Lånade To all the boys I've loved before och P.S. I still love you på bibban eftersom jag ville se filmen - men läsa böckerna innan, såklart. Hade hört så mycket gott om dem så ville see for myself!
Jag har tidigare läst Jenny Hans Sommaren jag blev vacker-trilogi, som jag inte var särskilt förtjust i. Problemen jag hade med de böckerna återstår i dessa, men gör inte lika mycket för det finns så mycket annat jag faktiskt gillar. Supermycket.
I To all the boys I've loved before blir Lara Jeans allra privataste, allra hemligaste, skickat på posten: kärleksbreven hon skrivit till alla hon någonsin älskat. Men det är inga direkt traditionella kärleksbrev det handlar om, nej, dessa har hon skrivit för att komma över pojkarna - antingen genom att hälla ut alla sina känslor på pappret (vet egentligen inte om en kan skriva så på svenska det är kanske en ful anglicism men jag är helt inne i engelskan nu p.g.a. läst dessa böcker. Hur GÖR folk som recenserar engelska böcker på svenska typ, alltid??) eller genom att försöka hitta alla fel med killen.
Hursom - på något vis blir de fem breven postade och det här skapar en del ... problem. Ett av breven var nämligen till Lara Jeans systers pojkvän, och i sin panik över detta ljuger Lara Jean och påstår att hon dejtar Peter, en av skolans populäraste killar - som innan detta dejtat Lara Jeans före detta bästa vän, numera ärkefiende.
Så det är ... struligt. Och mycket high school-igt. Rätt stereotypiskt och förutsägbart och Lara Jean är _ärketypen_ av en "wholesome familygirl". Typ alla har en etickett från jock och fantasynörd till hora. Egentligen är jag rätt trött på sådant, och på triangeldraman som amerikanska författare inte tycks veta hur en håller sig undan? Men det är någonting som ändå får mig att fortsätta läsa, att vända blad efter blad, tänka "ett kapitel till" gång på gång. Allt är så sockersött och klistrigt att det får mig att grimasera men det är också ... superbra?
Det här var liksom precis vad jag behövde i stunden: en mycket enkel historia, som egentligen bara förs framåt av allt drama mellan karaktärerna. Men med så fina karaktärer! För ja, once again är det karaktärerna som vinner mitt hjärta. Speciellt Lara Jeans pappa och syster, Kitty. Dessutom är jag rätt så förtjust i Chris, Lucas och Stormy. Och John, får jag väl erkänna. Och okejdå Peter också, till viss del.
Jag recenserar alltså båda böckerna på en gång, för det är inte mycket som skiljer dem åt - förutom det här med att jag ofta gillar tvåor bättre eftersom jag lärt känna karaktärerna bättre då. Egentligen gillar jag ploten mindre i tvåan, men Jenny Han gör allting så gulligt romantiskt att jag mest bara ler trots att det är skitjobbigt med karatärer som velar mellan killar.
För det är det som är grejen: jag ler konstant. Och skrattar. Och ler lite till. Spärrar upp ögonen av förvåning eller som en "you didn't!"-reaktion. Det är så lätt att leva sig in i Jenny Hans värld! Dessutom: trots att Lara Jean och Peter och allihop är stereotyper, så köper jag dem. Jag tror på deras historia. Jenny Han använder sig av världens enklaste knep för att få en att gilla de här böckerna - romantisa miljöer, härliga sidokaraktärer, världens mest typiska YA-handling med en före detta bästis och gammal kärlek som aldrig riktigt slocknat. Jag tänker att vem som helst hade kunnat skriva de här böckerna, men det är ju inte sant. Även om jag faktiskt inte ser dem som några mästerverk måste jag erkänna att det krävs något speciellt för att få mig att läsa med sådan läsglädje, få mig att längta till att läsa så som jag gjorde nu, för att få 150 sidor att kännas som en halvtimme. Jenny Han är definitivt en begåvad författare, även om jag nog hade föredragit en mer nytänkande handling. Sen så finns det faktiskt en del feminism inbakat också, t.ex. snack om slut-shaming och överlag tacklas tjejers sexualitet på ett respektfullt och mångsidigt sätt. Vilket är superbra!
Nu har jag inte läst den avslutande delen än, men jag vill ändå säga såhär: trilogin om Lara Jean är världens bästa böcker för att ta sig ur en lässvacka. Eller bara börja läsa mer istället för att se på Netflix. Ja, faktiskt, jag som typ inte gjort annat än glott på Netflix i år valde Lara Jean framför New Girl gång på gång. Tänker också att böckernas amerikanskhet kan ha fungerat till deras fördel i mitt fall - de kändes som en tv-serie. Vill läsa fler böcker som känns så!
