Innan jag dör - Now is good

OBS rätt detaljerad jämförelse - försökt ta bort de största spolersen och onödigaste delarna, men vill du gå in i den här historien utan att veta något - läs inte mitt inlägg!

”Moments. This is one. This, right here, right now, is definitely – a moment.”

Så börjar filmversionen av Jenny Downhams bok Innan jag dör (orig. Before I Die 2007). Filmen, Now is good, är från 2012 och redan i öppningsscenen blir jag förvirrad. Det här var ju inte hur det började? Boken börjar med listan, som utvecklas från Tessas önskan att ”känna en killes tyngd ovanpå min kropp”, medan filmen börjar med en natt ute, Tessa i peruk och röd klänning. Hon och Zoey har hamnat hos två killar och det är i natt det ska hända, i natt ska Tessa ha sex.

 "Så, vem av dem vill du ha?" frågar Zoey. "För jag har verkligen ingen skillnad."

”Den blonde” svarar Tessa och Zoey blir förvånad: ”Den blonde, är du säker?”

"Du vill ha den blonde."

”Jag har verkligen ingen skillnad men –”

”Du kan ta den blonde”

”Bara om du är säker.”

Innan det säger Zoey att Tessa ska göra en lista, att det är en stor natt, ”nummer ett på listan”. Så Tessa skriver SEX i imman på spegeln och så börjar det.

Men så är det inte i boken. I boken börjar det med en längtan efter en pojkvän, fortsätter med en utekväll Tessas pappa först vägrar gå med på men sedan ger han efter – bara Tessa är hemma senast tolv. Men i bilen på väg till baren säger Zoey att det egentligen inte har någon skillnad, för han kan ju inte direkt bestraffa Tessa. Tessa har nämligen leukemi, hon har slutat med cellbehandlingarna så hon mår helt okej för det mesta men har inte länge kvar för det. Då finns det inte så mycket kvar att vara rädd för.
Redan på filmens titel ser man ju att det är annorlunda – Innan jag dör har blivit (fritt översatt) Nu är bra. Listan är inte alls lika närvarande i filmen som den är i boken, så jag kan delvis förstå titelbytet. Samtidigt irriterar jag ihjäl mig på det – Nu är bra är inte på långa vägar lika bra som Innan jag dör. Innan jag dör är mycket mer träffande, mer direkt, mer uppseendeväckande och intressant. Nu är bra är bara ologiskt tills man ser filmen, och inte ens då tycker jag titeln känns särskilt träffande. Den enda gången i filmversionen som orden ens sägs är då Tessa svarar på Adams erbjudande om en dejt att det passar precis då: ”Nu, är bra”. Det är varken en särskilt avgörande eller laddad scen – ändå bytte de originaltiteln för den.

Innan jag såg filmen skrev jag en lista på vad jag tyckte var viktigt att de tog med och gjorde rätt. Jag skrev till exempel: ”Den påtagliga kärleken mellan Tessa och Cal”. Cal är Tessas 11-åriga lillebror, men i filmen är han plötsligt nio. Relationen dem emellan märks främst under dagen då Tessa ska säga ja till allting, men hela den scenen blev helt förstörd i filmen och fick inte alls samma värde som i boken. I boken kom Zoey och förstörde deras gemensamma dag, Tessa blev sur på Zoeys beteende och gick ut i det smutsiga vattnet tillsammans med en tokig gubbe, i bara underkläderna. I filmen vill Cal flyga, så Tessa tar honom till ett ställe med en flygmaskin. När de som fixar flygningen frågar om inte Tessa ska prova, säger Cal att Tessa nog inte får, att hon är sjuk. Såklart väcker det Tessas trotsighet – klart hon flyger. På sätt och vis har nog dessa två scener lite samma meddelande – att Tessa sätter emot alla andra, att hon struntar i sin sjukdom, gör revolt. Men jag tycker ändå att scenen i boken var så mycket mer laddad. Där utspelade den sig mitt bland alla människor, nära torget, så att alla såg. Nu var det en mycket mer tystlåten revolt, som endast de som jobbade vid flygmaskinen vittnade.

En annan scen som blev mycket konstig i filmen och 100% fel, är den då Tessas pappa tar henne till radion för att prata om sin cancer. I boken gör han detta för att Tessa vill bli känd, för att hon vill lämna efter sig något i världen. Det är hans sätt att försöka vara en del av hennes lista, men även i boken blir det väldigt fel. Tessa vill inte prata om sin snyftiga historia utan istället börjar hon berätta om listan på saker hon vill göra innan hon dör, om att ha sex och testa droger osv. I boken blir intervjuaren intresserad av detta, medan han väldigt snabbt sätter tyst på hennes prat i filmen och mest ser obekväm ut. Han blir även obekväm till slut i boken, men där börjar Tessa inte babbla utan anledning p.g.a. ilska utan för att hon blir tillfrågad. Dessutom gjorde pappan det som ett försök att hjälpa Tessa med punkten ”berömmelse” i boken – i filmen känns scenen alldeles malplacerad då den kommer mycket tidigare än i boken och utan orsak.

Men det finns scener jag tycker de har lyckats med i filmversionen ändå – ett exempel är Tessas död, som både i filmen och boken är väldigt fragmentarisk, med delar av samtal som Tessa uppfattar innan hon faller in i dvalan igen – där önskedrömmar om ett liv som hade kunnat bli finns. De sista orden i filmen är dessutom precis samma som i boken – ”Ögonblick. Alla leder de fram till detta enda.”/”Moments. All gathering – towards this one.” På det här sättet förstår jag ändå någonstans deras val av öppningsscen, eftersom den knyts ihop på ett snyggt sätt med slutorden. Tessas dödsscen tycker jag faktiskt är den absolut snyggaste i hela filmen och jag blir imponerad av hur smidig och vacker de fick den.

En stor del av boken är bara Tessas tankar – tankar kring döden, kring personerna runt henne. Ofta är hon arg, men det brukar hon inte uttrycka i ord så att människorna omkring henne hör. I filmen hade ju en hel del av handlingen gått förlorad om de inte hittat ett sätt att få in Tessas tankar på – vilket de gör. De låter Tessa säga mycket rakt ut, vilket skapar lite annorlunda konflikter än vad som finns i boken och ibland blir smått komiskt, men det funkar. Jag föredrar nog den här lösningen framför att Tessas röst utan kropp skulle ha berättat vad hon kände för tittarna.

Tessa och Adams relation då? Den romantiska delen av boken och filmen? Hur blev den i bild? Helt okej, tycker jag. Jag tycker varken Adam eller Tessa ser särskilt fula ut – vilket de flera gånger beskrevs som i boken utan faktiskt tvärtom är alldeles för snygga. Vissa saker speciellt Adam gjorde tyckte jag inte matchade hans personlighet i boken, men antar att det hade att göra med dramaturgin i filmen eller något ...

Som filmatisering tycker jag Now is good är medioker och då är det främst karaktärernas flyttning till filmduken som inte blev som jag ville. Bara som film tycker jag dock den är riktigt fin – lite väl långsam kanske, och med ingen verklig kemi mellan Tessa och Adam, men rörande, vacker och känslosam. Boken å sin sida fann jag väldigt bra för stunden, men inte som någon överväldigande läsupplevelse jag kommer återkomma till många gånger. Kanske någon gång ändå – för språket och resan Tessa gör är ändå riktigt bra.

Foto: Marion Scott

| Innan jag dör orig. Before I Die | Jenny Downham 2007 övers. Helena Ridelberg 2008 | Brombergs | 305 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |

| Now Is Good (2012) | regissör: Ol Parker | i rollerna: Dakota Fanning, Josef Altin, Jeremy Irvine | rating: 7.2/10 (IMDb 9.5.2017) |