måndag 14 oktober 2013

Allt jag säger är sant

Av Lisa Bjärbo
Serie: -
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2012
Sidantal: 233
Ålder: 12+
Genre: Kärlek, familjen, livet, döden, verklighet, vänskap
Övrigt: Omläsning

"Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Kanske inte riktigt självlysande, men det är fan på gränsen."

Boken börjar med att Alicia är kissnödig, väldigt kissnödig. När hon äntligen slipper på toa går dörren i baklås och hon börjar fundera på om det verkligen är det hon vill göra med sitt liv. Hon kommer fram till att det verkligen inte är det. Hon vill uträtta stordåd, och inte sitta i skolan och mögla. Så hon hoppar av gymnasiet.

Alicia är en väldigt självsäker och färgstark karaktär. Alltså hon är verkligen självsäker, och verkligen färgstark. Hennes relation till sina föräldrar blir trasig på grund av att hon hoppas av gymnasiet, hon tycker inte att de ger henne det stöd hon behöver. Så fon flyttar till sin mormor, som är världens äldsta och världens coolaste.


Efter att hon förklarat för skolan (ja eller, lärarna där då) att hon tänker hoppa av, så är hon tvungen att tänka ut en konkret plan för vad hon ska göra i framtiden.

Och jag tror att det räcker med handling nu va'? Gör det det? För jag vill ju inte avslöja vad hon kommer fram till (förutom att uträtta stordåd), eller vad som händer sen. Men det kommer kärlek med i bilden, och kompiskonflikt. (Bilderna med citat läser ni med egen risk. Men de jag har tagit med spoilar nog inte så farligt. Inte så mycket alls faktiskt. Ni får bara lite provsmaka på Lisas språk!)

Men till vad jag tyckte;
Jag älskar Lisas språk. Jag typ avgudar det. Det är så fixt, eller nåt. Så ... klokt? Nej men, det jag vill komma fram till är att jag tycker att det är väldigt ... äsch, jag kommer inte på. Men typ finurligt. För det är liksom småroligt hela tiden samtidigt som det går rakt in i hjärtat också.


Och Alicia. Jag typ avgudar henne med. Jag vet att många stör sig på hennes kaxighet (och kanske tänker lite whaaat?! när hon gör lite underliga saker), men jag ör inte en av dem. Jag tycker det är riktigt roligt att läsa om en så självsäker och kaxig tjej. Och hennes klädstil! Rosetter, en massa färger, kjolar och strumpbyxor. Påminner ju lite om min stil! :) Tycker det är jätteroligt att läsa om den.


 
Titeln förresten, den kommer från att Alicia säger rätt ofta att Allt hon säger är sant. Jag tycker det är rätt fixt. Lite som hennes mantra liksom.

 
Handlingen är också väldigt bra, för den är faktiskt inte bara nån ... meningslös-historia-om-en-tjej-som-hoppar-av-gymnasiet-bok. Nämen, den har djup.

Lisa Bjärbo är nog typ min idol. För hennes språk! Hennes humor! Hennes blogg, podcast, böcker!!! Jag vill ju bli sån jag med.

Allt jag säger är sant är absolut en favorit. Var andra gången jag läste den och jag gillade den mer än första gången. Är hemskt sugen på att läsa om Det är så logiskt alla fattar utom du också, men jag har ju Vi måste sluta ses på det här sättet, yey! (Eller inte, programmet jag läser den på så strular. Funkar inte. Så kan antagligen inte läsa den. Nu iallafall.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar