Amaltea x 2

De flesta känner säkert till Amaltea - svärdprinsessan som ska rädda en prins för att vinna ett drottningadöme i Natalia Batistas genialiska serie där könsrollerna är omvända.

Nu har jag alltså läst slut den - ettan läste jag för ett år sedan och gillade mycket. Gillade tvåan och trean ännu mer! Tror det har mycket att göra med att jag kommit in i "grejen" nu samt vant mig + börjat gilla karaktärerna mer. Eller liksom känner dem bättre - för det är nog ofta något jag kan sakna i seriealbum: komplexa, personliga, välgjorda karaktärer. Här finns de ju definitivt, men eftersom det sist och slutligen inte kan hända så mycket på 200 sidor manga så hinner en ändå inte fastna för dem - efter en volym. Nu, efter tre stycken, kan jag glatt meddela att här finns många att gilla men nästan fler att ogilla lite kärleksfullt - typ min favorittyp av karaktärer pga känns mest äkta!

Annars älskar jag konceptet som förut - älskar hur grundligt alla ord också är utbytta och hur sorgligt mitt i prick det ofta är. Älskar Amaltea och Ossian som revolterar emot vad som väntas av dem, älskar hur deras relation växer fram och hur de inte är övermogna för sin ålder utan precis rätt. Älskar också den komplicerade relationen mellan Amaltea och hennes syster samt hur samhällskritisk den är - trilogins budskap kommer verkligen fram utan att vara övertydligt.

Något jag hade lite problem med var actionscenerna som är otroligt snygga men väldigt röriga - fattade noll av vad som hände. I och för sig är det i princip samma sak då jag läser en detaljerad beskrivning av en strid i Mistborn så det kan ju vara att det bara är mig det är fel på ... En annan sak jag lite vill påpeka är att språket inte är helt hundra hela tiden utan ibland lite stakigt. Sen hade jag nog gärna också velat att seriens namn var på svenska men det är ju småsaker ...

Gillar magin och världen väldigt mycket - teckningarna är fantastiska och man verkligen är i Amalteas värld då en läser. Batista berättar liksom lite filmiskt - genom att stegvis närma sin scenerna och liksom därmed beskriva miljön runtom. Det är väldigt spännande hela tiden och jag läste snabbt inte bara för att det är snabbläst iom serie utan mest för att jag verkligen ville vata hur det gick. Stämningen som svävar över bilderna och storyn är fantastisk och jag är väldigt väldigt imponerad över Batistas jobb. Slutet ger mig tillfredsställelse, är rätt oväntat, väldigt spännande och snyggt och fint. Ögonen fuktades tom lite.

Natalia Batista by Natalia Batista (bildkälla)

Okej så: fyra för hela den här trilogin, gillar den verkligen himla mycket - egentligen är inte själva storyn särskilt unik om en bortser från de switchade könsrollerna, men karaktärerna, teckningarna och själva könsrollstwisten gör att det här verkligen blir underbar läsning - och tittning!

| Sword Princess Amaltea #3 | Natalia Batista 2015 | Kolik förlag | 204 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |

| Sword Princess Amlatea #2 | Natalia Batista 2014 | Kolik förlag | 171 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |

detta gillar jag inte: actionscenerna som är supersnyggt ritade men som jag fattar noll av, Batistas språk är inte alltid helt hundra, fortfarande de där "slarvigt ritade känsloyttringarna", att seriens namn är på engelska. detta gillar jag: twisten på slutet, Ossian och Amalteas relation som tillåts växa fram med tiden, att de inte är övermogna för sin ålder, Doris och Amalteas komplicerade relation, hur samhällskritisk den är, teckningarna som är sjukligt snygga aaah, hur Batis