Outtalat

 Jag är så kär i den här boken. I allting med den. Jag älskar karaktärerna, språket, handlingen, Sorry-In-The-Vale, Kami och Jareds "telepati", de övernaturliga elementen ... jag älskar varenda ord i den här boken och jag tycker egentligen det låter fånigt men den var en riktig njutning att läsa. Alltså verkligen. Jag njöt hela tiden då jag läste.

 

Så, i Outtalat slängs vi in i Kami Glas värld: en liten brittisk stad vid namn Sorry-In-The-Vale med mörka hemligheter ingen vill tala högt om. Kamis farmor flyttade till Vale från Japan med Kamis farfar och sedan dess har familjen Glas bott där.

Kami har en "låtsas"kompis, en pojke som heter Jared som hon talar med i huvudet. Han har alltid funnits där och hon har ingen aning om varför. Nicola var Kamis bästa vän i många år, tills hon tyvkte att Kami blev för konstig för hennes rykte och lämnade Kami.

Nu heter Kamis bästa vän Angela, hon är rätt så nyinflyttad och vet därför inte mycket om staden och dens hemligheter. Angela är underskön men hatar människor.

Boken börjar med en artikel Kami skrivit. Kami vill bli en fantastisk journalist någon dag och tyvker det är ett utmärkt sätt att lära sig gräva i skvaller att försöka fråga ut familjen Lynburn - lorderna över Vale som kommit tillbaka efter flera år i Amerika. Märkliga saker börjar hända genast efter Lynburns återkomst och det visar sig vara farligare än Kami nånsin kunnat tänka sig att gräva i stadens mörka hemligheter ...

 

Ni skulle egentligen bara kunna fråga mig vad jag tycker om t.ex. kapiteltypsnittet i boken och jag ba' LOVE IT! Kunde inte ha gjorts bättre! Men nu tror inte jag att ni vill läsa den bara för att jag skiver om hur fint typsnittet är i hundra år. Så jag skriver om de där sakerna man brukar tänka på så ni vet vad jag tycker om dem. Eller så struntar ni i denhär recensionen och nappar tag i den här boken nästa gång ni ser den. På biblioteket, i bokhandeln, var som helst.

 

Jag bara älskar Kamis berättarröst - man slängs genast in i hennes huvud och jag ville absolut inte komma därifrån så fort som jag gjorde. Jag ville aldrig lämna transen Outtalat försatte mig i. Det var lite som en drog att läsa, det var helt underbart och jag ville hela tiden fortsätta. Jag tänkte på Kami, Ash, Jared och Angela när jag inte läste om dem.

 

Karaktärerna är kanske det jag tycker om mest - eller nej jag omöjligt bestämma mig för vad jag gillar bäst för tycker om allt. Karaktärerna ger ett sådant liv till berättelsen, de är stereotypa, överdrivna, underbara och originella. Allt på samma gång. Jag känner sympati för dem alla, mest för Jared som påminner mig om Jonah i Jellicoe Road. Åh, älskar Jared! Han är en så djup och trovärdig karaktär, tycker jag. Älskar hur han både har en riktigt mörk och en mer kramis sida.

 

Kami är typ the perfect huvudroll - hon är kaxig utan att vara elak, står på sig, tror på sig själv, är sarkastisk mest hela tiden och bara helt underbar. Angela gillar jag också hemskt mycket. Och det där man får veta om henne lite längre in i boken kunde jag faktiskt förutspå. ;D

 

Holly är också hon riktigt rolig - jag har läst recensioner där man tyckt att hon är rätt så typisk ändå - om man jämför med Angela och Kami som är långt i från det. Men jag kan faktiskt inte hålla med till 100%, jag tycker inte hon känns stereotyp, utan mer verklig, djup och cool trots att hon kanske är mer mottaglig för smicker än de andra. Egentligen gör det henne faktiskt inte heller mindra cool - utan mer självsäker. Är ju bra att folk gillar och tar emot komplimanger! Och tar vara på sina tillgångar, ni vet.

 

Så karaktärerna är underbara, right. And then ..? Allt. Men okej, så språket tycker jag är himla fantastiskt det med, sättet Sarah Rees Brennan berättar på är väldigt härligt. Det har en humoristisk underton även i de mest allvarsamma scener, sprudlar av berättarglädje och fantasi. Det här är en sådan bok då man börjar tänka att författaren antagligen har haft väldigt roligt medan hen skrev.

 

Outtalat är spännande så man ryser i vissa partier. Den är lite gotisk liksom, rätt så rå ibland. Inte alls vad jag hade tänkt mig! Det är fantasy på ett sätt jag inte sett det förut, vänskap, inbördes känslostormar ochunderbar humor. Outtalat är liksom en perfekt kompott av allt jag gillar.

 

Relationen Kami har med pojken i sitt huvud, med Angela och sin familj och de hon bygger upp under bokens gång tycker jag är så fina. Realtionen mellan två individer tycker jag är något som är hemskt intressant att läsa om och fundera kring. I Outtlat tycker jag de får mycket utrymme, känslostormarna, de inre intrigerna och konflikterna som ibland blossar upp. Realtionerna mellan allihop - staden och männskorna, Lynburn och resten av Vales invånare, naturen och djuren, alla de hundratals relationer som finns, de är så fina och viktiga. Här lyckas Sarah Rees Brennan väldigt bra med att gestalta dem, föra fram dem till läsaren. Jag förstår varje känsla, även om de inte är utskrivna rakt ut. Det är för det här jag läser, vet ni. (Är glad att jag relativt ofta faktiskt skriver det om en bok.)

 

Alla de där känslorna på slutet, den där konflikten som sker, den krossar mitt hjärta. Det är så himla sorgligt och hemskt och nästa bok kan inte översättas snabbt nog, känner jag. Jag vill ha den NU!

 

Romansen är inte utskriven i ord, men det faktum att den inte finns där trots att den liksom borde, gör det hela än mer romantiskt och pirrigt. De går som katt och råtta kring varandra, det är så vemodigt och sorgligt. Men det gör det liksom bara bättre! Bara nåt mer händer med den snart ...

 

Staden, miljön och alla scenarion Rees Brennan målar upp för läsaren är helt magiska. Det är en blandning av skymning i lummiga trollskogar och uråldriga spökslott med gnälliga gångjärn och spetsiga torn. Det är som en spännande saga för äldre. Och jag älskar det.

 

Foto: Middleton Mann

Enligt mig finns det faktiskt ingenting negativt med den här boken. Men den känns som en sådan bok man antingen hatar eller älskar, då den är rätt maffig och kanske överdriven enligt vissa. Så om du inte gillar humoristiska berättelser eller extra-allting romaner, så kanske det inte är för dig. Alla ni andra: bara LÄS.

 

Förresten, hur ska Modernista göra med omslagen till resten av serien? Kan inte hitta några engelska matchande till uppföljarna..!

 

| Outtalat (Lynburn Legacy #1) orig. Unspoken | Sarah Rees Brennan 2012 övers. Helena Stedman 2014 | Modernista | 332 sidor | 13+ | Tusen tack för recensionsexemplaret, Modernista! (Och med det privilegiet att ha haft möjlighet att läsa denna fantastiska roman såpass fort!) |

Boktyckes läsutmaning #59 Läs en bok där omslaget visar en eller flera siluetter - avklarad!