söndag 26 maj 2013
Eddie 12 och hon som heter Elsa/Elsa 12 och han som heter Eddie
Av Thomas Halling
Förlag: Alfabeta
Sidantal: 128
Utgivningsår: 2013
Ålder: 9-12
Övrigt: Recensionsexemplar, tack!
Kort och gått handlar den här boken om Elsa, 12 år, som är nyinflyttad till stan och saknar sina kompisar. Hon kommer ny till klassen och är då "den nya tjejen". Den ena halvan av boken är skriven ur Elsas perspektiv. Den andra halvan är skriven ur Eddies perspektiv, klassens värsting, som alla tycker att är sjukt cool, men som själv känner sig rätt osäker. Man väljer själv från vems perspektiv man vill läsa först, jag valde Elsas. Det har egentligen ingen skillnad, båda beskriver samma händelser bara att man får olika detaljer. Vilket blir rätt intressant.
De känns så olika, men när man sen läser från den andras perspektiv märker man hur lika de känner sig. Det är jättebra gjort och känns realistiskt. Hela boken känns väldigt realistisk. Men den skrivs alldeles för rakt på sak och utan krumelurer för att jag ska gilla den, sen är den ju så kort också. Man fick inte veta mycket om personerna, bara typ i hurdana gäng de rör sig, och vad de lite tänkte just i den stunden. hela berättelsen berättar typ bara om några få dagar, men den tar upp viktiga saker som stöld, självkänsla och mobbning.
Jag blev lite besviken då jag hade tänkt mig nånting i stil med hans ihop-serie. Ni vet sådär att de blir kära iallafall, men den var inte så lättsam och mysig alls, rätt arg på nåt vis istället. Jag hade tänkt att den skulle vara sådär mysigt mellanstadie-aktig. Så där blev jag lite besviken. Den här boken var rätt svag från Halling tycker jag, jag hade definitivt väntat mig mer från honom.
Den var lite som en novel, då den handlar om en så kort tid, det är liksom typ som bara en händelse. Som nånting han bara klottrat ner, som om han fått en snilleblixt is til med "Man kan ju skriva en berättelse med två huvudpersoner som har ett viktigt budskap och skriva från bådas perspektiv!". Den kändes rätt typisk, klassen och läraren var helt dumma och Elsa och Eddie var hjältarna som fann varandra. Typ. Den gick snabbt att läsa, läste den på cirka en timme, och därför kanske ja inte kommer ihåg typ nåt också med tanke på att det var ett tag sen.... Den passar typ just 10 åringar bra, historien är bra, men lite onödig tycker jag.
Etiketter:
9+,
Alfabeta,
recension,
Recensionsexemplar,
Svenskt,
Thomas Halling,
Viktigt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar