Järnkonungen

Av Julie Kagawa
Översättning: Hanna Svensson
Originaltitel: The Iron King
Serie: Iron fey #1
Utgivningsår: 2012 (engelska 2010)
Förlag: Harlequin
Sidantal: 384
Passar åldern: 11+
Genre: fantasy, spänning, magi, kärlek, vänskap
Övrigt: Går att köpa här, recensionsexemplar av Harlequin, tack!

Handling (läs på egen risk, skrev ingen egen men lite kommer dock fram i omdömet, så då har jag då denna och den är INTE spoilerfri! Från Harlequins hemsida): MEGHAN CHASE har ett hemligt öde – ett som hon aldrig kunnat föreställa sig … Det har känts som att något varit lite udda med Meghan ända sedan hennes pappa mystiskt försvann tio år tidigare. Hon har aldrig riktigt passat in i skolan, eller i hemmet. När en mörk främling börjar betrakta henne på avstånd, och hennes bäste vän blir märkligt överbeskyddande, inser Meghan att något är på väg att hända.

Men hon hade aldrig kunnat gissa sig till sanningen: att hon är en mytisk älvkonungs dotter och en pjäs i ett blodigt krig. Meghan kommer nu att få reda på hur långt hon är beredd att gå för dem hon älskar, och för att stoppa en ondska som ingen magisk varelse någonsin vågat sätta sig upp emot.

Och hon kommer också att få veta hur det känns att finna kärleken i en ung prins som hellre vill se henne död än låta henne komma honom nära …

Omdöme: Jag hade väldigt höga förväntningar på den här boken. Och den började med att göra mig besviken. Meghan - huvudpersonen - kändes fåfäng, barnslig och ja - jag gillade henne helt enkelt inte.
Men. Efter ett tag började boken stråla med sina målande miljö- och varelsebeskrivningar, sin spänning och romantik. Och eftersom mina förväntningar krasades i början så var jag positivt överraskad när den var slut. Ser fram emot att läsa uppföljaren!

Det är tydligt för läsaren att Meghans bästa vän - Robbie - gillar henne som mer än vän. Och det klassiska har-en-pojke-som-bästis-som-gillar-en-som-mer-än-vän-men-man-inser-det-inte-och-blir-kär-i-nån-annan (som förstås är otroligt snygg) händer. Twilight, ni vet (Och Hungerspelen)? Så alltså...just den grejen känns lite yttepyttelite onödig, men samtidigt så kan ju triangeldraman vara spännande och höja boken.
Men den som hon då får upp ögonen för skulle faktiskt möjligtvis även intressera mig mer. Men Robbie är rolig så vet inte ... okej, än har jag inte fallit för nåndera.

Handlingen känns på nåt vis inte så unik; en flicka som i hela sitt liv trott att hon är normal får veta att hon inte är det och alltså är övernaturlig och sen så bär det av på en resa för att rädda något och där får hon veta att hon är väldigt viktig och att många vill få tag på henne. Rätt classic, huh?
Men ändå. Ändå är det späääännande!, romantiskt, sorgligt, ja, det ena och det andra. Jag gillar ju!

Men Meghan gillar jag nog ännu inte. Jag ogillar henne inte lika mycket som jag gjorde i början då jag tänkte att liksom Whaaat? Är detta det fantastiska som många älskat?! men jag gillar henne inte direkt heller. För..stereotypig (finns det ordet? Jaja, whatever)? Fåfäng? Prinsessa-i-nöd? Hjälte? Nån sorts underlig blandning på allt det. Och det ... hon är inte den bästa huvudperson jag läst om.

Och slutet. Trots att hela boken var rätt förutsägbar så var det bra och ett typiskt slut för att få läsaren att vilja fortsätta läsa. Och det funkade.

Språket gillar jag inte på det viset så extra mycket. Jag gillar det - enkelt samtidigt som det är målande - det funkar, men det är inte direkt vackert, speciellt, utstickande.

Än är Iron fey ingen favoritserie. Men jag tror att den kanske kan bli det. Jag hoppas att den kan det. Av någon anledning förälskade jag mig i Landet Aldrig och vill hemskt gärna återvända. Romantiken i boken blir också +++!

Känns som om detta blev en väldigt negativ recension nu men alltså ... NEJ! Den var absolut inte dålig enligt mig! Den var faktiskt väldigt magisk och spännande och alla what I said. Jag nästan älskade juh!

Detta var dessutom första boken jag läste i TRE PÅ TRE-utmaningen och det är alltså meningen att jag ska hinna med de två följande i serien under denna månad ... får se hur det går!