To all the boys I've lovet before och P.S. I still love you är världens klyschigaste böcker men jag älskar dem för det. Blev så sugen på Sarah Dessen nu också! Hon har dock inte lika korta kapitel ... som, såklart, också är en enorm bidragande faktor till att jag gillade dessa så mycket; suuperkorta kapitel! Om du som jag försöker visa upp en hård yta men egentligen är en hopplös romantiker, vilket, let's be honest, är vad det här inlägget egentligen säger - LÄS Lara Jean! Och bli så glad så glad så glaaad.
| To all the boys I've loved before | Jenny Han 2014 | Simon & Schuster | 355 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus | finns ju på svenska! |
| P.S. I still love you | Jenny Han 2015 | Simon & Schuster | 337 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus | finns ju också på svenska! |
I To all the boys I've loved before blir Lara Jeans allra privataste, allra hemligaste, skickat på posten: kärleksbreven hon skrivit till alla hon någonsin älskat. Men det är inga direkt traditionella kärleksbrev det handlar om, nej, dessa har hon skrivit för att komma över pojkarna - antingen genom att hälla ut alla sina känslor på pappret (vet egentligen inte om en kan skriva så på svenska det är kanske en ful anglicism men jag är helt inne i engelskan nu p.g.a. läst dessa böcker. Hur GÖR folk som recenserar engelska böcker på svenska typ, alltid??) eller genom att försöka hitta alla fel med killen.
Hursom - på något vis blir de fem breven postade och det här skapar en del ... problem. Ett av breven var nämligen till Lara Jeans systers pojkvän, och i sin panik över detta ljuger Lara Jean och påstår att hon dejtar Peter, en av skolans populäraste killar - som innan detta dejtat Lara Jeans före detta bästa vän, numera ärkefiende.
Så det är ... struligt. Och mycket high school-igt. Rätt stereotypiskt och förutsägbart och Lara Jean är _ärketypen_ av en "wholesome familygirl". Typ alla har en etickett från jock och fantasynörd till hora. Egentligen är jag rätt trött på sådant, och på triangeldraman som amerikanska författare inte tycks veta hur en håller sig undan? Men det är någonting som ändå får mig att fortsätta läsa, att vända blad efter blad, tänka "ett kapitel till" gång på gång. Allt är så sockersött och klistrigt att det får mig att grimasera men det är också ... superbra?
Det här var liksom precis vad jag behövde i stunden: en mycket enkel historia, som egentligen bara förs framåt av allt drama mellan karaktärerna. Men med så fina karaktärer! För ja, once again är det karaktärerna som vinner mitt hjärta. Speciellt Lara Jeans pappa och syster, Kitty. Dessutom är jag rätt så förtjust i Chris, Lucas och Stormy. Och John, får jag väl erkänna. Och okejdå Peter också, till viss del.
Jag recenserar alltså båda böckerna på en gång, för det är inte mycket som skiljer dem åt - förutom det här med att jag ofta gillar tvåor bättre eftersom jag lärt känna karaktärerna bättre då. Egentligen gillar jag ploten mindre i tvåan, men Jenny Han gör allting så gulligt romantiskt att jag mest bara ler trots att det är skitjobbigt med karatärer som velar mellan killar.
För det är det som är grejen: jag ler konstant. Och skrattar. Och ler lite till. Spärrar upp ögonen av förvåning eller som en "you didn't!"-reaktion. Det är så lätt att leva sig in i Jenny Hans värld! Dessutom: trots att Lara Jean och Peter och allihop är stereotyper, så köper jag dem. Jag tror på deras historia. Jenny Han använder sig av världens enklaste knep för att få en att gilla de här böckerna - romantisa miljöer, härliga sidokaraktärer, världens mest typiska YA-handling med en före detta bästis och gammal kärlek som aldrig riktigt slocknat. Jag tänker att vem som helst hade kunnat skriva de här böckerna, men det är ju inte sant. Även om jag faktiskt inte ser dem som några mästerverk måste jag erkänna att det krävs något speciellt för att få mig att läsa med sådan läsglädje, få mig att längta till att läsa så som jag gjorde nu, för att få 150 sidor att kännas som en halvtimme. Jenny Han är definitivt en begåvad författare, även om jag nog hade föredragit en mer nytänkande handling. Sen så finns det faktiskt en del feminism inbakat också, t.ex. snack om slut-shaming och överlag tacklas tjejers sexualitet på ett respektfullt och mångsidigt sätt. Vilket är superbra!
Nu har jag inte läst den avslutande delen än, men jag vill ändå säga såhär: trilogin om Lara Jean är världens bästa böcker för att ta sig ur en lässvacka. Eller bara börja läsa mer istället för att se på Netflix. Ja, faktiskt, jag som typ inte gjort annat än glott på Netflix i år valde Lara Jean framför New Girl gång på gång. Tänker också att böckernas amerikanskhet kan ha fungerat till deras fördel i mitt fall - de kändes som en tv-serie. Vill läsa fler böcker som känns så!
To all the boys I've lovet before och P.S. I still love you är världens klyschigaste böcker men jag älskar dem för det. Blev så sugen på Sarah Dessen nu också! Hon har dock inte lika korta kapitel ... som, såklart, också är en enorm bidragande faktor till att jag gillade dessa så mycket; suuperkorta kapitel! Om du som jag försöker visa upp en hård yta men egentligen är en hopplös romantiker, vilket, let's be honest, är vad det här inlägget egentligen säger - LÄS Lara Jean! Och bli så glad så glad så glaaad.
 |
| Jenny Han (källa) |
| To all the boys I've loved before | Jenny Han 2014 | Simon & Schuster | 355 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus | finns ju på svenska! |
| P.S. I still love you | Jenny Han 2015 | Simon & Schuster | 337 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus | finns ju också på svenska! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar