Författare: Arne Norlin & Andreas Palmaer
Serie: Fans! #2
Originaltitel: Förföljda
Översättare: -
Sidantal: 220
Utgivningsår: 2012
Förlag: Alfabeta, tack så mycket för detta rec-ex!
Passar åldern: 9-12
Handling: Från Adlibris:
Tove och Noel är 12 år och har just börjat lära känna varandra. Båda älskar fotboll och tar för givet att den andre håller på samma lag. Men det gör de inte. Tvärtom. Noel håller på Hammarby och Tove är född AIK:are. Kraschen är oundviklig.
Noels äldre bror gör allt för att få komma med i den innersta kretsen av Hammarby fans, han står inte ut med tanken på att Noel umgås med en AIK:are, det kan ju förstöra hela hans trovärdighet. Och Tove får inte umgås med Noel för sin pappa. Tove och Noel kan inte hålla sig ifrån varandra men nu måste de smyga för att överhuvudtaget kunna ses. Förutom sina familjer så har de andra fans och polisen efter sig. Hur långt kan man gå för att träffa den man tycker om? Och hur långt kan fans gå för att stödja sitt favoritlag?
Vad jag tyckte om boken: Ärligt talat har jag inte mycket att säga om den här boken (annat än det jag skrev i Motståndarna-recensionen). Den var väl helt okej, rätt lika den första. Men alltså, det slutade ju så abrubt att jag bara måste läsa nästa del nu... Så den här recensionen kommer säkerligen likna den första boken. Och om jag nämner nåt igen så förlåt mig, minns inte riktigt vad jag skrev...
Lättläst bok som är trevlig att ha som sällskap. Man läser spänt rad efter rad för att få veta hur det går. Jag gillade Noel bättre i den här boken än i ettan, där var han så feg, här var han inte alls likadan. Han kunde faktiskt offra lite för Tove här, även om man nog såg glimtar av hans tidigare feghet ibland. Den hade ju inte bara försvunnit som i ett trollslag. Tobbe gillar jag inte särskilt mycket, och Toves pappa tycker jag är riktigt fånig av någon anledning. Han ska vara så perfekt, Tove ska vara så perfekt. Blä. Och Annika, stackars Tove som fick en sådan kompis. Vänta bara tills ni ser vad som händer när hon kommer till dem på besök....
Tove igen, hon tycker jag att är en riktigt bra karaktär. Hon är tuff, låter sig inte nedslås, hon påstår inget annat än att hon är mellan bra på fotboll. Hon är bra. Även om jag inte sätt så många sidor av henne i hur hon är mot andra och så.
Som förut så är det väldigt spännande att följa med matcherna, att se vad fansen gör och så. Det hela verkar väldigt verklighetstroget. Boken tar upp en del viktiga ämnen: vad man kan göra för sitt lag (dumma saker, vad man överhuvudtaget kan göra mot sina "fiender"), den första kärleken, utanförskap, familjerelationer. Det är en väldigt bra bok på många vis.
Jag kommer definitivt läsa nästa del!
Serie: Fans! #2
Originaltitel: Förföljda
Översättare: -
Sidantal: 220
Utgivningsår: 2012
Förlag: Alfabeta, tack så mycket för detta rec-ex!
Passar åldern: 9-12
Handling: Från Adlibris:
Tove och Noel är 12 år och har just börjat lära känna varandra. Båda älskar fotboll och tar för givet att den andre håller på samma lag. Men det gör de inte. Tvärtom. Noel håller på Hammarby och Tove är född AIK:are. Kraschen är oundviklig.
Noels äldre bror gör allt för att få komma med i den innersta kretsen av Hammarby fans, han står inte ut med tanken på att Noel umgås med en AIK:are, det kan ju förstöra hela hans trovärdighet. Och Tove får inte umgås med Noel för sin pappa. Tove och Noel kan inte hålla sig ifrån varandra men nu måste de smyga för att överhuvudtaget kunna ses. Förutom sina familjer så har de andra fans och polisen efter sig. Hur långt kan man gå för att träffa den man tycker om? Och hur långt kan fans gå för att stödja sitt favoritlag?
Vad jag tyckte om boken: Ärligt talat har jag inte mycket att säga om den här boken (annat än det jag skrev i Motståndarna-recensionen). Den var väl helt okej, rätt lika den första. Men alltså, det slutade ju så abrubt att jag bara måste läsa nästa del nu... Så den här recensionen kommer säkerligen likna den första boken. Och om jag nämner nåt igen så förlåt mig, minns inte riktigt vad jag skrev...
Lättläst bok som är trevlig att ha som sällskap. Man läser spänt rad efter rad för att få veta hur det går. Jag gillade Noel bättre i den här boken än i ettan, där var han så feg, här var han inte alls likadan. Han kunde faktiskt offra lite för Tove här, även om man nog såg glimtar av hans tidigare feghet ibland. Den hade ju inte bara försvunnit som i ett trollslag. Tobbe gillar jag inte särskilt mycket, och Toves pappa tycker jag är riktigt fånig av någon anledning. Han ska vara så perfekt, Tove ska vara så perfekt. Blä. Och Annika, stackars Tove som fick en sådan kompis. Vänta bara tills ni ser vad som händer när hon kommer till dem på besök....
Tove igen, hon tycker jag att är en riktigt bra karaktär. Hon är tuff, låter sig inte nedslås, hon påstår inget annat än att hon är mellan bra på fotboll. Hon är bra. Även om jag inte sätt så många sidor av henne i hur hon är mot andra och så.
Som förut så är det väldigt spännande att följa med matcherna, att se vad fansen gör och så. Det hela verkar väldigt verklighetstroget. Boken tar upp en del viktiga ämnen: vad man kan göra för sitt lag (dumma saker, vad man överhuvudtaget kan göra mot sina "fiender"), den första kärleken, utanförskap, familjerelationer. Det är en väldigt bra bok på många vis.
Jag kommer definitivt läsa nästa del!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar