Jag har gått i skolan, där skidade vi på jumppan, först några varv runt en bana, och sen fritt. Jag och några kompisar åkte lite ner för en backe, det var roligt!
Jag fick ett plötsligt infall, för en stund sen. Jag satt och läste bokbloggar, och läste en recension på The fault in our stars (nån som inte vet vilken bok det är? Den svenska översättningen heter Förr eller senare exploderar jag, läs den nu, tack. Språket har ingen skillnad för mig), efter att jag läst den ville jag skriva om min recension på den. Jag tyckte att den recensionen jag läste var myyycket bättre än min, att jag inte fått med hur bra den var o.s.v. Sen läste jag min recension, och upptäckte att jag egentligen fått med det jag älskade med den, att den inte behövde omskrivas. Det var den här recensionen jag läste, förresten. Och jag fylls nog också av en sådan sorg när jag läser den, som hon beskriver. Efter att ha läst den har jag ibland kunnat ta den från bokhyllan, bläddra fram ett slumpartat (kan man säga så i det här sammanhanget?) stycke, och fyllas av boken. Av Augustus och Hazel, av språket, av cancern, av sorgen och lyckan. Den här boken innehåller så väldigt mycket. Den har allt en bra bok ska ha, utom fantasy. Men det behövs inte. Jag älskar den. (nu blev det här inlägget ett litet kärleksbrev till The fault in our stars (trots att jag läst den på svenska gillar jag faktiskt engelska titeln mer, den är så fin, har en så fin betydelse.), jag måste ju verkligen gilla den, så som jag hyllade den i min recension, måste jag göra det här också?)
En annan dag, innan idag, läste jag också en recension på Matchad, den här recensionen. Hon som skrev recensionen gillade ju boken. Och berättade om vad hon gillade med den. Och hon skrev sånt som jag inte alls hade skrivit. Så då blev jag lite orolig, måste jag skriva Matchad recensionen igen? Men efter det så läste jag den här recensionen, och hon tycker ju rätt så lika som jag, eller hur? Men idag när jag läste den där TFIOS recensionen, så kollade jag både Matchad och Förr eller senare exploderar jag recensionerna, och tyckte att de var bra, båda två. Jag hade fått med det jag ville. (Även om det i Matchad blev väldigt mycket prat om språket och så...)
Nu kanske det verkar som om jag har världens press på vad jag skriver i mina recensioner. Att jag är rädd för vad andra ska tycka, men det är inte det. Utan det är det att jag vill göra böckerna rättvisa i mina recensioner. Därför dubbelkollade jag. Därför blev jag orolig. För jag var rädd att jag inte skrivit om Förr eller senare exploderar jag´s fantastiskhet. Att jag inte skrivit om allt det som var bra i Matchad, om det som var mindre bra. Så det var det här inläggets mening.
Sen till en lite annan sak, som jag passar på att skriva om. The perks of being a wallflower och The fault in our stars är ju båda böcker som jättemånga bokbloggare skrivit om och hyllat till skyarna på sina bloggar. Jag vet inte hur andra tycker, men jag tycker att det känns som om man liksom lite gemför dem två? Eller, egentligen har jag nog inte läst det nånstans men... de känns som liknande böcker, som om de liksom lite hör ihop. Så nu ska jag skriva min gemförelse.
Ingendera har jag ju läst på originalspråket, utan på andra språk. Men jag gillade båda. Nej, fel, jag älskade båda. Men nu, efter att jag läst båda, tycker jag att de inte borde gemföras. Om de nu gör det. För jag tycker att de båda är så olika. TFIOS är en himlastormande kärlekshistoria. TPOBAW är en historia om en pojke i tånåren, en pojke som tänker mycket, som älskar en vacker flicka, en wallflower. Så, jag älskar dem båda. Men jag tycker inte att de är särskilt lika eller så.
Ska The fault in our stars filmatiserats förresten? Läst det nånstans, men nån som vet säkert?:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar