Semlan och Gordon: Pappan med de stora skorna
Av Moni Nilsson
Tidigare har jag läst Klassresan av Moni Nilsson (recension finns här), och den tyckte jag alldeles fruktansvärt mycket om. Men för det var förväntningarna inte höga när jag började läsa den här, tvärtom var de rätt låga av nån anledning. Men jag lånade iallafall ettan och tvåan från bibban och började läsa. Och som jag blev positivt överraskad! Moni skriver på ett så ärligt sätt om alla tonårens bekymmer och tankar. Semlan och Gordon och alla andra känns så verkliga. Och den är så lättläst! Och så rolig! Skrattade många gånger rakt ut när jag läste. Jag tyckte verkligen om den. Jättemycket.
Den får....4½ av 5, då den var lite för kort för att vara fantastisk, och lite för lättsam också.
Semlan och Gordon: Sommar och hemliga härligheterAv Moni Nilsson
Direkt efter att ha läst och älskat den första boken började jag på andra. Nu hade ju förväntningarna växt lite så jag blev tyvärr lite besvken. Jag tycker inte att den här var lika rolig som den första. Men språket och handlingen var fortfarande underbara. Semlans och Gordons liv är rätt ovanliga men jag följer spänt med och önskar att det var jag. Trots att de känns ovanliga känns de inte overkliga. Sen så är det lite första kärleken och pirr i magen också. Och det är så bra. Jag fortsätter att älska Monis böcker!
Den får bara 4 av 5, tyvärr, då jag blev liiite besviken. Men fortfarande en bok jag rekommenderar varmt!
Äventyrsveckan
Av Sofia Nordin
Jag har tidigare läst Natthimmel och Det händer nu av Sofia, men det här är hennes först bok.
Det är en mörk bok. I början. Man får veta att Amanda är mobbad och inta har nån vän alls. Hon kallas skogsmulle för att hon brukar gå till skogen med sin mamma, pappa och lillebror. Hon ska på klassresa. På klassresan händer det en olycka och Amanda kommer bort från klassen tillsammans Philip, som mobbar henne mest. De tvingas försöka överleva tillsammans, hur ska det gå?
Okej, nu blev det handling, men ni kanske klarar er? Jag tyckte nämligen att den behövdes i det här fallet, för att ni ska förstå nåt av vad jag tycker om den.
För det första så är det väldigt spännande och intressant att få följa med hur det går för Amanda och Philip i skogen. Jag fick nämligen veta namnen på vissa ätliga växter. För det andra så tyckte jag väldigt mycket om den här boken. Språket är bra, personerna och miljöerna känns verkliga. Och de ger hopp. Hopp om att saker kan lösa sig. För om den i början var svart, så blev den ljusare hela tiden. Jättebra men alltför mörk för att bli en favorit.
Den får 4 av 5.
Ge mig arsenikAv Klara Krantz
En debut. En väldans bra debut också. Den påminde lite om Allt jag säger är sant, i det att huvudpersonen känner sig självsäker då den säger en viss sak om och om igen. Här är det Geni-författare-superhjälte i Allt jag säger är sant är det Allt jag säger är sant. Men annars är berättelserna helt olika. Huvudpersonens bästa vän är inte mera hennes bästa vän, och då boken börjar är huvdpersonen påväg för att köpa en ny dagbok. Då ser hon den, panterboken, glänsande och fin. Och pantern ser på henne, säger: Ta mig! och hon tar den. Sen kommer hon på det, hon heter inte Elisabeth, för hon är ett geni och ett geni kan inte heta så. Hon är Elsa.
Den verkligen berörde, den här boken. Jag älskar språket, jag älskar att allting inte förklaras helt och man lite får anta saker. Jag älskar karaktärerna och miljön och jag tycker att man ska läsa den här boken. Den var urbra!!! LÄS-LÄS-LÄS! Och så kan ni lyssna på vad Lisa Bjärbo, som faktiskt skrivit Allt jag säger är sant, tycker om den i sin och Per Bengtssons podcast. Länk: http://www.alltvisager.se/2013/03/avsnitt-3-boktitlar.html
5 av 5, absolut.
De tre första böckerna passar förresten bäst till mellanåldern (9-12), eller såna som jag, och den sista är 13+.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar