Hejhopp! Dags att recensera en av årets allra mest efterlängatde böcker. Kan ej säga årets efterlängtade pga kommit helt OTROLIGT många jag längtat massor efter. Men ej dem det här inlägget ska handla om. Nej, jag ska äntligen recensera uppföljaren till förra årets överraskare En väktares bekännelser av Elin Säfström.
Det är alla hjärtans dag och Tilda och Hakim har nyss varit på bio. Men vad som skulle ha varit en romantisk promenad slutar tvärt när ett gäng skränande troll krossar ett fönster och Plikten kallar på Tilda. Och det blir inte enda gången något sådant händer - trollen blir bråkigare hela tiden och tillslut börjar Tilda nysta i vad det är som händer. Vishetens dag, pratar de om, men vad är det?
Och såklart är inte trollen det enda problemet Tilda har - plötsligt behöver vittre hjälp att hitta sin son, uråldriga Dumpe blir sjuk och mammas kille vill dra Tilda på överlevnadshelg.
Och det är precis lika bra som jag mindes det - om inte bättre. För det här är bra och spännande från början till slut, vilket jag inte minns En väktares bekännelser som. Sen gör det ju alltid sitt att jag nu känner karaktärerna och redan färdigt hejar på dem, väktaryrket och rådarna behöver ine presenteras så noga osv. Dessutom har Säfström nog blivit helt "varm i sitt språk" nu och det är roligt och gnistrande rakt igenom.
Annars så älskar jag fortfarande blandningen på vardag och äventyr, som verkar vara vägd på någon magisk våg eftersom det balanserar så fint. Jag älskar att läsa om Tildas relationstrubbel - det känns så väldigt verkligt och gör så ont. Tycker SÅ mycket om när bokkaraktärer inte slipper undan så lätt! För Tilda trasslar ju in sig, lite grann, mycket pga sitt arma yrke, men ändå. Och det är så snyggt hur det faktiskt påverkar allting i Tildas liv!
Att språket faktiskt är så roligt och dagboksaktigt tror jag är viktigt för att storyn ska funka och läsarens intresse hållas uppe - annars finns det nog en risk för att de vardagliga sakerna ska bli alldeles för grå för vissa. Jag personligen älskar iofs att läsa om alldeles vanliga tonåringar och deras problem, men den som föredrar action hade nog lätt blivit uttråkad om språket varit platt. Vilket det ej är! Så tänker att de flesta nog hålls med.
Har ju redan babblat en del om relationerna, men låt mig göra det lite till: gillar relationen mellan Tilda och hennes mamma så mycket! Deras dialog och kemi är bra så *wait for it* realistisk! Vilket jag nu egntligen bara kan säga att allting gör trots rådare så har vi det överstökat: allting känns så verkligt fattar ej hur hon gör det.
En väktares bekännelser tyckte jag var skitspännande på slutet, här är spänningen mycket mer utspädd - eller inte så att det inte blir lika spännande, mer att det oftare är spännande än vad det var i första delen. På tal om spännande så är det ju egentligen ett huvud"fall" som hela boken går ut på - som titeln redan avslöjar. Det är liksom att Visheten vaknar som hela premissen är - men sedan händer en himla massa runtom. Som överlevnadshelgen, kompistrubbel, Vide (!!! <333), den där vitran, farmor, Dumpe ... på det viset är det här en väldigt klassisk mysterie-ishroman men med det där lilla extra strösslat överallt så att det ändå känns nytänkande.
Allting känns väldigt genomtänkt - Tildas vardag och verklighet, mysteriet och alla villospår vi hamnar på tillsammans med Tilda, läsaren underskattas allting utan allt tillåts vara smart och komplicerat och spårkligt snyggt. Det här resulterar i en blommande, sprudlande story med både mörker och ljus och ilska och himla massa spänning. Jag älskar och rekommenderar till alla 12 eller äldre.
| Visheten vaknar | Elin Säfström 2017 | Gilla böcker | 318 sidor | 11/12+ | rec-ex | köp hos: Adlibris, Bokus |
Och såklart är inte trollen det enda problemet Tilda har - plötsligt behöver vittre hjälp att hitta sin son, uråldriga Dumpe blir sjuk och mammas kille vill dra Tilda på överlevnadshelg.
Och det är precis lika bra som jag mindes det - om inte bättre. För det här är bra och spännande från början till slut, vilket jag inte minns En väktares bekännelser som. Sen gör det ju alltid sitt att jag nu känner karaktärerna och redan färdigt hejar på dem, väktaryrket och rådarna behöver ine presenteras så noga osv. Dessutom har Säfström nog blivit helt "varm i sitt språk" nu och det är roligt och gnistrande rakt igenom.
Annars så älskar jag fortfarande blandningen på vardag och äventyr, som verkar vara vägd på någon magisk våg eftersom det balanserar så fint. Jag älskar att läsa om Tildas relationstrubbel - det känns så väldigt verkligt och gör så ont. Tycker SÅ mycket om när bokkaraktärer inte slipper undan så lätt! För Tilda trasslar ju in sig, lite grann, mycket pga sitt arma yrke, men ändå. Och det är så snyggt hur det faktiskt påverkar allting i Tildas liv!
Att språket faktiskt är så roligt och dagboksaktigt tror jag är viktigt för att storyn ska funka och läsarens intresse hållas uppe - annars finns det nog en risk för att de vardagliga sakerna ska bli alldeles för grå för vissa. Jag personligen älskar iofs att läsa om alldeles vanliga tonåringar och deras problem, men den som föredrar action hade nog lätt blivit uttråkad om språket varit platt. Vilket det ej är! Så tänker att de flesta nog hålls med.
Har ju redan babblat en del om relationerna, men låt mig göra det lite till: gillar relationen mellan Tilda och hennes mamma så mycket! Deras dialog och kemi är bra så *wait for it* realistisk! Vilket jag nu egntligen bara kan säga att allting gör trots rådare så har vi det överstökat: allting känns så verkligt fattar ej hur hon gör det.
En väktares bekännelser tyckte jag var skitspännande på slutet, här är spänningen mycket mer utspädd - eller inte så att det inte blir lika spännande, mer att det oftare är spännande än vad det var i första delen. På tal om spännande så är det ju egentligen ett huvud"fall" som hela boken går ut på - som titeln redan avslöjar. Det är liksom att Visheten vaknar som hela premissen är - men sedan händer en himla massa runtom. Som överlevnadshelgen, kompistrubbel, Vide (!!! <333), den där vitran, farmor, Dumpe ... på det viset är det här en väldigt klassisk mysterie-ishroman men med det där lilla extra strösslat överallt så att det ändå känns nytänkande.
Allting känns väldigt genomtänkt - Tildas vardag och verklighet, mysteriet och alla villospår vi hamnar på tillsammans med Tilda, läsaren underskattas allting utan allt tillåts vara smart och komplicerat och spårkligt snyggt. Det här resulterar i en blommande, sprudlande story med både mörker och ljus och ilska och himla massa spänning. Jag älskar och rekommenderar till alla 12 eller äldre.
 |
| Foto: Ola Kjelbye |
| Visheten vaknar | Elin Säfström 2017 | Gilla böcker | 318 sidor | 11/12+ | rec-ex | köp hos: Adlibris, Bokus |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar