Stanna

Jag har skjutit upp och skjutit upp och skjutit upp på att skriva om Flora Wiströms debut Stanna. Varför det? Jamen, det vanliga: den var inte vad jag förväntade mig, jag vet inte riktigt vad eller hur jag ska skriva, vad exakt jag tyckte, vad som var fel. Plus att jag verkligen verkligen ville gilla pga Flora är fantastisk och då ... då vill jag ju inte skriva att jag inte direkt gillade hennes bok.

Eller vaddå inte gillade, egentligen tyckte jag ju om den, bara inte så mycket som jag hade velat.

Stanna handlar om Ester som jobbar på antikvariat, bor tillsammans med sin bästa vän och drömmer om att jobba på förlag. En dag kommer en kille in i bokhandeln och köper en bok om Frida Kahlo. Eli, med mörk röst, gänglig kropp och händer fläckade av målfärg. Trots att de knappt ser på varann har Ester sedan svårt att glömma honom och det blir början på det kanske mest omvälvande - på gott och ont - året i Esters liv.

Men Stanna handlar om så mycket mer än bara Ester och Eli, den handlar om Elis mamma som blir svårt sjuk men också en väldigt viktgi person för Ester, om att orka finnas kvar vid någon trots att denne inte mår särskilt bra, om en mamma och pappa som har skilt sig och relationen mellan lillebror-storesyster, om vänskapen mellan Hanin och Ester, som inte alltid är den enklaste. Det verkar som om Flora vill få allt allt med i sin roman, och kanske är det bra att sträva efter eftersom allt det där finns i mångas liv - men jag tycker det blir för spretigt, det blir lite av allting och ingenting får tillräckligt med fokus.

Det jag gillar mest är skildringen av Esters relation till sin familj och främst lillebror, samt den mellan Hanin och Ester som jag tycker Flora har lyckats med superbra - det är ju verkligen så där den är, vänskapen. Den mellan Ester och Eli igen ... fastnade jag aldrig riktigt för. Vilket ju känns lite tråkigt, eftersom den är mest i fokus. Lotta-Ester-relationen tycker jag också är fin som idé, men förverkligandet blir liksom lite halvt. Jag bryr mig inte så mycket som jag skulle vija, helt enkelt.

En del av besvikelsen kan ju också vara att jag aldrig fastnade för Ester. Hon känns realistisk och så men jag tycker ändå inte om henne och jag bryr mig inte så mycket om hur det går för henne. Jag tycker det är bra att hon får vara självisk, att hon inte är perfekt, men samtidigt ... någonting måste där ju finnas som får en att första henne, vilket jag nu inte hittar. SPOILER (markera för att läsa) Då hon går bakom Elis rygg med Gabriel ... alltså jag förstår verkligen inte hur hon kan göra det? Jag förstår att det är jobbigt med Eli osv men varför inte bara prata om det? Varför ... och GABRIEL?! For real? Han var så inte värd det. SLUT PÅ SPOILER Eli är den i deras relation jag gillar, och då det blir fel pga Ester så ... jag gillar henne helt enkelt inte då. Fine, att man inte alltid måste gilla huvudkaraktären, men här förstår jag henne inte ens, och vad finns kvar då?

Språket hade jag nog störst förväntningar, men det ... föll lite platt. Det känns inte speciellt alls utan finns mest bara där. Ibland är det små stycken som glittrar lite extra, men överlag så hade språket verkligen kunnat jobbats med. Ibland känns styckena dessutom lite halva, vilket inte blir snyggt. Med det sagt tycker jag inte språket är dåligt, det stör mig aldrig, men det lyfter inte heller.

Nu låter jag ju oerhört negativ, vilket jag egentligen inte är haha. För vet ni? Jag gav den en fyra på goodreads efter att ha läst den. Nu tänker jag dock mer på den som en trea, men jag minns att direkt efter att ha läst den gillade jag den verkligen. Slutet tycker jag är snyggt, det är rätt så öppet och sorgligt och kanske lite för kort men det är också hoppfullt och ja, då gillade jag Stanna som mest. Kan ju SPOILER ha att göra med att det vittnade om att Eli och Ester ändå kunde ha en framtid tillsammans, vilket jag gärna ser, men ja ... SLUT PÅ SPOILER. Slutet är heller inte vad åtminstone jag hade väntat mig, vilket jag tycke är bra och gör det intressant. Som jag sa förut, så finns här så väldigt mycket annat än Ester och Elis relation, vilket blir väldigt tydligt på slutet, då andra saker är viktigare.

Till en början hade jag också väldigt svårt att komma in i boken, i Esters liv och hurdan hon var. Ska jag vara ärlig kom jag nog aldrig fram till vem Ester är, men handlingen kom jag nog ändå in i någon gång kring mitten och det tog inte länge för mig att läsa ut. Ett problem jag länge hade var att jag mest bara läste, utan att känna någonting, men på slutet var jag nog lite tårögd, så någonting lyckades Flora ändå beröra hos mig.

Jag tycker att Stanna har potential, det finns mycket i storyn som är bra och så, men ingenting når ändå fram för mig. En del kan också vara att jag nog inte riktigt känner igen mig - varken i Ester själv, hennes situation, staden, åldern ... Plus hade gärna sett en mer koncentrerad story, där en verkligen är MED. Jag kommer läsa om Flora ger ut fler böcker, men den här boken var inte mer än helt okej, för mig.

Ochochoch! Omslaget är SJUUUUKT. Kan sittä och glo på det hur länge som helst. Tycker dock en kan ifrågasätta motivet, pga det hade inte en vidare stor del i storyn, men aja. Fin att se på är den här boken verkliiiigen. Ja och titeln är ju också snygg och slagkraftig.

Foto: Thron Ullberg

| Stanna | Flora Wiström 2016 | Bonnier Carlsen | 375 sidor | 15+ | tack så mycket för den oerhört snygga boken, Bonnier Carlsen! | köp hos: Adlibris, Bokus |