Redogörelse om vad jag tyckte om den svenska översättningen av "The Perks of Being a Wallflower" och filmatiseringen

Läste idag klart "Wallflower", som var en av huvudböckerna i barnens bokklubb den här veckan. Nu tänkte jag göra en liten recension på den, och även filmen, då jag antagligen kommer jämföra dem hemskt mycket.... den kommer då motsvarande bli lite annorlunda mina andra recensioner, då jag skriver om båda.


Wallflower av Stephen Chbosky
Översättare: Göran Fagerström
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: tidigare utgiven 2000, nytryckt år 2013, engelska 1999
Sidantal: 268
Ålder enligt mig: 12/13 typ
Övrigt: Är filmad, omläsning egentligen, jag läste den tidigare på finska.










The perks of being a wallflower
Manus: Stephen Chbosky
Skådespelare: Logan Lerman, Ezra Miller och Emma Watson bl.a
Bio: november 2012, om jag inte har helt fel, men den kom varken i Finland eller Sverige
DVD & Blue-ray: februari 2013
Längd: 98 min
Genre: Drama
Åldersgräns: 12
Språk: Engelska

Wallflower, handlar om Charlie som ska börja i High school. Han är rädd för att börja där, och börjar därför skriva brev till "någon" som vi som läsare aldrig får veta vem det är. Ibland skriver Charlie, typ "men det förstår du nog, för du är äldre än jag" och då får man veta att denna någon är äldre ju. Boken börjar såhär:

"Hej kompis!

Jag skriver till dig därför att hon sa att du är en sån som lyssnar och förstår och att du inte försökte ligga med den där personen på festen, fast du hade chansen. Försök inte komma på vem det var, för då kan du räkna ut vem jag är och det vill jag faktiskt inte. Jag kommer att hitta på namn på dem jag skriver om, eftersom jag inte vill att du ska leta upp mig. Av samma anledning sätter jag inte ut min adress. Jag menar inget illa med det. Jag lovar."
Charlies bästa vän har tagit livet av sig, och Susan, som brukade vara rolig att hänga med innan har blivit cool. Charlie har ingen att vara med i skolan, och hans moster Helen, som var den bästa mänskan i världen enligt honom, är död.

Som det så fint står på baksidan så handlar boken om det här:

Under sitt första år i high school går Charlie från att iaktta till att delta. Med naiv skärpa beskriver han utvecklingen från ensamhet till vänskap, förälskelse och sexuella irrfärder. Från förträngning till förlamande insikt.

Jag tror de flesta som läst lite på min blogg vet vad jag tycker om den här boken. Och filmen. Så därför kommer inte den här recensionen handla just alls om vad jag tycker om handlingen, utan mest om hur jag tycker översättningen var, och hur filmen är jämfört med boken.

Jag antar att jag innan jag läste den svenska översättningen redan gnällde över att den verkade dålig. Låt mig ta exemplet "Hej kompis" som låter jättemycket fånigare än "Dear friend" eller "Rakas ystävä" enligt mig. Men när jag väl läste boken, kom tillbaka till Charlies huvud och tankar, så störde just det inte så värst mycket egentligen. Okej, det störde, men jag hade ju trott att hela boken skulle vara dåligt översatt! Vilket den faktiskt inte var. Det fanns ett par stavfel/språkanvändningsfel, men annars var det bra. Och jag förstod den så mycket bättre på svenska! Och det var så mycket lättare att läsa, när det var mitt starkare modersmål.

Vissa saker hade jag helt glömt bort att ens hände, och vissa saker som finns med i filmen trodde jag att fanns i boken också...haha. Tillexempel så hjälper Charlie Sam för att plugga inför proven, när hon har fått dåligt, och det finns inte alls med i boken. (SPOILERVARNING FÖR ER SOM INTE HAR LÄST BOKEN!!!!) Och tvärtom, att Charlies syster blir gravid, det finns ju inte med i filmen. Det tycker jag att känns jätteviktigt. Att det blir "deras lilla hemlighet". Och i boken så har ju Cadace två pojkvänner, för hon gör ju slut med den första när hon blir gravid. (SLUT PÅ SPOILER) Och hennes pojkvän kallas inte ens "Ponytail-Derek" i boken, man får faktiskt inte alls veta vad han heter tror jag...

Men om jag tycker att boken är alldeles fantastisk, trots att Cg´harlie är rätt patetisk emellan åt, och Sam borde ha kort hår där, som Emma Watson, och de borde ha med när Charlie är hög och säger roliga saker som "Mary Elisabeth, you really gonna regreat that haircut when you look back on old photoes" och sen "Oh, I´m really sorry, that sounded like a compliment in my head" XD. Och det där med Milkshaken, finns det med i boken? För alltså, jag kan inte komma ihåg det! Men det finns väl..? Hjälp mig lite nu här...

Filmen är på många sätt annorlunda än boken, om man tänker på händelserna, men de flesta viktiga sakerna är med, och känslan är den samma (=underbar). Filmen är jättebra gjord om man tänker på kläder och så, jag tycker att allting passar jättebra.
Och skådespelarinsatserna. Fantastiska!!! Emma Watson var helt perfekt som Sam. Och Ezra Miller var alldeles amazing som Patrick!!! Logan Lerman gjorde ett bra jobb som Charlie, men jag vet inte. Han kändes inte lika speciell... men han var också perfekt. Hela filmen är underbar, och det där luddiga slutet i boken fattade jag bättre i filmen. Men det var nog rätt luddigt iallafall. Den grejen gör faktiskt inte så mycket, för trots att det är jätteviktigt, handlar ju inte hela filmen om det.

Det som jag tycker är det fina med TPoBaW, är vännerna, att Charlie får vänner. Okej, kanske inte vänner som är så bra för honom, om man tänker på hälsan, men de gör honom glad, och de får honom att förstå saker, att ta eget initiativ. Jag älskar dem.

(SPOILERVARNING FÖR ER SOM VARKEN lÄST/SETT BOKEN ELLER FILMEN!) Jag tycker att det är så väldigt synd om Patrick, när man tänker på det där om Brad. Alltså, så himla jävla synd! För varför kan de inte bli tillsammans en på slutet!? Det kunde ju vara som Charlie önskar "Jag hoppas att Brad och Patrick bestämmer sig för att bli sams och dansar så att hela skolan ser det. Och att Alice är lesbisk innerst inne och kär i Brads flickvän Nancy (och tvärtom).". Det kunde ju vara så. Men det är ju inte det. (SLUT PÅ SPOILER)

(LITEN SPOILERVARNING) Och varför finns det inte med i filmen när Charlie far för att hälska på Bill?! Och när de har sina samtal? Det där när Charlie far och hälsar på, det borde faktiskt vara med enligt mig. (SLUT.)

Jag gillade inte boken på svenska lika mycket som på finska, av nån anledning som jag inte kan sätta fingret på, men jag befann mig ändå i samma sorts läge som jag alltid kom när jag läste den på finska. Filmen tycker jag är alldeles underbar och mycket roligare än boken, boken är rätt tung. Jag har redan sätt den typ 6 gånger...
Om jag skulle ha sätt filmen utan att ha läst boken, skulle jag ha älskat den, men jag tror att jag älskar den mer nu, när jag läst boken också. För då fick jag dubbelt upp av det goda. Filmen fyller liksom på boken, och tvärtom. De matchar varandra.