2 x rec - konstigt & smart

Tjolahopp hejsan!

Egentligen är jag inte alls sådär glad som jag låter men vi kan ju låtsas okej? Är trött och varit yr hela dagen och känner mig ringrostig med det här recensionsskrivandet. Men jag har MASSOR av böcker att recensera så why not start. Tänkte börja lite försiktigt med tre två minisar som jag inte har supermycket att säga om. Eller så känns det nu åtminstone ... det kan ju bli långt för det. (Skulle bli tre men pga jag sällan skriver kort blev det bara två. Blir ju alldeles för långt annars.

| Alice's Adventures in Wonderland | Lewis Carroll 1865 ill. Camille Rose Garcia 2010 | Collins Design | 159 sidor | 9+ | köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |

Det här är en klassiker vars grundidé jag tror de flesta är bekanta med. Så vi skippar handlingen.

För det första måste jag säga att den här versionen är otroligt snygg. Bladen är tjocka och bilderna färgglada och intressanta. Jag tycker Camille Rose Garcia lyckas fånga känslan men samtidigt ge berättelsen en ny twist genom sina bilder. Bilderna är som sagt snygga, men samtidigt gillar jag dem inte helt till 100%. Jag vet inte riktigt varför - men det kanske har något med färgsammansättningarna eller något att göra.

Själva berättelsen far hit och dit och saknar helt logik. Jag gillar att den får vara så skruvad och tror barn faller för de snabba vändningarna. En annan sak jag gillar är att Alice faktiskt blir en karaktär, inte bara vår huvudperson. Hon är kanske inte den mest sympatiske karaktären och kan vara lite självisk ibland, men jag gillar hennes besserwissighet och hennes tankar kring alla händelser.

Det här var min första "riktiga" bok jag läste på engelska, och det gick riktigt bra. Alice's Adventures in Wonderland är full av ordvitsar och därför tror jag man får mest ut av boken genom att läsa den på originalspråk. Visorna hängde jag dock inte riktigt med i, utan skummade mest igenom.

Sammanfattningsvis var det en riktigt trevlig bok, full av kufiska figurer och smartheter trots sin ologiskhet.

4 av 5.

| Om jag inte märks | Josefin Roos 2016 | Vombat förlag | 108 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |

Om jag inte märks är en bok Agnes recension övertygade mig att plocka upp. Och det är jag mycket glad att jag gjorde!

Om jag inte märks handlar om Emma, som älskar Ella. Det har alltid varit hon och Ella mot världen, tills Ella plötsligt bestämmer sig för att så är det inte mer. Nu vill hon inte vara med Emma mer. Och Emma blir ensam.

Det är så himla typiskt och gör mig så arg - att Emma som vågar tänka själv, som tänker på feminism och skiter i mode ska vara den som anses konstig och hamnar utanför. Att hon kallas lebb och att det är något negativt. Det här är en väldigt kort bok som nästan verkar vara skriven i ett enda svep - men den rymmer så mycket. Emmas funderingar är saker jag egentligen tror varenda ung person kan känna igen sig i - trots att hon känner sig så annorlunda och utanför.

Roos lyckas sätta ord på väldigt mycket i den här lilla boken. Tankar kring sexualitet, jämlikhet, våldtäkt, skilsmässa osv. Det är en hel del viktiga saker som tas upp och jag håller med Agnes om att den kan fungera bra som underlag för diskussion kring en hel del saker i skolan. Dessutom är den ju kort och lättläst - så tipstips alla svensklärare! Och typ hälsokunskapslärare också, fast där kanske man inte har tid att satsa på sånt här? (Det tycker jag man borde ha.)

Den saken som träffade mig var gruppbildningarna - hur det blev klassen mot Emma, hur vissa tjejer var "coolare än andra" trots att de kanske egentligen är de som är minst sig själv. Det är ett gammalt ämne, att få vara sig själv utan att stämplas som konstig eller fel, men det är ett viktigt ämne som tål att tas upp om och om igen. Speciellt om det görs bra - vilket Roos definitivt gör.

Ibland tycker jag dock den känns lite väl "pedagogisk" och tillrättalagt. Emma har liksom inga fel - hon är ju typ okej med sin vardag trots att den inte är okej alls. Eller ja, det är ju lite gnabb med föräldrarna, men jag hade ändå gärna sett att hon fått flera sidor än den perfekta vännen och smarta personen som genomskådar alla. En annan sak som störde mig lite är att den är skriven så "ihoppackat" - dvs allt i ett och ingen kapitelindelning. Bara lite mellanrum här och där men jag hatar att pausa mitt i en sida. Men det stör inte alltför mycket då den är såpass kort.

Det här är en liten pärla till bok som jag vill sätta i händerna på varenda 13plussare som finns. Läs vetja!

4 av 5.