Francesca

Av Melina Marchetta
Översättning: Malin Strååth

Serie: -

Originaltitel: Saving Francesca

Förlag: X publishing

Genre: Vänner, Kärlek, Familjen, Verklighet, Livet

Ålder (enligt mig): 13+

Sidantal: 272

 

Okej, nu tänker jag då försöka skriva iallafall en liten recension på Francesca, får se om jag minns alls vad jag tyckte... :P

Handling (Adlibris): Jag fattar inte att jag sade det högt. Sanningen befriar inte. Den gör dig obekväm och generad och försvarslös och röd i ansiktet och skräckslagen och livrädd och sårbar. Men fri? Jag känner mig inte fri. Jag känner mig förjävlig.

Francesca börjar den nya terminen på en före detta pojkskola som precis öppnat sina portar för tjejer. Hon saknar fortfarande sina gamla vänner, och helt plötsligt har hennes mamma fått ett sammanbrott och kan knappt ta sig ur sängen. Inget blir bättre av att ansvaret för familjen läggs på Francescas axlar, och hon står till sist alldeles ensam. Men kanske finns stödet där hon minst anar det.

Omdöme: Man kan ju säga att jag hade vissa förväntningar på den här boken. Jag menar, det är författaren av Jellicoe Road som har skrivit den, så man väntar sig ju då nåt minst lika fantastiskt.
Och då är det ju lätt att man blir besviken. Vilket jag ju blev.
Men vet ni vad? Det gjorde faktiskt inte så mycket. För den var ju faktiskt riktigt bra ändå! Inte som Jellicoe, men inte långt efter heller.

Den påminde faktiskt rätt mycket om Sarah Dessens böcker. Väldigt mycket, faktiskt. Men en sak som gjorde att den kanske inte var riktigt så bra enligt mig var att det fanns en mamma som typ fått ett sammanbrott med i bilden. Kände mig lätt trött på såna mammor då eftersom jag läst Som om jag frågat och Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner rätt just då, och de innehåller båda den sortens mammor. Känns ju lite suckigt att jag råkade läsa tre böcker om det på bara en månad...

Men jaja, till just denna mamma-som-fått-ett-sammanbrott-boken då. Jo, den var ju som sagt väldigt bra, och en sak som gjorde den så bra var karaktärerna (Karaktärerna!). Jag älskar Marchettas karaktärer. Helt enkelt underbara. Mest gillar jag nog Justine, Siobhan, Tara och Thomas. Och sen en annan pojke som hette nåt på J, men jag minns inte just vad.. Fastnade varken för Francesca eller William så värst mycket. Gillade Francesca bättre på slutet, men William är nog ingen favorit. Och Francescas föräldrar är rätt bra karaktärer, även om jag inte älskar dem så. Okej, nu ändrade jag plötsligt på min inställning till Francesca. Läste ett stycke i boken, och...okej, jag gillar henne. Iallafall hennes berättarröst, även om det ju egentligen inte är hon som skriver. Och just det! Älskar Marchettas skrivsätt. Avgudar språket. Såååå amazing!

Handlingen gillar jag också, jag gillar alla vänners olika personligheter och liksom hela helheten. Sen älskar jag den där High School-känslan. Älskar High-School böcker. Och filmer. Eller jag vet inte om det egentligen är High-School, kanske det är college (men ni vet, jag tänker Grease och Perks)? Men jag älskar iallafall både filmer och böcker som utspelar sig på en skola. Eller under sommarlovet mellan två skolår. Det funkar också.

Men alltså den handlar om så viktiga saker! Som att våga vara sig själv, relationen till sina föräldrar, den första stora kärleken och att växa upp. Och gud, jag älskar det!

Och jag älskar omslaget. Väldigt mycket! Helt underbart, både framsidan och baksidan. Nu såg jag att Hanna Larsson har gjort omslagen på alla X publishing böcker jag äger. (Vilka är Dash och Lilys utmaningsbok (David Levithan & Rachel Cohn), Jellicoe Road (Melina Marchetta) och denna) Älskar samtligas omslag. Hon är tydligen väldigt duktig på att fixa omslag! Sen älskar jag också formatet de är i. (Danskt band) Och egentligen ser jag inte grejen med blommorna och fjärilarna på Francescas omslag, men jag bryr mig inte, för det är helt underbart.

 

Den fick mig förretsen att vilja se en Stolthet & Fördom som nån gång filmats som serie. De såg på den. Jag vill också.

Jag läste ju denna på bara en dag (som ni möjligtvis vet, jag vet inte om ni tänkte på det, men jag läste den på min tripp till Åland, ni kanske minns?), så den kanske inte hann sjunka in helt...eller den fick liksom på nåt vis inte tillräkligt mycket tid av mig, på nåt vis. Men jag vet att det värkte i mig när jag läste om kärleken i slutet av boken (säger inte vem "kärleksobjektet" är, haha, även om man nog ganske lätt gissar vem det kommer bli). Liksom, herregud det är vackert! Så, det jag gillar bäst med boken är kärleken, vänskapen, känslan (den där skol-känslan jag pratade om tidigare (även om den har väldigt mycket att göra med att de festar och åker buss...)), språket, karaktärerna, jaja, helt enkelt det mesta! Den får nog en plats bland mina favoritböcker. Definitivt. Helt enkelt rätt underbar.

Läste lite i boken och nu är Will plötsligt rätt underbar han med, haha.

Random tankar som innehåller spoilers (egentligen är det rätt onödigt att jag skriver dessa grejer, för egentligen har jag skrivit det ren, men jag skriver om det lite mera fritt typ här...) (markera för att läsa):

 

- William och Francesca fick ju varandra tillslut, förstås. Hur skulle det annars ha gått? Men deras kärlekshistoria är underbar. Så underbar att det gör ont i mig.

- Och nu läste jag slutet och plötsligt är ju Will en Augustus Waters. Älskar honom.

Favoritkaraktär/er:

 

Tara, Siobhan, Justine, William, Thomas, Francesca... de flesta!

 

Fint citat:

 

Skulle egentligen vilja skriva hela boken här. Eller iallafall de sista tio sidorna. Men jag hittar inget citat som inte innhåller spoilers...tänker nämligen definitivt inte avslöja vem Francesca blir kär i (utom där jag skrivit att det är spoiler) . Men det sista tio sidorna är underbara...