Buffy the vampire slayer

Jag kollade slut en serie häromdagen! En serie med en HIMLA massa säsonger. Med 22 45-minuters avsnitt i varje säsong. Jag har lagt 115 timmar och 30 minuter av mitt liv på den här serien. Okej, egentligen är det inte superdupermycket, det låter mer än det är. Dock så tog det sin lilla tid - började i slutet av april 2015, slutade i maj 2018. Hade megalånga pauser emellanåt, faktiskt. Men då jag väl tittade, då var jag minsann fast!

För er som då inte vet vad detta är: det är en serie från 1996-2003 med Sarah Michelle Gellar i huvudroll som Buffy Summers, vampire slayer. Sen är ploten typ att Buffy och hennes bästisar Willow och Xander samt Buffys watcher Giles bekämpar ondskan gång på gång. Det låter typ som det fånigaste ever, men det är precis tvärtom: det här är typ den bästa serien jag sett. (!?!!)

För att: trots alla rätt dåliga specialeffekter - jag menar det är 90-tal - är storyn FANTASTISK och jag blir gång på gång imponerad av Josh Whedon som lyckas ta något så klassiskt, och skapa något helt unikt. Okej att det är det succéer oftast handlar om, men alltså: det här är klassikernas klassiker-story. Och ändå är det så himla bara ... nytt. Och att den här serien har 20 år på nacken? Och håller till 100%? Jag fattar inte ens.

Men alltså: det här är en serie som bara blir bättre och bättre faktiskt. Eller okej, vissa very much beloved karaktärer faller bort med tiden, vilket såklart är trist men nya kommer till! Och jag älskar typ alla så sjukt mycket är typ ett hål i mitt bröst nu för saknar dem så mycket?? Så ja: som med det allra mesta som är fantastiskt, är det karaktärerna som gör det här. De är und-er-bara och jag älskar dem alla.

Ännu angående specialeffekterna: det blir bättre! Och mig störde de ärligt talat inte ens mycket i början, de var mest rätt roliga och många gånger äckligare än dagens? Överlag är det här en serie som kan bli rätt så spännande, ibland. Inte direkt skräck, men det är ju olika för alla vad de tål och det här är liksom inte ett barnprogram, om vi säger så.

Det bästa är ju självklart alla karaktärer och relationerna dem emellan - ÄLSKAR Giles-Buffy-realtionen, älskar Buffy-Willow-Xander, älskar Cordelia. Plus SÅ mycket viktigt tas upp! Stereotyper krossas utan att det görs narr av folk som avviker från dem, en himla massa kring ensamhet och gruppdynamik och sexualitet och familjerelationer och alltså bara otroligt otroligt bra och noll procent unket.

Egentligen vet jag inte så mycket vad mer jag ska säga. Vill inte gå in i detaljerade funderingar kring handlingen pga spoilar ju bara, är ju ändå slutet jag nu har i färskast minne, mest ville jag bara skrika ut min kärlek till detta fantastiska och så hoppas jag att åtminstone något till 00-talskid tar till sig detta och kollar! Den här serien har verkligen åldrats väl, och är många gånger bättre än mycket som kommer nuförtiden. Och då finns det ju en hel del riktigt bra nya serier. SE denna!!!