Ceremonin

Det här inlägget är en del av B Wahlströms bloggstafett om Ceremonin av Kiera Cass.

Kiera Cass Ceremonin för tankarna till Delirium av Lauren Oliver och Anna & den franska kyssen av Stephanie Perkins. Samhället är dystopiskt och klassuppdelat, reglerna är strikta och landet är i krig. Men kärleken är gullig och romantisk som i Anna & den franska kyssen eller Johanna Lindbäcks Lite ihop. Precis så är den här boken - sjukt himla gullig, men också spännande och med en del svärta under ytan.

America Singer är en femma. Femmorna är konstnärer som måste klara sig på de pengar de får ihop under högtider och Americas familj har det knappt, även om det finns de som har det sämre. När det är dags för Illéas kronprins att hitta sig en drottning ser Americas mamma chansen - det är klart America ska anmäla sig till lottdragningen! Med lite tur lyckas hon bli en av de 35 flickor som får tävla om att bli prins Maxons brud.

Även om America envist nekar till en början anmäler hon sig till slut. Men vilka är oddsen att hon blir vald? Rätt så höga tydligen, för det är klart hon blir en av De Utvalda - vad skulle annars vara meningen med boken? Mot sin vilja flyger America till slottet och slängs in i något som enklast beskrivs som The Bachelor. Det är glamour, kameror och hotfulla blickar. America har inget hopp om att falla för Maxon, som mest verkar vara en ytlig tölp. Men hon vill inte heller falla ut genast för familjen behöver checkarna de får varje vecka och där hemma finns Aspen, som lämnade henne precis innan Urvalets deltagare tillkännagavs. Dessutom kanske inte Maxon är så träig som hon först trodde ...

Ceremonin är triangeldrama (till viss del - inte alls lika stor som jag först befarade!), frasiga klänningar och systerskap. Det är en väldigt snabbläst munsbit man gärna slukar på en gång och sedan vill fortsätta på. När jag började läsningen trodde jag det verkligen inte, men nu kan jag verkligen förstå alla som är ivriga att lägga händerna på tvåan - Eliten. Trots att läsningen är väldigt trevlig och gör an glad och bubblig, så blir det inte riktigt mer än så. Det är en söt kärlekshistoria, bara det att pojkarna är två och 34 andra flickor också vill ha den ene av dem. Vi har sett det förut, men det stör mig faktiskt inte så mycket, för jag gillar ändå att läsa Ceremonin.

Karktärerna är lätta att tycka om, även om de har rätt så fåniga namn. America är som de flesta andra kvinnliga huvudpersoner i de senaste årens bästsäljande dystopier. Hon har en fattig bakgrund och ogillar systemet, dessutom vågar hon vara sig själv och föraktar översittare. Och så verkar ju prinsen dessutom falla för henne. Ja och så är hon otroligt vacker också! Hon är som en lite mildare version av Katniss och jag gillar henne trots att hon inte sticker ut. Hon känns rätt så mångbottnad och jag uppskattar hennes medmänsklighet och styrka, även om hon ibland ligger på gränsen till för perfekt.

Maxon är ännu lättare att gilla. Han är en typisk, charmig prins. Lite tafatt, en riktig gentleman, vill göra det rätta och har humor. Dessutom är gnistan mellan honom och America påtaglig. Aspen tycker jag inte man fick något riktigt grepp om, då de flesta scenerna mellan honom och America gick ut på att de hånglade. Marlee är riktigt söt och omöjlig att tycka om - jag undrar dock vad det är hon döljer?

Ceremonin känns väldigt mycket om första delen i en serie i det avseendet att många handlingsparaleller blir halvfärdiga. Jag gillar att det hintas om att rebellerna kommer få större plats i senare böcker och att systemet kanske inte är så fungerande som alla tror. Jag gillar också hur vår tid tas med och att man får en rätt så tydlig bild om när det här är och varför samhället ser ut som det gör. Det känns dock lite för amerikanskt och nutida enligt mig - t. ex. teknik, hus, mat och kläder tycker man ju att skulle ha utvecklats väldigt mycket sedan vår tid. Dock gör det ju berättelsen lättare att ta till sig om där finns bekanta element och inte allting är nytt.

Jag blev överraskad av hur spännande och dystopisk Ceremonin faktiskt är. Jag hade verkligen bara väntat mig en sockersöt historia av omslaget och andras recensioner att döma. Vilket det ju tll viss del är, men samtidigt känns den rätt så mörk och jag tror dessutom den kommer bli ännu mörkare.

När jag läser Ceremonin förs jag tillbaka till tiden då jag slukade dystopier och paranormal romance-bästäljare som Hush hush och Twilight. Handlingen är lättillgänglig och karaktärsregistret rätt så skapat efter mall - en mörk kille, en ljus kille, en kaxig huvudperson, en sexig men elak rival, en lojal vän, en nära far-dotter relation ... Men det störde mig verkligen inte att den kändes precis som Delirium eller Hungerspelen - för jag tycker verkligen om hur lättläst och beroendeframkallande den är. Jag gillar hur Americas och Maxons relation växe fram, jag gillar att få veta hur Illéa kom till, jag gillar rebellerna, jag gillar hovlivet och jag gillar mystiken kring krigen. Och det här med att den påminner om så många andra bra böcker är ju faktiskt inget minus, uten en sak som bidrar till att jag gillar den här boken så mycket, ja på gränsen till älskar! 

För även om Ceremonin är en enda stor klyscha så är den också så otroligt mycket mer då karaktärerna och handlingen är så levande. Det enda - förutom titeln som jag inte förstår då de aldrig pratar om någon CEREMONI utan om URVALET - som jag har att klaga på är att andra delen inte redan finns översatt och tillgänlig, för jag vill ju precis NU veta hur det går för America, Maxon, Aspen och Marlee. Vem vinner kronan? Och vem vinner Americas hjärta?

Foto: Dustin Cohen

Imorgon kommer Melanie på Iheartfantasy att blogga om samma bok!

| Ceremonin (The Selection #1) orig. The Selection | Kiera Cass 2012 övers. Carina Jansson 2016 | B Wahlströms | 296 sidor | 13+ | tack så mycket för rec-exet, B Wahlströms! | köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |