv fundera på hur det kommer sluta. Okej, det här gör man också i filmer menmen...
Det som jag vill få fram med det här inlägget är att väldigt få ungdomar läser och det borde ändras på! (Enligt mig...)
Och sen så tror jag attt det är mycket fler flickor än pojkar som läser, och vad beror detta på? Är det för att många pojkar spelar nån sort av dataspela medan rätt så flickor gör det? Eller är det för at läsning betraktas som något mesigt bland pojkar? Eller finns det bara allt för få bra böcker som passar till pojkar/har en manlig huvudperson? Att huvudpersonen är kvinnlig tycker jag dock inte borde vara ett hinder för att en pojke ska kunna läsa boken. Men det kanske känns så för dem, de kanske tror att de till och med ska betraktas som mindre manliga om de läser om flickor och kan relatera till dem? Låt mig säga en sak: Det tycker inte jag. Jag läser böcker med pojkar som huvudpersoner (HARRY POTTER), och är jag mindre kvinnlig då? Lämnar detta öppet för er att fundera på, vad tycker ni? Wallflower är ett annat exempel på en bok med en manlig huvudperson som jag tycker väldigt mycket om. Och varför skulle inte pojkar då kunna läsa och älska till exempel Sarah Dessens böcker? Det är ju antagligen väldigt spännande att få veta lite om hur det motsatta könet tänker! (Tycker jag iallafall, haha :)
Och jag menar absolut inte att alla måste läsa, men en bok lite då och då skadar ju iallafall inte?
Sen kan det ju vara det att böckerna känns långa och omöjliga att ta sig igenom. Och jag förstår er, jag är heller inte alltid på humör för att läsa en 500 sidors bok. Men det finns korta och bra böcker också.
Tänkte nu som avslut på inlägget ta fram speciellt vissa böcker jag tycker att man kanske kan börja sin läsning med. Jag delar inte in böckerna i någon flick/pojk ordning men jag skriver om huvudpersonen är manlig eller kvinnlig. Sen tar jag fram vissa böcker i olika genren så att man kanske lättare hittar en passande bok. Och fler tips finner ni ju förstås hos alla bokbloggar!
Korta men bra böcker från 11 år och uppåt
Semlan och Gordon-serien av Moni Nilsson (Kärlek) (finns recensioner här, här och här)
Allie Finkles regler för tjejer-serien av Meg Cabot (Vänskap)
Drakhjärta-serien av Anna Ehring (Vänskap, kärlek)
Klassresan av Moni Nilsson (Kärlek, vänskap) (recension)
Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson-Sandberg (Lite rysare, kärlek, vänskap, pubertet)
Det finns råttor överallt utom på Antarktis av Sara Beischer (eller halvt, det handlar om hennes tid på sjuan men börjar med att hon är vuxen så...)
Sen finns det ju också biografier (eeem...heter det så?! :O), men har inte läst nån så kan inte tipsa.
Så alltså, ni som inte läser böcker nuförtiden, snälla testa, försök jag är säker på att många av er skulle gilla det! Det finns en massa olika böcker ^^, så någonting borde ju passa?! Och framförallt: jag tar inte ett "Det är trååååkigt att läsa!", för det är det inte, det är sjukt roligt!!!
Hoppas ni fick nytta av inlägget och iallafall lite funderar över vad jag skrivit. Det är inte riktat mot nån särskild så jag hoppas att ingen tar det personligt! Jag dissar absolut inte er som inte läser - för jag vet, det finns en massa andra saker att göra här i världen, som är mycket roligare än att läsa. Eller?
Skriv gärna i en kommentar vad ni tyckte om inlägget och om ni har några bra boktips som ni vill dela med er av. Ni som har bloggar får gärna dela också och kanske skriva ett eget inlägg om ni tycker att det här känns viktigt? Bara ett förslag, men vill gärna veta vad ni tycker!
