Röd som blod

Nu kommer det en recension på en bok som faktiskt har recensionsdatum ... idag! Är inte ofta sådant händer. Är så stolt över att jag är en av dem som Rabén&Sjögren valt att sända ett förhansexemplar till, hoppas nu bara min recension gillas också ..!

 

 

Salla Simukkas språk är det jag uppskattar mest i hennes thrillerroman Röd som blod. Men det är inte bara språket jag fastnar för - skildringen av Tammerfors och ungdomarnas vardag känns så nära och verklig så jag tvivlar nästan inte på nåt. Nästan. För medan karaktärerna känns fräscha, verklighetstrogna och sympatiska så landar själva intrigen lite platt för mig.
 

Lumikki är en smart gymnasietjej från Riihimäki som håller sig lite på sin egen kant. Innan blev hon grovt mobbad i många år men nu är det ett medvetet val att ingen riktigt känner henne. Och det är inte så att hon är utanför - ja, på vissa sätt kanske - utan hon trivs bara bättre i sitt eget än i andras sällskap. Och så är hon nog lite rädd för att släppa någon nära.

Mot sin vilja och tack vare sin längtan att göra saker hon vet att hon är bra på dras Lumikki in i ett mysterium skolans kanske mest populära elever lyckats komma på spåren när de inte varit riktigt klara i huvudet.

De fyra gymnasieungdomarna börjar samarbeta i jakten på vem de blodiga sedlarna (som är typ huvudgrejen i det här "mysteriet") var menade för från början och får reda på otäcka och otroliga sanningar om människor de trodde sig känna.

Det är väldigt många sammanträffanden här, känns det som. Men Simukka gör det så bra så det stör faktiskt inte mig så mycket att mysteriet egentligen är rätt enkelspårigt och inte särskilt invecklat. För det är inte det jag tycker är bäst med boken - visst, det gör den spännande och får mig att hungrigt sluka sida efter sida. Men det jag tycker är bäst är karaktärerna, som jag hellre vill kalla för personer eftersom de känns så levande. De är på många sätt stereotypiska, men de är ändå djupa, roliga, unika. Jag känner igen mig i något drag hos varenda en av dem - och det är så innerligt fint hur det bildas nån sorts vänskap mellan dessa personer som innan knappt sett åt varandras håll.

Språket nämnde jag ju också innan, och det tycker jag också hemskt mycket om. Det passar så bra till den här historien, det är så vackert, men samtidigt mörkt. Det beskriver allting på ett så underbart sätt!

Hur boken är uppbygd gillar jag starkt. Man får en inblick i flera av "dummisarnas" tankar och även om man inte riktigt förstår dem så förstår man dem mera. Och man ser dem liksom mer som människor, personer med känslor.

Vissa saker är det sen igen lite mindre bra enligt mig att man får reda på innan Lumikki gör det - spänningen skulle gärna få hållas på. Men det är små saker och som jag skrev så är det faktiskt inte mysteriet jag uppskattar mest - utan människorna och världen kring det.

Åh, Lumikki är så underbar! Hon är så himla stark, smart och samtidigt rolig och jag tycker både lite synd om och respekterar henne. Hon är verkligen en av de mest kick ass kvinnliga karaktärerna jag mött på - och jag tycker det är så sjukt härligt. (Inte att det finns rätt några när man börjar tänka efter, utan att hon är det)

Den lämnar mig definitivt inte besviken, den här rätt så hajpade finska thrillern. Slutet är ordentligt och binder ihop allt fint - vilket får mig att undra över varför det finns en fortsättning? Samtidigt som det är skönt att vi inte lämnas med frågor utan svar och händelser utan slut så är det lite synd - jag behöver ju liksom inte mer då, och känner inget behov av att läsa vidare. Men nu tyckte jag ju såpass mycket om den, och skulle älska att läsa mer om Lumikki, så jag kommer nog läsa den andra delen så snart den kommer ut. Om inte nu genast på finska...

Eftersom jag är tvåspråkig blev jag väldigt nyfiken på hur den är skriven på finska. Är språket likadant då, känns händelser annorlunda? Om inte nu, så kommer jag någongång i framtiden försöka läsa om den på originalspråk. För den är fantastiskt bra, för att jag är nyfiken, och för att förbättra min finska! (Som inte på långa vägar är lika utvecklad som min svenska ...)

Foto: Karoliina Ek

Efter Salla Simukkas lysande lilla roman, blir jag definitivt mer nyfiken på thriller-genren. Kanske det gömmer sig pärlor där med? För här är det faktiskt inte handlingen, utan språket och själva berättandet av allt som är hennes starka kort! Och det var inte det jag hade trott. Jag vill läsa mer om Lumikki, och jag kommer definitivt läsa mer av den här finska författaren.

 

| Röd som blod (Lumikki Andersson #1) orig. Punainen kuin veri | Salla Simukka 2013 övers. Mattias Huss 2014 | 235 sidor | 13+ | rabén&sjögren | Tusen tack för förhansexet! |

 

Boktyckes läsutmaning #28 Läs första boken ur en serie - avklarad!