Glassvärdet

NU får det vara nog! Nu skiter jag i att jag inte har mycket alls att säga om denna uppföljare och så skriver jag bara det jag faktiskt KAN säga och det får vara nog. Varje recension behöver inte motsvara två sidor text faktiskt. Okej. Nog med selfrant nu också, let's do this!! Glassvärdet är alltså andra delen i Victoria Aveyards serie om Mare Barrow. Så SPOILERS FRÅN FÖRSTA BOKEN FÖREKOMMER. (Mest i de tre första styckena) Vsg för varningen. Ettan slutade med en enorm fightscen på samma arena som Mare upptäckte sina krafter första gången, I think. Mare och Cal skulle egentligen dö men de lyckades istället ta död på sina bödlar och är nu på flykt i ett flygplan. Det här skulle ju kunna vara helt okej om det inte var så att Cal och Mare inte direkt är bästa vänenr nuförtiden och att Cal egentligen inte vill förråda kungahuset, han var ju egentligen inte skyldig och vet inte riktigt var han befinner sig i kriget. Med sig på planet har Mare listan hon fick av Julius, med alla Julius kände till som är som hon. Så Cal och Mare hämtar först upp hjälpstyrkor och börjar sedan sin jakt på "rödsilvrar", personer Maven annars hade dödat men som nu kanske kan hjälpa Mare i kampen istället. Det tog mig rätt länge att komma in i Glassvärdet. Jag tyckte inte särskilt mycket hände, det tog länge att läsa, Mare är inte min favoritkaraktär och allt var jobbigt med henne och Cal, som jag ändå fortfarande håller på ..! (Även om kärlek ju definitivt inte verkar vara en prioritering i Mares liv, direkt.) De sökte helt enkelt mest upp andra rödsilvrar, tränade upp dem, mötte på något motstånd ibland, gjorde en större räd, förlorade lite soldater och sådär. Många har påpekat att Mare börjar bli rätt ond. Och ja, det kanske hon är, men jag tycker ändå inte det gått överstyr, jag kan liksom fortfarande sympatisera med henne. Hon har aldrig varit någon favoritperson i mina ögon, vilket hon fortfarande inte är, men jag tycker hon blir alltmer intressant, ju ilsknare hon är. Jag tycker verkligen hennes reaktioner känns realistiska och hennes åtgärder verkar logiska. Men samtidigt engagerar jag mig nog inte i henne så mycket som jag borde, för att den här boken ska kännas i mig. Aja, jag gillar världen och huvudstroyn med de röda mot silvrarna som alltid har styrt. Jag gillar vad kärleken gör med personerna och hur otroligt grym Maven är. Jag gillar en viss scen i en hytt under vattnet, jag gillar en hel del av personerna som dyker upp i Glassvärdet och hatar att vissa dör. och det här var min reaktion när den var utläst: Ah! Äntligen! Älskade sista kanske 150 sidorna men det här är en bok som kräver tid och i början kom jag ingenstans. Himla dramatiskt men med snygga twistar och gillar att Mare är som hon är trots att jag inte riktigt gillar henne som person. Alla är så sjukt våldsamma! Gillar liksom ändå det mesta, det blev bara lite för långsamt för mig. Och med det där slutet ..! Kungens fånge KAN inte komma ut fort nog! Så gillar du blod, kamp mellan gott och ont där det inte är helt svartvitt vem som är vad, omöjlig kärlek som moler i karaktärernas magar mitt i en kamp på död och liv, gammaldags kungadömen och superkrafter - då är det här serien för dig!

Foto: Stephanie Girdard

| Glassvärdet orig. Glass Sword | Victoria Aveyard 2016 övers. Katarina Falk | Modernista | 447 sidor | 13/15+ | tack så mycket för rec-exet, Modernista! | köp hos: Adlibris, Bokus | 

Röd drottning