Efter Alaska

Jag har läst alla böcker skrivna av John Green! Utom Den andre Will Grayson, men den har han skrivit tillsammans med David Levithan så den räknas typ inte.

Tag i akt att jag läst i princip alla författarens andra verk (men just det! Let it snow finns ju också!), det kan leda till att jag låter lite väl ... allvetande ibland. Ursäkta isåfall!

Efter Alaska alltså. Gillar jag faktiskt nästan mer än Förr eller senare exploderar jag! Eller inte mer än jag gjorde när jag läste den, för då gillade jag FESEJ otroooligt mycket och till den nivån nådde aldrig Alaska. Men nu när jag tänker på dem gillar jag faktiskt Alaska typ mer. För den var så fin. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker om FESEJ NU, jag har liksom den här konstiga misstanken att jag kanske skulle tycka att den är lite väl ... pretto? Snofsig? Vi säger att ni fattar okej. Nu blev det visst lite off topic också - let's move on!

Efter Alaska handlar om Miles Halter som börjar på internatskolan Culver Creek. Han får Chip Martin som rumskompis och redan under Miles första dag som internatskole-elev blir han presenterad för Alaska Young. Alaska har ett rum fullt med böcker, vilda, gröna ögon, är pinnsmal, älskad av Höken och röker. Hon är inte direkt världens bästa sällskap, om man säger så, men Miles faller direkt.

Jag vill inte säga så mycket mer än det - det är internatskola, vänskap och en ouppnelig kärlek. Konceptet överraskar nog ingen som läst Green förr, lite nördig, udda kille faller för oemotståndlig, trasig tjej. Men den här boken skiljer sig ändå från Pappersstäder och Katherine-teorin rätt så mycket eftersom berättelsen är indelad i ett efter- och ett före Alaska. Den börjar 136 dagar före "den stora händelsen" och slutar 136 dagar efter. Det skapar en stämning och är ett väldigt intressant sätt att berätta berättelsen på, det betyder också att varje "kapitel" bara är typ en dag och att det ibland hoppar stora stycken dåman bara får anta lite vad som hände.

Jag gillar den första delen mer, tror jag, delvis pga spänningen men också SPOILER pga att Alaska ju bara är med i den delen. SLUT PÅ SPOILER. Delen efter är lite tråkig men också djupare än före-delen. Jag grät faktiskt lite och blev chockad över vad "den stora händelsen" är även om det inte direkt kom som en överraskning. Jag menar: kolla titeln.

Jag tyckte hemskt mycket om Efter Alaska, men jag vet inte riktigt hur mycket. Jag gav den en fyra på Goodreads, och det håller jag fast vid, men det är inte som om jag har gått och tänkt på den i flera dagar efter att den var utläst, faktum är att jag inte direkt tänkte så mycket på den under läsningen heller. Jag minns liksom bara fragment av handlingen och blandar ihop den med andra böcker av honom och Anna och den franska kyssen nu när jag tänker på den. Men när jag läste den gillade jag den väldigt mycket, och när den var slut var jag lite förkrossad och saknade den ypperligt. Det enda som fattades var liksom den där WOW-känslan, jag sögs liksom aldrig helt in i historien och LEVDE den. Ärligt talat krävdes det lite av mig för att jag inte skulle börja fulgråta, men det finns väll en anledning till att jag inte ville fulgråta tänker jag. Och den tror jag är att jag liksom kände mig alltför mycket som den åskådare jag är.

Grejen jag gillar med John Greens böcker är nog mest det där lite udda, ingen karaktär är särskilt vanlig, alla har de någon utstickande egenskap eller vana och jag ÄLSKAR det. Bara det inte blir för överdrivet. Vilket det faktiskt lite haft en tendens att bli, men här tycker jag det överdrivna och den råa verkligheten existerar i en perfekt balans. Därför känns Efter Alaska som den mest fulländade romanen av Green, den känns genomtänkt och så himla verklig. För IBLAND känner jag ändå att jag ÄR där, vissa scener ser jag klart och tydligt framför mig och speciellt Alaska. Jag faller precis som Miles för henne, jag hatar henne också pga hennes egoism och självcentrering och hennes SPEL. Men ändå. Tycker jag hon är en sjukt spännande person.

Miles tycker jag sådär om, han påminner hemskt mycket om Quentin och Colin och alltså jag HATAR att de alltid ska falla för fel flicka!? Och göra allt för henne? Trots att hon bara ignorerar dem!? Jag tycker det är ytterst fånigt, men samtidigt förstår jag ju att det finns sådana mänskor. Och jag mer eller mindre älskar ju alla Greens böcker trots det här. Mer eller mindre. Nu är jag väldigt pepp på filmen! (Men åååh - jag skulle vilja spela Alaska! Fattar ni hur cool roll det skulle vara!?) Och på vad Green skriver till nästa! För han har väll ändå inte slutat efter sin megasuccé? (Jag skulle egentligen förstå honom - HERREGUD vilken press!)

Och det är internatskole-miljö. Åh, vad jag älskar internatskolor! Och Alaskas rum fullt med böcker! Och religionsläraren! och hur allting är gestaltat. Den här boken är så FIN, det är liksom främst det ordet jag vill beskriva den med. Den är också miserabel, rolig och rätt så spännande. Men mest fin.

Foto: Tom Keone

| Efter Alaska orig. Looking for Alaska | John Green 2005 övers. Maggie Andersson 2015 | Bonnier Carlsen | Tidigare utgiven på svenska av Berghs 2007, då som Var är Alaska? | 224 sidor (e-bok) | 13+ | Tack så mycket för e-boken, Bonnier Carlsen! | Köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |

Förr eller senare exploderar jag | Pappersstäder | Katherine-teorin

Kaosutmaningen #3 Läs en bok som utspelar sig under vintern - avklarad! (Eller räknas den här? För den utspelar sig i princip över ett helt läsår.)