Hejsan! När jag nu som vanligt kollade runt i bloggvärlden så råkade jag stöta på en tävling. En utlottning där vinsten är ett spel som heter "Boknörd", och självklart vill jag vara med! (Är dock osäker på om det går då jag inte bor i Sverige...) Hade aldrig hört talas om det spelet tidigare men det låter ju väldigt intressant. Skulle verkligen, verkligen vilja pröva!
Det är Med näsan i en bok som anordnar utlottningen och här kommer ni direkt till inlägget som handlar om tävlingen.
Lycka till nu allihopa! (Men förstås hoppas jag ju att jag ska vinna...;)
Finns det någon karaktär/ några karaktärer som du kan känna igen dig i? Vem/vilka i så fall och på vilket sätt?
Och jag tycker att det är en rätt svår fråga. För alltså, det finns ju nog en massa underbara och icke underbara karaktärer där ute i bokvärlden, och många så kan man precis förklara hur de är. Det som kanske gör den här frågan så svår är väl kanske att jag inte direkt vet hurdan jag är.
Eller i stort sett vet jag nog ungefär hurdan jag är men...vilken bokkaraktär liknar jag då?
Den första jag kommer på är Hermione i Harry Potter. Jag har alltid (eller, sen jag läste Harry Potter) tyckt att hon påminner lite om mig; hon är bra i skolan, står för vad hon tycker och är lojal mot sina vänner. Eller nåt sånt. Sådan tycker jag att hon är. Och jag tycker att jag kanske är lite likadan. Men sen så har jag sidor som inte hon har; jag är rätt sprallig. Iallafall lite. Eller jag är rätt mycket sådär att jag skrattar ofta. Och då kanske jag påminner lite om tvillingarna Wesley. Eller Ron. Men kanske mer tvillingarna...för de vet precis vad de vill, och de gör något för att uppfylla sina drömmar. De hoppar av skolan för att uppfylla sin dröm om en skämtbutik, och butiken blir en succé!
På det viset tycker jag att jag kanske lite liknar dem, för jag vet faktiskt inte om jag tänker fara till gymnasiet efter högstadiet (har mer och mer funderat på det under senaste tiden...men jag vill ju bli student!), utan jag vill mycket hellre typ flytta till New York och...typ bli designer? Okej, den planen kanske inte är riktigt genomtänkt, men typ skola mig till designer i New York då?
Den sista jag kommer på är Alicia från Allt jag säger är sant. Henne känner jag också igen mig i på grund av hennes drömmar. Och hennes klädstil. Och kanske lite hennes sätt.
Och hon var tydligen inte den sista... för jag kom just på att jag kanske liknar Carrie i The Carrie diaries liiiite? Eller...jag skulle då inte ha nåt emot att bli typ journalist på ett modemagasin och bo i New York emmelanåt. Och hon använder kjolar typ varje dag.
Sammanfattningsvis är jag väl en rätt så stor drömmare då...
Igår lagade jag "Plättar med citronkräm". Det blev rätt så intressant... Alltså, plättsmeten skulle jäsa i två timmar, och resultatet av det; bulladeg. Eller, det smakade iallafall bulladeg, och det såg ut som bulladeg. Väldigt underligt, tycker jag.
Och sen gick stekningen sådär. Jag hade nog plattan på för hett...men sen blev det rätt bra, men väldigt tjocka. De flesta blev ju liksom 1 cm, och plättar ska ju inte direkt vara så tjocka. Så jag döpte om receptet till "Pannkakor med citronkräm".
Citronkrämen var rolig att laga, man vispade liksom ihop allt i etapper och sen vände man ihop det.
Sist och slutligen så blev de rätt goda, men jag pudrade på rätt mycket florsocker då krämen var rätt sur...
Nu har jag höstlov. I en hel vecka kan jag göra typ precis vad jag vill och glömma vad skolan är. Så jag har ju lite planer, för framtiden ni vet. För min läsning går trögt. Eller den har gjort det en tid nu. Men jag fortsätter att beställa hem böcker. Och det är ju inte direkt så klokt.
Så på höstlovet tänkte jag ta tag i min läsning. Påriktigt. Jag tänker läsa slut påbörjade och börja på såna som har varit olästa alldeles för länge för att vara recensionsexemplar. För man borde ju läsa dem typ direkt, eller hur? Men iallafall har jag recensionsexemplar som jag fick typ i april eller nåt. Så de är väl typ et halvt år sen nu.
Borde vara död och Homecoming queen är liksom de som det är mest panik med nu. Chanslös kom ju ut redan 2012 men jag fick den i slutet av sommaren. Den kommer jag då prioritera efter de andra eftersom den kom ut då. Den femte vågen känns det liksom bara som att jag måste få läst, annars blir det väl typ aldrig. Den fick jag också i slutet av sommaren, så den är väl säkert sen näst äldst också... I förrgår läste jag ut Järnkonungen och tummen upp! Idag läste jag slut Peter Pan & Wendy och ja, jag gillade. Väldigt mycket. Ska försöka att skriva recensioner på dem så snart som möjligt. (Förhoppningsvis på höstlovet, men måste också recensera Det finns råttor överallt utom på Antarktis.) Men jag tycker att det var rätt bra av mig, och kanske jag till och med hinner läsa alla ovanstående under veckan?! ^^ Och det är inte bara böcker jag vill hinna med på höstlovet. Imorgon planerar jag att ta mig till hallen och friidrotta lite. Är läääääänge sen sist men det känns som att jag inte vill sluta med det helt. Men jag tänker att jag bara ska hålla på med det lite för mig själv; inte delta i tävlingar, göra det när jag känner för det och försöka vinna över mig själv. Och jag vill hinna se filmer! En MASSA filmer! T.ex. The Perks of Being a Wallflower, Pride & Prejudice (BBCs serie med Colin Firth), Nick & Norah's infinite playlist, Grease 2 och helst några till. Har ju sett alla utom Pride & Prejudice innan, men var ett tag sen och jag gillllllaaaar dem alla så mycket så att... Idag ska jag på byn med en kompis en stund, och sen ska jag även baka och sånt nu också. Så jag har ju rätt mycket planer. Vad har ni för planer för höstlovet? (Och skulle ni helst vilja ha en recension på Järnkonungen, Det finns råttor överallt utom på Antarktis eller Peter Pan & Wendy???) Ha det bäääst!
"Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Kanske inte riktigt självlysande, men det är fan på gränsen."
Boken börjar med att Alicia är kissnödig, väldigt kissnödig. När hon äntligen slipper på toa går dörren i baklås och hon börjar fundera på om det verkligen är det hon vill göra med sitt liv. Hon kommer fram till att det verkligen inte är det. Hon vill uträtta stordåd, och inte sitta i skolan och mögla. Så hon hoppar av gymnasiet.
Alicia är en väldigt självsäker och färgstark karaktär. Alltså hon är verkligen självsäker, och verkligen färgstark. Hennes relation till sina föräldrar blir trasig på grund av att hon hoppas av gymnasiet, hon tycker inte att de ger henne det stöd hon behöver. Så fon flyttar till sin mormor, som är världens äldsta och världens coolaste.
Efter att hon förklarat för skolan (ja eller, lärarna där då) att hon tänker hoppa av, så är hon tvungen att tänka ut en konkret plan för vad hon ska göra i framtiden.
Och jag tror att det räcker med handling nu va'? Gör det det? För jag vill ju inte avslöja vad hon kommer fram till (förutom att uträtta stordåd), eller vad som händer sen. Men det kommer kärlek med i bilden, och kompiskonflikt. (Bilderna med citat läser ni med egen risk. Men de jag har tagit med spoilar nog inte så farligt. Inte så mycket alls faktiskt. Ni får bara lite provsmaka på Lisas språk!)
Men till vad jag tyckte;
Jag älskar Lisas språk. Jag typ avgudar det. Det är så fixt, eller nåt. Så ... klokt? Nej men, det jag vill komma fram till är att jag tycker att det är väldigt ... äsch, jag kommer inte på. Men typ finurligt. För det är liksom småroligt hela tiden samtidigt som det går rakt in i hjärtat också.
Och Alicia. Jag typ avgudar henne med. Jag vet att många stör sig på hennes kaxighet (och kanske tänker lite whaaat?! när hon gör lite underliga saker), men jag ör inte en av dem. Jag tycker det är riktigt roligt att läsa om en så självsäker och kaxig tjej. Och hennes klädstil! Rosetter, en massa färger, kjolar och strumpbyxor. Påminner ju lite om min stil! :) Tycker det är jätteroligt att läsa om den.
Titeln förresten, den kommer från att Alicia säger rätt ofta att Allt hon säger är sant. Jag tycker det är rätt fixt. Lite som hennes mantra liksom.
Handlingen är också väldigt bra, för den är faktiskt inte bara nån ... meningslös-historia-om-en-tjej-som-hoppar-av-gymnasiet-bok. Nämen, den har djup.
Lisa Bjärbo är nog typ min idol. För hennes språk! Hennes humor! Hennes blogg, podcast, böcker!!! Jag vill ju bli sån jag med.
Allt jag säger är sant är absolut en favorit. Var andra gången jag läste den och jag gillade den mer än första gången. Är hemskt sugen på att läsa om Det är så logiskt alla fattar utom du också, men jag har ju Vi måste sluta ses på det här sättet, yey! (Eller inte, programmet jag läser den på så strular. Funkar inte. Så kan antagligen inte läsa den. Nu iallafall.)
Just nu finns det tre filmer som jag är sjuuuukt sugen på att se....
Borde dock kanske läsa boken innan? Finns ingenstans i Finland att köpa!!! :´(
Vil så sjukt mycket se denna! Men vad är det för jävla sätt att den går på bio i Sverige idag och först 6 december här i Finland!? Är dock glad att den går här överhuvudtaget! :)
Mitt första paket från Gilla böcker! Deras paket är så sjukt fina, som riktiga presenter! Kändes som julafton när jag öppnade...
Blev jätteglad när de mailade och frågade om jag ville ha en bo OCH en T-shirt med bokens titel tryckt på framsidan, självklart tackade jag ja!
Boken är Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld och den är i formatet flexband. Hade ingen bok i det formatet tidigare, men det verkar jättebra. Är typ som en blandning av inbundet och danskt band. Jag tycker boken är sjukt fin, och skjortan ska jag använda nån dag!
Lite sent, yep, men bättre sent än aldrig, eller hur?
Mitt bultande hjärta av Alf Kjetil Walgermo
Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling
Född till hjälte av Rick Riordan
Inte på riktigt, inte på låtsas av Maja-Maria Henriksson
Semlan och Gordon: Två steg fram och ett tillbaka av Moni Nilsson
Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo (omläsning)
Familjen Sömnläsning av Karina Wolf med illustrationer av Bröderna Hilts
The red tree & Det röda trädet av Shaun Tan
The lost thing av Shaun Tan
Antal lästa böcker: 10 st
Antal lästa sidor: 1356 st
Omläsningar: 1
Antal manliga författare: 2
Antal kvinnliga författare: 6
Kvar i olästhögen: 40 st (whaaaat?! Åmengud...måste skärpa mig!!!) (förra gången var det 28 (+ 12)
Övernaturliga inslag: 4 (eller 3, nu tog jag The red tree två gånger)
Inga övernaturliga inslag: 6
Påbörjade serier: 1
Fortsättningar på serier: 1
Antal recenserade böcker: 3 (det kommer på någre till iallafall)
Fådda/köpta böcker denna månad: 13 (men en av dem hade jag redan)
Lästa recensionsex: 1 (inte bra, det heller...)
Lästa bibliotekslån: 9 st
Böcker som påbörjades i september men inte lästes ut: Peter Pan & Wendy, Nordiska väsen, Det finns råttor överallt, Antiloper och Valoa valoa valoa.
Månadens finaste:
Bästa bok: Två steg fram och ett tillbaka kanske...och Allt jag säger är sant, men den räknas kanske inte då den var en omläsning. Född till hjälte var också väldigt bra, men ännu ingen favorit.
Största överraskning: Familjen Sömnlösning kanske? Såg den bara på bibban och tänkte att jaha, den ser ju fin ut, och det var den. Himla fin.
Sämsta bok: Det här var faktiskt en riktigt tråkig månad. Inga väldigt dåliga och inga toppenbra (utom Semlan och Gordon) :( Men om jag måste välja, så kanske Inte på riktigt, inte på låtsas, bara inte min grej liksom.
Största besvikelse: Kapitulera omedelbart eller dö och Mitt bultande hjärta var inte alls så bra som jag tänkt mig. Eller Kapitulera omedelbart.... så var ganska bra nog, men jag förstod den inte riktigt.
Spännande saker som hänt i september: En massa böcker har kommit ut! Bl.a. Rekviem (sista delen i Delirium-trilogin!) av Lauren Oliver, Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeldt som jag har fått som rec-ex, Johanna Lindbäcks och Lisa Bjärbos gemensamma bokprojekt Vi måste sluta ses på det här sätter (har jag fått som E-bok) och Flyt som en fjäril stick som ett bi av Elin Nilsson som jag också fått som rec-ex.
Sen så har ju mindre spännande saker varit en massa prov. Och för vissa så var det ju BOKMÄSSA I GÖTEBORG. Gud vad jag också hade velat vara där!
Kommentar: Förra månadens kommetar var denna: Jag har faktiskt inte haft nån stor läslust denna månad. Har bara läst "verklighetstrogna" böcker, väldigt korta böcker, och bara ett recensionsexemplar! Fy skäms på mig! Och dessutom har jag beställt hem böcker för glatta livet, haha....men alltså, det kommer ju ut en massa finingar just nu, och man måste ju passa på! ;D (även om man inte har världens största läslust...) och den håller än. jag får ju säkert dubbelt fler än jag hinner läsa!
Hur det gick med planeringen: Ööm...sådär. Planeringen var denna: Cirkoli och Iron fey ska försöka läsas, iallafall första delen i Iron fey. Och min bibbalån. Kanske Chanslös och Enders spel också. Och möjligtvis Berövad och Nordiska väsen. Får se! men ska iallafall försöka få fyr på min läslust igen! (Och ska även försöka skriva recension på Stad av skuggor, och kanske även se den på bio! (Villvillvillse!!!)) Och det gick ju faktiskt inte sådär jättebra.
Planer inför oktober: Antiloper tror jag jag skippar, men de andra påbörjade ska jag läsa slut (har faktiskt redan läst två av dem). Ska även läsa första Iron Fey (Har börjat!), men jag ska försöka att inte ha så stor press, och mest läsa det jag vill läsa.
Vad har ni läst i september och vilka planer har ni inför oktober? Och just det, ni som var på bokmässan, hur var det?!
Har börjat få en massa skräpkommentarer på gamla inlägg som totally make no sense, därför tänker jag nu göra så att ni måste skriva in ett ord igen för att bevisa att ni inte är en robot. Hade det ju borta tidigare då jag själv tycker det är lite jobbigt att måsta göra det varje gång man ska kommetera. Tänkte bara informera er om det om någon undrar! Och hoppas ni kan kommetera iallafall... ;D
Usch fy, det är redan oktober! Vart tog sommarn vägen? Men nu är det dags för bokbloggsjerka, missade förra veckan och tänkte ta det svaret nu också. Bokbloggsjerkan håller Annika på bloggen alkb.se i och den går ut på att varje vecka svra på en fråga hon ställer på sin blogg, skriva adressen i en kommentar och hitta nya bloggar.
Förra veckans fråga: Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst? Eem... vet inte riktigt, men tror nog jag läser mest av Svenska författare! :)
Förstod inte riktigt veckans fråga, men ska iallafall ge svar på den på det viset som jag tolkade den: Berätta om en ”bokmiljö” som du har besökt alternativt gärna skulle vilja besöka. Naturligtvis är det även okej att ta upp fiktiva miljöer om du vill det! Ska man liksom bara säga vilken som helst bokmiljö man läst om eller ska man säga sina favoriter? Förstod inte riktigt... Men jag tänker dä säga mina favorit bokmiljöer! Hogwarts i Harry Potter, är ju rätt givet. Gud vad jag älskar att vara där! Men det finns även många andra:
Miljön som Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo utspelar sig i tycker jag är väldigt trevlig. Cafét hon jobbar på, huset hennes mormor bor i, skolan och Alicias kläder. Allt bildar ett så mysigt intryck tycker jag!
Jellicoe i Jellicoe Road av Melina Marchetta tycker jag också om. Allt verkar så grönt och lantligt och mysigt på nåt sätt, men kan också hända att personerna och hela historien spelar roll också...
Det ställe som Farlig förmåga av Jessica Spotswood utspelar sig på skulle jag inte ha nåt emot att bo på! Alltså stället då, inte kanske direkt i den tidsåldern.
Själlös av Gail Carringer utspelar sig på 1800-talet, oj vad det verkar roligt att leva under det århundradet! Alla klänningar, droskor, tebjudningar osv. Farlig förmåga utspelar sig även på 1800-talet. ^^
Så det var de jag kom på nu, finns dock antagligen många fler! Vilke bokmiljöer gilar ni?
Semlan och Gordon: Två steg fram och ett tillbaka Av Moni Nilsson Serie: Semlan och Gordon #5 Sidantal: 190 Utgivningsår: 2012 Förlag: Natur & Kultur Rekommenderad ålder enligt mig: 13+ Genre: Kärlek, vänskap, familjen, livet
Snabbgenomgång på vad denna serie istrotsett handlar om: Semlan och gordon är bästisar, man kan säga att de är rätt så stora outsiders men de bryr sig inte. De är sig själva rakt igenom och skäms inte (typ mina idoler juh, haha). De hittar på världens galnaste saker att göra tillsammans, och denna serie rymmer allting som början av tonårstiden handlar om; kärlek, funderingar kring sin sexualitet, att hitta sig själv, alkohol och festande med mera. Och ja, Semlan och Gordon är rätt speciella och inte direkt som nån jag känner. Men det kanske är lite därför jag gillar den här serien? Den typ inspirerar mig så sjukt mycket! Och den inspirera mig till att skriva helt ärligt. Att inte lämna något ute när jag skriver, för jag älskar ju att läsa dessa böcker, och här lämnas verkligen inget ute.
Har jag sagt hur mycket jag älskar den här serien, har jag det?! För gud vad jag älskar den. Och den femte delen gjorde mig verkligen inte besviken. Om möjligt älskar jag denna serie ännu mer nu. Jag förstår det verkligen inte, men på något vis överraskar Moni mig gång på gång med att komma på nya saker att skriva om tonåringstiden. I den här delen tog hon upp alkohol, grupptryck och festande. Grupptryck har dock funnits med även tidigare, men iallafall. Språket och karaktärerna och ja ALTTIHOPA är bara såååå underbart. Och humorn. Semlan är bara så väldigt rolig, ja, typ alla är lite roliga på sitt sett. Gud vad jag skrattade när Bento, Semlan och deras pappa åkte på semester. Det var sjukt roligt att läsa om deras semester. Och sen så får jag liksom typ en "uppenbarelse" varje gång jag har läst dessa. Jag bara: Dessa passar så jääävla bra till alla sjuor i den här världen! Alla borde läsa! För de är helt enkelt rätt perfekta att läsa när man går på sjuan. De två första delarna kan man läsa på sexan, den tredje på sommarlovet mellan sexan och sjuan, den fjärde när sjuan börjat och den femte på höstterminen i sjuan. För de är liksom i den åldern huvudpersonerna är. och jag tycker det är så missvisande när typ Adlibris har som ålder 9-12, för de är ju för fan inte menade fär den åldern!! Det är ju bara det att de är korta och har stor text typ som gör att de klassas där. För jag tycker att de passar från 12 år och uppåt punkt. Jag önskar att Moni skriver om Semlan och Gordon ända tills de blir vuxna, för det skulle vara väldigt roligt. Jag kunde liksom "växa upp" med dem, ni vet. Jag älskar älskar älskar den här serien, alla trettonåringar bara LÄS! (Även om du inte läser annars, för dessa är så väldigt korta. Väääldigt korta faktiskt. Och iochförsig skulle jag nog vilja att de var längre men de kan ju också vara bra böcker att få icke-läsande personer att börja läsa med.)
Och ni som slukar epic fantasy och liknande, och är i typ trettonårsåldern, läs dessa böcker ni med. De är inte epic fantasy, men de tar inte mycket av er tid och trust me de är väldigt nära episka!
Var förresten meningen att jag skulle skriva en minirecension, men jag skrev tydligen av misstag en lite längre...men det var ju faktiskt rätt bra det med! :)
Av Alf Kjetil Walgermo Översättare: Ylva Kempe Originaltitel: Mitt bankade hjarte Utgivingsår: 2013 på svenska, 2011 på norska Förlag: B.Wahlström (Tack så mycket för boken!!) Sidantal: 207 Genre: Kärlek, vänskap, familjen, livet, döden Passar denna ålder enligt mig: 11-15
Mitt bultande hjärta handlar om Amandas sommarlov, somarlovet då hon var nästan fjorton år. Om att plötsligt få veta att man har ett sviktande hjärta, om att vara sjukt kär i den nya killen på paralellklassen, om att börja sjuan och om vänskap. Om att spela Zelda och simma. Om att vara rädd för döden. Mitt bultande hjärta är en historia om livet, om ett liv där varje hjärtslag kan vara ens sista.
I början gillade jag den nog inte så mycket som jag hoppats på. Jag tyckte att Amanda var väldigt barnslig, jag tyckte att språket inte var så hemskt bra och att hennes kärlek till David kändes oäkta. Den kändes som en "kärlek vid första ögonkastet" förälskelse. Jag gillade inte karaktärerna, och inte berättelsen i stort. Den kändes liksom bara alltför barnslig.
Men så småningom började jag gilla den mer och mer, Amandas historia. Jag började bry mig om henne och David, och jag blev mer positivt inställd till hela boken. Jag gillade nog aldrig Amanda helt, jag tycker liksom hon är alltför...full av sig själv på nåt sätt. Och det att hon tror att David inte ska gilla henns för att hon inte orkar cykla och simma som vanligt tycker jag bara är fånigt. David tycker jag också är rätt mesig. Eller jag vet inte, men väldigt underlig iallafall. Han ger hennes liksom ett Zelda spel och så spelar de Zelda tillsammans typ varje gång han hälsar på. Men samtidigt är det rätt fint. De planerar också att bygga en flotte, och samtidigt som det känns barnsligt så är det också fint. Hur kärleken mellan David och Amanda växer är också fint. Hur deras vänskap växer fram. Dock tycker jag att det är rätt tråkigt att David redan från början visar smått intresse för Amanda, det känns liksom inte så troligt. Amandas vänskap med Jenny är vacker, och hjälper berättelsen mycket. Andra saker, som hur Amanda plötligt lär känna Lia-Lars, en gammal gubbe som är farfar till typ skolans värsting, Gekki, gör också så att berättelsen växer och får större liv.
Sammanfattningsvis gillar jag nog den här boken. Trots bristerna (förutsägbar alltfö tråkigt språk barnsliga karaktärer) jag tycker den är väldigt vacker, och den handlar om många fina människorelationer.
Förlåt för en väldigt flummig (och kort) recension, men vet inte riktigt vad jag exakt tyckte om den. Den var ibland lite sorglig, ibland väldigt trevlig och glad och ibland bara klichéig. Är glad att jag läst den, men inte någon ny favorit, som jag faktiskt lite hoppats...(mina höga förhoppningar kan ju också ha inverkat på vad jag tyckte om den :P)
