Såg en så himla bra serie igår! Eller såg den slut igår, började i förrgår - ja, det går, den hade faktiskt bara åtta avsnitt det är helt normalt. Men alltså! A Discovery of Wtiches heter den och första säsongen släpptes för inte länge sedan alls. På HBO går det att kolla och åtminstone två säsonger till har utlovats. A Discovery of Witches är baserad på Deborah Harkness All Souls Trilogy och första boken heter alltså just A Discovery of Witches.
Jag var inte särskilt insatt då jag började kolla, mer än att den tipsats om som bra häxserie i någon Facebook-grupp jag är med i och att den var baserad på en bokserie. Men alltså bokserien vet jag heller inte något om. Så allt var nytt!
Själva ploten är egentligen inget speciellt - Dianas föräldrar dog när hon var liten på ett mystiskt sätt och trots att de var mäktiga häxor har Diana aldrig känt sig dragen till häxvärlden. Istället har hon gjort en strålande karriär inom det akademiska, med alkemi som sitt ämne. Så en dag behöver hon en bok för sin forskning, en bok som det senare visar sig att ingen har sett på evigheter. Hur lyckades Diana få tillgång till den? Varför vill både vampyrer och häxor få tillgång till boken? Och vad är egentligen fel på Dianas magi?
Så är det lite kärlek på det, helt OTROLIGA miljöer och en helt FANTASTISK konceptdesign och jag är fast. Eller förhäxad om en så vill.
Miljöerna ändras titt som tätt och varenda en är så jäääävla vacker. Påriktigt. Okej att det kanske finns någon form av filter över allting och att de ju medvetet valt inredning och kläder så att allting ska gå i turkost, beige och terracotta men se om jag bryr mig. Det här är den vackraste serien jag sett på år och dar oavsett. Dog liksom gång på gång pga Oxford, Venedig, Frankrike, gamla slott och herrgårdar vem skulle INTE??? Njöt konstant.
Kanske är det bara för att det är Oxford och brittisk engelska och häxor men jag kunde inte låta bli att tänka på Den mörka materian. Hela tiden. Samma känsla svävade liksom över allting, samma tidlöshet för trots att det uttalat utspelar sig under 2018 känns det liksom inte direkt så. Fisst att de har häftig teknik i labben osv men själva häxorna, kongressen och what not är så icke 2018-igt. Och bara ... fantasy. Vilket jag älskar, för fantasy är faktiskt det bästa jag vet. Nu fick jag det visat för mig än en gång för jag verkar ju vägra inse det och bingear en massa serier i stil med Friends (och okej, älskar det också) när jag skulle kunna se allt med häxor och drakar. Nu när jag tänker efter finns det dock inte supermånga övernaturliga serier egentligen, jag har nog sett rätt mycket. Äh men det är en sidenote!
Här finns ju alltså en kärlekshistoria också, och den är egentligen Twiligt 2.0 men den känns ändå mognare. Och Matthew är snygg, trots att han är 1500. Kärlekshistorien är ärligt talat rätt fånig och insta-love:ig och de hintar om att den skulle ha någon _greater meaning_ men trots allt detta gillar jag Matthew och Diana. Jag gillar också hur de gjort vampyrer! De känns liksom inte så jävla dramatiska som de lätt kan bli, orka med rådd som att behöva akta solen och inte kunna behärska sin blodtörst liksom. De är grymma och blodtörstiga men på en lagom nivå. De är obehagliga men inte fåniga.
Vad mer då? Tempot är egentligen rätt så långsamt. Den här första säsongen är bara 8 avsnitt och det börjar egentligen hända grejer först på slutet, men jag som annars är rätt så rastlöst sitter ändå fastnaglad? Det är liksom ändå action och perspektivbyten och som sagt byter miljöerna ofta så något händer ju. Samtidigt fick man definitivt fler frågor än svar under den här säsongen.
Just det! En häxa är finsk vilket är superkul! Dock verkar skådespelerskan vara svensk för hon uttalar inte finskan helt rätt men vad vet jag - det kanske låter mer mystiskt på det viset och bara är en effekt? Kul ändå. Ja och musiken är supernajs! Finns faktiskt typ inget jag klagar på förutom kärlekshistorien (som jag ändå älskar .....).
Var helt oförberedd på att bli så hooked på denna är superduperglad för att jag fick ett infall att se på allt som handlar om häxor. Gillade Deborah Harkness tolkning starkt! Se!
Själva ploten är egentligen inget speciellt - Dianas föräldrar dog när hon var liten på ett mystiskt sätt och trots att de var mäktiga häxor har Diana aldrig känt sig dragen till häxvärlden. Istället har hon gjort en strålande karriär inom det akademiska, med alkemi som sitt ämne. Så en dag behöver hon en bok för sin forskning, en bok som det senare visar sig att ingen har sett på evigheter. Hur lyckades Diana få tillgång till den? Varför vill både vampyrer och häxor få tillgång till boken? Och vad är egentligen fel på Dianas magi?
Så är det lite kärlek på det, helt OTROLIGA miljöer och en helt FANTASTISK konceptdesign och jag är fast. Eller förhäxad om en så vill.
Kanske är det bara för att det är Oxford och brittisk engelska och häxor men jag kunde inte låta bli att tänka på Den mörka materian. Hela tiden. Samma känsla svävade liksom över allting, samma tidlöshet för trots att det uttalat utspelar sig under 2018 känns det liksom inte direkt så. Fisst att de har häftig teknik i labben osv men själva häxorna, kongressen och what not är så icke 2018-igt. Och bara ... fantasy. Vilket jag älskar, för fantasy är faktiskt det bästa jag vet. Nu fick jag det visat för mig än en gång för jag verkar ju vägra inse det och bingear en massa serier i stil med Friends (och okej, älskar det också) när jag skulle kunna se allt med häxor och drakar. Nu när jag tänker efter finns det dock inte supermånga övernaturliga serier egentligen, jag har nog sett rätt mycket. Äh men det är en sidenote!
Här finns ju alltså en kärlekshistoria också, och den är egentligen Twiligt 2.0 men den känns ändå mognare. Och Matthew är snygg, trots att han är 1500. Kärlekshistorien är ärligt talat rätt fånig och insta-love:ig och de hintar om att den skulle ha någon _greater meaning_ men trots allt detta gillar jag Matthew och Diana. Jag gillar också hur de gjort vampyrer! De känns liksom inte så jävla dramatiska som de lätt kan bli, orka med rådd som att behöva akta solen och inte kunna behärska sin blodtörst liksom. De är grymma och blodtörstiga men på en lagom nivå. De är obehagliga men inte fåniga.
Vad mer då? Tempot är egentligen rätt så långsamt. Den här första säsongen är bara 8 avsnitt och det börjar egentligen hända grejer först på slutet, men jag som annars är rätt så rastlöst sitter ändå fastnaglad? Det är liksom ändå action och perspektivbyten och som sagt byter miljöerna ofta så något händer ju. Samtidigt fick man definitivt fler frågor än svar under den här säsongen.
Just det! En häxa är finsk vilket är superkul! Dock verkar skådespelerskan vara svensk för hon uttalar inte finskan helt rätt men vad vet jag - det kanske låter mer mystiskt på det viset och bara är en effekt? Kul ändå. Ja och musiken är supernajs! Finns faktiskt typ inget jag klagar på förutom kärlekshistorien (som jag ändå älskar .....).
Var helt oförberedd på att bli så hooked på denna är superduperglad för att jag fick ett infall att se på allt som handlar om häxor. Gillade Deborah Harkness tolkning starkt! Se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar