Världarna jag lever i: Harry Potter och de vises sten

måndag 22 augusti 2016

Harry Potter och de vises sten - illustrerad

Jag tänkte börja ta tag i den enorma hög böcker som ska recenseras lite försiktigt - med en omläsningsrec. Nu såg jag att jag tydligen inte ens recenserat originlet på denna?

Harry Potter och de vises sten tror jag de flesta är bekanta med. Harry är föräldralös och bor hos sin moster och morbror och hans jämnåriga kusin Dudley. Hans liv är inte särskilt trevligt - moster Petunia och morbror Vernon tycker av någon anledning väldigt illa om honom och han blir mobbad både i skolan och hemma av Dudley. Han har inga vänner heller, för ingen vågar så mycket som prata med honom av rädsla för Dudley.

En dag kommer ett brev på posten, precist adresserat till Mr H. Potter, skrubben under trappan, Privet Drive 4, Little Whinging, Surrey. Men Harrys morbror vägrar låta Harry läsa brevet och tar till alla konster för att få slut på dem. För breven bara fortsätter komma och bli fler och fler.

Till sist får Harry sitt brev, personligen levererat till sig av Hagrid, nyckelväktare på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Och det visar sig att Harry är så mycket mer än bara en föräldralös pojke med ärvda kläder.

Själva storyn har jag ju inte så mycket att säga om - den är som den alltid varit. Den första boken är mer mysig än spännande och slutstriden är rätt enkel. Startsträckan är lång - nästan halva boken har gått innan vi är på Hogwarts men det funkar ju ändå. Jag gillar hur Dursleys får bli ordentliga karaktärer och man får veta hurdant Harrys liv var innan Hogwarts. Den där långa startsträckan fungerar som en introduktion till Rowlings enorma värld och den är både nödvändig och charmig.

Jag har läst den här boken ... jag vet inte ens hur många gånger. Kanske fem. Eller något åt det hållet åtminstone. Det är helt enkelt en av mina mest omlästa böcker och jag kan den nästan utantill. Det säger ju lite. Men alltså ... samtidigt har jag inte så mycket att säga om den. Det är början på min favoritserie genom tiderna och jag avgudar Rowlings språk och fantasi. Jag blir liksom invaggad i en sorts trygghetskänsla av detta välkända men samtidigt är det lite spännande att läsa varje gång.

Jag läste den ju - än en gång - som sjukling. Det här är en sjuk-bok för mig, även om det ju kanske inte är världens vackraste benämning ... den får mig på bättre humör och är liksom lite trösterik. Det finns så himla många mysiga scener - som den på tåget, då Harry och Ron träffas, eller juldagsmorgonen, eller då Hagrid räcker fram sin tårta, eller sorteringsceremonin ...

Det här är ju klassikernas klassiker bland middle grade-fantasy och följer ju en viss mall - en utvald pojke som ska slåss mot ondskan. Men det är ju inte bara det Harry Potter är. Det som gör den här serien så himla magisk tycker jag framför allt är allt det där som finns på sidan om. Vänskapen, Harrys saknad efter att höra till, alla fester på Hogwarts, Hogsmeade, Snape och hans bakgrund osv osv. Det är humorn och allvaret, omgivningarna och bakgrundsberättelserna som gör de här böckerna så episka.

Källa

Sedan så har vi ju Jim Kays illustrationer som är ett kapitel för sig. De är fantastiska. Deras färgvärld är underbart magisk och ger verkligen liv åt Rowlings ord. Hans illustrationer är unika och hans teknik underbart precis och slarvig. Jag älskar hur lyxig boken blir med sin färgsättning och hur STOR!

Och de skolaffishliknande bilderna gillar jag särskilt. På troll och drakägg. SÅ fina!!!

Det här är en verkligt fin utgåva, inget snack om saken. Och Harry Potter-böckerna blir aldrig omoderna.