Legend-trilogin hör till mina absoluta favoriter. Marie Lu är en helt fantastisk författare, det har hon visat gång på gång - jag har gett samtliga böcker jag läst av henne fem stjärnor, med undantag för den allra första boken jag läste - Legend - som fick fyra. (Och novellsamlingen Livet före Legend ...)
Så förväntningarna var superduperjättehöga på Champion, inte bara för att jag älskat allt annat utan också för att det var så länge sedan jag läste Prodigy (januari 2015), som jag ÄLSKADE och under tiden har ju vissa förväntningar byggts upp. Samtidigt betyder Day och June lite mer för mig än många andra karaktärer, eftersom Legend-trilogin hör till de första YA-serierna jag påbörjade och verkligen älskade. Då var jag fortfarande lite av en newbie i genren, och därför kanske Legend-trilogin också har känts så himla häftig ..? Ähh jag vet inte.
Champion är alltså den avslutande delen i Marie Lus Legend-trilogi och tar vid där Prodigy slutade. Tänkte hålla den här recensionen spoilerfri så jag kan inte direkt säga vad exakt som händer här men det är krig och June och Day är mitt i smeten och på många sätt de enda som kan rädda republiken. För att summera premissen för hela trilogin är Day från gatan och June uppväxt bland eliten, skolad toppsoldat osv. Day hatar republiken och så händer en grej som får June att ifrågasätta allt hon tidigare sett som självklart. Och deras vägar binds samman - såklart, rätt basic dystopigrej. Men i Marie Lus händer förblir ingenting basic särskilt länge.
Det tog ett tag för mig att ta mig igenom Champion, eller ähh enligt Goodreads gjorde det egentligen inte ens det? Vet dock ej om startdatumet där är helt rätt ... aja, men rätt långsamt läste jag den nog ändå. Läste liksom ett kapitel här och et kapitel där, gav den aldrig den tid och uppmärksamhet den är värd. Då jag hade en tredjedel kvar kunde jag inte sluta läsa oavsett hur sent det var så då blev den plötsligt utläst i ett nafs. Så ja, Champion är fantastisk. Och ett så SÅ bra avslut på en underbar trilogi tycker jag också!!
Grejen med dessa böcker är att kapitlen är rätt långa, och ni som hängt här ett tag vet ju vad jag känner inför det ... därav den hackiga läsningstakten, jag känner liksom sällan att jag har tid att ta mig igenom flera 15-sidors kapitel efter varandra. Okej OKEJ det säger ju onekligen också någonting om vad jag tyckte om läsningen, och ärligt: jag förväntade mig inte att det faktiskt skulle bli fem stjärnor för Champion. Under början av läsningen var jag rätt förvirrad för det är inte mycket som förklaras av vad som har hänt innan, jag hängde inte riktigt med på vilka var och varför Day och Junes relation var som den var osv. Men det är ju till stor del mitt eget fel för att inte ha läst denna tidigare. Aja - men så småningom hängde jag med igen och jag tycker verkligen så så mycket om dessa böcker!!
Champion känns lite som en Marvel-film med alla actionscener och alla olika nationer som är inblandade och all hyperteknologi. Skulle SÅ gärna se dessa böcker bli film, men då borde det göras som Hungergames och ej som typ ... Divergent. Doch blev filmrättigheterna sålda för evigheter sedan och det har inte hänt någonting så det ser inte särskilt ljust ut för en filmatisering. :-( Böckerna i sig är liksom redan så filmiska så det hade verkligen kunnat bli otroligt bra.
Världsbygget i Champion är otroligt, Marie Lus framtidsvision är så obehaglig men också så häftig! Vi får inte supermycket bakgrund till hur världen ser ut och varför, inte heller särskilt mycket politik utöver relationerna mellan Antarktis och Republiken (ish USA) - tycker det är så så roligt hur Marie Lu gjort Antarktis! Den här världsbilden känns verkligen ej helt omöjlig, snarare högst möjlig. Vilket gör det både skrämmande och fascinerande.
Det är något särskilt med Marie Lus skrivsätt, hon drar in mig i sina berättelser på ett sätt som få författare kan. Varje gång blir jag lika fängslad. Att Champion är väldigt väldigt spännande och driven av olika twistar gör ju sitt till att läsningen blir gripande. Dessuom hör Day och June till mina favoritpersoner att läsa om - tycker också så mycket om hur deras relation utvecklas!
Det som ändå gör att Champion faktiskt är så fantastisk som den är enligt mig, är slutet. Marie Lu lyckas verkligen binda ihop allting och jag är så tillfredsställd med hur allting slutar! Samtidigt är det helt jävla förkrossande och elakt och brutalt, men också så vackert. Grät och log på samma gång när jag hade läst slut.
Känns på något sätt som om jag har avslutat en era i min läsning iom att jag har läst slut Champion, inte för att jag egentligen förstår varför? Jag läser liksom fortfarande väldigt långt samma böcker. Men det här var liksom 14-åriga Elviras serie, nu är den slut. Kanske är det det att jag läser på ett annat sätt nu, bara? Jag vet inte. Allt jag vet är att Legend-trilogin är helt fantastisk och att alla som gillar omöjliga kärlekshistorier, spänning och fläckfritt världsbygge också kommer tycka om den här serien. Min 11-åriga lillebror sträckläste hela trilogin och älskade - gör det du också!
| Champion | Marie Lu 2013 övers. Katarina Falk 2014 | Modernista | 336 sidor | 13+ | rec-ex | köp hos: Adlibris, Bokus |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar