Serietips: Sex Education

Foto: Sam Taylor/Netflix

Hej det är jag jag har sluksett en serie.

Sex Education heter den och om man bortser från att de använder sig av billiga trick för att försäkra att huvudpersonerna verkligen ALDRIG har ett lugnt och bra liv så är det en underbar, beroendeframkallande serie.

Sex Education handlar om Otis, vars mamma är sex- och relationsterapeut och som av en slump hjälper Adam som inte kan komma. Skolans största jag-bryr-mig-inte-om-någonting Maeve Wiley har ont om pengar och är med när det händer, så när Otis råd faktiskt hjälper får hon en idé: de startar en sexklinik. Maeve sköter administrering och bokningar medan Otis bara gör sin grej, och delar med sig av kunskapen han samlat på sig under sina 16 år som son till en sexterapeut.

Sen är en liten twist att Otis är oskuld och råkar bli kär i Maeve, som börjar dejta guldpojken Jackson. Det är tonårsangst, relationsdrama, otroliga vyer, ett fantastiskt soundtrack och underbar styling. Jag tänker flera gånger på SKAM och om jag skulle säga en bok som påminde om Sex Education är den enda jag kommer på Saker ingen ser av Anna Ahlund. För även om Maeve och Otis får mest uppmärksamhet i början, finns här flera andra karaktärer som också får mycket skärmtid och nästlar sig in i tittarens hjärta. På många sätt känns Sex Education väldigt snäll - men också inte. Den är rekommenderad från 16 år och är ändå väldigt grafiskt - vilket sällan känns störande, utan mer faktiskt stöder seriens budskap: att det är okej att vara osäker kring sex, att alla gillar olika saker, men framförallt: att sexualitet och allt det för med sig är helt naturligt och jätteokej.

Sex Education känns väldigt relevant då det kommer till representation - de har hittills täckt bi-, a-, pan-, homo- och heterosexualitet. Absolut att vissa grenar fått mer tid i ljuset än andra, men ändå - flera av de större karaktärerna är inte heterosexuella. På vissa sätt är Sex Education rätt polerad - det är typisk high school-seriestyling och alla är SNYGGA - men också inte. Väldigt mycket mindre polerad än det mesta från staterna, vill jag ändå påstå - och det är någonting jag överlag märkt att jag faktiskt gillar med brittiska serier: saker får vara lite ruffiga, sex och nakenhet är inte så farligt, karaktärerna blir faktiskt fulla då de dricker alkohol. Med det sagt är det här en väldigt väldigt vacker serie - vyerna är helt fantastiska, alla bor i underbara hus, skolan är fantastisk - nej men det här är ögongodis om någonting.

Utöver det så är också karaktärerna underbara, kanske framförallt Eric och Adam, men också Otis och Maeve - som alla tillåts vara komplexa, bete sig fånigt och dumt. Det är också jättekul att (vissa av) föräldrarna får ta så mycket plats! Gillian Andersson (Jean), Asa Butterfield (Jean), Ncuti Gatwa (Eric), Connor Swindells (Adam) och Tanya Reynolds (Lily) är heeelt fantastiska i sina roller.

Åh, jag vill bara ha tredje säsongen precis exakt nu, det här är den sortens serie - det går inte att få nog. Jag har legat uppe till fyra på natten för att jag inte kunnat sluta titta, vilket för mig tillbaka till nätterna jag upptäckte SKAM. Serier, hörni! Vilken grej.