Ordbrodösen handlar om Alba som på sin 18-årsdag ska gå igenom inträdesprovet varje ordbrodös i generationer före henne genomgått. Ordbrodöser är kvinnor som med sina skrivna ord kan påverka människors handlingar - ja, de kan till och med få dem att glömma saker. Provet är egentligen mer av en ceremoni än ett prov - Alba kommer inte misslyckas, hennes mamma var ordbrodös, hennes mormor är det. Det är självklart att Alba också är en av dem - det är den framtid som förutspåtts henne hela hennes liv. Men av någon anledning funkar inte kraften för Alba, det pulserande klotet av värme i bröstet som mormor beskrivit finns inte där och Alba misslyckas. Men varför? Egentligen är det verkligen inte det Ordbrodösen handlar om - orsaken till varför Alba misslyckats blir nämligen klar rätt fort och sedan leder detta till en sorts kapplöpning mellan Alba och någon som vill illa, för att hitta till "orsaken" innan den andra. Det blir helt enkelt mycket mer action- och deckare över det hela än fantasy, även om ett tydligt sagoskimmer svävar över det hela och ordbrodösernas intressanta kraft ger allting en extra twist. Ordbrodösen gjorde mig inte besviken - vilket säger en hel del eftersom mina förväntningar verkligen var stora. Jag hade väntat mig något helt annat än det jag fick, men det jag fick var ändå så mycket bättre - för det känns nytt och modernt med en fantasyberättelse som är en contemporary och deckare på samma gång. Jag älskar hur spännande den är, hur mysteriet nästlas upp på ett intressant sätt utan att vara alltför komplicerat. Allting är löst på slutet och upplösningen känns helt logisk då en väl får den förklarad för sig. Det här är alltså lite av en blandning på Cirkeln och någon långsam, mystisk saga i Maria Gripe-anda. Det här är en kombination som i händerna på Arvidsson känns helt klockren - det är fartfyllt ena stunden för att sedan trappa ner och bli mysigt och sagolikt. Historier om ordbrodöserna vävs snyggt in i berättelsen ger ordbrodösernas samhälle ett etxra lager. Allting binds helt enkelt ihop otroligt snyggt och den här världen med ordbrodöser i Värmland känns lika verklig som min egen. Det enda jag kanske inte föll för till hundra procent är faktiskt Alba. Ärligt talat vet jag inte riktigt varför - för nog lärde jag ändå känna henne. Men hon är liksom rätt vanlig och betedde sig aldrig på något sätt som fick mig att älska henne - samtidigt är det ju skönt med en *vanlig* hjältinna, som är osäker men ändå stark, som blir kär, som gillar vissa och ogillar andra, som har en rätt speciell relation till sin mormor och älskar att fota. Men det klickade liksom inte helt mellan oss. Klara och Lo, däremot, dem ÄLSKAR jag! Så fina och snälla och härliga och åh. Mormor och morfar och fera av karaktärerna som presenteras efterhand tycker jag också om mycket. Gillar också hur kemin mellan Alba och en viss person var tydlig från första sekund utan att det behövde sägas rakt ut. Delvis kändes dock kärleksstoryn lite lite onödig, men är man en sucker för kärlek så är man och då är det ändå aldrig för mycket. Summan av kardemumman: megasuperjättebra författat - snygg story, otroligt koncept, rätt känsla, rätt ton osv. Enda jag egentligen kan klaga på är att det inte verkar som om det blir en tvåa (samtidigt som det är skönt och fräscht pga hur många trilogier har vi inte redan) - jag menar, konceptet är ju för bra för att bara försvinna efter en bok! Men vem vet - kanske det är en helt ny ordbrodös vi snart får läsa om!? *hoppas hoppas* | ||||
 |
| Foto: Göran Segeholm |
| Ordbrodösen | Anna Arvidsson 2017 | rabén&sjögren | 321 sidor | 13+ | tack så väldigt mycket för läs-exet, rabén&sjögren! | köp hos: Adlibris, Bokus |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar