Mycket försenad recension, förlåt... Har skrivit av från ett pappar jag skrev typ genast efter att jag läst, därför förstår jag inte alltid själv hur jag menar, haha...
Av Cassandra Clare
Översättning: Jan Risheden
Originaltitel: City of Bones
Serie: The Mortal Instruments #1
Förlag: Bonnier Carlsen
Sidantal: 526
Utgivningsår: 2013 (engelska 2007)
Genre: Kärlek, övernaturligt, vänskap, fantasy, spänning, familjen
Ålder: 12+
Övrigt: Recensionsexemplar av Bonnier Carlsen, tack som mycket!
Bioaktuell!
Boken börjar med att Clary har fått sin bästa vän Simon med på att gå med henne på klubben Pandemonium. På klubben ser Clary en tjej locka med sig en kille in i ett förråd och två beväpnade killar slinka efter. Simon ser inte de två killarna och Clary besluter sig för att ta reda på mer då det verkar skumt. Hon blir vittne till ett mord den kvällen och kroppen försvinner utan att lämna minsta spår efter sig. Nästa dag dyker en av mördarna, Jace upp igen och samma kväll fösvinner hennes mamma. Clarys liv tar en helt ny vändning.
Jag är nykär! Kär i denna bok, oändligt och ohjälpligt förälskad i denna berättelse om skuggjägare, vampyrer och varulvar. ÄlskarälskarälskarälskarÄLSKAR denna bok!
För det första är det karaktärerna, de är så underbara och så fruktansvärt bra beskrivna! Jace är absolut min favorit, men han sjönk dock lite i mina ögon på slutet...hoppas han förbättrar sig i andra delen! Det jag gillar mest med honom är hans humor. Haha, underbar! Clary gillar jag också väldigt mycket, hon är så sig själv och hon är väldigt stark, speciellt med tanke på att hennes mamma är försvunnen och hon blir presenterad för en helt ny värld.
Sen så är det språket. Så målande och bra! det är väldigt detaljrikt och jag ser allting framför mig alldeles tydligt och samtidigt blir det aldrig långtråkigt. Spänningen hålls uppe då det händer saker hela tiden. Humorn finns hela tiden med i boken (Jace:) och i de mest spännande situationer kan nån säga något roligt som får mig att skratta högt av förtjusning. Älskar.
Jag gillar även att Clare tar med homosexualitet i sin bok utan större omsvep. Kan faktiskt inte komma på en enda fantasy bok där det finns med (okej nu när jag började tänka på saken kom jag faktiskt på två har jag skrivit, men jag minns inte vilka det var nu mera :/)
Kärleken gillar jag också väldigt mycket, den är så gulligt romantisk här. Och om jag ska vara ärlig så gillar jag nog böcker med kärlek i mycket mer än böcker utan, allting blir så mycket mer känsligt och invecklat och spännande då, så även här. Men det har jag nog nämnt förut...
Men, tyvärr, kan jag inte låta bli att jämföra den med Harry Potter. Just för att den är på samma nivå som Potter (iallafall nästan, ännu har den inte helt nått toppen). Och typiskt nog så finner jag ju likheter som inte skulle borda finnas; en ond man som vill döda alla "halvblod" (men här var det väl demoner..? Förlåt mitt minne.) (Voldemort i HP, Valentine i TMI) och "De dödas verktyg" (The Mortal Instruments) kunde lika gärna ha varit Dödsrelikerna (The deathly hallows) i HP. Men sen så finns det inte mycket andra likheter, vilket ju är bra! (Tycker dock nu att jag lika gärna hade kunnat skippa de där likheterna, det är ju kanske inte så kul att läsa om, och egentligen så tror jag ju inte ens att Clare skulle ha tagit efter/härmat Rowling. Men låter det vara kvar, haha, bara för att jag nu skrev det.) Om ni läst Oksa Pollock - det sista hoppet så kanske ni ser en annan likhet (denna är dock en sådan likhet som jag bara tycker är rolig (iof tyckte jag ju nog att de andra också var roligt men jaja)), denna är då att jag tycker att Idris, skuggjägarnas hemstad, påminner om Edelfia, som är en gömd stad i en annan verklighet eller nåt åt det hållet. Idris är ju här så att vanliga dödliga inte kan hitta den och den inte går att utmärka på nån karta.
Storyn känns modern, men ännu inte lika genialisk som Harry Potter. Ja, allting går ihopa bra till slut och allt det där, men allting har lite för stort samband här enligt mig. För (SPOILER (markera för att läsa)) enligt mig hade Jace och Clary väldigt gärna fått varandra. Men allting ska ju förstås krånglas till och jag är väldigt arg över det. Satt ogh önskade under hela slutet att något skulle bevisa att det Valentine sa inte var sant. Men icke. (SLUT PÅ SPOILERN.)
Omslaget tycker jag förresten är väldigt snyggt. Eller, den där överkroppen kanske dock inte lockar så många manliga läsare, och då denna bok passar bra till båda könen så tycker jag det är lite dumt. Men färgen är riktigt snygg och staden vid kanten tillför en New York-känsla som man även fick av boken.
Då återstår ju i stort sett bara frågan: Kommer jag läsa nästa del? Det är ingen fråga, bara ett konstaterande, man måste bara ändra på ordföljden lite grann. Och ta bort frågetecknet; Jag kommer läsa nästa del. Alltså det är ju liksom klart som vatten. För jag blev helt hysterisk när den var slut och jag inte hade andra delen att hugga in på genast. Jag ska läsa andra delen, och nästa, och sen nästa. Och allt som kommer ut och har nåt att göra med denna serie. Och jag hoppas att det är en ny favoritserie, hoppas verkligen. För detta känns som en väldigt bra början. En himlastormande bra början på något som kunde vara Harry Potter för äldre. Det tycker jag verkligen.
Stad av skuggor har absolut allting jag kräver för att en bok ska bli bra; spänning, romantik, vampyrer och varulvar, underbara karaktärer och en helt ny värld.
(Men ska jag se filmen då? Ja, det ska jag. Antingen på bio eller DVD (hoppashoppas på bio!), och man får ju bara hoppas på att det inte blir nån Beautiful creatures besvikelse. Man hoppas ju.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar