The Notebook - Dagboken

Aka Elvira gör sitt första försök till en sågning.

Filmen The Notebook är en av de finaste filmerna jag sett - både estetiskt och handlingsmässigt. Efter att jag sett den en första gång gick det inte många dagar så låg jag och lipade igen. Det är något med blandningen av lantlig 50-tals idyll, kemin mellan Gosling & McAdams och den romantiska, episka historien som får det att krypa i mig av välbehag.

Därför vad förväntningarna höga då jag tog mig an den omtalade bokversionen. Därför var besvikelsen stor då jag och Sparks skrivsätt inte gick ihop över huvudtaget.

Dagboken - jag sökte dig och fann mitt hjärta handlar om sommarförälskelsen mellan Allie och Noah som aldrig glömdes bort. Relationen dömdes till misslyckande av Allies föräldrar, som inte gillade tanken att deras dotter kanske skulle gifta sig med en pojke som Noah. En pojke med inget annat än sig själv att erbjuda.

Efter den där ena sommaren hör de ingenting från den andre på flera år. Noah skriver brev efter brev men får aldrig något svar. Så han ger upp. Tills Allie ska gifta sig och plötsligt ser Noah i tidningen. Och hon vet att hon måste träffa honom igen. Åtminstone en sista gång. Annars kommer hon undre för alltid.

Berättelsen skildras av ett 80-årigt jag som läser upp den för en tant som inte verkar minnas så mycket. Han skriver att han tror på mirakel - men vilket miraklet är få vi veta först på slutet.

Boken är alltså skriven både i nu- och dåtid, vilket jag både gillar och ogillar. På film tyckte jag det funkade bra men här funkar det inte alls. Jag står helt enkelt knappt ut med språket i nutidsdelen. Sparks vill vara poetisk och romantisk men det faller bara platt och blir sliskigt. Dessutom är det mycket stakigt och dialogen känns vädigt väldigt krystad. Språket är inte det bästa i dåtiden heller, men det funkar helt enkelt inte alls i nu-berättelsen och gör att hela boken känns ostabil.

I båda paralellberättelserna dumförklarar Sparks läsaren gång på gång. Han vägrar gestalta någonting utan ska säga precis som det är gång på gång. Noah och Allie är SÅ attraherade av varandra men vi får aldrig märka det. Han säger bara till oss att det är SÅ DET ÄR OCH DÄR MED BASTA. De är otroligt kära i varandra men jag fattar inte varför för jag tycker de har noll personlighet i filmen. Eller tydligen är Allie mycket passionerad och hetlevrad och Noah lugn men stark. Inte för att jag märkte det, men Nicholas Sparks säger att det är så.

Ja, jag är bitter över att boken inte ens var nära det filmen är. Ja, det är orättvist då jag kanske hade fel sorts förväntningar och det här ju faktiskt är originalet. Men jag gillade helt enkelt filmberättelsen mer - där fick en lära KÄNNA Noah och Allie och där var det mycket trevligare att se hur de blev kära. För jag gillar ju berättelsen, som är klassisk och vacker - det är bara utförandet det är fel på.

Fast ärligt talat tror jag att jag gillade boken mer nu än jag kanske hade gjort om jag inte hade sett filmen innan. Nu hade jag ju liksom Noah och Allie från filmen i huvudet och kunde lägga till de grejer som inte var med. Och jag ska inte ljuga - boken har någon sorts driv ändå, jag läste rätt så gärna ett kapitel till och så ...

Det är lite hatkärlek det här hörni. För jag ogillar språket starkt och karaktärerna är ju bara sina vackra kroppar. Men jag gillar berättelsen. Dock skulle jag faktiskt inte rekommendera boken till någon, för det blir alldeles för mycket, samtidigt som det är alldeles för simpelt skrivet:

Kvällen gick, de kom varandra allt närmare både fysiskt och själsligt, och den natten sov de i varandras famn. Ibland vaknade Noah till, betraktade Allies vackta, utmattade gestalt, och kände att allt äntligen hade blivit som han drömt om. s. 131

Alltså ARGH det är så KLYSCHIGT!!! Står knappt ut. Vet inte hur jag kunde läsa ut den ens. Jag hade verkligen inte väntat mig det, men den här gången föredrar jag faktiskt filmen långt mycket mer.

*Nej, jag vet inte varför den fick två stjänor på Goodreads direkt efter att jag läst den. Nu läste jag liksom om lite delar och vill typ spy?!? Vad ÄR ens detta?*

| Dagboken - jag sökte dig och fann mitt hjärta orig. The Notebook | Nicholas Sparks 1996 övers. Lena Torndahl 2012 | Fenix romantik | 214 sidor | 15+ | slutsåld |