Utan att spoila kan jag kanske säga att det här är fjärde delen i en serie där massor med människor plötslig har dött i en konstig sjuka utan förvarning. Vissa har överlevt - men bara ungdomar, verkar det som. Det är dem vi får läsa om - om hur det var då alla dog, om kampen för att överleva varje dag, om osäkerheten i ett obefintligt samhälle, om känslor som hör till att vara ung som finns där oavsett om världen rasar omkring en eller ej.
I Om du såg mig nu är det Esmaels tur. Då febern kom var han på disco, skulle dansa med Monika och kände sig som en vinnare. Åttan skulle bli det bästa året någonsin. Men efter någon timme började folk känna sig dåliga och ta sig hem - och så plötsligt var de bara fyra kvar på discot. Fyra levande.
Det allra bästa med de här böckerna är hur väldigt äkta de känns - de är hemska, obehagliga men också bräckiga, fulla av känslor och tankar, osäkerhet kring hur en ska vara, vad andra tycker, vad en tycker om andra - och hur svårt men ändå nödvändigt det är att samarbeta med de andra som blivit kvar.
Till skillnad mot nästan alla dystopiska och postapokalyptiska böcker jag läst är det här inte någon actionfylld bok. Tempot är lugnt och det är inte många dagar vi hänger i Esmaels huvud. Ändå är det så väldigt spännande - för trots att de är så få kvar, eller kanske just därför, uppstår det en hel del drama och krångligheter. Texten består allra mest av Esmaels tankar och för mig funkar det superbra för det är så väldigt intressant hur Nordin skildrar deras tankar kring katastrofen, livet, världen innan, personerna runt omkring. Det svävar en lite Ragnarökisk stämning över hela boken och miljön ser jag tydligt framför mig hela tiden - hur öde det är, bilarna som stannat mitt på vägen, de sönderslagna butiksfönstren, knastret på radion, mobilerna som varnar om att det bara finns 5% batteri kvar. Det är nästan som att luften blir lite kvav då jag läser - det går nästan att röra vid, den här känslan och världen och möjliga framtiden Sofia Nordin skapat.
Jag älskar verkligen hur att överleva och komma överens verkligen kommer i första hand - att förstå vad som hänt kommer helt i andra hand, om ens alls och något snack om att rädda världen syns inte till så långt ögat når. Det känns fräscht, precis som med de tidigare delarna. Språket är snyggt, karaktärerna är vanliga och just därför så väldigt äkta - de har motstridiga känslor, väljer fel ibland, missförstår saker, tänker på sex mitt i den döda världen ... De fångar alla mitt hjärta, och kanske speciellt Ivar med sina uppfinningar och Ella med sina nycker och sin sårighet. Den här serien är helt enkelt genialisk i sitt sätt att skildra ungdomar. Visst, nästan alla har dött - men det är aldrig bokens huvudhandling och därför sticker de här böckerna ut bland alla dystopier vi annars är vana vid efter Hungerspelen.
Vad katastrofen nu egentligen berodde på kommer vi nog aldrig få veta - för nu kommer det tydligen inget mer! Hade väldigt väldigt gärna velat ha något mer i och med SLUTET men jaha, okej, det funkar ju ändå som slut - även om det tillhör de öppnaste ...
 |
| Foto: Sara Moritz |
| Om du såg mig nu | Sofia Nordin 2017 | rabén&sjögren | 181 sidor | 11/13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |
En sekund i taget
Spring så fort du kan & Som om jag vore fantastisk
Äventyrsveckan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar