Pappersstäder - lite bevikelse men mest rätt jävla fantastisk

nikon 1 j2

Jag vet inte. Men jag blev faktiskt besviken. Många har skrivit att denna skulle vara John Greens bästa, många har skrivit att Förr eller senare exploderar jag inte är det. Men hittills gillar jag den bäst av dessa två.

 

Quentin Jacobsen har varit hemligt förälskad i sin äventyrlige granne typ - föralltid. I High School är Margo Roth Spiegelman typ den populäraste tjejen på hela skolan och Quentin en av töntarna. Han hänger med Blodige Ben och datanörden Radar och de är bästa vänner mest för att de inte har nån annan. Men sånt räcker ju.

 

Hursomhelst.

 

Vår berättelse börjar med att Margo - som knappt talat med Quentin på många år - knackar på Quntins fönster klädd i svart från topp till tå. Quentin öppnar och Margo drar med honom på ett uppdrag bestående av elva punkter mitt i natten. De åker genom Orlando, besöker Margos vänner och fiender och antingen hämnas eller förlåter. De besöker Sun Trust Buildings högsta våning och när de ser ut över Orlando kallar Margo det för en pappersstad. "Jag kommer sakna dig", viskar hon till Quentin när de skiljs åt.

 

Nästa dag är inte Margo i skolan.

 

Snart upptäcker Quentin ledtrådar Margo lagt ut och så börjar han leta efter henne tillsammans med Radar, Ben och Margos bästa vän Lacey.

 

Jag tror att det som kan vara anledningen till att jag på långa vägar inte gillade den här lika mycket som Förr eller senare är saknaden av kärlek. Men den finns där iallafall - bara på andra sett än i Förr eller senare. Den finns mellan Quentin och hans vänner - mellan alla i boken. Sen så är det tror jag lite tempot också. Gick lite väl långsamt för mig att läsa den här. Det gick rätt långsamt framåt och gick över hundra sidor förren själva sökandet efter Margo började. Är rätt dumt därför att det står på baksidan det som först händer efter en tredje del av boken...

 

Men jag gillar mysteriet. Jag gillar hur det byggs upp långsamt och jag hade faktiskt ingen jävla aning om hur allt skulle sluta.

Boken är idelad i tre delar; Strängarna, Gräset och Kärlet. Jag gillar sista delen mest, för då åker de bil och jag älskar att läsa om det!

 

John Green visar oss återigen sin begåvning i att skapa karaktärer. Alla är så unika och djupa och bara helt enkelt underbara! Ben och Margo är nog mina favoriter, Ben för att han är så ... han liksom bryr sig inte och tar lite allt som det kommer, Margo för att hon helt enkelt är så sjukt intressant!

 

Det som jag liksom lite uppfattar såhär...mellan raderna i den här berättelsen är hur vissa människor är på ett visst sätt t.ex. i skolan men egentligen, innerst inne, är någon helt annan. T.ex. så att skolans populäraste tjej som verkar helt otroligt kaxig och självsäker - men plastig, oäkta - i själva verket är en otroligt djup och blyg person. Eller så att skolans tönt egentligen är värsta trevlig. Fattar ni? Jag tycker inte direkt jag spoilar när jag säger det här, men Margo visar sig vara en helt annan än man trott.

 

Ja och språket är ju fantastiskt. Och mysteriet är helt sjukt välgenomtänkt, John Green är rätt himla genialisk, haha!

 

Slutet verkligen älskar jag. Alltså typ den sista meningen eller nåt så då är boken verkligen i sitt esse. Jag älskar slutet. Det bara krashbombammar allt annat och gör hela boken rätt himla amazing. Det är så fint! Och så bra! Och så fint! Och så jag vill läsa meeeeer!

 

Jag verkligen älskar slutet. Men mitten. Den är sådär. Den går långsamt. Samtidigt är det så bra. Det är ju det som leder till det det leder till. Början och slutet är favvisarna för mig, själva historien är underbar, men mitten går rätt trögt. Samtidigt så kommer det aldrig ner i en okej bok. Den här boken är rätt sjukt jävla bra. Jag bara säger: läs den. Helst på stubinen.

 

Spoiler, läs verklugen ENDAST om du läst slut denna fining. (markera för att läsa): Det är så sjukt genialiskt när Quentin upptäcker att han varit kär i en fantasi och sen märker att han gillar den verklige Margo mycket mer. Och så kysser de varandra. Och lovar att hålla kontakten trots att Margo inte kommer tillbaka till Orlando. Jag älskar't! Spoiler slut. 

 

Av John Green

Översatt av Ylva Stålmarck

Utgiven år 2014 på svenska men 2008 på engelska och då heter den egentligen Paper towns. Bonnier Carlsen gav ut den. Pappersstäder har 362 st sidor. Den hör till genren kärlek, mysterie, vänner och kanske lite familjen. Jag tycker att den passar bäst till åldersgruppen 13+. Jag har tidigare läst Förr eller senare exploderar jag av samma författare och den kommer som film i år.

 

Såhär skrev jag på goodreads.