Ingenting och allting handlar om Maddy som är typ dödligt sjuk. Eller inte så länge hon inte går ut - hennes böcker levereras vakuumförpackade och innan man kommer in i huset där hon bor måste man genomgå någon sorts rengöringsprocess. Hon går inte i skolan, utan studerar hemifrån, via datorn. Hon läser en himla massa och hennes spoilerrecensioner i boken var ett trevligt inslag. Men hon har cirka noll vänner förutom sin mamma och Carla, hennes sköterska. Tills en pojke flyttar in i huset bredvid. Till en början spionerar Maddy mest på honom från sitt fönster och ibland får de ögonkontakt. Men så börjar de kommunicera - via fönstren, via mail, på chatten. Och de blir kära - såklart. Men hur ska flickan kunna bli kär i någon då hennes liv är begränsat till ett hus? Vem vill vara med en sådan person? Och vad är kärleken värd? Supermånga ÄÄÄLSKAR den här boken och alltså jag kan ju se varför - språket är trevligt - rätt typiskt amerikansk-tonårsbok men det gillar ju många, kärleksstoryn mysig och söt, karaktärerna är det inget fel på, miljön är on point och storyn är spännande och gripande och härligt romantisk. Ändå klickar vi inte, jag ock Ingenting och allting!! Fattar egentligen verkligen inte varför, men den där kan-inte-sluta-läsa-känslan infann sig aldrig och jag brydde mig inte särskilt mycket om varken Maddy eller Olly. Carla gillar jag dock väääldigt mycket och relationen mellan henne och Maddy var nog den enda jag verkligen kunde känna, som verkligen kändes så där härligt äkta och komplicerad och djup på samma gång. Plus Carla är himla fin och underbar överlag - vem kan motstå henne liksom. Jag tycker grundkoceptet är väldigt intressant ändå - att läsa om en person som är så sjuk att hon inte ens kan gå ut, inte gå i skolan, inte ha några kompisar som hon träffar på helgerna - det har jag liksom aldrig läst om förr. Så det var väldigt intressant att se hur det påverkat och påverkade Maddy, hur hennes vardag såg ut, hur hon tänkte på världen. Twisten på slutet gillade jag inte lika mycket - hade helst varit utan den, faktiskt. Pga: så himla sjukt och hemskt och wtf:igt + väldigt typiskt och cringe:ade nog ärligt talat lite. Hade tyckt att det varit way more intressant om det inte hänt. Aja - relationen mellan Maddy och Olly då? Tycker den är rätt mysig, gillar Olly och gillar hur tafatta de är med varann till en början DOCK tycker jag det är lite instalove-varning på allting och tycker det är onödigt att det ska uppstå en massa onödiga komplikationer - inser ju att det måste vara så i en bok, men ärligt talat är jag rätt done with the extra, typ. Och okej låter verkligen så himla negativ just nu vilket jag ärligt talat inte är - hade bara förväntat mig så mycket mer, hade förväntat mig att bli förälskat och det hände helt enkelt inte. Så! Nu! Kommer! Det! Bara! Positiva grejs på slutet! Hur boken är uppbyggd gillar jag väldigt mycket - vanlig prosa varvas med chatt- och mejlkonversationer, spoilerrecensioner, illustrationer, listor. Det gör boken luftig och snabbläst och snygg och modern. Dessutom känns formatet ytterst nödvändigt för storyn - är inte alltid det är så, att en idé funkar i praktiken, men här funkar verkligen de olika formaten väldigt bra med varann! Gillar också det svenska omslaget sååååå väldigt mycket. Älskar att det bara är illustrationer på hela pärmen och att de dessutom är i koppar som skimrar. Så så fiiiint! Och nu måste vi nog ta en summan av kardemumman för känner att jag varit rätt spretig: mysig, snabbläst, söt - hade kunnat vara snäppet vassare, mörkare och mindre typisk - vad jag nu menar med det. Läs den om du gillar mysiga love-stories, fluffig text och karaktärer som inte är som *vanliga* människor. Läs inte om du är trött på YA-kärleksfluff med komplicerade mamma-dotter-relationer och översöta mejlkonversationer. (Funkar ju åt andra hållet med - gillar du det så är detta din bok!)
| Ingenting och allting orig. Everything, Everything | Nicola Yoon 2015 övers. Ylva Stålmarck 2016 | 300 sidor | 13+ | tack till förlaget för rec-ex! | köp hos: Adlibris, Bokus | |
måndag 8 maj 2017
Ingenting och allting
Etiketter:
13+,
Bonnier Carlsen,
contemporary,
Döden,
Nicola Yoon,
recension,
Recensionsexemplar,
relationer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag som älskade denna. håller med om att det är lite instalove, men stör mig inte allt lika mkt på det som du verkar göra. carla är <333
SvaraRaderakram
Jaaa vet att du gjorde det så ledsen att jag inte kände samma :'(( tror också kanske delvis att jag var på lite _fel plats i livet_ då jag läste eller nåt ... för känns överlag som en bok jag kunnat älska :S eller hur! <3 kram!
RaderaHåller i princip med om allt! Gillade boken egentligen, det är ju inte riktigt något "fel" på den, och konceptet är udda och intressant - ändå stack boken liksom inte ut. Känner inte heller att jag riktigt klickade, även om jag har svårt att säga exakt varför. Historien var ju söt och snabbläst och så, men jag kände inte att den gav mig så mycket om du förstår vad jag menar, jag kände mig liksom inte investerad i den.
SvaraRaderaJa precis!! Och så skönt att jag inte är den enda haha känns som om precis alla älskat :P
Radera