Jag har typ inget att skriva, känns det som. Men samtidigt har jag för mycket - det kräver för mycket tid, det jag vill. Men någon dag. Nu får ni nöja er med två små recensioner tills vidare, hoppas det går bra. Och bara så ni vet! Den andra boken är nästan en fyra, jag tycker om den, men är samtidigt besviken. Har hunnit läsa två böcker redan den här månaden. Två korta, lästa i all hast pga skolan. Men den historien drar jag en annan gång, när de blir recenserade till exempel. Annars går det trögt med läsningen - läste inte ut någonting efter 15de oktober. Men så är det ibland. Månadsrapport på augusti-oktober borde iallafall dyka upp snart! (Och lite annat smått och gott)
Fyra dagar - fyra nätter orig. Amy 6 Roger's Epic Detour | Morgan Matsson 2010 övers. Gudrun Samuelsson 2011 | rabén&sjögren | 347 sidor | 11/13+ |
Så mysig! Tyckte väldigt mycket om när jag väl läste, men förstår inte varför jag inte läst innan?!
Påminner väldigt mycket om en Dessen, både språkligt och till sin uppbygnad. Älskar hur relationen mellan Roger och Amy växer fram efter hand och får utvecklas under berättelsens gång!
Språket är underbart, de små spellistorna söta och karaktärerna fina men inte direkt utstickande. I så fall är nog bikaraktärerna mer färggranna än huvudpersonerna, men Roger och Amy är trevliga att läsa om för det. Tycker dock inte om hur Amy vill tycka så synd om sig själv jämt? Men hon växer väldigt genom boken och jag tycker väldigt mycket om hur hon lär sig stå på sig själv.
Den är mysig, gav nog en liten puff till min läslust men lyckades ändå inte bli sådär speciell för mig. Både gillar och inte gillar relationerna till föräldrarna, de känns trovärdiga men samtidigt lite tillgjorda, typiska och liksom tråkiga.
Jag gillade den förstunden, var rätt så lättsam men kunde också vara djup på vissa sätt men ändå inte berörande. Gillar, men hade ändå inte riktigt DET som gör att jag riktigt älskar en bok.
Och visst. Jag vill om möjligt ännu mer åka på roadtrip (helst genom USA) efter den här.
3½ av 5
Jag vet inte. Jag tycker ju om den, den är sådär speciell och fin och känslosam och berörande relaterbar jag trodde den skulle vara. Men sen då? Fastnade jag? Älskar jag, fällde jag tårar, skrattade och skrek jag? Nej, den lyckades inte få mig särskilt känslosamt engagerad. Jag sträckläste, förvisso under två sittningar men i alla fall. Den är kort och det viktiga är känslorna, kärlekskildringen. Pojken. Inte varför, närvarhur.
Älskar detaljerna, dedär små sakerna de pratar om. Vinkarna man som läsare märker men pojken knappt hör. Hur man förändras, hur allt som är viktigt är hon. Det är så himla skickligt skildrat!
Så jag kan förstå varför den blivit uppmärksammad och varför många tycker den är så fin. Det är den ju - söt och liksom naken och naiv. Men jag kan inte säga att jag blev överväldigad, att jag kände igen mig i varje liten bokstav eller föll pladask för språket - som visserligen är speciellt och vackert men inte det vackraste jag läst. Hade nog för höga förväntningar, och de föll lite platt. Så blir det ju tyvärr ofta.
3½ av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar