Uppgörelsen

Av Arne Norlin och Andreas Palmaer
Förlag: Alfabeta Bokförlag
Serie: Fans! #3
Sidantal: 191
Genre: Kärlek, Sport, Verklighetstroget, Spänning (halvt)
Ålder enligt mig: 9-12
Övrigt: Passar både flickor och pojkar! Recensionsexemplar, tack så mycket!

Liiiten spoilervarning, läs mina recensioner på de tidigare delarna här: Motståndarna, Förföljda

Äntligen har jag knopat ihop en recension..om än den är rätt kort...

Uppgörelsens handling är fortfarande typ den samma som den varit i de två tidigare böckerna; Tove och Noel gillar varandra men hejar på olika fotbollslag - ärkefienderna Hammarby och AIK. Toves farsa är AIKs stjärnspelare och Noels brorsa ett hängivet Hammarby-fan. Detta gör ju förstås allting mer komplicerat, varken Tove eller Noel får träffa den andra på grund av det. Noels brorsa anser det som förrederi mot Hammarby och dessutom så skulle han säkert inte få vara med i Hammarbys fanclub Forza om han hade en lillebror som hänger med "fienden". Tove pappa vill inte att hon ska vara med Noel för att Noel var inblandad i ett sabotage på hans bil tidigare. Det handlar om fotboll, fans och ung kärlek helt enkelt!

Men den där kärleken gillar inte riktigt jag. Jag brukar ju gilla det om det finns lita romantik med, men jag gillar inte karaktärerna (platta,tråkiga), så då blir inte kärleken heller lika fin... Ibland var det lite spännande, men de här serien är faktiskt inte för mig. Tråkigt nog. Men HELT dålig kan den ju inte ha varit, för jag brydde mig faktiskt (!) om hur allt skulle lösa sig. Jag läste ut hela serien, och trots att jag kunde ha skippat den, så var den helt okej. Det är en sån där bokserie man kan lägga i handen på en 9-årig oläsande flicka eller pojke och de kanske läser slut. De kanske suktar efter nästa del. De kanske börjar läsa. Och det är väldigt viktigt med såna böcker, man jag har kommit över det stadiet redan, jag vet att det finns bättre. Jag hade antagligen uppskattat hela serien mer om jag var en mindre erfaren läsare (rätt så erfaren är man ju ändå!). Det är en såndär bok man gillar i LasseMaja-åldern. Den är väldigt lättläst, passligt spännande och det är lite kärlek. Men jag tror man gillar den mest om man kan relatera till innehållet, och då kanske man borde heja på nåt visst fotbollslag, vilket jag inte gör.

Uppgörelsen gillade jag dock mer än de tidigare delarna, kanske det beror på att jag försökte gilla den eller att jag läste utomhus eller att den helt enkelt inte är dålig. Och konstigt nog blev jag inte besviken på den här serien, för jag trodde att den kanske inte skulle vara för mig, ändå ville jag läsa den. Och jag är glad att jag läste den. Den var inte jättebra, men fullt läslig, och passar utmärkt till både flickor och pojkar!