Jag veeet, den här recensionen borde ha kommit upp igår. Men jag hann helt enkelt inte! Nåja, bättre sent än aldrig.
I Du föll och jag för dig får vi följa Frida och Jacob som plötsligt faller för varann. Hon, prästflickan, lite mer till en början. För att: hans ögon! Hans jordskredsblick. Så lite skolk och håltimme och plötsligt har Fridas familj adopterat en katt Jacobs instabila bror släpat hem. Jacob vet inte riktigt vad han känner: hon är het, abolut, men - allvar?
Det som gör att boken inte faller helt platt och bara blir en till ungdomsroman om fest och kärlek som drunknar i mängden är: Jacobs drogproblem. Han vill inte inse själv att det är skadligt, att han gör det ofta. Det har inte varit ett problem tills nu, när Frida får höra om det. Från någon annan än av honom själv! Frida accepterar inte drogandet och han lovar sluta. Det är inte så lätt, men vad gör man inte för kärleken? Eller?
Frida står på sig, det tycker jag är mycket trevligt. Hon dras inte ner i skiten, så att säga. Det blir ingen depproman i den aspekten, men ingen dans på rosor heller. Att Fridas föräldrar får nys om drogandet ställer allt på sin spets ännu mer än tidigare - nu får Frida inte ens träffa Jacob. Det blir hela det här med Hur ska vi någonsin kunna lita på dig igen etc etc och sådant tycker jag är supertråkigt att läsa om. Jag hatar oförstående föräldrar som inte ens försöker förstå i böcker.
Stoltz språk är erfaret men för mig blir det liksom ... stakigt. Iallafall till en början. Det flyter helt enkelt inte på för mig när jag läser, jag måste stanna upp, reagerar på konstiga formuleringar - samtidigt kan jag inte direkt nämna något konkret fel. Eh? Efter ett tag går det iallafall bättre, jag får mer flyt och berättelsen blir lättläst och lätt tillgänglig. Samtidigt är jag inte riktigt med och känner mig bara som den iakttagare jag faktiskt är. Att perspektivet byter mellan Frida och Jacob på de mest överraskande ställen är nog en stor bidragande faktor till det och en annan att jag inte fastnar så mycket för karaktärerna. Näe, de är inte de mest platta karaktärer jag läst om, men de är heller inte speciellt unika. De är helt enkelt vanliga, vilket förstås är viktigt det med.
Något jag gillar väldigt mycket är sättet deras relation utvecklas på! Det är okomplicerat och intensivt, de har båda haft förhållanden förut men ändå är allting pirrigt. Det är fint och jag tycker om hur de är med varandra.
Historien i sig är ganska förutsägbar, men samtidigt känns den fräsch och uppdaterad. Sättet de pratar på känns sällan konstlat och det finns hela tiden ett driv i berättelsen som gör boken snabbläst.
Metallicas låt Nothing else matters återkommer hela tiden i berättelsen och jag tycker om rollen den spelar i hur de lär känna varann, och hur den senare i deras relation också är viktig ...
Nu är det ett tag sedan jag läst, så har inte så mycket mer att kommentera. En mysig och välskriven bok om kärlek med vardagliga karaktärer som är lätta att tycka om och relatera till. Passar perfekt som hängmatts- och strandsällskap tänker jag!
Foto: Susanne Lindholm |
| Du föll och jag för dig | Lina Stoltz 2015 | rabén&sjögren | 262 sidor | 13+ | tack så mycket för rec-exet till förlaget! |
Nu när jag läste det där om konstiga perspektivsbyten kom jag på att jag också tänkt nämna det i min recension... men glömt bort! Tyckte verkligen det blev jätterörigt när hon ibland bytte perspektiv mitt i ett stycke. Det brukar liksom vara ett no-no i vanliga fall. Och att läsa i hängmatta låter bara så himla mysigt! <3
SvaraRaderaBrukar väldigt ofta hända mig att jag TÄNKT skriva om något i recensionen, men så glöms det bort ... :P haha #totallylookingforwardtothat nu i sommar! Även om det är lite jobbigt att hitta passlig position .. :S
Radera